Nu har vi haft några dagar av ”varannan-dagsväder”
som du ser regnar det även i Spanien,
nå ja!
vi slipper i alla fall ”skotta bort vattnet, som vi behövt om vi vore hemma i Sverige
det blir att läsa en god bok, småprata med trevliga medmänniskor, ta en tur med bilen

inte behöver man så mycket mera.
Då man ändå bestämt sig gå i ide.
”Pyret” (hunden) har plötsligt ändrat sitt beteende totalt, hon kan umgås med andra hundar, utan morrande,
Går gärna till grannarna,
det kan ju bero på att det även förväntas godis, där.
Här om dagen drog vi iväg till Cartagena, sedan vidare till San pedro del pinatar för att beskåda det shoppingcenter som finns där

Jäkligt god mat blev det på en restaurang,
lite fönstershoppande

Men det går en hel dag igen

Vi såg faktiskt en björk (den enda vi sett ) efter vägen, det måste vara mycket ovanligt här
Så skulle Inger gå till tvättmaskinen, spanar in var maskinerna finns, plockar med tvätten, och så klart glömmer att vi inte inhandlat pollett, känner efter i de tomma fickorna,
Bara försöka hitta tillbaka i detta gytter av husbilar/vagnar, hämta pengar, sedan försöka hitta rätt ställe där hon lagt klädhögen
Hon är ju inte någon orienterare precis.
Jo då
Hon kom tillbaka, så småningom
Ja så farligt är det väl inte, men det kan vara svårt att orientera sig på en Camp, kan jag intyga
Så vi fick så småningom nytvättade kläder att stoppa i skåpen,
Man slipper som jag säger vända ”kallingarna” ut och in mera än en gång

Nej då här tycker vi det nästan är som att bo på hotell
Vatten-avlopp-el kopplat till bilen,
Toa, dusch samt även tillgång till bastu

Nära till allt, mindre än 10 mil till större städer
Kanske blir vi kvar längre än planerat på samma plats,
kan mycket väl tänka oss detta som en bas att utgå från
vi har funderingar på att resa längre söderut, men det verkar tveksamt om vi kan få det så mycket varmare.
det kanske blir utflykter i södra Spanien härifrån,
vi har ju planer att även besöka Portugal, men då kommer vi ju mot atlanten, och där är det kallare nu på vintern sägs det
Vi får se

Mazarron en regnig lördag i november

Vi är fortfarande kvar i Mazarron, och kunde så klart inte hålla oss längre, så då vi stötte på dessa Norrlänningar, bara måste vi fira med surströmming


Jäklar så gott det var


Här visar Lisbeth, hur man intar en ”hänger” (förklaring kommer så småningom)
Vi har tillbringat tiden med lite resor runt omgivningarna,
Så inte blir det långtråkigt precis
Och har man Inger med så brukar det alltid bli muntert,
som då vi skulle handla krokar till vårt nya kökstält Inger rusar iväg i butiken plötsligt ropar hon skall vi ha sex, den medföljande campinggrannen ser fundersamt på henne, inte här väl?
Eller då vi reser från Cartagena och San Pedro del Pinatar, vi är sugna på kaffe, säger Lisbeth och Janne, jag är sugen på glass utbrister Inger,
jag kände liksom inget sug efter vare sig kaffe eller glass
och Conny är osugen han utbrister hon, med påföljd att alla gapskrattar
Nu har vi bytt, till nya platser på Campingen,
våra grannar talade om att nu flyttar vi,
följ med och välj plats, ok jag följde med till receptionen, den här skall vi ha säger Janne denna skall vi ha säger Arne den här skall du ha säger Janne, så det var väl bara haka på
och visst blev det bättre platser, nära havet, med fast vatten och avloppsanslutning,
vi tycker nästan det är som att bo på hotell
Janne en av våra Campinggrannar ställde in vår parabolantenn, och höll på att skrämma slag på Inger, när plötsligt radion fungerade utan att vi gjort något
och Pyret (hunden) har blivit Campare på allvar, lämnar inte gärna husbilen
gillar hon inte maten som serveras kutar hon över till någon av våra grannar,

så visst har det blivit annorlunda

i dag lördag den 27 november 2010
har det varit mulet med lite regn, men det är ju behagliga +18 grader i alla fall

det har ju inte blivit så många rader på ett tag nu, det beror på att min dator gett upp, och det blir svårare då man måste låna en dator, man inte är riktigt van vid,
nåja
det får väl lösa sig

Mazarron 17 november

 
 

Jo då!
Visst händer saker här i Spanien.

Själv har jag lite oväntade saker att bestyra i Sverige, så kanske måste jag flyga hem, för någon vecka,

Så det blir att planera om allt, i så fall
Resa hem med husbilen är ju bara att glömma,
Så vad göra?

Fixa parabolantenn så ”någon” kan se tv, eller lyssna på Svensk radio, är väl inga problem?

Jo du!
Så fel man kan ha,

Ovana campare som vi är,
gör vi som vi brukar, söker bland den inhemska befolkningen.
kan någon Engelska, eller liknande språk?
No, No!

Men de försöker i alla fall hjälpa till!
Så det börjar likna tidigare reseäventyr, man får ta till Charader,

Nå ja,
Det är väl inte riktigt sanningen, språket är ju snarlikt det som finns i Skandinavien, det verkar ju härleda från Latin och fornnordiska, intressant-
Kanske kan man lära sig lite under resan,

Så vi skulle försöka inhandla en parabol-anläggning, för att se på TV
Du kan tro det har blivit många turer med bilen för att resa till en massa orter, som ”kan” detta.

Visst lite som eller kanske ofta som, i Asien.
Alla vet men ingen kan förklara, det blir oftast, lättare att hänvisa till nästa
( men å andra sidan så funkar ju även vi, eller hur?)

Det var bara finna en handlare som kan tillhandahålla parabolantenn med tillbehör
Tänk så många vi snackat med, det vanliga svaret blir no parabolico

Jo jag förstår,
här verkar helt tomt och övergivet nu i staden
vi blir hänvisade till Cartagena c:a 5 mil härifrån,
bara dra iväg

nu var vår GPS riktigt samarbetsvillig,
vi reste på många små gamla vägar, passerade fina gamla byar,

så visst fick vi se en del av det forna Spanien,
vi behöver ju inte forcera, vi har ju tid till förfogande, så vi gör lite som vi vill.

Så klart vi fick tag i en parabolantenn, men det var inte enkelt.
Allt var slutsålt,
på ett ställe fann vi den åtråvärda produkten.

Det var bara kolla innehållet, det verkade ok,
trots enda kartongen som fanns kvar
det var bara iväg till kassan, betala, resa tillbaka,

Packa upp, och det blev som vanligt kartonger överallt, det blåser ute, bara stampa hop kartonghögen,
stoppa in det så inte grannen får det i huvudet, vid en kastvind

Morgonen efter,
så klart soporna hade hämtats, frukosten inmundigats,
upptäcker vi att en liten del saknas.

Den viktigaste!
Den man ställer vinkeln mot himlen med.
Montagebygeln, eller vad man kan kalla den för.

Det var bara åter, leta efter någon som skulle kunna hjälpa till,
Jo du!
det blev resor hit och dit, stängda, öppna butiker ingen kunde hjälpa,
plötsligt, då vi av misstag faktiskt,
går in bakvägen i en butik, får vi ett telefonnummer till en person som kan hjälpa oss,
han bor i närheten av vår Camp
vi ber om adress, nej då,
telefonnummer, kan man dela ut,
visst, ok tacksamt tar vi emot detta

vi ber receptionen på Campen ringa, efter några timmar får man återkomma det är ju lunch, någonstans mellan 14 och 16
visst men det är ju i alla fall inte i morgon, så det är väl bara vänta
kontakt får vi, han kommer i morgon runt lunch,
när är det?

Vet inte blir svaret, mellan 11 och halv fem,
huvva!
Lite påfrestande blir det,

Men han dyker upp halv fem på eftermiddagen, talar om för mig att jag måste förbereda en hel del tekniska saker inför hans återkomst om någon tid

Så småningom kommer denne ”besserwisser” struttande ur sin bil, börjar dirigera, fan man blir ju sur strax.

