Övernattningen blir efter motorvägen på en rastplats,
vi lyckades få bra parkering under en gatlampa
Vädret är helt underbart c:a +15 ute 22 inne.
efter en varm natt utan kaminen igång,
skönt utvilad trots de häftiga vindbyarna vaknar vi till en disig dag,
Inger får gå ut med ”Pyret” så bäddar jag, man vet aldrig var saker och ting hamnar annars.
Vi reser vidare från dessa blåsiga bergstrakter,
mot medelhavskusten, vi har ju endast 5 mil kvar till Perpignan
Kanske kan man se lite av omgivningen,
jo då!
Det visar sig inte vara svårt, vår navigator ha fått fnatt än en gång, vi blir visade ut på vinfälten i stället för en tråkig motorväg, spännande!
Det börjar som en smal väg över stora vinodlingar,
Inger blir som ett barn i ”raketåldern” (runt 4 år allt händer ingen hinner med) hon hoppar ur bilen, tar några överblivna druvor från en stock, samtidigt som vi möter en bil,
så jag måste köra åt sidan i otäck lutning för bilen, ja det gick ju bra.
Vägen övergår i 2 smala hjulspår, plötsligt dyker en kille upp vid ”vägen”, med hagelbössan i handen,
Nu blir det spännande.
Han ger oss inte en blick, utan står som en fågelhund markerande ett byte ut mot vinodlingen,
Hjulspåren övergår så småningom i mötet av asfaltbeläggning, det känns förlösande.
Nu gäller det bara finna övernattningsparkering,
Valet blev en livsmedelsbutik med automatstation för bensin, bra läge , Inger tar med sig Pyret ut det skall ju luktas och kissas, hunden rusar in i en vinbutik, innehavaren bli helt rak i ryggen stirrar på den lille lurvige varelsen som plötslig skäller ut honom, då hinner Inger i kapp, ser på den överraskade innehavaren, säger hon skall bara handla lite, och pekar på Pyret, han brister ut i skratt, ok säger han!
Lite senare är jag ute med den lilla damen, det skall ju nattkissas, och ja du vet,
Normalt gör hon inget, på annat underlag än gräs, men denna gång blir det på vinbutikens vita grus vid ingången, så det blir att röja nordentligt,
Nåja vi kom till ro så småningom.
söndag 31 oktober 2010
lördag 30 oktober 2010
Tyskland 29 oktober
Några bilder från vackra Frankrike
Morgonen kom med rimfrost i skägget, huu!
Det är ju detta vi flyr från, så det blir att packa ihop igen, tömma ”gråvattentanken”
(dusch och diskvatten), samt toaletten, fylla på nytt färskvatten,
om det bara funnits,
campingen har stängt av vattnet, inför vintern.
Nåja det var bara betala 24,6 Euro,
dyrt men det är klart då var både hunden och Inger inräknade dessutom 8 kW el
Som kostade 5,5 Euro, vi ville ju spara gasol.
Så vet man det till nästa gång.
Under vägen inhandlar vi nytt sim kort till internetmodemet, får hjälp med installationen
Det var ok, men efter några timmars resande från och till autobahn, där vi faktiskt passerade många ”gamla” städer och byar, skulle vi använda de ny inskaffade sakerna,
Inte fan gick det!
Vi kunde koppla upp till internet, men inte komma ut,
det blev att söka hjälp, men plötsligt finns inga experter kvar i Tyskland, de flesta kan lite om allt men ingen kan hjälpa till med detta, man skyller på det ena eller det andra.
Så visst får man lära sig en del.
Vi drar vidare, vädret blir så småningom lite bättre regnet upphör, det blir att ta en matbit på en vägkrog, här är maten sämre än i Sverige
Men är man hungrig så!
Så passerar vi gränsen till Frankrike, nu blir det svårt med språket igen!
Vi ”häckar” (övernattar) på en stop-plats efter vägen, bland mängder av långtradare-
Som du ser händer inte mycket, det är mest bilåkande,
vi vill ju till värmen, så det blir att resa åt det håll träden är grönast.
