Asia Inn

 

fredagen är redan här,

vi byter hotell, det var mycket oljud från gatan på det förra

detta hotell ligger endast 1 kvarter från sjukhuset,

väldigt nära Sky way  station Phloenchit

dessutom billigare

dagen går åt att flytta, lämna tvätt,beställa nya glasögon till Inger,

köpa nya kortbyxor, samt en skjorta, så visst har det varit jobbigt

     

Du kan tro de funderade på salongen då hon ville bli så “kortklippt”

det är ju mera praktiskt då man reser, dessutom är det läge att släppa fram den rätta hårfärgen

slippa allt krångel.

Visst blir det bra!

Nattåget

Vi tar lokalbussen från Prasat till Surin

Att de klarar hålla liv i dessa gamla bussar
man ser vägen, genom trägolvets springor
dörrarna går inte att stänga

men fram kommer man
nu skall vi bara ta oss till Bangkok
det blir Nattåg  1:a klass sov kupé 
C:a 400 SEK för 2 personer
det är billigt det du,
för 8,5 tim resa

man får ligga i en säng,
slippa sitta i den kalla nattbussen  hela natten

vi checkar ut från hotellet kl 12, tåget går kl 21
så det blir att fördriva tiden bara

det blir att "häcka" några timmar på Farang connection
de har bra och stabil intenetuppkoppling
och gratis så klart.

äta lite ta någon pilsner, timmarna går.

tåget kommer, vi kliver på vagn 2 som är 1:a klass

jäklar så slitet!
vagnen är levererad 1996, garanterat har inte ett dugg gjorts
åt inredningen sedan vagnen levererades,

strömbrytarna, hoptejpade
bordet söndertrampat, tvättstället trasigt, stegen till överslafen går inte att fästa

jag trodde vi gått fel, men allt stämde

nåja rena lakan, filt, och handduk, thats it!
jo då det var egen kupé med över/underslaf

lite svårt att komma upp, men vill man i säng  så går det

mat fanns  så klart inte ,
det var tur vi delat en portion wokad kyckling med grönsaker,
utan ris,
till personalens, förundrande blickar innan vi gick ombord

Det skakar, gnisslar dundrar och far,
sova blir det inte mycket av, korta stunder bara, men det
är varmt och man får ligga, raklång, tur man är kort
sängen är endast 2 meter lång

då va banne mig nattågen i Vietnam och Kina bra mycket bättre
och billigt var det även där

Vi kommer i alla fall till Bangkok något försenade bara
Inger är dålig, så vi måste komma till sjukhus så fort vi kan

Vi tar taxi till Sukhumvit,

visar taxikillen på kartan, inga problem säger han
"illabådande" och visst, det blev att visa och visa, inte visste han

man lär sig (aldrig)
fram kom vi i alla fall,
hotell fixas,
så Tuk-Tuk till sjukhuset  Bumrungrad International

Redan vid ingången får vi redogöra våra problem,
ok det blir 15:e våningen
bara ta hissen, skriva in sig , få patientkort, blodtryck vägning ,mätning
träffa specialisten, få diagnos, medicin,återbesökstid på 1 timme

här har Sverige att lära

nu väntar vi bara på återbesöket lördag kl 09,30
för röntgen, och sedan träffa samma läkare igen

Inger är i skrivande stund mycket bättre efter endast några timmar
så vi har varit på Landmark och ätit grillade revben / lammkotletter

gott med lite variation

Sjukhuset

Så blev det dags igen.

Ingers hosta kulminerar, nu “måste “ vi till doktorn

misstänker lunginflammation,symtomen är desamma som förra gången.

 

Motorcykel har vi inte lyckats hyra ännu,

allt har blivit så annorlunda nu

hotellet har inga motorcyklar att hyra ut

då vi var här för några år sedan, var det inga problem att hyra motorcykel.

 

För övrigt är uthyrarna färre, liksom internetcaféerna

så det blir att gå

det är inte långt, men varmt

väl framme, blir man inskriven,

det vägs och mäts, blodtryck tas

och symtom skall skrivas in i datorn

sedan direkt till  röntgen för att få plåtar

(tänk om man hade detta system i Sverige,

slippa dra hela historien gång på gång)

så är det bara vänta på doktorns utlåtande,

 

hämta piller i sjukhusapoteket,tillbaka till hotellet.

Vägen mot hotellet blockeras av helstekt gris

klart man måste prova, gott var det faktiskt

och hotellets hund “Wiskey” (märkligt namn på en honhund)

gillade resterna.