Och du kan tro!
Det blev folkvandring till oss, jäklar så många Svenskar det plötsligt fanns här, varför har du inte frågat säger de, vi vet ju att det inte funkar här

Så visst,
Är man nybörjare så är man.
Nu var det bara försöka bli av med denna enfaldiga Spanjor,

Men det var inte så lätt,
Han skulle minsann fixa detta, satte sig i soffan, viftade med armarna och snackade definitivt inte Engelska, som han ”kunde” vi provade 4 olika mottagare, även en som fungerade, hos grannen, men det funkade inte

Så efter några timmars, oavbrutna försök, ser han att jag börjar bli irriterad, då upplyser han mig om att han var mera upptagen än jag,
jo då visst är det svårt att hålla tyst ibland,
men vi lyckades köpa oss fria, till slut.

Alla Svenska grannar som vallfärdat hit har ju lovat, ställa upp med hjälp i morgon
Spanjoren kommer säkert inte att komma tillbaka som han lovade om vi ringer i morgon,

Sällan man ser så svettig nervös montör hemma,
det finns landsmän här och där i världen som vill och kan hjälpa till, men vi är ju vana att klara allt själva,
det blir lite tokigt ibland.

Mazarron 13 november 2010

Några bilder på vårt mobila kök

Jag måste säga att det var en bra investering

slippa laga mat i sovrummet

Det blir mer och mer komplicerat

nu är det en jäkla massa saker att hålla reda på!
och det blir ju ändå inte som man tänkt sig.

vi bytte ju GPS från Tom Tom till Garmin
den tidigare slutade funka under något dygn ibland,
men Garmin är "hispig" den vågar jag ta mig
fan inte använda i en storstad igen,
timmarna går av bara felnavigeringar hela tiden.

och kan du få tag i kartböcker i dag är de oftast svårlästa,

vår nya GPS är långsam, så vi hinner oftast förbi vägkorsningarna i städerna innan komandot om vänster eller högersväng kommer
så då vi var i Murcia på IKEA för att inhandla Svensk kaviar och ansjovis

så visst finns tekniska bekymmer.
nåja, vi har som sagt inte så brått till graven så vi kan vänta!

men lite irritation kan man väl ändå kosta på sig

Vi har ju inte levt campingliv tidigare, så vist blir allt anorlunda nu,

en jäkla massa besök av "Skandinaver" som vill berätta sin historia om alla dessa år på just denna Campingen

visst kan det vara intressant men, jag vet inte om det tillför så mycket mera än billigaste ölen,
eller finaste skinkan

det kan vi klara oss utan!

vi söker äventyr och behagligt klimat, i en harmonisk mix!

så det föredrars nog "vildcamping" med lite strapatser, inte detta tillrättalagda liv på en Camp

men här kan man ju inte som i Sverige, ställa sig där man tycker det är vackert.

visst kan man stanna någon natt vid en strand eller så, men det verkar som många älskar att ligga på samma ställe flera månader,
bygga upp uteplatser och odla blommor,

så jag förstår att man på mänga ställen stänger ute husbilar och husvagnar med bommar på 2 m höjd



nu skall vi ju försöka följa klimatet, med bil,
så det blir att packa då nätterna blir för kalla.


spännande,
var hamnar man?
innan återresan till kalla Svedala och det trasiga avloppet,
som faktiskt satte vårt avresedatum.

jo du!
man kan det inte bättre ha det!

det är klart att man saknar lite Svenska saker i bland, som kaviar, mjölk,messmör,mjukt tunnbröd.

surströmming har vi ju med oss, kanske kan det vara dags till julbordet, vi får se

nu sitter vi här på lördagen och tar oss en varsin "halv elva öl" som Sören i Danmark tyckte vi gott kunde infäöra i Sverige med,
jag kommer inte i håg om det bara gällde söndagar, så jag chansar inte utan det får bli både lördag och söndag då
däremot hoppar vi över morgonsnapsen,

jag kan bara tala om att det är kul när Inger skall halsa en öl direkt ur flaskan,
vet inte hur hon gör, men det blir att torka ölskum från omgivningen

vi har väl kompletterat husbilen med de praktiska saker vi saknat, här har vi ju fri el så det blir för kostsamt att använda gasol till matlagning och vattenvärmning
därför har vi invesyterat i en induktionsplatta, dessutom faktiskt köpt ett kökstält, jäklar så praktiskt detta var.

och jag måste berätta för er då Inger skulle inhandla nya kortbyxor på en Kinesisk bazar

hon gräver fram ett par ur dessa drivor av kläder, knäpper linningen, lägger dom om halsen för att se om dom presis går ihop i nacken, detta är ett mycket praktiskt och exakt sätt att prova storlekar,
dessutom funkar det alldeles utmärkt

men du skulle sett expediten,
hon verkar tro att Inger tänker begå självmord med byxorna om halsen

stirrande på detta konstiga beteende släpper hon det hon har för händer,
tills hon möts av Ingers leende.
jag undrar vad som rörde sig i hennes huvud då.

nåja Inger fick sina byxor,
nackdelen med detta sätt att prova storlekar på är ju att man inte ser hur byxan sitter på kroppen
hon hade ju inhandlat ett par "Ballongbyxor" liknande de som Gustaf Wasa hade, de ser lite lustiga ut,
men man är väl bara turist

nåja hon trivdes så bra i plagget att det inhandlades några par till.

Mazarron 10 november 2010

Visst är det en upplevelse att bo bland, folk som är vana Campare, vi har ju levt som man säger i dessa kretsar ”vildcampingliv”, vilket så klart inte är så ”jäkla” bekvämt som detta,
här finns allt, men frågan är om det är livet vi vill ha nu då man får välja?
Allt är tillrättalagt, man behöver bara önska eller ifrågasätta,
Nej, vi vill nog ha lite mera utmaningar, men visst!
I går blev vi inbjudna på denna fest, då det grillades sardiner( småsill) på glödbädd, med vitt bröd, och vitlökssmör, så klart!
Jo du!
Det var bara äta skölja ner med sangria, ur en stor tunna, jäkligt gott var det med sillen brödet vitlökssmöret, vinet,
Som vanligt samlas den sista svansen vid vårt bord, för att snacka, sjunga lite Taube-visor
Vi hittade en dragspelande Tysk samt en Svensk med munspel, så vårt samkväm kunde fortsätta,
Huvva!
Så härligt det kan va då man blir till åren kommen, ingen ifrågasätter längre, man bara kan njuta av det dagen har att erbjuda, inte en massa ”måsten”
Så jag måste nog än en gång återkomma till ”Greta i Laven”s livsstil,
gör saker och ting på rätt sätt då du är yrkesverksam njut sedan av resten
I morgon skall jag pumpa däcken på den medhavda cykeln så man kan med berått mod, ta sig en morgonmålssnaps och en halvelva-öl, enligt Danskt koncept, annars kan ju, ”hon som rår om mig” ifrågasätta beteendet.
Så tack för tipset, Sören!
Jag har just blivit insläppt från vårt nyinköpta ”kökstält”
Nåja jag tycker ju det är roligt att laga mat, så det blir nog mera som ”Snickarboden” för mig
Folket på Campingen vallfärdar hit för att kolla!
Och å andra sidan blev Inger och jag inbjudna av en rundnätt liten tysktalande herre att sitta vid deras bord för att återuppleva ännu en kväll av grillad sill och gratis vin, men vår Tyska är väl inte så bra,
lättare med Engelska
men man kan ju efter några glas öl, prata riktigt bra Tyska med, om det behövs!
Nåja!
Funkar inte det heller pratar man bara värmländska, då fattar ju ingen något ändå.

Mazarron 7 november 2010

Innan vi kom hit till Mazarron ”häckade” vi några nätter på stranden utanför Alicante bland en massa fiskande Spanjorer, det var en upplevelse kan du tro

Det verkade som de i stort sett bodde i sina husbilar,
livnärde sig på den fisk de lyckades fånga.
Tyvärr kunde vi inte förstå varandra, det verkade som de inte kunde förstå varför vi inte pratade Spanska.
Det fångades många mycket små fiskar. lite större, någon bläckfisk, de var lyckliga för allt de lyckades få på kroken.