Så kommer vi till Lyon,
nu måste vi bestämma om resan skall gå mot atlanten eller medelhavet,
ingen av oss har tidigare besökt Portugal, så det är så klart ett mål,
nu har vi bestämt oss, vi reser till medelhavet,
sedan följa Pyrernerna mot Atlantkusten, och resa in i Portugal den vägen
det är ju bara knappa in Montpellier , så får tekniken ta över,
vi får ser var vi hamnar .
man vill ju undvika betal-vägar,
de kostar onödigt mycket,
dessutom är vi fria från arbete, och det är trevligare att se omgivningen.
Visst visade det sig att tekniken tog över, vi hamnade på betalvägar,
så det blev att programera om vår vägvisare.
Inga betalvägar, inga grusvägar.
Jo visst funkade det,
Vi sökte en livsmedelsbutik, oj,oj,oj det blev åka av,
Många vägar i bergen där man inte kunde mötas, annat än på speciella mötesplatser.
Högsta hastigheten var ofta satt till 90 km/tim, detta kanske man klarat med motorcykel och van förare,
Med det fordon vi framför går det knappast fortare än 40
Butiken vi sökte visade sig efter ett antal mil vara en bensinstation som inte hade något som var värt att lägga pengar på att erbjuda,
Så det var bara fortsätta,
Vägen blev faktiskt ännu smalare, brantare och hela tiden går det uppför, bilen orkar inte, jag får köra på ettans växel, vi försöker vända , men det går inte berg på ena sidan stup på andra,
Bara tuffa på,
då kommer nästa överraskning,
snö och lite längre fram is,(vi var ju på 1500 meters höjd) det blir stopp,
nu känns det lite som då vi fick punktering på motorcykeln i Sapa, (Vietnam) nu gäller det att tänka efter innan man gör något alls,
vi har ungefär 500 meter kvar till krönet, men vi klarar inte det utan snökedjor, backa känns helt otänkbart i denna sörja, jag skulle tagit med någon av de vinschar jag har, nåja man lär sig kanske.
Vi tar oss någon meter längre upp chansar på att baken inte fastnar i skogen, lyckas vända ekipaget,
Du kan tro det var skönt, när nosen vändes nedåt, men det är ett trixande att undvika snön och isfläckarna, vi kan ju bli sittande här, och denna väg verkar inte vara så populär.
Men resan gav oss en massa intryck,
vi fick se dessa bråddjup och enorma berg, vackra floder underbara byar,
men magen var ju tom så vi försöker få något att äta, vi skulle ju kunna laga till något själva, men var kan man stanna?
Vi kommer in i en liten stad med flera restauranger, svaret vi får då vi frågar efter något att äta, ja det får ju bli som vanligt vifta med armar ,ljuda, försöka bli förstådd,
Mat nej , ni är försent ute,
blir det svar vi kan tyda på ett ställe, vi drar vidare,
där står några ”gentlemen” och för ett högljutt samtal, på en mindre bar, samt (smuttar) på passis, undrar hur de skall se ut om någon timme , som redan är så fulla!
Nå ja!
Vi kommer så småningom ut på en motorväg igen, men det tog några timmar,
så nu är det bara resa vidare
Jag har aldrig upplevt att jag i en nerförsbacke på åtskilliga kilometer med en lutning på enligt skyltarna 6% där man uppmanar till motorbroms.
Jäklar så det blåste
jag får lägga i 4:ans växel för att komma ner överhuvudtaget, så mycket blåste det, det var omöjligt att öppna bildörren, då vi stod stilla.
Morgonen kom med rimfrost i skägget, huu!
Det är ju detta vi flyr från, så det blir att packa ihop igen, tömma ”gråvattentanken”
(dusch och diskvatten), samt toaletten, fylla på nytt färskvatten,
om det bara funnits,
campingen har stängt av vattnet, inför vintern.
Nåja det var bara betala 24,6 Euro,
dyrt men det är klart då var både hunden och Inger inräknade dessutom 8 kW el
Som kostade 5,5 Euro, vi ville ju spara gasol.