Majestic hotel

Det blev buss till Surin

efter 7,5 timmar med ett mat-stopp på 20 min

kommer vi fram,

öm i baken ont i benen

vi checkar in på Majestic, vet att det är bra hotell ,inte det billigaste precis

vi kollade inte ens priset

vi besöker Oasis det är en Norrman som driver det, sedan några år

kan vara skönt att växla om till något Skandinaviskt till magen

    

Hotell Majestic Surin

hotellet är bra , ligger nästan på bussterminalen

bara fixa bussbiljetter,

jäklar så skönt det är att inte hela tiden,behöva värja sig

för alla dessa Tuk-Tuk och Taxiförare, här räcker det att säga från en gång

Här är det svårt att bli förstådd, lite Engelska går bra, men då man kommer till

avgångstider,o.s.v blir det genast problem

nåja vi chansar på en buss, den går strax blir svaret, bara kliva ombord

visst drygt 1,5 timmar senare avgår bussen

vi skulle ju kunna ta taxi den korta sträckan c:a 2,5 mil, inte alltid det stämmer heller.

men det är intressantare med buss

Väl framme i Prasat känner vi att magen behöver något.

jag har smakat på mycket, men detta klarar jag bara inte “än”

kanske om jag får lite tid på mig, troligen smakar de kyckling.

 

råttorna är visserligen urtagna och flådda, men ändå!

Insekter, stora spindlar, t.o m hund har jag smakat på

det får bli grillat kycklinglår, och en kall pilsner

 

Hotellet vi vill till ligger ungefär 1 km från marknadsplatsen

vi vill inte bära vårt  bagage mitt på dagen  i solen,

att få någon Taxi eller liknande att köra oss

gick inte,

ingen visste var det var, trots visitkort och vägbeskrivning

detta är Asien

nåja det var för kort sträcka, för liten förtjänst

det är nog bättre sitta och snacka med gänget

 

så det var att dra på sig ryggsäcken och ta apostlahästarna till hotellet

det är ju gångavstånd, men då nästan ingen skugga är att finna, är det jobbigt

 

nu sitter vi i alla fall i vår Bungalow

vi kommer nog att stanna här en vecka,

inget är som vanligt bestämt

i morgon hyr vi motorcykel, så vi kan röra oss lite mera fritt

vänstertrafiken brukar inte vara några stora problem, man vänjer sig fort

men får så klart vara försiktig.

Mot Surin

Sista dagen här i Bangkok för denna gång, skönt


sen kväll  på Four Sons  Village      
i dag skiner solen temperaturen ligger runt +30  så det gäller att hålla sig i skuggan
frågan är om vi skall ta  buss,taxi eller tåg till Prasat

Det är måndag, då måste vi ta malariapillret

i samband med frukost.

Vi tänker besöka James och hans familj, få träffa alla dessa “goa” gubbar, vi träffade för några år sedan.
hyra motorcykel, och ge oss ut på landet

Vi kollar priset med en taxi utanför hotellet
huuu!
sade han  Surin långt bort, visst det är c:a 50 mil
han vill ha 4500 Bath  men går plötsligt ner till 3000 ( c:a 600 SEK)

nu vill vi ju inte sitta inlåsta i en taxi så många timmar,
dessutom vet man inte om han somnar efter vägen, har ju hänt tidigare,
att vi fått sitta och mata chauffören med frukt  för att hålla ögonen öppna
så det blir nog att ta taxi till Mo skit  (busstationen här)

och dag-buss,
nattbussen är så jäkla kall ,
det går inte att sova på den, och man kommer fram nattetid.

Vi  går till Apoteket för att försöka få bättre medel mot den så besvärliga hostan
så klart kommer en Tuk-Tuk förare fram och frågar var vi skall
till Surin  hur mycket frågar jag ,

han skrattar, pekar på sin Tuk-Tuk
men det var bra,

vi fick ingen fråga efter det
50 mil i en Tuk-Tuk kan inte bli kul, det påminner mig om resan i Laos
då vi var alldeles röda efter allt damm från vägen, på bara någon timmes resa

nåja!
nu sitter vi på rummet, har packat våra “ryggor” bara invänta morgondagens äventyr
kanske  ta taxi till Mo skit och busstationen där

vi lämnade tvätten  till en annan inrättning än den vi brukat nyttja
huvva
det tog närmare en timme att finna vår tvätt
men visst fan är det intressant,
hade vi inte hittat vår påse i detta  virrvarr av påsar
hade vi fått köpa nytt efter vägen
thats life!
tack vare att vi hade  lämnat in  sidenhandduk  i tvätten kunde vi identifiera de
plagg som tillhörde oss
så visst är det spännande

Melodikrysset

Lördagen börjar med ett rejält regn, vilket var underbart,

temperaturen sjunker till behagliga +28 grader

molnen skymmer den skarpa solen

vi har precis tagit farväl av Dennis ( han som är så lik Salming) och hans fru, de reser vidare till Koh Sami

själva stannar vi till  måndag, för att troligen ta dagsbussen mot Surin eller Prasat

hyra motorcykel, så man komma ut lite

melodikrysset måste man ju passa på att försöka lösa,

en gammal lördagsrutin

 