Vi drar så småningom vidare söder ut
Mellanlandar i Santa Pola
Jäklar så många prostituerade det finns i varje vägkorsning, sittande i sina solstolar för att invänta hugade konsumenter, så visst är det väl annorlunda här.
Nåja frågan är väl om man någonsin kan avskaffa ”världens äldsta yrke”
Därefter kommer väl tiggeri
och så många tiggare har vi inte ens sett i Asien, dessa är inte ens stympade som de oftast är där
och så klart, blir vi stoppade i ett gathörn det skulle tvättas bilfönster, jo du detta har vi varit ut för förut, bara slå ut med handen stopp,
och ”fanskapet” har redan kladdat ner framrutan så det är svårt att fortsätta, ”typiskt” de trodde vi skulle stanna.
Men det blir att fortsätta vi vet ju hur det blir annars, ett jäkla förhandlande
Kostar gör det ju alltid.
Så visst har vi fördelar av den resvana vi har lyckats få
Vi passerar lyxkrogar mitt ute i ödebygden,
det är helt otroligt att det finns överhuvudtaget,
10mil från närmsta stad 5 kilometer från motorvägen,
men det finns,
maten är helt ok, men hönsgryta för 100 Skr/portion är väl att ta i,
dessutom verkade stället stängt
här på Campingen finns som jag tidigare påtalat många Svenskar, inga som vi direkt umgås med
det verkar vara sådana som tillbringat åtskilliga vintrar här, men av någon anledning reser tillbaka
redan i november eller december, nåja det är väl deras bekymmer,
men jag tycker det är synd, när man ändå kan må gott i värmen.
I dag ”söndag” var det marknad, som varje söndag här sägs det, det gällde bara finna den, vi är ju ute efter ugn kokplatta och vattenkokare,
Så det blir som vanligt ett botaniserande i omgivningen, och var hamnar vi,
det är inte klokt på en nudiststrand,
jo då det går att fara från detta ställe, men spännande är det ju likväl
det var ju liksom inte den marknaden vi ämnade besöka
så ser vi så småningom en massvandring från ett område, ok marknaden, men de stänger samtidigt som vi kommer fram, nåja!
Alla marknader är lika man kan göra fynd men man måste veta lite om varan, så det blir att inhandla en halv ny-grillad kyckling, färsk baguette, resa hem sätta sig vid bord med rutig duk , vin baguette, att doppa i kyckling-spadet, skölja ner med ett gott vitt vin konversera med en trevlig vän visst är livet värt att leva

Mazarron 7 november 2010

Vi befinner oss just nu i Mazarron (Södra Spanien) en jättefin plats mysig liten stad,
Här finns en hel del Svenskar har vi fått höra, visst vi har även träffat några.
vi skulle ju dra till Portugals västkust var det tänkt,
platsen här kom med erbjudande om 100 Skr/ dygn om vi stannar 34 dygn eller längre,
priset inkluderar även ström, så vi gör som tidigare, använder detta som ”bas”
annars har inte så mycket hänt ”familjen” har skött sig så där
hunden har inte bitit någon, själv har jag inte blivit slagen.
Men vi har haft en kul resa kan du tro,
ja vad annars med sådant ressällskap, som då vi skulle försöka köpa tillgång till internet
vi blev välkända i de butiker vi besökt för detta ändamål.
In och ut förklara, inte förstå, prova igen, i allmänhet är det lättare att prata Svenska,
ingen förstår vare sig Engelska eller de fragment av Tyska vi behärskar.
Så det får återigen bli Scharader,
ja du vet, det blir ungefär som då Inger skulle handla mjölk i Vietnam
då man med kroppsspråk skall försöka få någon att fatta vad man menar.
Jo då, spännande är det, många missar men det blir oftast väldigt roligt
I dag har vi faktiskt inhandlat utrustning för att frisera den ”lilla” damen
Hon mår ju inte bra i värmen här
Det var bara ställa upp henne på bordet ute,
ta fram den nyinköpta elektriska klipparen,
men inte fan funkade det, pälsen är troligen för tjock, håret för hårt
Så det blev att ta sax, jag erbjöd mig att frisera grannens mustasch men han avböjde och pekade på hundresterna, jag ursäktade mig med att jag bara tränade
Och inte vet jag vad som hände men grannen reste bort under eftermiddagen.
Kanske han på allvar trodde jag skulle klippa honom

Frankrike 30 oktober

Övernattningen blir efter motorvägen på en rastplats,
vi lyckades få bra parkering under en gatlampa

Vädret är helt underbart c:a +15 ute 22 inne.
efter en varm natt utan kaminen igång,
skönt utvilad trots de häftiga vindbyarna vaknar vi till en disig dag,
Inger får gå ut med ”Pyret” så bäddar jag, man vet aldrig var saker och ting hamnar annars.

Vi reser vidare från dessa blåsiga bergstrakter,
mot medelhavskusten, vi har ju endast 5 mil kvar till Perpignan
Kanske kan man se lite av omgivningen,
jo då!

Det visar sig inte vara svårt, vår navigator ha fått fnatt än en gång, vi blir visade ut på vinfälten i stället för en tråkig motorväg, spännande!

Det börjar som en smal väg över stora vinodlingar,
Inger blir som ett barn i ”raketåldern” (runt 4 år allt händer ingen hinner med) hon hoppar ur bilen, tar några överblivna druvor från en stock, samtidigt som vi möter en bil,
så jag måste köra åt sidan i otäck lutning för bilen, ja det gick ju bra.

Vägen övergår i 2 smala hjulspår, plötsligt dyker en kille upp vid ”vägen”, med hagelbössan i handen,

Nu blir det spännande.
Han ger oss inte en blick, utan står som en fågelhund markerande ett byte ut mot vinodlingen,

Hjulspåren övergår så småningom i mötet av asfaltbeläggning, det känns förlösande.
Nu gäller det bara finna övernattningsparkering,

Valet blev en livsmedelsbutik med automatstation för bensin, bra läge , Inger tar med sig Pyret ut det skall ju luktas och kissas, hunden rusar in i en vinbutik, innehavaren bli helt rak i ryggen stirrar på den lille lurvige varelsen som plötslig skäller ut honom, då hinner Inger i kapp, ser på den överraskade innehavaren, säger hon skall bara handla lite, och pekar på Pyret, han brister ut i skratt, ok säger han!

Lite senare är jag ute med den lilla damen, det skall ju nattkissas, och ja du vet,
Normalt gör hon inget, på annat underlag än gräs, men denna gång blir det på vinbutikens vita grus vid ingången, så det blir att röja nordentligt,
Nåja vi kom till ro så småningom.

Tyskland 29 oktober

Några bilder från vackra Frankrike





Morgonen kom med rimfrost i skägget, huu!
Det är ju detta vi flyr från, så det blir att packa ihop igen, tömma ”gråvattentanken”
(dusch och diskvatten), samt toaletten, fylla på nytt färskvatten,
om det bara funnits,
campingen har stängt av vattnet, inför vintern.
Nåja det var bara betala 24,6 Euro,
dyrt men det är klart då var både hunden och Inger inräknade dessutom 8 kW el
Som kostade 5,5 Euro, vi ville ju spara gasol.
Så vet man det till nästa gång.
Under vägen inhandlar vi nytt sim kort till internetmodemet, får hjälp med installationen
Det var ok, men efter några timmars resande från och till autobahn, där vi faktiskt passerade många ”gamla” städer och byar, skulle vi använda de ny inskaffade sakerna,
Inte fan gick det!
Vi kunde koppla upp till internet, men inte komma ut,
det blev att söka hjälp, men plötsligt finns inga experter kvar i Tyskland, de flesta kan lite om allt men ingen kan hjälpa till med detta, man skyller på det ena eller det andra.
Så visst får man lära sig en del.
Vi drar vidare, vädret blir så småningom lite bättre regnet upphör, det blir att ta en matbit på en vägkrog, här är maten sämre än i Sverige
Men är man hungrig så!
Så passerar vi gränsen till Frankrike, nu blir det svårt med språket igen!
Vi ”häckar” (övernattar) på en stop-plats efter vägen, bland mängder av långtradare-