Så vet man det till nästa gång.
Under vägen inhandlar vi nytt sim kort till internetmodemet, får hjälp med installationen
Det var ok, men efter några timmars resande från och till autobahn, där vi faktiskt passerade många ”gamla” städer och byar, skulle vi använda de ny inskaffade sakerna,
Inte fan gick det!
Vi kunde koppla upp till internet, men inte komma ut,
det blev att söka hjälp, men plötsligt finns inga experter kvar i Tyskland, de flesta kan lite om allt men ingen kan hjälpa till med detta, man skyller på det ena eller det andra.
Så visst får man lära sig en del.
Vi drar vidare, vädret blir så småningom lite bättre regnet upphör, det blir att ta en matbit på en vägkrog, här är maten sämre än i Sverige
Men är man hungrig så!
Så passerar vi gränsen till Frankrike, nu blir det svårt med språket igen!
Vi ”häckar” (övernattar) på en stop-plats efter vägen, bland mängder av långtradare-
Som du ser händer inte mycket, det är mest bilåkande,
vi vill ju till värmen, så det blir att resa åt det håll träden är grönast.
Så kommer vi till Lyon,
nu måste vi bestämma om resan skall gå mot atlanten eller medelhavet,
ingen av oss har tidigare besökt Portugal, så det är så klart ett mål,
nu har vi bestämt oss, vi reser till medelhavet,
sedan följa Pyrernerna mot Atlantkusten, och resa in i Portugal den vägen
det är ju bara knappa in Montpellier , så får tekniken ta över,
vi får ser var vi hamnar .
man vill ju undvika betal-vägar,
de kostar onödigt mycket,
dessutom är vi fria från arbete, och det är trevligare att se omgivningen.
Visst visade det sig att tekniken tog över, vi hamnade på betalvägar,
så det blev att programera om vår vägvisare.
Inga betalvägar, inga grusvägar.
Jo visst funkade det,
Vi sökte en livsmedelsbutik, oj,oj,oj det blev åka av,
Många vägar i bergen där man inte kunde mötas, annat än på speciella mötesplatser.
Högsta hastigheten var ofta satt till 90 km/tim, detta kanske man klarat med motorcykel och van förare,
Med det fordon vi framför går det knappast fortare än 40
Butiken vi sökte visade sig efter ett antal mil vara en bensinstation som inte hade något som var värt att lägga pengar på att erbjuda,
Så det var bara fortsätta,
Vägen blev faktiskt ännu smalare, brantare och hela tiden går det uppför, bilen orkar inte, jag får köra på ettans växel, vi försöker vända , men det går inte berg på ena sidan stup på andra,
Bara tuffa på,
då kommer nästa överraskning,
snö och lite längre fram is,(vi var ju på 1500 meters höjd) det blir stopp,
nu känns det lite som då vi fick punktering på motorcykeln i Sapa, (Vietnam) nu gäller det att tänka efter innan man gör något alls,
vi har ungefär 500 meter kvar till krönet, men vi klarar inte det utan snökedjor, backa känns helt otänkbart i denna sörja, jag skulle tagit med någon av de vinschar jag har, nåja man lär sig kanske.
Vi tar oss någon meter längre upp chansar på att baken inte fastnar i skogen, lyckas vända ekipaget,
Du kan tro det var skönt, när nosen vändes nedåt, men det är ett trixande att undvika snön och isfläckarna, vi kan ju bli sittande här, och denna väg verkar inte vara så populär.
Men resan gav oss en massa intryck,
vi fick se dessa bråddjup och enorma berg, vackra floder underbara byar,
men magen var ju tom så vi försöker få något att äta, vi skulle ju kunna laga till något själva, men var kan man stanna?
Vi kommer in i en liten stad med flera restauranger, svaret vi får då vi frågar efter något att äta, ja det får ju bli som vanligt vifta med armar ,ljuda, försöka bli förstådd,
Mat nej , ni är försent ute,
blir det svar vi kan tyda på ett ställe, vi drar vidare,
där står några ”gentlemen” och för ett högljutt samtal, på en mindre bar, samt (smuttar) på passis, undrar hur de skall se ut om någon timme , som redan är så fulla!