Vi avbryter Ingers tandoperation, det tar för lång tid

vi behöver vara här minst 6 månader, och vi har endast några veckor kvar

innan vårt visum går ut

våra planer är att resa inåt landet på måndag , träffa en del bekanta,

få åka motorcykel på landsbygden igen,

så blir det nog tillbaka till Bangkok och vidare till HCMC  (Saigon)  en sväng ,

 

kanske vi kan ta motorcykelturen över bergen i Vietnam vi missade förra gången.

vi har även planer på att skaffa visum till Bangladesh  skulle vara spännande

eller Brunei om vi hittar invitationen vi fick för några år sedan

vi bör skaffa buss, tåg eller flygbiljetter under morgondagen

eftersom vi skall checka ut från vårt hotell,  måndag förmiddag

“Hen”

Nu har vi  förlängt vårt boende här på Four Sons  Village

vi väntar svar från Ingers tandläkare, så än kan vi inte resa vidare ,

vi chansar på att kunna resa nästa vecka

Ingers hosta blir inte bättre, vi kanske får besöka något sjukhus,

först provar vi närmsta apotek

de bruka vara duktiga,

 

Det blev en massa piller att ta,under en vecka,

ingen frukt, ingen juice, inte kall dryck .

 

Hotellet här verkar vara någon sorts samlingspunkt för Katoyer, plötsligt vimlar det av dom

många är väldigt vackra, men man känner igen dom på  rörelserna, kroppsformen, och den mörka rösten

de är inte påträngande eller så, men visst är det annorlunda

jag kan inte förstå att det finns så många just här i Thailand

här kan man verkligen använda uttrycket “hen”

 

så plötsligt dyker det upp ett mail

det är ok att fortsätta behandlingen i morgon, kl 18-20

det är väl bara tacka  det

då´har vi lördagen att tycka synd om

söndagen planera, sedan checka ut , mot nya äventyr

 

vi åt mat på en bar på  Kaosang road,

blev sittande bredvid en rätt så “packad” gapig Norrman  synd att det blir så

mitt på dagen, 

han verkade vara gift med en Thailändska  ( lika packad hon med)

så får vi plötsligt besked

läkaren finns på kliniken  mellan kl 18 och 20  nästa dag

härligt, än en gång  funkar det,

ny tid på cliniken

 

vi ämnar checka ut från hotellet  under måndagen 

då borde det vara klart att resa vidare,

Kanskle blir det till James hotell  i Prasat

för någon vecka det skulle vara kul,

få hyra mc och dra ut i omgivningen igen

bara slippa storstaden ett tag

 

kvällen kom det blev att sitta en stund på Gekko bar igen

visst kommer det Canadensiska paret  och slår sig ner, då ser vi,

jäklar så likt Börje Salming han är

 

Dennis Mackay från Vancover

Tvätten

Halva veckan har plötsligt bara försvunnit,
i dag har vi mycket inplanerat  checka ut från städskrubben, flytta till det nya hotellet,
sedan skall man ju ha lite mat i den tomma morgon-magen,
det får bli en skål  färsk frukt med yoghurt och mysli
det mättar
lämna tvätten,  och strax är det dags för lunch, innan vi skall till tandläkaren, för konsultation om  Ingers implantat
så tiden bara rinner iväg



killen med taxibilen skruvar upp radion i bilen på så hög volym att det överröstar allt annat
även då han stängt dörrarna, han öppnar snart bakdörren och tar ut en liten pojke
det är banne mig inte klokt hur man kan behandla barns öron så
inte konstigt att det blir hörselskador’
kanske därför många tv program här är teckentolkade

det var inga problem att hämta tvättpåsen före utsatt tid,skönt med lite nytvättat
på väg till hotellet slår vi oss ner på Gecko bar för att dela en öl
paret vid grannbordet ser på oss, jag höjer glaset , och nickar  han säger santé
oj då de är från Frankrike,
plötsligt frågar han på dålig Engelska om de får sitta vid vårt bord en stund
märkligt detta  ingen av oss kan Franska, ändå kan vi föra ett samtal
de berättar att de kommer från Reunion,en grannö till Madagaskar
vi har en mycket trevlig timme
pratande med händer och fötter, vissa Franska uttryck kan man ju
men mycket gester blir det

vi tänker bryta upp för att gå tillbaka till hotellet
ett nytt par kommer fram och frågar om de kan sätta sig där det tidigare paret satt vid vårt bord
visst
de var från Canada,
då gick det lättare att prata, så strax blev det stängningsdags
tiden går så fort när man har trevligt sällskap
med tvättpåsen´ i handen  går vi  hem till hotellet, och den sköna sängen