Som du ser händer inte mycket, det är mest bilåkande,
vi vill ju till värmen, så det blir att resa åt det håll träden är grönast.
Så kommer vi till Lyon,
nu måste vi bestämma om resan skall gå mot atlanten eller medelhavet,
ingen av oss har tidigare besökt Portugal, så det är så klart ett mål,
nu har vi bestämt oss, vi reser till medelhavet,

sedan följa Pyrernerna mot Atlantkusten, och resa in i Portugal den vägen
det är ju bara knappa in Montpellier , så får tekniken ta över,
vi får ser var vi hamnar .
man vill ju undvika betal-vägar,
de kostar onödigt mycket,
dessutom är vi fria från arbete, och det är trevligare att se omgivningen.
Visst visade det sig att tekniken tog över, vi hamnade på betalvägar,
så det blev att programera om vår vägvisare.
Inga betalvägar, inga grusvägar.
Jo visst funkade det,
Vi sökte en livsmedelsbutik, oj,oj,oj det blev åka av,
Många vägar i bergen där man inte kunde mötas, annat än på speciella mötesplatser.
Högsta hastigheten var ofta satt till 90 km/tim, detta kanske man klarat med motorcykel och van förare,
Med det fordon vi framför går det knappast fortare än 40
Butiken vi sökte visade sig efter ett antal mil vara en bensinstation som inte hade något som var värt att lägga pengar på att erbjuda,
Så det var bara fortsätta,
Vägen blev faktiskt ännu smalare, brantare och hela tiden går det uppför, bilen orkar inte, jag får köra på ettans växel, vi försöker vända , men det går inte berg på ena sidan stup på andra,
Bara tuffa på,
då kommer nästa överraskning,
snö och lite längre fram is,(vi var ju på 1500 meters höjd) det blir stopp,
nu känns det lite som då vi fick punktering på motorcykeln i Sapa, (Vietnam) nu gäller det att tänka efter innan man gör något alls,
vi har ungefär 500 meter kvar till krönet, men vi klarar inte det utan snökedjor, backa känns helt otänkbart i denna sörja, jag skulle tagit med någon av de vinschar jag har, nåja man lär sig kanske.
Vi tar oss någon meter längre upp chansar på att baken inte fastnar i skogen, lyckas vända ekipaget,
Du kan tro det var skönt, när nosen vändes nedåt, men det är ett trixande att undvika snön och isfläckarna, vi kan ju bli sittande här, och denna väg verkar inte vara så populär.
Men resan gav oss en massa intryck,
vi fick se dessa bråddjup och enorma berg, vackra floder underbara byar,
men magen var ju tom så vi försöker få något att äta, vi skulle ju kunna laga till något själva, men var kan man stanna?
Vi kommer in i en liten stad med flera restauranger, svaret vi får då vi frågar efter något att äta, ja det får ju bli som vanligt vifta med armar ,ljuda, försöka bli förstådd,
Mat nej , ni är försent ute,
blir det svar vi kan tyda på ett ställe, vi drar vidare,
där står några ”gentlemen” och för ett högljutt samtal, på en mindre bar, samt (smuttar) på passis, undrar hur de skall se ut om någon timme , som redan är så fulla!
Nå ja!
Vi kommer så småningom ut på en motorväg igen, men det tog några timmar,
så nu är det bara resa vidare
Jag har aldrig upplevt att jag i en nerförsbacke på åtskilliga kilometer med en lutning på enligt skyltarna 6% där man uppmanar till motorbroms.
Jäklar så det blåste
jag får lägga i 4:ans växel för att komma ner överhuvudtaget, så mycket blåste det, det var omöjligt att öppna bildörren, då vi stod stilla.

Tyskland 25:oktober 2010

Och visst började äventyret.
En säkring har gått sönder, jag finner inte reservsäkringarna, de är säkert kvar där hemma, så det blir att klara sig utan vatten och ström till datorn, vi lyckades hålla liv i kaminen, för det börjar bli kyligt
Det fungerade till kl.03.00 då var det rena bastun, det gick inte att sova, så justera temperaturen, och lägga sig igen,
Vid 5 tiden på morgonen, tar gasolen slut,
så ut i ösregnet för att byta tub,
nu var det liksom ingen idé att återgå till den sköna bädden,
kaminen gick heller inte att starta utan ström
Det blev att bädda sängen för färd mot färjeläget
Endast 3 bilar medföljde på den timslånga resan över lilla bält, så det var ingen trängsel precis
Nu var det att försöka få tag på säkringar,
det är söndag så många butiker är stängda, de butiker eller bensinstationer som har öppet slår ifrån sig med båda händer då jag frågar om säkringar, så det blir att söka vidare, plötsligt befinner vi oss i Tyskland.
Vi kommer fram till en stor rastplats, där kunde jag köpa säkringar,
Så var det morgontoaletten som skulle göras, jag kommer in på toaletten efter att jag stoppat 50 Cent i automaten och fått biljett, knallar in, ingen dusch finns så det blir att försöka tvätta sig vid ett tvättställ,
jag tar av mig på överkroppen och skall precis dra ner byxorna då det plötsligt kommer en dam ut från toaletten bakom min rygg ”fan” är det unisextoa jag hamnat på,
upp med brallorna blaska lite i armhålorna jag hann inte mera förrän en kvinna tvärnitar i dörrhålet och svamlar något på Tyska,
oops!
Jag befann mig ju på damtoaletten, snabbt på med kläderna, rusa över till herravdelningen.
Inte helt fräsch men bättre än förut försöker jag lämna detta hus, letar efter en plats vid utångsgrinden att stoppa biljetten i, samma kvinna som fick mig förstå att jag gått fel, kommer leende fram och visar att man bara går ut, mumlar något om Cafeét och räcker fram sin egen biljett
Man får tydligen kaffe på biljetten.

Danmark 23 Oktober 2010

Tänk så fort dagarna bara rinner iväg, när man är (kompensationsledig) pensionär
plötsligt har måndag förbytts till lördag.
Veckorna blir snabbt månader, om det är måndag eller söndag har ju ingen betydelse nu när man inte har arbetstider att passa
Om man är Svensk är det lite lättare att hålla reda på veckodagarna, då kan man åka till ”Systembolaget” är det stängt är dagen söndag,
för det är nog den enda inrättning som har söndagsstängt nu för tiden.
Men det fungerar ju bara i samhällen där systembolag finns, men å andra sidan brukar ju butikerna vara söndagsstängda på landsorten.
Det har varit en fantastisk vecka, många möten med dessa enormt vänliga ”härliga” Danskar.
Där vi fått uppleva denna enorma familjegemenskap som hos Villy,
Upplevt vilda hjortar på deras marker, harar nyfiket bese oss från tryggt avstånd på åkern utanför fönstret, man kan knappt tro det finns så mycket vilt i detta tätt befolkade land
bo på en riktig Bondgård hos Hans och Ellen, med barn, kor och hästar, besökt massor av små byar i omgivningen
samt få träffa denna fantastiska, skärm och drakflygande Grethe i Laven, fått insikt i hennes enorma intresse för teknik som värnar om vår miljö, solpanel samt solceller, guidning i Silkeborg med dess spännande omgivning, bestigit” Himmelsbjerget, och inte minst fått se denna idyll, höga böljande fält, med insprängda vattendrag och små sjöar.
Vi beger oss vidare mot Ringköbing, kustvägen ner till Esbjerg,
synd bara att det regnade och blåste hela tiden, annars hade vi kunnat vandra ut på dessa enorma sanddyner, men man kan ju återkomma.
Nu när vi ändå är i närheten vill jag hälsa på Karin och Vera säger Inger,
de bor på Fyn i närheten av Odense,
det visade sig att en av damerna (Karin)hade brutit benet och hamnat på sjukhuset samma dag vi var på väg att besöka henne, så det blev Danskt sjukhusbesök i Svendborg,
så var det bara att få tag på Vera i Odense, och här bullas det upp med Ingers älsklingsrätt ”medisterpölse och kartoffler, med brunsås
så du kan tro det har varit en händelserik vecka
nu skall vi resa vidare.
Vi kanske skulle ta en för oss annorlunda väg, färjan från Böjden till Fyns hav.
så det var bara knappa in destinationen på vår vägvisare, och dra vidare.
Vi kom fram till hamnen, inväntade färjan, då kommer en man fram till oss och meddelar på Engelska att sista färjan redan gått.
Vi ämnade övernatta på kajen, men det visade sig omöjligt, det blåste så mycket att vår kamin slocknade, så vi tvingades söka upp ett mera skyddat läge, det känns skönt,
Så nu verkar äventyret börja på allvar.

