Så blir det ytterligare restriktioner här i covid-tider, man får endast gå ut för att handla mat och medicin.
på campingen kommer man inte in utan temperaturkontroll, vi hade handlat vatten, blev så klart stoppade, vakten läser av temperaturen i pannan med en ir-pistol, min temp visade 38 grader, så han kunde inte släppa in mig, men han pratade endast Portugisiska, inte så enkelt att förstå.
Jag skulle gå ut ur bilen, ställa mig i skuggan en stund, och så klart då visade min panntemperatur 36,8 så då var det ok, så visst tar även de detta på allvar
Det känns faktiskt tryggt mitt i all skit.
Annars händer här inte så mycket, lite prat med våra Tyska grannar, som inte behärskar något annat språk, så det får bli kroppsspråk, visst Tyska har vi ju en hel del låneord från så talar de sakta och gestikulerar förstår man så klart en del
för att inte tala om vår Franske vän som pratar mycket och gärna men på Franska, och verkar tro att vi förstår, jo då han har armar och ben och ett ansiktsuttryck, så man förstår en hel del av det han vill uttrycka
eller paret från Skottland som inte är så bekväma med Engelska personer, eller Engelskmanen som avskyr Skottar och Irländare, känns lite främmande för en värmlänning som förstår både Norska och Danska
Så visst är det trevligt
Med tanke på språk, fick vi besök av ett par från Holland under eftermiddagen
Då fungerar även vår Engelska, så någon timma försvinner i gemytligt umgänge, någon pilsner, något glas vitt och en njutbar solnedgång,
Men inget går ju upp mot de år då kroppen var lite fräschare, man kunde resa runt i världen utan en massa förberedelser, bara bestämma sig att dra åt något annat håll.
Som dessa lite till åren komna (backpackers) vi stött på, få deras historier, och jämföra, byta erfarenheter, det värmer hjärtat kan du tro
nåja man kan ju minnas det räcker långt,
Det finns många som inte ens försökt. och har således inte så mycket att minnas.
Dagarna går, men inte mycket att företa sig, tur vi har hyrbilen kvar, så man åtminstone kommer ut på någon åktur, i omgivningen, vi får inte lämna kommunen så de får bli småvägar, vilket är mycket trevligt och så fort kan man inte köra heller.
Förresten så har hastighetsmätaren lagt av, men det spelar ingen roll vi följer övrig trafik där den finns
Småvägarna är så krokiga att den uppskattade hastigheten ligger mellan 30 och 50 km/Tim
Annars blir det att sitta, kanske prata någon stund med personer som man kan lita på, läsa, lyssna på radio, se lite på tv, laga mat, eller resa ut för att inhandla ”take away” mat.
Det blir lätt långtråkigt, men vi skall inte gnälla alla sitter ju i samma båt, bara hålla ut!
Inte mycket folk på stan då vi reste ner för att köpa färsk krabba, något kan man ju kosta på sig
Så det får bli nykokt krabba med hemgjord aioli lite vitt bröd och en flaska bubbel, det är ju lite tröst i allt elände