Mot Bangkok

Högröstade personer ränner runt i korridoren, klockan är lite över 05.00

det blir att krypa ur sidensäcken än en gång, sätta sig med datorn för att se om något hänt,

jo visst, strömavbrott igen, man vänjer sig

 

inte har vi så mycket att plocka hop heller, vi har bantat ner våra ryggsäckar lite till,

några tjockare skjortor, som vi inte använt än får gå

det skulle vara intressant att väga bagaget nu, vi börjar nog närma oss 5 kg/ person

nu börjar datorerna kännas tunga

 

En liten restaurang i Mandalay

 

Vårt hotell det rödbruna  framför ingången står en gaturestaurang

Taxin som skall ta oss till flygplatsen anländer som avtalat 09.30

sedan blir det en rundtur i staden för att hämta ytterligare passagerare

flygplatsen är inte stor, men den räcker till, trafiken här är marginell

 

här får man se upp igen, en kille kommer fram  hjälper till med ryggsäcken, vi säger nej, det går inte

man får rycka sakerna ur händerna, på honom, han skall ha betalt, för vad??

bagaget, det vi burit på, aldrig, nåja jag vill inte bråka ger honom en bunt KYAT

 

då ser han på mig skakar på huvudet och avlägsnar sig, det var antagligen för lite

Planet tar oss säkert  på 1,5 timma till Bangkoks gamla flygplats

nu skall vi bara fixa taxi till det rum vi bokat över internet

 

Rum kan man nästan inte kalla denna skrubb, sängen lämnar en smal gång på 30 cm mot ena väggen det är  i stort sett enda golvytan,

men toa och dusch med varmvatten finns och fönster “mot korridoren”

det är inte alla gånger man gör bra affärer på nätet

det går ju för natten

 

Vi finner strax ett  fint rum ,med fri WI FI  på rummet  och balkong ,

dyrare är det ju, men det är högsäsong, så vi får nog räkna  med att betala strax över 100 SEK

Sista dagen I mandalay

Visst har man det gott!

Inga tider att passa, bara se till att få tak över huvudet om natten, lite mat i magen,

 

Så har det blivit dags att fortsätta resan, vi har träffat så många underbara människor, försökt lära oss några enkla fraser på deras egna språk

men troligen är det “toneringen” vi inte klarar,

ofta förstår de inta vad vi säger, vi tycker vi härmar bra , men det räcker ändå inte

 

inte har det så stor betydelse,

vi skall ju vare sig prata religion eller politik, med dom

med tanke på religion,

har jag aldrig besökt ett land tidigare med så många olika religioner, där alla verkar acceptera varandras tro

 

här verkar vara mycket mera på sin “vakt” försöker man få reda på hur samhället funkar, är det locket på ingen förstår

pratar man lönsamhet, skatter, samma sak, ingen förstår

Nyfiken är man ju , men vill absolut inte ställa till något

 

Vi tog en pilsner i gårkväll innan det var dags att sluta ögonen för natten

man får ju alltid en menu, framlagd på bordet, kanske kan de locka till en liten beställning,

här serveras grillade revbenspjäll, Amerikansk stil, det brukar va så jäkla gott

 

så vi går dit, beställer revben till mig och pasta Bolognese till damen, samt en kall öl

efter några minuter, kommer servitören ut 

tyvärr vi har ingen öl, kommer om en halvtimme

inga problem,

vi har inte brått till graven, som jag sa till gubben i Piteå vilken  trängde sig före i kassakön,

 

efter ytterligare några min kommer en Europé ut,

troligen ägaren

vi hämtar öl, vet inte när leveransen kommer,

kall öl blev serverad, Ingers mat kom in,  vi väntar ytterligare minst en halv timme

då går jag in och frågar om min mat, och möts av frågande min, ingen har beställt,

 

hungrig och faktiskt förbannad ber jag få betala,

då kommer en vit kvinna fram ber om ursäkt och vänder sig till kökspersonalen och skäller

bär hon ansvaret skall hon ju prata med mig inte banna sin personal inför mina ögon

jag skiter i beställningen jag vill betala och gå nu, jag är hungrig

så det får bli något annat av allt det goda som finns att tugga på, jag var ju bara inställd på revben!