Danmark

18:e oktober
Så blev det äntligen dags att lägga takplåten på den återuppbyggda carporten, nu var det bara städa undan allt överblivet byggmateriel för att gömma det under en presenning inför den stundande vintern,
Du kan tro det har varit ett stort jobb sedan februari då carporten rasade av is-tyngden, den rev även sönder taket till det vidbyggda förrådet så det blev att riva hela ”skiten”
Då vi ändå gjorde så stort jobb beslutade vi att byta det läckande taket över vår inglasade altan
Detta har fyllt stora delar av vår vardag från februari till början av oktober, så visst känns det skönt att duka upp med lite god mat och tillbehör för att avnjutas i solnedgången på den städade altanen
Plötsligt mitt under måltiden hörs sörplande ljud,
undrar vad grannen gör som låter så konstigt?
Ljudet återkommer, det verkar ju komma från grunden på vårt eget hus,
det var bara lyfta upp luckan till krypgrunden för att mötas av en hemsk stank av avlopp
jäklar!
rören har gått sönder
det var bara försöka få tag i någon rörmokare som var villig att åta sig arbetet,
men det visade sig i stort sett omöjligt, för det första var det Älgjakt den veckan, då står ju största delen av näringslivet i Värmland stilla,
dessutom är det ingen som frivilligt åtar sig ett sådant ”skit” jobb
vi måste ha det gjort så det var att beställa hos ett större företag, visst vi kan ta det men först under våren vi har för mycket jobb får jag till svar, men det är ju akut det doftar avlopp i hela huset, dessutom kan vi inte använda vare sig vatten eller toalett, jag kan bara komma med ett medlidande kontrar rörfirman,
du kan ju försöka själv.
Det blev att fatta beslut, stänga av inkommande vatten sätta en fläkt i husgrunden för att försöka torka upp det som går innan saneringsfirman kommer, så det blev att packa husbilen och dra söderut
Köra till Varberg för att äntra färjan till Grenå i Danmark och försöka hitta på något de 4 timmar resan skulle ta,
Så vi börjar prata med några medresande, och får en adress till tandläkare i Polen,
så vi får nog ta oss en tur till Polen för att få ”garnityret” fixat till en billig peng,
detta får mig att tänka på då min bror ringde mig när jag var på resa med husbilen i Polen,
hej vad gör du?
Jag är i polen, svarar jag, hmmm säger han,
ring mig då du kommer upp!
Nåja!
Vi har väldigt trevligt tillsamman, så timmarna bara flyger iväg, och vi lägger plötsligt till i Grenå hamn
Under överresan har ”Pyret” (hunden, en dvärgtax med eget pass inkl. foto)fått gå lös på däck, och både spytt och ”kissat” men vänliga medresenärer hjälpte till med städningen efter dessa olyckor
Så visst kan man resa med hund!
Då vi kom till fast mark igen var det bara programmera vår GPS för att kunna nå de adresser vi tänkt besöka, jo du!
Inger gjorde ungefär som i Bangkok på hotellet ”moms house i sapan kwai” började som man säger ”zappa” (trycka många gånger på alla knappar) vilket resulterade i att vår gps sade phuuu!
Sedan slocknade den.
Inga problem säger damen,
jag hittar, har varit här förut, men det är några år sedan, så det kanske har hänt lite under tiden
jo du!
Då hon var här, fanns inga motorvägar eller rondeller,
jo då, fram kom vi till slut, utan navigaionshjälp av gps
Och tro det eller ej vi kom fram till en gård där folket kände igen henne
Här bor Villy,
en underbar ”kille” med maximal humor något äldre, härliga ”ungar” så klart har de ju även blivit äldre, nåja det är ju livets gång.
En sådan sammanhållning som den familjen har, jag är överväldigad!
Så vi blir inbjudna till vårt första ”ålagille” eller vad man kan kalla denna afton med hemfiskad ål från limfjorden i Danmark, häftigt, och mycket gott, var det, jag tycker jag det är märkligt att äta rödbetor till fisk, men jag kan ju själv inte tänka mig stekt strömming utan lingonsylt, så det är väl samma sak kan man tro.
Efter ett par dygn i denna oas drar vi vidare till nästa ställe att besöka.
Vår gps har kommit igång igen så det var bara ”knappa in ” den nya adressen och påbörja färden
Här på Jylland är det inte långt mellan städer och byar,
så restiden blir ju behagligt kort, men så händer något, slutdestinationen visar sig vara mitt i en rondell,
här bor ju ingen,
nu börjar det igen!
man får fråga sig fram, men det funkar det med, fram kom vi ju till slut, för att återigen finna denna enorma gästfrihet, och träffa flertalet av familjemedlemmarna
så det blir ett par nätter här hos Hans och Ellen i Fasterholdt med dagsutflykter i omgivningen

Bangkok lördag 13 februari

Lördag 13 februari

Återkommen, från en,
vad vi hade tänkt oss bli slappardag,

inga måsten, ” bara hämta” de beställda glasen till glasögonbågarna

jo då!

Dagen började med en frukost som intas bland alla dessa övriga ”backpackers” här,

trångt stökigt, svårt att få någonstanns att sitta på gatan
men visst finner vi så småningom ett litet bord,

beställer det vi önskar

det är egentligen ett mysterium att man kan få det man beställt,
i detta virrvarr av dessa högljudda människor.

Men det funkar

Nu har vi bara att fara till MBK center för att fixa Ingers telefon
Sedan till Phantip, för att öppna mitt modem,

Men vi vill ju gärna smaka västerländsk mat innan vi åker hem, hade ju tänkt spara det till Vallentin day, i morgon.

Men frestelsen blev för stor, det blev att ta Skytrain till NANA gå en liten bit, mot Svenska ambasaden, sedan in på Landmark,

Jo du, det var som vanligt mycket god mat, västerländsk så det förslog

Så visst!

Man hinner inte så mycket på en dag här,

Den mesta tiden går ju åt till transporter,


Vi gör numera så,
att vi kräver av taxiföraren, att sätta på taxametern,

Efter resan, som oftast slutar på närmare 100 Bath ( ungefär 20 SEK)

Ger vi om allt funkat, inga inplanerade stopp,
ungefär 50 Bath till chauffören
Mycket uppskattat,

Men det är ändå mycket mindre än det de ”viggar” turisterna på,
som tror det blir billigare utan taxaameter.

Jo du,
Så är det här!

Vi hade ju i alla fall tänkt oss en lite lugnare dag i dag, men som sagt här är svårt att komma fram, mycket tid åtgår till just, transporten

Nåja vi har i allafall fått uträtta det vi önskade, i stora drag, hade tänkt inhandla några nya skjortor, men, svårt att komma överens om priset, jag hade tänkt ge 20 Sek/ st mot begärda 40, så vi får se i morgon om det blir affär.

Inger har fått nya glas i sina gamla glasögonbågar det kostade
130 Sek, ok det kan man väl stå ut med!

Mina glas var lite svårare på grund av min ögonskada, så jag får väl ta det nästa gång

Telefonen ringer!
Yngste sonen hör av sig,

Var är ni?

I Bangkok, vi skall ju strax resa hem

Ok jag är på väg till Bangkok med buss nu, blir svaret

Jag trodde han var kvar i Indien,

Det skall bli kul att träffas

Bangkok 10 februari

Bangkok igen

Jag vet inte, men många vi träffat bara älskar denna stad,

Vi tycker det är samma oavsett vilken storstad vi träffat på,
Visst annorlunda , men samtidigt så lika

Moderniserad, således mycket av dess själ har förgått, i betongkonstruktioner som endast verkar ha till uppgift att ta något höjdpris

Dessa tíggare, gatuförsäljare,
för att inte tala om taxihetsen vid flygplatsen,

det blev samma visa som tidigare,
vinka in en taxi, har du taximeter?
Ja!
Sätter du på den?
Ja!

Då vi åkt några hundra meter frågar vi varför taxametern inte är på,
Det går inte, jag kan inte, det kostar bara 500 Bath

Och den vanliga visan, det blir bara tvinga den j....eln, att återvända

Ta en annan taxi inte åka innan taxametern är påsatt,

Inga problem, slutpriset 300 Bath, vi sparar 200 Bath, inga pengar men jag avskyr detta lurendrejeri.