Nå ja!
Vi kommer så småningom ut på en motorväg igen, men det tog några timmar,
så nu är det bara resa vidare
Jag har aldrig upplevt att jag i en nerförsbacke på åtskilliga kilometer med en lutning på enligt skyltarna 6% där man uppmanar till motorbroms.
Jäklar så det blåste
jag får lägga i 4:ans växel för att komma ner överhuvudtaget, så mycket blåste det, det var omöjligt att öppna bildörren, då vi stod stilla.
onsdag 27 oktober 2010
Tyskland 25:oktober 2010
Och visst började äventyret.
En säkring har gått sönder, jag finner inte reservsäkringarna, de är säkert kvar där hemma, så det blir att klara sig utan vatten och ström till datorn, vi lyckades hålla liv i kaminen, för det börjar bli kyligt
Det fungerade till kl.03.00 då var det rena bastun, det gick inte att sova, så justera temperaturen, och lägga sig igen,
Vid 5 tiden på morgonen, tar gasolen slut,
så ut i ösregnet för att byta tub,
nu var det liksom ingen idé att återgå till den sköna bädden,
kaminen gick heller inte att starta utan ström
Det blev att bädda sängen för färd mot färjeläget
Endast 3 bilar medföljde på den timslånga resan över lilla bält, så det var ingen trängsel precis
Nu var det att försöka få tag på säkringar,
det är söndag så många butiker är stängda, de butiker eller bensinstationer som har öppet slår ifrån sig med båda händer då jag frågar om säkringar, så det blir att söka vidare, plötsligt befinner vi oss i Tyskland.
Vi kommer fram till en stor rastplats, där kunde jag köpa säkringar,
Så var det morgontoaletten som skulle göras, jag kommer in på toaletten efter att jag stoppat 50 Cent i automaten och fått biljett, knallar in, ingen dusch finns så det blir att försöka tvätta sig vid ett tvättställ,
jag tar av mig på överkroppen och skall precis dra ner byxorna då det plötsligt kommer en dam ut från toaletten bakom min rygg ”fan” är det unisextoa jag hamnat på,
upp med brallorna blaska lite i armhålorna jag hann inte mera förrän en kvinna tvärnitar i dörrhålet och svamlar något på Tyska,
oops!
Jag befann mig ju på damtoaletten, snabbt på med kläderna, rusa över till herravdelningen.
Inte helt fräsch men bättre än förut försöker jag lämna detta hus, letar efter en plats vid utångsgrinden att stoppa biljetten i, samma kvinna som fick mig förstå att jag gått fel, kommer leende fram och visar att man bara går ut, mumlar något om Cafeét och räcker fram sin egen biljett
Man får tydligen kaffe på biljetten.
En säkring har gått sönder, jag finner inte reservsäkringarna, de är säkert kvar där hemma, så det blir att klara sig utan vatten och ström till datorn, vi lyckades hålla liv i kaminen, för det börjar bli kyligt
Det fungerade till kl.03.00 då var det rena bastun, det gick inte att sova, så justera temperaturen, och lägga sig igen,
Vid 5 tiden på morgonen, tar gasolen slut,
så ut i ösregnet för att byta tub,
nu var det liksom ingen idé att återgå till den sköna bädden,
kaminen gick heller inte att starta utan ström
Det blev att bädda sängen för färd mot färjeläget
Endast 3 bilar medföljde på den timslånga resan över lilla bält, så det var ingen trängsel precis
Nu var det att försöka få tag på säkringar,
det är söndag så många butiker är stängda, de butiker eller bensinstationer som har öppet slår ifrån sig med båda händer då jag frågar om säkringar, så det blir att söka vidare, plötsligt befinner vi oss i Tyskland.