 

visst notan blev skriven,

på vägen ut träffar jag en Engelskman, sittande vid ett bord,

de har problem med personalen blir hans kommentar

förstår det sa jag

Inger hade besökt toaletten,

stopp i stolarna papper och skräp överallt,

så de skall nog byta personal eller försöka leva på något annat

 

jag har stött på fenomenet så många gånger förut  i de här länderna, piskan skall vara på ryggen,

klara order hela tiden annars är det tvärstopp i huvudet

 

nja!

kanske bara det att vi tänker lite olika, men är man hungrig blir man gärna lättirriterad

mat blir det ändå,

god soppa, lite grillat, goda såser,mycket grönsaker

och torkade sojabönor, har aldrig ätit det förut, hmm, gott i riset

 

vi har tagit ut alldeles för mycket pengar, vi har över 350 SEK kvar i inhemsk valuta,

det blir mellan 10 och 15 kompletta luncher  för 2 personer inkl dryck

 

vi får väl se om det finns något att handla på flygplatsen

jag upplever landet som annorlunda,

fantastisk mat, jättegod öl,

allt är billigt, utom hotell, med Svenska mått (otroligt billigt)

men  i stort sett  är hotell dubbelt så dyrt här mot Thailand med samma standard

 

visst !

vi gick till en restaurang tog någon öl samt nygrillat tilltugg, svårt att låta bli , då allt här smakar gott.

 

 

så kommer det ett par med västerländskt utseende, varifrån är ni?

Sverige svarar vi, England pekar på bröstet

det visar sig att de just anlänt hit från Bangkok, funderar på att resa till Taunnggyi för att se sjön.

vi säger ta taxi, det är värt äventyret, jobbigt så klart, men ändå, det är värt att se landsbygden dagtid

var bor ni i Mandalay, blir nästa fråga, hotell och namn ??

serverar hotellet frukost på taket?.

visst måste va samma hotell vi bor på

vi får se !

jag beställer taxi från hotellet till flygplatsen  i morgon,

visst inga problem säger de i receptionen, ni flyger till Bangkok kl 12 45

taxin är här 09.30

hur fan vet dom var vi skall, när vårt flyg går?

lite otäckt känns det ju det måste tillstås.

 

i morgon kanske det väntas flera överraskningar, man vet aldrig!

nu väntar John Blund  (Sandyman) på mig

sov så gott alla!

Klädbyten

det är fantastiskt egentligen,

vi har rest i Myanmar 2 veckor nu utan att lämna tvätt,

men nu är kläderna slut,

kallingarna kan man inte vända en gång till

 

så nu får man gå till tvättstället,

det finns ingen plugg, ok plastpåse,i hålet

eller som vi gjorde då vi bodde på “horhuset” ta papperskorgen

det får bli det senare,

lägga i skalet av en “tvättnöt”  lite vatten röra om ett tag, låta vila sedan skölja upp och hänga, på tork

rekommenderar inte att hänga tvätten i takfläkten det blir inte bra, jag vet, från Kambodia

visst kan man göra det lätt för sig,

luftfuktigheten ligger runt 50% här

temperaturen omkring+30 så det bör torka till i morgon frukost

visst kanske man kan spara 3 kronor ( skämt)  här tar man betalt per plagg, bökigt

enklare i Thailand  där det är kg som gäller

vi är ju bara ett dygn därifrån nu

 

visst är det härligt här, men det spelar ingen roll var man reser i värmen så är det i stort sett samma sak

man längtar till denna gnistrande vårsol som belyser takdroppet en härlig senvinterdag i Sverige likväl

 

det skall bli skönt att lämna Mandalay för denna gång, det börjar bli lite jobbigt med detta uppvaktande,

folk som vill hälsa bjuda på något

det blir intressant i morgon , blir sista dagen här

fungerar såpnöten, kan man ha skjortan på sig , slipper man vända kalsongerna en gång till?

vi får se, kanske jag får skaffa höftskynke som de flesta andra män har här,

då är det väl ingen som bryr sig vad man har under

 

spännande att se detta ställe  utan en massa matgäster ,

sittande med skålarna, ätpinnarna, ölen, samt whiskeyflaskan,

det är som i Kina Whiskey till maten, men då rent, inte blandat med öl som här

Trappan

Vi tar trappan från hotellet, ner mot foajén,

den är inte att leka med
annan steghöjd än vi är vana vid, dessutom brant,
men det är bra, då måste jag böja knäna ytterligare
det tänjer ut mina muskler efter knäoperationen
nu skall vi ta en sista runda innan det blir dags att knoppa in, för kvällen

gatubelysningen är i stort sett obefintlig, många fordon använder helljus för att se
så man får va på sin vakt,
vi går ner till restaurangen, där vi såg den lille mannen titta på TV i går
och vem sitter där, vinkande på oss , om inte han
slå er ner vid mig , säger han med sitt tydliga kroppsspråk, vi gestikulerar tillbaka
visst är det lätt att föra ett enkelt samtal med kroppen, utan fonetik.

då reser sig några västerlänningar och erbjuder oss sitt bord de tänker lämna
jag avböjer, pekar att vi sätter oss här.

omgivningen ser förundrat på oss
deras bord är för lågt, har för låga pallar, jag har svårt att sätta mig, visar mina ärr efter knäoperationen
och visar hur mycket jag kan böja benen, då förstår, de( ingenting)
finns väl ingen här som fått nya knäleder
så vi antar inbjudan av den lille mannen, som storsint beställer in en skål mat,
som alltid otroligt gott,
vi kan ju inte fortsätta äta så här,
vi får gå till vägvågen när vi kommer hem då vi skall väga oss.

