märkligt att jag skall ha så svårt med detta forum!
jag har i kväll skrivit 2 långa inlägg, men inget funkar!
så 3:e gången gillt
jag satt uppe relativt länge under gårdagen, för att eventuellt få sova lite längre denna morgon!
det är ju inte så kul att sitta vid "frukostbordet" omgiven av det intensiva mörkret, och den vinande "råkalla"höstvinden!
nej !
nu längtar jag till varmare trakter!
och visst funkar det!
det började ljusna då jag steg upp, för att låta det tempererade vattnet strilande leta sig ner i alla skrymslor och vrår på den gamle gubben!
skönt!
så var det dags för en kopp gott te med smörgås, framför, ja egentligen är det väl "bakom " datorn!
det blir mycket rutin!
nästan som en ceremoni, man inte kan bryta!
visst! nu höll jag på att byta spår, tänkte på dessa Khmerer, om man skall snacka om traditioner!
nåväl!
jag hade en dag att se fram mot!
först var jag ju inbjuden till "gubbarna" på "fiket" för en liten gratisfika!
kul, vi var många "med digra årsringar" som ställde upp
( det var ju både gratis och som vanligt trevligt)
vi brukar avhandla det mesta som världspolitik och dagisfrågor, nåja jag vet!
det blir ju lite annorlunda, då man kommer hem för att prata med den som "verkligen" bestämmer, men visst är det kul att dryfta alla frågor i ett forum av detta slag!
jo då!,
man behöver se något annat än sin egen spegelbild!
det är bara så!
själv hade jag ju en tid att passa senare under dagen,
så jag fick återvända till mitt eget lilla "krypin" för att göra mig redo inför mötet!
det var som vanligt , bara försöka göra sig så ren att som man säger "inte flugorna vill ha mig"
dra iväg till mötesplatsen, för att mötas av en mycket trevlig och intressant person över en kopp välbryggt kaffe!
och som vanligt tiden bara försvinner!
vad är klockan?
kanske dags att gå!
parkeringstiden går snart ut!
så nu sitter jag här för att fylla detta oskrivna blad i mitt liv!
min vän (skogsmusen) som hälsat på mig tidigare har tydligen flyttat!
kanske den elektroniska skrämman funkar även i år!
nå ja!
jag vet trevligare kamrater att ha inne
och jag vill ju inte förgifta kraken!
nej du!
nu är det nog dags, att med våta fingertoppar omsluta de brinnande vekarna på stearinljusen, för att återigen låta det ljumma vattnet göra sitt, polera "gadden" och låta john Blund göra sitt!
ha det nu rigtigt skönt i natt!

jo då!
jag är fortfarande hemmavid!
skall ringa min läkare i morgon, hon vill kolla några födelsemärken som inte ser bra ut!
hon vill kanske ta bort dom,innan jag reser vidare!
det var faktiskt min reskompis, som påminde mig om detta, som jag så klart förträngt,

(tack för att du håller mig uppdaterad)!

jag vill ju iväg så fort som möjligt nu i höstmörkret, ja det blir ju inte ljusare dit jag reser, men varmare!
dessutom är det väl "äventyrsgenen " som spökar!
hmm!
skall bli underbart att få kasta sig in i framtiden igen med fritt fall!
jo!
så kan jag ju längta tillbaka till Europa, för någon äventyrsresa med en lika "tokig" reskamrat!
du vet ju hur det funkar (en passning till G.R) om du läser detta!
jag har just kommit hem från en härlig omgång i bastun!
(nu somnade jag faktiskt inte)
sitter nu med en liten rumsvarm whiskey
så klart mår man gott kan du tro!
lyssnar på karlavagnen med Stina Wolter!
vad mera att begära?
annars har det varit en "hård" dag med en jäkla massa "bra att ha" som bara "måste" förpassas till återvinningen!
det tar hårt både fysiskt och framförallt psykiskt, eller hur?
men efteråt är det som en orgasm "skönt"
man blir liksom "förlöst"
och bestämmer sig att aldrig mer skaffa en massa onödiga saker!
men jag vet ju hur det blir , same" same!
nå ja vi är ju samlare!
så lösningen är nog "microboende" då man inte får plats med något " bra att ha" överhuvudtaget!
ja vi får se hur jag klarar detta!
ja jag kan ju inte lova något !
men visst är det en utmaning!
och är det något jag verkligen gillar så är det utmaningar!
jo du!
jag lever ett rikt liv nu kan du tro!
nåja!
inte rikt om man ser till inkomst, men, jag tycker inte det är så viktigt, jag söker kvalitet!
inte volym!
om du förstår!

hmm!
natten lägger sin slöja över oss!
klockan närmar sig 02,00, men vad betyder det egentligen!
jag har ju ändå ingen att "vara till för"
jo så klart våra underbara barn och deras barn, men!
fan !
så jag saknar min livskamrat!
vi delade ju faktiskt en stor del av vårt liv!
ja jag måste ensam gå vidare! jag vet!
jo du!
jag har nog levt ett liv många bara skulle kunnat drömma om!
i och för sig mycket jobb, ja jag vet inte så här och nu om det är avundsvärt!
jag har även förlorat mycket!
saknar våra barn just nu!
det verkar bli värre med åren!
men det får väl gå det med!

jo! jo! just nu går mitt liv i"moll" men i morgon blir det "Dur" igen har jag bestämt!

nu vill jag bara tillbaka till värmen, för att återkomma då senvinterns solstrålar får snön att droppande övergå till friska vattendroppar, jo du!
sitta i eller stå på skidorna, blickande ut över dessa snöklädda vidder i vårsolsken!
huvva!