Vi ställde kosan till Khao san road igen
fann ett skapligt hotell,
de flesta är nu fullbelagda,

400 Bath

Visst man kan få rum, för 1100 Bath, (runt 200 Sek)

Vi tar rummet, man är ju lite restrött,


vi skulle äta frukost hos tanten på stranden kl 08.30 gjorde vi upp,
hon skulle ju ändå vara där kl 08.00 sade hon

och man sover ju lite oroligt då man plötsligt har tid att passa,
så vi var där i god tid,

inte öppet
hon kanske inte bryr sig,
ok vi väntar ett tag till,
klockan närmar sig 09.00, lite mat vill man ju ha i magen ändå

vi går någonannanstans föreslår jag, nej hon kommer 10 minuter i 9 säger Inger,

visst vi kan vänta dessa få minuter,

du kan tro det eller ej, men då klockan blir 10 minuter i nio kommer tanten ångande

tyvärr jag blev försenad,
men min son tog ledigt, reste till staden, så jag fick handla själv

hoppas det går bra,
när skall ni åka till flygplatsen?

Kl 09,30 blir svaret

Vi klarade eldprovet, åt vår goda frukost utan alltför stor stress

Betalar, funderar på var vår taxi är!

Vi fågar tjejen som lovat fixa detta,

Han har fått en körning, men jag kan fixa,
En massa telefonsamtal,

Ok det kommer en tuk-tuk, ni betalar honom 150 Bath till flygplatsen

Ja du ser visst fixar det sig!

Nu sitter vi i allafall på ett hotell,
Ok inte det bästa precis, men ändå!

Vi har varmvatten, och luftkonditionering, så det blir skönt att ta en långdusch nu,

efter påtryckningar fick vi hämta handdukar i ett säkerhets skåp,

det finns toalettstol,
Men inte vattenkopplad, man får fylla på ”spola” med en liten skopa,

jo visst är här mycket annorlunda än hemma men det funkar ändå.

Eftermiddagen har ju här annars gått till utforskningar om annat boende
Lite snack med andra ” backpackers” o.s.v.

i morgon har vi ju en del att göra,

hitta bra tandläkare, för att försöka fixa min förlorade plomb, handla några tunna skjortor, kika på lite elektroniska prylar, så nog fyller vi morgondagen

sista kvällen på nai yang beach

Nu är sista kvällen här, över !

Vi sitter på den av havet finslipade gamla trädstammen, återigen

Det har blivit mera, av rutin, inte så långt från vårt hotells strandservering, men ändå tillräckligt långt borta,

Man hör dovt, musiken och sorlet från alla dessa strandrestauranger,

Pratglada, dystra, uppspelta, gäster som försöker orientera sig hem i strandmörkret,vandrar förbi

Ingen lägger märke till oss eller våra lågmälta samtal,

Här kan man njutfullt blicka upp mot månen och den stjärnspäckade himlen, lyssna till de rullande vågbrytningarna vid strandkanten,
omfamnade av den varma kvällsbrisen,

ett och annat flygplan närmar sig i stort sett ljudlöst,
den närbelägna flygplatsen.

Under kvällen har vi än en gång besökt restaurangen där Inger brände fingrarna,

Avnjutit en underbar biffstek, med så klart vitlök, och hela ”kittet”

Om de bara kunde göra en liten sås på grädde eller kokosmjölk,
lite tomatpuré, toppa med persilja, servera allt i en liten karott, jäklar så gott jag tror det skulle vara.

Pommes och gärna vitkålssallad till,

Kanske skulle prova det hemma, någon gång!

Vi får se!

Vi packar våra ”ryggor” för att så snabbt som möjligt i morgon bitti komma till flygplatsen,
det blir att rensa bland dessa ”skvättar” som annars blir över,

men
Inte är det alltid så lätt, vissa saker går ju bara inte att kombinera, så det blir säkert en del att kassera,
som vanligt,
man kan ju inte bära omkring en massa onödigt.

Det skall faktiskt bli skönt att komma från detta turiststråk, få tillgång till varmvattendusch,
kallvattnet här är ju inte speciellt kallt men det känns skönare då man kan reglera det hela,

TV, kanske även AC,
det har ju gått bra men vi har haft luftkond, på så många ställen redan att kroppen inte vant sig vid värmen.

Och nu då vi ”räknar ner” längtar man faktiskt hem, trots kylan

Få lite ordning och reda, slippa alla dessa tiggare, taxichaufförer, ja alla som lever på turister

Bada bastu, njuta av den kalla vintervinden, de vita vidderna, lugnet
Åtminstone en stund.

Just återkommen från sista ”sitten” på stammen, genomvåt av svett

Blir det att ställa sig i duschen, för att strax inta ryggläge i den hägrande sängen,
Och hoppas på att det inte blir lika många strömavbrott som det brukar,

hoppas fläkten fungerar under merparten av natten,

Nåja!
Vi får se

Nu är det ändå dags att säga god natt!

Nai Yang beach tisdag den 9 februari 2010

Nai Yang beach tisdag den 9 februari 2010

Så är till slut sista dagen på vår vistelse här,
vi åker till Bangkok i morgon kl 11.20

kanske kommer vi att återvända hit någon gång,
men det dröjer säkert, vi har ju sett det mesta, av omgivningen

gårdagen blev ju som befarat,
ett ständigt skuttande mellan skuggfälten, för att i möjligaste mån undvika direkt solbelysning

och det funkade!
den röda färgen övergår sakta men säkert till brun ton,

först framemot sena eftermiddagen kunde vi ge oss ut på motorcykeln igen
rejält påklädda,

det gick bra så länge man hade fartvinden på sig, men så fort vi stannade, blev det som att bada bastu,

hjälmen pinade min ömma panna, men det får man väl ta, här är ju hjälmtvång för föraren, men inte passageraren,
märkligt,
lika märkligt som, motorcyklar måste ha ljuset på hela dygnet, annars riskeras böter, bilar får inte ha ljus på under dagsljus.

Jag kunde så klart kört utan hjälm, polisen stoppar oftast inte ”Faranger” (utlänningar), de kan som oftast inte ett enda ord Engelska, så det blir bara bekymmer

Men jag vill inte riskera huvudet för lite bränd hud, så det får bli hjälm, på i alla fall,

Du kan tro att timmarna far iväg,
dagarna går ju fort då man är pensionerad

Så man hinner inte med så mycket, nu förtiden.

Nåja, det skall i allafall ätas lite,
vi hittade en restaurang med spännande mat

Skaldjur med vitlök på gjutjärnsfat, anrättas i ugn.

Eftersom Inger tydligen är räkallergiker

(hon kan äta räkor i Europa men de färgar inte av sig på detta sätt, det måste vara pigmentet hon ínte tål, krabba går alldeles utmärkt)

Så vi får helt enkelt komponera en egen rätt med biffkött i stället,

Det är som överallt annars för stora portioner,
så vi frågar om vi kan beställa en biff samt två tallrikar,

så inte det blir som häromdagen, då vi besökte en Indisk restaurang,

Indisk mat är ju normalt säkra kort, maten ser tråkig ut, men smakar i allmännhet underbart,

Vi var lite spända på ”chef speciality”
Kan vi få en rätt att dela på två?

Visst inga problem

Vad ingår?

Lamm,får, kyckling, räkor,

Räkor!
Nej det går inte, allergi!

Ok mera kyckling eller .......

Får utbrister Inger, hon älskar fårkött

In kommer så småningom ett fat med så vansinnigt mycket kött av alla de slag, det hade lätt mättat 6 personer,

När den förtvivlade restaurangägaren skulle duka av frågar han om det inte gick att äta,

För mycket mat,

Jag gör i ordning så ni kan ta med hem,

Vi har inget kylskåp
Kom igen i morgon så värmer jag,

Nej tack. ( så gott var det inte , för torrt, ingen sås)

Ok!
Tillbaka till biffen
Så klart ni kan dela,
Skall vi ta en stor biff, och 2 tallrikar?

Det blir bra, tycker vi

Tänk om man kunde få lite rödvin till anrättningen,
men betala närmare 1000 Bath (nära 200 Sek) för en flaska rödvin, är för mycket.

Det får bli öl och vatten, vatten måste man ju ständigt ha

In kommer dessa härligt doftande biffar fräsande i sin sky på sina gjutjärnstallrikar, en fin grönsallad, samt pommes frites,

Vi beställde ju en biff två tallrikar, ja så är det bara, men det var så vansinnigt gott så allt gick ändå åt.