även denna kväll, blir mycket trevlig, med många som vill ta i hand och bjuda på allt möjligt
bland annat grillade vaktelägg

kvällen avrundas runt 21.30
på gatan i närheten av hotellet
med ett glas pressat sockerrör med lime, samt mixad avokado/lime
inte i samma glas förståss,gott men mäktigt.

nu återstår kvällsduschen och sedan krypa ner i sidenpåsarna (som vi har med oss från Vietnam)
lakanen här håller bara någon natt sedan finns endast strimlor kvar
rummet håller fin temperatur nu + 28 grader så nu kan man vila under den svalkande takfläkten

veckoslut i Mandalay

Nu har vi bokat vår tripp tillbaka till Bangkok, det får bli Air Asia igen

vi har inga tider som skall passas, därför kan vi flyga enligt lågpriskalendern

så tisdagen den 12:e bär det av igen (196 US dollar för 2 är billigt)

Inger klippte sig  häromdagen hon vill ha en mera lättskött frisyr här i värmen

lite svårt var det att förklara att hon verkligen skulle klippas, onödigt tyckte de

klipp blev hon i alla fall inte blev det så kostsamt heller  7  Svenska kronor

så det har man råd att justera om man önskar

Vi hade bestämt besöka palatset i Mandalay  det skulle innebära en tur efter muren på c:a 4 km i den stekheta solen

taxi låter som ett bra alternativ,

väl framme och avsläppta kommer vi så klart inte längre, utan tillräckligt många Kyat

Dollar var det bara att glömma, ett ställe att ta ut Kyat på var några kvarter från vårt hotell

det blev att vända traska tillbaka efter muren,

på vägen möter vi en ensam kille med paraply, jag kände igen honom, han bodde i korridoren utanför vårt hotell i Yangon

vi hade aldrig talats vid, han kände igen oss, Amerikan , hade rest runt i Asien 1 år bodde i en Pagod hos munkarna här

Vi berättade att vi inte kommit in, för mycket pengar att stoppa i regimens fickor, inget att se, kolla bilderna på nätet, man får inte fotografera det som kan vara av intresse.

 

Det verkade enligt skyltarna vara väldigt styrt vad man fick se och inte, synd

när man kollar med Wikipedia så är palatset byggt i mitten av 1800 talet bombat under andra världskriget och restaurerat med blandat material, som tak av korrugerad plåt.

det är synd , det skulle varit intressant att se hela palatset, men militären besitter större delen av det som finns kvar,

nåja det är en imponerande muromgärdning  2 x 4 km ungefär med tillhörande vallgrav

 

det blir att återvända till hotellet snyta ut sotet, tvätta av de avgassvärtade fötterna,

få något kallt att dricka.

 

I lobbyn sitter en Backpacker från England. med sin “Padda”

vi pratar lite,

jag går aldrig på sådant de tar betalt för, det kan jag se på internet, säger han

jag  tar bussen tillbaka,

troligen till Yangdon, och sedan England

 

samma sak vi upplever,

det är så anpassat till turister, och så sönderfotograferat att det blir ointressant

dessutom är bilderna på internet vackrare än verkligheten,

det såg vi inte minst då vi besökte Ankor Wat  i Cambodia

så det är nog bättre att ödsla krutet på något  annat, men viss är det kul att sett det i verkligheten

 

det blir dags att äta något,

jag kan inte påminna mig om att jag ätit så gott någon gång, någonstans som just i detta land,

inget jag tagit i  min mun har misshagat mina smaklökar

så vi passerar den ATM som vakterna bevakar nattetid trots att den är låst,

då vi skulle försöka få ut pengar blev vi införda till kassavalvet i källaren,

där en bankman förklarade att våra kort inte gällde i automaten

visst är det märkligt

 

Hotellet  vi bor på

Här hos SHAN MA MA  är det svårt att välja , man får smaka sig fram, bara det kan mätta

det blir en del att stoppa i sig

men gott, gott i gott gott är det.

nu skall vi avnjuta lördagskvällen sittande en stund på avsatsen i trappen utanför vårt rum

så blir det väl en kvällspromenad

kanske vi får lika kul som i gårkväll,

den lille mannen som satt sig framför tv-n

plötsligt reser sig besökaren framför honom upp,

bara står i vägen för att konferera med sina bordskamrater.

det blev som att sitta bakom damen med stora hatten i biosalongen,

hur han än försökte såg han bara glimtar av rutan

det var ett skådespel i sig kan du tro.