Vi kommer fram till en stor rastplats, där kunde jag köpa säkringar,
Så var det morgontoaletten som skulle göras, jag kommer in på toaletten efter att jag stoppat 50 Cent i automaten och fått biljett, knallar in, ingen dusch finns så det blir att försöka tvätta sig vid ett tvättställ,
jag tar av mig på överkroppen och skall precis dra ner byxorna då det plötsligt kommer en dam ut från toaletten bakom min rygg ”fan” är det unisextoa jag hamnat på,
upp med brallorna blaska lite i armhålorna jag hann inte mera förrän en kvinna tvärnitar i dörrhålet och svamlar något på Tyska,
oops!
Jag befann mig ju på damtoaletten, snabbt på med kläderna, rusa över till herravdelningen.
Inte helt fräsch men bättre än förut försöker jag lämna detta hus, letar efter en plats vid utångsgrinden att stoppa biljetten i, samma kvinna som fick mig förstå att jag gått fel, kommer leende fram och visar att man bara går ut, mumlar något om Cafeét och räcker fram sin egen biljett
Man får tydligen kaffe på biljetten.
Danmark 23 Oktober 2010
Tänk så fort dagarna bara rinner iväg, när man är (kompensationsledig) pensionär
plötsligt har måndag förbytts till lördag.
Veckorna blir snabbt månader, om det är måndag eller söndag har ju ingen betydelse nu när man inte har arbetstider att passa
Om man är Svensk är det lite lättare att hålla reda på veckodagarna, då kan man åka till ”Systembolaget” är det stängt är dagen söndag,
för det är nog den enda inrättning som har söndagsstängt nu för tiden.
Men det fungerar ju bara i samhällen där systembolag finns, men å andra sidan brukar ju butikerna vara söndagsstängda på landsorten.
Det har varit en fantastisk vecka, många möten med dessa enormt vänliga ”härliga” Danskar.
Där vi fått uppleva denna enorma familjegemenskap som hos Villy,
Upplevt vilda hjortar på deras marker, harar nyfiket bese oss från tryggt avstånd på åkern utanför fönstret, man kan knappt tro det finns så mycket vilt i detta tätt befolkade land
bo på en riktig Bondgård hos Hans och Ellen, med barn, kor och hästar, besökt massor av små byar i omgivningen
samt få träffa denna fantastiska, skärm och drakflygande Grethe i Laven, fått insikt i hennes enorma intresse för teknik som värnar om vår miljö, solpanel samt solceller, guidning i Silkeborg med dess spännande omgivning, bestigit” Himmelsbjerget, och inte minst fått se denna idyll, höga böljande fält, med insprängda vattendrag och små sjöar.
Vi beger oss vidare mot Ringköbing, kustvägen ner till Esbjerg,
synd bara att det regnade och blåste hela tiden, annars hade vi kunnat vandra ut på dessa enorma sanddyner, men man kan ju återkomma.
Nu när vi ändå är i närheten vill jag hälsa på Karin och Vera säger Inger,
de bor på Fyn i närheten av Odense,
det visade sig att en av damerna (Karin)hade brutit benet och hamnat på sjukhuset samma dag vi var på väg att besöka henne, så det blev Danskt sjukhusbesök i Svendborg,
så var det bara att få tag på Vera i Odense, och här bullas det upp med Ingers älsklingsrätt ”medisterpölse och kartoffler, med brunsås
så du kan tro det har varit en händelserik vecka
nu skall vi resa vidare.
Vi kanske skulle ta en för oss annorlunda väg, färjan från Böjden till Fyns hav.
så det var bara knappa in destinationen på vår vägvisare, och dra vidare.
Vi kom fram till hamnen, inväntade färjan, då kommer en man fram till oss och meddelar på Engelska att sista färjan redan gått.
Vi ämnade övernatta på kajen, men det visade sig omöjligt, det blåste så mycket att vår kamin slocknade, så vi tvingades söka upp ett mera skyddat läge, det känns skönt,
Så nu verkar äventyret börja på allvar.
plötsligt har måndag förbytts till lördag.
Veckorna blir snabbt månader, om det är måndag eller söndag har ju ingen betydelse nu när man inte har arbetstider att passa
Om man är Svensk är det lite lättare att hålla reda på veckodagarna, då kan man åka till ”Systembolaget” är det stängt är dagen söndag,
för det är nog den enda inrättning som har söndagsstängt nu för tiden.