Inger sträcker fram handen för att flytta sin biff närmare, fssss!

Så jäkla hett, utropar hon, jag brände 3 fingrar,

Det var bara kalla på kyparen, vi vill ha in is i en plastpåse, visar upp handens brända fingrar, han säger ”hot, hot”

Så där sitter vi vid bordet Inger med ena handen i plastpåse mellan de stunder hon inte använder kniven,
det var ju högerhanden.

Efter denna underbara måltid, hade vi bestämt åka upp till affären, eller vad man kan kalla denna gamla mötesplats för byns innevånare,
vi ville se hur det ser ut om kvällarna,

Jo då samma gäng som brukar vara där, dricker öl och Kao Lak (risbrännvin)

Vi blir genast ombedda sitta ned, de tittar fundersamt på Inger,
med högerhanden i plastpåse, men säger inte något, det är kanske någon västerländsk sedvänja!

Inte förrän jag går till butikens islåda för att plocka upp några isbitar att stoppa i påsen

Då kommer han som äger butiken, en äldre herre nästan tandlös, 79 år gammal får vi så småningom veta, han kan inte ett enda ord Engelska,

Jo du!

Du skulla bara sett Inger då hon med kropps språk försöker förklara!

Detta med tallriken går inte fram, så det får bli motorcykelns avgasrör i stället,

Då fattar hela församlingen som nu omringat oss,
Så fram kommer en jättestor ishink, och det blir ett evigt baddande och ömmande om dessa fingrar

Visst det gick ju bra , men så klart det gjorde ont.

I dag har vi lämnat tillbaka fordonet, beställt taxi, förbeställt frukost innan ”tanten” öppnar sin strandservering, hon lovar förbereda allt så vi är välkomna kl 08.00 i morgon

Vi måste bara åka upp till butiken för att ta avsked,

En sån uppståndelse det blev, bland alla dessa som satt där, det blev frågor om de brända fingrarna,
hur det hade gått, och funderinger på varför man fingrar på en het motorcykel, ja, det gick ju inte att förklara,

Vi kommer aldrig att glömma detta trevliga gäng, de kommer definitivt inte att glömma kvinnan som satt med handen i plastpåse.

Så visst!
har man ”Nicke lilltroll/Emill” (Inger) med på resan, händer alltid något

Naiyang Beach Måndag 8 februari

I dag är det måndag igen,

dagarna bara rinner iväg,
strax skall vi lämna phuket island närmare bestämt på onsdag 10 februari.

I dag lär det inte kunna hända så mycket,

tror jag är väl säkrast at tillägga.

Här sitter jag med ömmande lemmar, uppbränd panna, och knappar på min dator.

I går bestämde vi oss för att försöka hitta tillbaka till denna öde strand vi besökte förra gången,

för att bada, äta medhavd picknic, bestående av grillade kycklinglår, vatten samt lite rödvin.

Vi skulle försöka finna en ner fart ännu längre in på fastlandet,

men det var inte möjligt, vi kommer fram till Hot springwater beach, en strand med
Varma källor,

men tyvärr är det som ofta här, någon har byggt en jätteanläggning för att utnyttja det varma vattnet, bland annat till att värma poolen,

Vackert var det,
anläggningen, verkade hysa endast 2 Tyska gäster,

det är väl antagligen det dåliga ekonomiska läget som gör detta
det kan inte vara kul att driva sådana anläggningar i dessa tider kan jag tänka mig

Efter en del letande fann vi till slut den lilla omärkta vägen som genom gummiplantagen leder oss mot havet,

Efter några kilometer på betongvägen, vidtar 2 paralella stigar genom markvegetationen, här gäller det att hålla tungan rätt i mun, det är svårt att hålla balansen, kommer man lite utanför spåren kör man tveklöst fast i den finkorniga sanden,

Vi kom kanske 800 meter innan det var dags för första stoppet, det var bara att snällt kliva av och gå vid sidan om tills man träffar på lite fastare underlag,

Svettiga och törstiga kom vi ändå fram till målet, för att parkera under en pinjetall, tror jag det är, små kottar långa barr.

Vi måste ju ställa motorcykeln i skuggan för att kunna sitta på sadeln, under återfärden.

Här kan du tro det är skönt, kilometerlång sandstrand, inte en människa man ser, eller hör, ingen musik ingen trafik, bara naturen,

Här sitter man under trädenkronornas solskyddparasoll, det är för varmt utanför,

Blickar ut över ett blågrönt stilla hav, svaga dyningar, rullar sakta in mot den vita sanden, ljudet av vågbrytningarna vid strandlinjen, är sövande

Nu njuter man verkligen

Så blir det för hett, man måste svalka av sig, men havet håller en temperatur runt 35 grader, så man blir bara våt,

tur att det i allafall kommer en svag vind över oss, den kyler någorlunda.


efter ett par timmar upptäcker vi våra rödbrända kroppar, vi har suttit i skuggan, men det har inte hjälpt.

Det är säkrast att ta på lite kläder, äntra motorcykeln, för återfärden mot vårt hotell

Efter dusch i sötvatten ser vi så eländiga vi ser ut röda som kokta kräftor, och mycket ömt skinn

Nu var det återigen vår apotekare som behövde besökas, för rådgivning,
Han ser leende på oss,

har du nytt skinn frågar jag, han tittar på min ömma panna,
hummar, tar fram en salva,

denna borde bli bra,

vem skall betala i dag?
Säger han

Skall du köpa tuben, och han förpackningen, säger han med glimten i ögat till Inger,

Förra gången hade jag inte tillräckligt små pengar,
så jag betalade 100 bath och Inger 50 bath,
så jag sa vi får väl dela,

Då tar kan upp en sax måttar på tuben och säger!
han så mycket du så mycket,

och brister ut i ett rungande skratt,

Tänk om det kunde vara så på våra apotek, så trevligt man kunde ha

i dag blir det att "skutta" från den ena skuggan till den andra,

set till att vara insmord, och försiktig

Naiyang Beach 5 februari

Fredag 5 februari Naiyang Beach

Nej då vi har inte dött ännu!

Lite problem så klart med tror jag ”kapat” mobiltelefonnummer,

Jag laddar med några hundra Bath, använder inte telefonen, men dagen efter
Är det dags att ladda igen,
Så nu har jag köpt nytt kort, så får vi se.

Vi kommer i alla fall ut på internet med eget modem oftast,
så kontakt skall man väl kunna hålla,

men här händer inte så mycket, vi latar oss reser runt på motorcykeln, badar
träffar lite folk,en del vi mött tidigare, andra inte

men det verkar vara gott om Svenskar här nu, så det är inte samma nöje

vi bestämde oss häromdagen för att göra ett återbesök hos fiskaren, som byggt en hydda mycket otillgängligt vid en intilliggande strand,

skall man gå dit måste det vara lågvatten, det är en tuff promenad bland alla stenar

dessutom måste vi ”klättra” upp i djungeln, så med våra problem,
man är ju inte så mjuk längre,är ju detta faktiskt överkurs

det blir motorcykel, en bra bit att åka, vi ställer motorcykeln vid ett jättehotell, som tydligen förstördes vid Sunamin, vi har inte fått detta bekräftat, men det ser ut som de fösöker återställa, och här tar det säkert tid,

jag misstänker att det inte finns försäkringar, som kan hjälpa till.

Nåja!

Det är inte heller så lätt att nå stället ovanifrån,( från hotellet) smala branta stigar, men vi kommer i alla fall fram tillslut och vad får vi se,
allt sönderslaget, ingen verksamhet, jag undrar vad som hänt!


Vi frågar, men ingen vet något, ja Asien igen,

Så klart vi har besökt vår handlare några kilometer härifrån,
han med höftskynket,
måsta vara runt de 80 i stort sett tandlös,
rullar sina egna cigaretter med inhemsk tobak han köper,
billigt som bara den.