Mandalay

Dagarna bara rusar iväg, så är det lördag igen
här är dålig internetanslutning, så melodikrysset får jag nog glömma denna gång, i realtid vill säga
det är inte samma sak att spela upp en kopia.
SABAI PHYU heter hotellet vi checkade in på  ligger på 81:a gatan  mellan 25-26:e gatan, i närheten av palatset
Hotellet är slitet, men helt ok  20m US dollar/ står man ut med i en storstad
vi har fri WIFI, toalett, takfläkt och AC toa. dusch, varmvatten det finns i alla fall en kran till det,
kallvattnet håller annars 25-30 grader
dessutom ingår frukost i takmatsalen.

vi traskar runt i omgivningen ett par dagar för att orientera oss,
se lite av vardagsmänniskorna, det finns många som bor i stort sett på gatan, ja så är det ju nästan överallt i denna del av världen

en bild nedanför järnvägsstationen i Mandalay
när vi tittade på perrongen, kommer tåget in
mot de väntande passagerarna som sov i den skugga som erbjöds

vagnarna kan knappast varit i drift under några år

telefon får man låna på gatan för en liten penning då man behöver ringa,

vi gjorde att försök att komma in i Palatset som är enormt stort omgivet av en vallgrav
men gick till fel ingång, 3 av de 4 ingångarna hålls stängda för utlänningar, av militären
vi skulle gå runt halva Palatset för att komma rätt, men det  klarade vi inte , för varmt för långt,
vi får vänta lite, och ta en taxi eller liknande
i dag  skall vi göra ett nytt försök

Taunggyi

Ett under att bilen höll hela resan över bergen, instrumenten fungerade inte sätena var hemskt nedsuttna, ryggstöden trasiga, det enda som funkade var motorn, och signalhornet’

Härifrån kommer troligen uttrycket ”tuta och kör” varje sväng, varje liten rörelse efter vägen tutades det på

Sjukstuga i Taunggyi

För övrigt finns det mesta man behöver här,
men på ett lite annorlunda sätt till och med en fungerande ATM
så vi kunde plocka ut inhemsk valuta,

transporterna sköts ofta med häst eller oxkärra

Taunggyi- Mandalay

Taunggyi heter byn eller staden som ligger vid Inle-sjön  där de flytande trädgårdarna finns

vi skulle tillbaka till Bangkok var det bestämt,
så skiljs från våra nyfunna Estländska vänner

de skulle vidare till Bagan, vi reser till Mandalay
kanske vi kan ta flodbåt till Bagan från Mandalay, vi får se

tid har vi ju,
vi bör resa tillbaka till Bangkok om en vecka  om tandläkaren har tid, det blir att kolla

nåja!
det finns 2 möjligheter att resa till Mandalay härifrån  med natt buss  eller taxi

Då vi gärna vill se landet bör det bli dagtid, och bättre än Sharetaxi kan det väl inte bli

dela taxi med okända människor

jo då  fram kommer en gammal mycket sliten Toyota combi, en massa packning, och 2 Burmeser

Inger får sitta fram , själv sitter jag tillsamman med burmeserna i baksätet, tur att de är relativt små

den ene sätter på sin mobiltelefon,  stopppar den i bröstfickan, musiken  som kommer överröstar det mesta
då lutar han sig bakåt och somnar
hur fan kan man sova med sådant oväsen i bröstfickan?

killen som satt brevid, mig hostade som en galning, tydligen genomförkyld, men somnade även han , hostan till trots
själv sitter jag fastklämd mellan den låsta bildörren och de 2 sovande burmeserna,

klamrande mig fast i sätets framkant för att inte slå huvudet i taket, då bilen skumpar fram på den knappt farbara
vad man  nu skall kalla vägen,

den som tur var tunnaste burmesen jag hade vid min vänstra sida lade huvudet på min axel där det studsade som en gummiboll vid alla håligheter i vägen, att han sov ändå fattar jag inte,
så det blev att trycka till honom då och då så jag fick lite luft emellan
våra kroppar

vägen duger kanske till alla de oxkärror som parkerat sig efter leden, att trafikera den med moderna bilar är för mig ofattbart

vägen från Thailändska gränsen genom Cambodia, var något sämre än denna, det säger inte så lite

det uppskattades hur långt det var mellan Taunggyi och Mandalay  troligen  c:a 15 mil
det tog 12 timmar
jobbigt svettigt
här kyler man av sina passagerare genom att köra för öppna fönster
nåja
vi såg i alla fall lite av landet dagtid,
från den enormt dåliga vägen som slingrande sig fram mellan berget och bråddjupen,
vägen är enfilig, vid möten måste någon köra av vägbanan,
om det går,
många vägspärrar finns efter vägen, där chauffören får betala för bom-öppnandet,
förhoppningsvis går pengarna till vägnätets underhåll, vilket verkligen behövs