Men det fungerar ju bara i samhällen där systembolag finns, men å andra sidan brukar ju butikerna vara söndagsstängda på landsorten.
Det har varit en fantastisk vecka, många möten med dessa enormt vänliga ”härliga” Danskar.
Där vi fått uppleva denna enorma familjegemenskap som hos Villy,
Upplevt vilda hjortar på deras marker, harar nyfiket bese oss från tryggt avstånd på åkern utanför fönstret, man kan knappt tro det finns så mycket vilt i detta tätt befolkade land
bo på en riktig Bondgård hos Hans och Ellen, med barn, kor och hästar, besökt massor av små byar i omgivningen
samt få träffa denna fantastiska, skärm och drakflygande Grethe i Laven, fått insikt i hennes enorma intresse för teknik som värnar om vår miljö, solpanel samt solceller, guidning i Silkeborg med dess spännande omgivning, bestigit” Himmelsbjerget, och inte minst fått se denna idyll, höga böljande fält, med insprängda vattendrag och små sjöar.
Vi beger oss vidare mot Ringköbing, kustvägen ner till Esbjerg,
synd bara att det regnade och blåste hela tiden, annars hade vi kunnat vandra ut på dessa enorma sanddyner, men man kan ju återkomma.
Nu när vi ändå är i närheten vill jag hälsa på Karin och Vera säger Inger,
de bor på Fyn i närheten av Odense,
det visade sig att en av damerna (Karin)hade brutit benet och hamnat på sjukhuset samma dag vi var på väg att besöka henne, så det blev Danskt sjukhusbesök i Svendborg,
så var det bara att få tag på Vera i Odense, och här bullas det upp med Ingers älsklingsrätt ”medisterpölse och kartoffler, med brunsås
så du kan tro det har varit en händelserik vecka
nu skall vi resa vidare.
Vi kanske skulle ta en för oss annorlunda väg, färjan från Böjden till Fyns hav.
så det var bara knappa in destinationen på vår vägvisare, och dra vidare.
Vi kom fram till hamnen, inväntade färjan, då kommer en man fram till oss och meddelar på Engelska att sista färjan redan gått.
Vi ämnade övernatta på kajen, men det visade sig omöjligt, det blåste så mycket att vår kamin slocknade, så vi tvingades söka upp ett mera skyddat läge, det känns skönt,
Så nu verkar äventyret börja på allvar.
tisdag 19 oktober 2010
Danmark
18:e oktober
Så blev det äntligen dags att lägga takplåten på den återuppbyggda carporten, nu var det bara städa undan allt överblivet byggmateriel för att gömma det under en presenning inför den stundande vintern,
Du kan tro det har varit ett stort jobb sedan februari då carporten rasade av is-tyngden, den rev även sönder taket till det vidbyggda förrådet så det blev att riva hela ”skiten”
Då vi ändå gjorde så stort jobb beslutade vi att byta det läckande taket över vår inglasade altan
Detta har fyllt stora delar av vår vardag från februari till början av oktober, så visst känns det skönt att duka upp med lite god mat och tillbehör för att avnjutas i solnedgången på den städade altanen
Plötsligt mitt under måltiden hörs sörplande ljud,
undrar vad grannen gör som låter så konstigt?
Ljudet återkommer, det verkar ju komma från grunden på vårt eget hus,
det var bara lyfta upp luckan till krypgrunden för att mötas av en hemsk stank av avlopp
jäklar!
rören har gått sönder
det var bara försöka få tag i någon rörmokare som var villig att åta sig arbetet,
men det visade sig i stort sett omöjligt, för det första var det Älgjakt den veckan, då står ju största delen av näringslivet i Värmland stilla,
dessutom är det ingen som frivilligt åtar sig ett sådant ”skit” jobb
vi måste ha det gjort så det var att beställa hos ett större företag, visst vi kan ta det men först under våren vi har för mycket jobb får jag till svar, men det är ju akut det doftar avlopp i hela huset, dessutom kan vi inte använda vare sig vatten eller toalett, jag kan bara komma med ett medlidande kontrar rörfirman,
du kan ju försöka själv.