En resa jag aldrig kommer att glömma

här sitter vi och äter "fritterad glass" i Prashuap Kirikan (Thailand)












fler bilder härifrån http://picasaweb.google.se/Conny.Bjork/PrashuapKirikan#

Resan startar i Jomtien beach (Pataya Thailand)
vi hade tänkt ta bussen till Mochit. sedan ny buss till Prashuap Kirikan!
vi kollar taxi i stället! vi sparar ju en massa tid på det sättet!
visst taxi som vi beställde någon dag innan var inte mycket dyrare än buss, så då den kom på utsatt tid, var det bara, in med bagaget och sätta sig tillrätta
men var fan är brorsan,?
hmm!
bara rusa tillbaka till hotellet, hoppsan han hade somnat, så det var att få liv i honom, kånka ut bagaget, in i taxin med ja !
snudd på sömngångaren!
sedan i väg till Mochit, under vägen funderar vi på om han inte skulle kunna köra oss ända fram
en resa på 430 km
ok vi kommer överens vi betalar 5000 Bath (C.a ) 1000 Skr vi skulle ju spara närmare 5 timmar!
så drar vi då iväg på färden, Christer (brorsan) pratade en del med chauffören, själv kan jag inte mycket Tahiländska, så jag fick försöka förstå så gott det gick!
det är ju det vanliga snacket om familj o.s.v
trots mycket bra vägar blir ju genomsnitthastigheten inte speciell hög, runt storstäder som Bangkok är det ju ett enormt tryck på trafiken, det blir lite mindre trafik då vi så småning kommer ut på landsbygden!
här är det risfält på risfält på risfält, alla verkar odla ris!
några kor och vattenbufflar står surrade vid vägrenen för att beta av gräset, jag undrar hur nyttigt det kan vara , nåja det får jag väl aldrig reda på, men det blir ju i allafall ingen tät vegetation kvar efter vägarna som det blir här hemma, jag är imponerad av att korna och bufflarna är så lugna då de ändå befinner sig så nära den hårt trafikerade vägen! de är så klart vana!
det går några mil så är det dags att tanka, bilen är ju gasdriven, alla taxibilar i åtminstone Bangkok är nog gasdrivna! så av bagageutrymmet blir inte mycket kvar, nåja!
vi tankar, samtidigt försöker vi få en liten matbit i oss, och "flott" som man är bjuder vi vår chaufför på maten, ja det är inte många kronor!
då vi ätit färdigt var det bara embarkera fordonet för fortsatt färd!
plötsligt börjar chauffören hoppa upp och ner i stolen! jag tänkte han kanske har några underliga "ticks" men det blir bara värre!
Christer vad är det med honom han beter sig konstigt tycker jag!
ja han kanske har problem med hemorrojder! vad vet jag, blev svaret!
ja lite orolig blev jag ju killen höll på att köra in i en framförvarande lastbil, så vi hojtade till när det verkade bli lite tight, va gör du sover du?
nej inte alls! blir svaret, jag är lite ovan landsbygden jag kör ju annars bara i Bangkok!
hm! verkar lite skumt, bäst att hålla ögonen på honom!
men för sjutton killen somnar ju, säger jag brorsan drar till honom i nacken varpå chauffören plötsligt blir rak i ryggen igen, du detta sert inte bra ut, inte värt att släppa honom med blicken, så sitter vi och småpratar, hu! plötsligt är vi på väg ner i diket, tura att det inte var så brant, bara ropa och "dra" till killen i nacken igen, nu var det nära, du sover ju! säger brorsan, nedå inga problem säger vår chaufför lite ovan bara!
ja Asiater är ju som de är, nu gällde det att prata med honom hela tiden, men fortfarande mycket ojämn körstil,
ja jag har kört ungefär 20 timmar i dag, säger han!
huvvaligen!
kanske vi borde avsluta vår resa, och fortsätta med annat färdmedel, äntligen tar gasen slut så det blir dags att tanka!
hur gör vi nu då?
vi får försöka hålla honom vaken, annars får väl du eller jag köra resten!
ok!
det var bara att inhandla frukt och karameller på bensinstationen, sedan satt vi i baksätet och hela tiden stoppa i chauffören karameller och frukt, så vi såg att han hela tiden tuggade, då berättade han att han alltid blir trött efter en måltid! så vi skulle nog aldrig bjudit honom på måltiden!
men det verkade i allafall funka han höll sig på vägen tack vare att vi hela tiden hade honom sysselsatt med tuggande!
plötsligt dyker det bakom en kurva en massa militärer och poliser med automatkarbiner, stående mitt i vägen med vapnen riktade mot oss!
snacka om att sätta hjärtat i halsgropen, det var bara stanna, de slet upp dörrarna skrek ut! ut!
väl ute på vägen blir vi kropsvisiterade, de söker igenom bilen, jag frågade vad händer, inget svar, efter visiteringen och genomgången av bilen, blev vi bara beordrade att åka därifrån!
ja jag vet än i dag inte varför! men Thailand är som det är!
nu verkade i allafall vår chufför lite mera vaken, som tur var för vi hade nästan slut på "maten" ok vi kommer fram till staden i allafall!
så det var bara "hala upp lädret" för att betala den uppgjorda reskostnaden! då tittar chauffören på mig jag vill ha driks!
oh no!
jag skakar på huvudet lägger hop mina händer lutar huvudet mot dom, ok han verkar förstå att jag inte gillar taxiförare som somnar efter vägen, ja jag hoppas verkligen att han lade sig i bilen för att sova innan han återvände till Bangkok.