mörbultade och trötta kommer vi fram till det hotell taxikillen fixat,

det var bara checka in utan att kolla rummet,
20 US dollar i en storstad verkar ju överkomligt,
här fanns toa, dusch, fläkt och AC
dessutom är det bara ett kvarter från Palatset

har du passen säger receptionen,
jäklar de ligger i min datorväska, i taxin säger Inger,

ut på gatan taxin är på väg från hotellet, vi hojtar, och får hjälp av omgivningen att stoppa honom
så allt slutar ändå bra

ok!
hade vi inte fått tag i honom då,
fixade vi det säkert på annat sätt, men det underlättade ju.

Bangkok-Yangon

Skönt att lämna Bangkok,
vi tar oss med taxi till flygplatsen, det blir lite argumentation innan  chauffören sätter på taxametern,

vi får vår vilja fram tillslut, nu gäller det bara fixa biljetter till Myanmar, det visar sig vara ont om platser, så det blev inte det billigaste alternativet, men vad göra,
visum hade vi  hämtat dagen innan resan

Incheckningen är ju smidig då vi inte reser med bagage, sedan kommer säkerhetskontrollen
jag blev förvånad att larmet inte gick då jag passerade bågen, jag blir alltid stoppad,
mina knän ger utslag för metall.

Inger hade med en sax  lite större än en nagelsax, tyckte den borde gå igenom,
inte heller, det blev att packa upp, nu är det än en gång skönt att ha så lite packning

saxen beslagtas, dessutom fanns 2 tandkrämstuber,
en inhandlad i Thailand  och en nästan tom tub Pepsodent från Sverige,
Pepsodenten beslagtogs.
det blev väl för många mililiter kan jag tro

Vi blev insläppta efter nogrann genomgång av ryggsäcken

så blev det dags för passkontroll, vi hamnade i varsin kö en bit från varandra
fram med passet  ställa sig på plattan för fotografering, granskande, pang pang stämplar
sedan klart

då kan vi lägga passen åt sidan  ett tag, jag kollar mitt pass,
Tusan det är ju Ingers pass jag passerat passkontrollen med, nu kan man verkligen fundera på hur bra kontrollen verkligen är

Bilden i Passet  bör väl överensstämma med personen som fotograferas.

välbehållna på marken igen beställer vi taxi på flygplatsen, kör oss till centrum, vi vill ha tag i ett billigt hotell
fruktansvärd trafik, vi kommer mitt i rusningstiden, det blir att sitta länge i köer,

under tiden pratar vi med den Engelsktalande chauffören, han berättar en hel del om landet och sin familj, hans morfar hade tydligen varit Engelsk guvernör  i landet förflyttad i ilfart då Japanerna kom på 40 talet

det blev en intressant pratstund,
hotellet han visade oss låg i en gammal stadsdel vilket vi tyckte var perfekt, man ser så mycket mera, träffar (vanligt) folk

och visst blev det som vi trott,
hittar som vanligt nytt hotell med fönster stort familjerum, rent och snyggt till lägre pris,

vi är endast ute efter säng, toa, dusch, och fläkt,
här fanns ingen fläkt men AC och filtret som vanligt helt igensatt
bara göra rent, sedan dra igång det hela temperaturen ställs till +28 grader

mat skall vi ha ,
det ligger en liten bar , med stolar och bord på andra sidan gatan, det ser spännande ut, vi slår oss ner
hos 2 unga killar, som sitter och dricker whisky blandat med öl, lite snack blir det men svårt med Engelskan, nåja trevligt hade vi likväl den kvällen.

 alldeles i närheten av hotellet ligger  en jättestor Pagod  som man så klart måste se, fantastiska byggnadsverk

men återigen en storstad, så vi tröttnar fort, vill vidare

efter några dagar här i Yangon bestämmer vi oss för att se sjön med de flytande trädgårdarna
dit tar man sig enklast med nattbuss från Yangon

personligen gillar jag inte nattbuss, oftast kall, man ser inte något av omgivningen, helt slut då man kommer fram, jag har svårt att sova på buss, jag kan inte vika hop min kropp som man borde

men det går,
efter 12 timmar med 2 stopp kom vi fram,
får ett bra hotell  betalar 50 US Dollar natten
vi skall ju bara vara där några nätter, krånglar inte med  hotell letande

vi träffar en mycket trevlig familj från Estland, som vi tar en båttur runt sjön med

för att se dessa fantastiska odlingar, och allt som där hör till, och så klart någon Pagod blev det