Det blev att fatta beslut, stänga av inkommande vatten sätta en fläkt i husgrunden för att försöka torka upp det som går innan saneringsfirman kommer, så det blev att packa husbilen och dra söderut
Köra till Varberg för att äntra färjan till Grenå i Danmark och försöka hitta på något de 4 timmar resan skulle ta,
Så vi börjar prata med några medresande, och får en adress till tandläkare i Polen,
så vi får nog ta oss en tur till Polen för att få ”garnityret” fixat till en billig peng,
detta får mig att tänka på då min bror ringde mig när jag var på resa med husbilen i Polen,
hej vad gör du?
Jag är i polen, svarar jag, hmmm säger han,
ring mig då du kommer upp!
Nåja!
Vi har väldigt trevligt tillsamman, så timmarna bara flyger iväg, och vi lägger plötsligt till i Grenå hamn
Under överresan har ”Pyret” (hunden, en dvärgtax med eget pass inkl. foto)fått gå lös på däck, och både spytt och ”kissat” men vänliga medresenärer hjälpte till med städningen efter dessa olyckor
Så visst kan man resa med hund!
Då vi kom till fast mark igen var det bara programmera vår GPS för att kunna nå de adresser vi tänkt besöka, jo du!
Inger gjorde ungefär som i Bangkok på hotellet ”moms house i sapan kwai” började som man säger ”zappa” (trycka många gånger på alla knappar) vilket resulterade i att vår gps sade phuuu!
Sedan slocknade den.
Inga problem säger damen,
jag hittar, har varit här förut, men det är några år sedan, så det kanske har hänt lite under tiden
jo du!
Då hon var här, fanns inga motorvägar eller rondeller,
jo då, fram kom vi till slut, utan navigaionshjälp av gps
Och tro det eller ej vi kom fram till en gård där folket kände igen henne
Här bor Villy,
en underbar ”kille” med maximal humor något äldre, härliga ”ungar” så klart har de ju även blivit äldre, nåja det är ju livets gång.
En sådan sammanhållning som den familjen har, jag är överväldigad!
Så vi blir inbjudna till vårt första ”ålagille” eller vad man kan kalla denna afton med hemfiskad ål från limfjorden i Danmark, häftigt, och mycket gott, var det, jag tycker jag det är märkligt att äta rödbetor till fisk, men jag kan ju själv inte tänka mig stekt strömming utan lingonsylt, så det är väl samma sak kan man tro.
Efter ett par dygn i denna oas drar vi vidare till nästa ställe att besöka.
Vår gps har kommit igång igen så det var bara ”knappa in ” den nya adressen och påbörja färden
Här på Jylland är det inte långt mellan städer och byar,
så restiden blir ju behagligt kort, men så händer något, slutdestinationen visar sig vara mitt i en rondell,
här bor ju ingen,
nu börjar det igen!
man får fråga sig fram, men det funkar det med, fram kom vi ju till slut, för att återigen finna denna enorma gästfrihet, och träffa flertalet av familjemedlemmarna
så det blir ett par nätter här hos Hans och Ellen i Fasterholdt med dagsutflykter i omgivningen
Så blev det äntligen dags att lägga takplåten på den återuppbyggda carporten, nu var det bara städa undan allt överblivet byggmateriel för att gömma det under en presenning inför den stundande vintern,
Du kan tro det har varit ett stort jobb sedan februari då carporten rasade av is-tyngden, den rev även sönder taket till det vidbyggda förrådet så det blev att riva hela ”skiten”
Då vi ändå gjorde så stort jobb beslutade vi att byta det läckande taket över vår inglasade altan
Detta har fyllt stora delar av vår vardag från februari till början av oktober, så visst känns det skönt att duka upp med lite god mat och tillbehör för att avnjutas i solnedgången på den städade altanen
Plötsligt mitt under måltiden hörs sörplande ljud,
undrar vad grannen gör som låter så konstigt?
Ljudet återkommer, det verkar ju komma från grunden på vårt eget hus,
det var bara lyfta upp luckan till krypgrunden för att mötas av en hemsk stank av avlopp
jäklar!
rören har gått sönder
det var bara försöka få tag i någon rörmokare som var villig att åta sig arbetet,
men det visade sig i stort sett omöjligt, för det första var det Älgjakt den veckan, då står ju största delen av näringslivet i Värmland stilla,
dessutom är det ingen som frivilligt åtar sig ett sådant ”skit” jobb
vi måste ha det gjort så det var att beställa hos ett större företag, visst vi kan ta det men först under våren vi har för mycket jobb får jag till svar, men det är ju akut det doftar avlopp i hela huset, dessutom kan vi inte använda vare sig vatten eller toalett, jag kan bara komma med ett medlidande kontrar rörfirman,
du kan ju försöka själv.
Det blev att fatta beslut, stänga av inkommande vatten sätta en fläkt i husgrunden för att försöka torka upp det som går innan saneringsfirman kommer, så det blev att packa husbilen och dra söderut
Köra till Varberg för att äntra färjan till Grenå i Danmark och försöka hitta på något de 4 timmar resan skulle ta,
Så vi börjar prata med några medresande, och får en adress till tandläkare i Polen,
så vi får nog ta oss en tur till Polen för att få ”garnityret” fixat till en billig peng,
detta får mig att tänka på då min bror ringde mig när jag var på resa med husbilen i Polen,
hej vad gör du?
Jag är i polen, svarar jag, hmmm säger han,
ring mig då du kommer upp!
Nåja!
Vi har väldigt trevligt tillsamman, så timmarna bara flyger iväg, och vi lägger plötsligt till i Grenå hamn
Under överresan har ”Pyret” (hunden, en dvärgtax med eget pass inkl. foto)fått gå lös på däck, och både spytt och ”kissat” men vänliga medresenärer hjälpte till med städningen efter dessa olyckor
Så visst kan man resa med hund!
Då vi kom till fast mark igen var det bara programmera vår GPS för att kunna nå de adresser vi tänkt besöka, jo du!
Inger gjorde ungefär som i Bangkok på hotellet ”moms house i sapan kwai” började som man säger ”zappa” (trycka många gånger på alla knappar) vilket resulterade i att vår gps sade phuuu!
Sedan slocknade den.
Inga problem säger damen,
jag hittar, har varit här förut, men det är några år sedan, så det kanske har hänt lite under tiden
jo du!
Då hon var här, fanns inga motorvägar eller rondeller,
jo då, fram kom vi till slut, utan navigaionshjälp av gps
Och tro det eller ej vi kom fram till en gård där folket kände igen henne
Här bor Villy,
en underbar ”kille” med maximal humor något äldre, härliga ”ungar” så klart har de ju även blivit äldre, nåja det är ju livets gång.
En sådan sammanhållning som den familjen har, jag är överväldigad!
Så vi blir inbjudna till vårt första ”ålagille” eller vad man kan kalla denna afton med hemfiskad ål från limfjorden i Danmark, häftigt, och mycket gott, var det, jag tycker jag det är märkligt att äta rödbetor till fisk, men jag kan ju själv inte tänka mig stekt strömming utan lingonsylt, så det är väl samma sak kan man tro.
Efter ett par dygn i denna oas drar vi vidare till nästa ställe att besöka.
Vår gps har kommit igång igen så det var bara ”knappa in ” den nya adressen och påbörja färden
Här på Jylland är det inte långt mellan städer och byar,
så restiden blir ju behagligt kort, men så händer något, slutdestinationen visar sig vara mitt i en rondell,
här bor ju ingen,
nu börjar det igen!
man får fråga sig fram, men det funkar det med, fram kom vi ju till slut, för att återigen finna denna enorma gästfrihet, och träffa flertalet av familjemedlemmarna
så det blir ett par nätter här hos Hans och Ellen i Fasterholdt med dagsutflykter i omgivningen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)