Han känner tydligen igen oss, så vi får gå in i butiken, eller boden

För att hämta det vi önskar,
så sätter vi oss utanför,
pratar lite med de arbetslösa männen som tillbringar större delen av dygnet här, med öl och cigaretter, och så klart Kao lak (Risbrännvin)

vi blir väldigt väl bemötta,
här hälsar inte många turister på kan man tro

då det är dags att betala nickar man bara åt den äldre mannen, som omedelbart går in till sitt lilla skrivbord för att på räknemaskin förklara hur mycket man står i skuld,

motgiften drar han fram ur sin skrivbordslåda full av sedlar, ett system som är så fjärran från vårt eget samhälle

vi har även besökt vår lilla resebyrå här, som fortfarande inte har datorer, utan måste ringa för alla frågor,

visst!
vi köpte våra biljetter för, den 10 februari till Bagkok här,
får dem per fax måste betala med sedlar, det är lite som ett steg bakåt i tiden.

Vi har ju dessutom förlängt motorcykelhyrningen, några dagar, men det var inte så lätt att förklara

Det blev att ändra kontraktet själv,
innan de förstod att vi ville förlänga,
så Engelskan är lite svår här trots allt

Vi hade ju tänkt dra till någon öde strand under dagen, men min mage samarbetar inte, just nu, så vi får vänta ett dygn till.

Vi har under dagen badat vid vår (hotellets) strand, där finns 6 solstolar till gästernas förfogande,
så klart markerade upptagna, men ingen befann sig i närheten,

efter många timmar kommer en båt i land med ett sällskap Holländare,
som ondgjorde sig över att en stol hade annan handuk,

det var bara gå upp ur vattnet, för att hämta våra pinnaler,
då säger en kvinna i sällskapet,
vi har hyrt dessa stolar,
vilket jag ifrågasatte,
jag orkar inte med dessa falska kvinnor, jag har för lätt att brusa upp,

Inger frågar hotellet hur det egentligen förhåller sig med stolarna,
får samma besked vi fått tidigare, de är till för hotellgästerna utan kostnad,

men sällskapet kommer från en Resort längre härifrån, folk därifrån brukar kvällstid vandra över hit för att äta på någon av alla dessa restauranger som finns här

jo du, så är det bara.

vår granne en Tysk som då vi sitter och pratar berättar att han är skaldjursallergiker,
intressant, han kan inte äta räkor, utan att omedelbart ”kasta” upp dom,
det är samma fenomen Inger stött på här,
krabba går bra men inte räka,

har låst in sin rumsnyckel på vilket jag trodde var omöjligt,

detta skall bli spännande att följa,
det finns ingen reservnyckel,ingen vet hur man kan få tag i en låssmed,

ingen engagerar sig överhuvudtaget, nu är det matlagning som gäller, massor av matgäster.

Vi har gemensamt provat nycklar, mejslar, men inget funkar, fönstren är låsta, så inte ens det går.

Killen från Canada, verkar vara ”Gay” berättade att han i fjol hyrde ett av dessa bambuhus, som finns utanför hotellet,
mycket enkelt boende,
men inget för oss,
en tunn madrass på golvet,

vi skulle aldrig komma upp igen om vi gick till sängs där,
toa runt hörnet, dusch utomhus

han hade förlorat sin nyckel berättade han,

ingen reservnyckel fanns, de fick klippa upp låset,
det hade tagit 3 timmar

nu hyr han rum på övervåningen här, han har fått 2 nycklar,
de enda som finns, han sade till dem behåll en nyckel,
för säkerhets skull, detta ifrågasattes,

ja så är det bara,
lite annorlunda samhälle här.

Tisdag 2 Februari Phuket Island

Phuket har en liten flygplats,

Men som på alla andra flygplatser,
blir man ett villebråd, då man kliver ut genom alla kontroller,

det blir än en gång att efterlikna en väderkvarn,

”vifta varnande med vingarna”
och försöka förklara för alla dessa näringsidkare,

då jag behöver er söker jag upp er!

Så vi tar våra ”ryggor”

Går den kilometer det blir till hotellet närmast flygplatsen

Hett som bara den, men med hatten på går det ändå bra

Har ni rum?

Visst,
( här fnns inte många turister just nu, så rum borde de ha)

det kostar 2200 Bath/ dygn, ( c:a 400 Sek) dyrt som bara den,
men vad göra,
vi måste ju hyra motorcykel för att kolla resten

motorcykeln kostar ju 300 Bath/dygn

visst vi har varit här förut,

söker upp samma ställe som förra gången, lite längre bort på stranden,
förhandlar,
ok!
Vi betalar 800 Bath, ligger här en vecka , ok?

Dyrt men ändå billigt, vi kommer lite längre från alla dessa aktiviteter som annars förekommer på stranden


Vi skall ju bara använda rummet att sova i.
om dagarna drar vi ju runt på motorcykeln för att utforska omgivningen

eller latar oss på en öde strand,
jo du!
livet är härligt!

Måndag 1 februari Bangkok

Så har vi till sist lämnat Vietnam för denna gång,

Sista dagen i Saigon blev som vanligt, kort, man hinner inte så mycket under en dag i dessa storstäder.

Vi försökte komma tillbaka till Hongkongmarknaden,
Framför allt det varuhus som utgör bottenvåningarna i Windsor Plaza huset

Där de sålde Koreanska guldsmycken till låga priser,

denna gång avstod vi från cykeltaxi, det fick bli taxi med taxameter
det blev mycket billigare,

har vi verkligen kommit rätt?

Vi känner inte igen oss,”det är Hongshangmarket” säger chauffören på mycket dålig Engelska,

ok vi kanske är på fel sida, vi får gå runt.

”Huvvaligen” en sådan marknad!

säkert över tusen motorcyklar står parkerade efter ena långsidan,
att gå in var otänkbart, vi var för stora, för de smala gångarna,
gå runt kvarteret var mycket svårt, men det gick.

Vi kunde bara konstatera att vi kommit till fel marknad.

Här finns inget varuhus,
det ser mera ut som om vi kommit till rena slumkvarteren

Så det blev att traska ut på den enkelriktade gatan, vinka in en taxi,
”med taxameter”

kolla om föraren behärskar något annat språk än sitt modersmål,

Försöka förklara att vi skall till Honkongmarket, ,
Det verkar omöjligt

efter åtskilliga försök stöter vi på en yngre förare, han förstår (kanske) vad vi vill.

Jag fixar bil till Honkongmarknaden om 5 minuter, säger han

vi undrar vad som hända skall nu,

Han stannar en bil från samma bolag,
pratar med föraren, vi får hoppa in,
Och det bär iväg,

det snabbaste sättet att förflytta sig i Saigon är att promenera,
det är så vansinnigt mycket motorcyklar här,
alla kör med milimeterpassning,

taxibilarna viker ofta in backspeglarna för att inte kroka ihop,
motorcyklarna tar vara på varje ledig milimeter en chaufför med fördröjd reaktion lämnar, här skulle jag inte vilja köra, vare sig bil eller motorcykel,

jo då!

Vi kommer rätt, vi känner igen Windsor Plaza

Men killen som sålde så billigt guld har sålt slut,

Och som sagt Shoppincentra eller marknader hör väl inte direkt till en passion, för någon av oss, så det var bara ta ny taxi tillbaka till ”backpackergatan”

Mat skall man ju ha,
så vi gick till en bra restaurang där vi ätit kött som man kan tugga,

de blev jätteglada då vi återkom, vi beställer vår mat, äter,
njuter av en flaska rött Dalat vin,

plötsligt kommer servitören med 2 paket inlindade i bananskal

smaka, det är fritt, speciell mat från mekongdeltat,
nyfiken som man är,
var det bara packa upp och smaka av det hela ,

hmm, den ena innehöll, banan och ris, den andra kokos,
inte så illa faktiskt, men klistrigt i konsistensen,

och ovanpå all mat.

Jo det var spännande

Dagen avslutades som vanligt på gatan där man dricker ”färsköl” nästan alkoholfri,

Det är ju stämningen som är så spännande, vi träffar alltid människor vi stött på tidigare, samt får nya kontakter från hela världen.

I morse kommer faktiskt taxin som utlovat kl 07.00
För att föra oss till flygplatsen

Tullen att passera är lu inte det enklaste här, en massa papper, fotograferande, tid tar det ju

Dessutom är flygplatsen rätt stor,

så förflytta sig tar en hel del av vår ”utmätta” tid i anspråk.

Vi finner efter en hel del letande , vårt bagage.

Nu gäller det bara få flygbiljetter till nästa resmål,

Vi är ju rätt trötta på storstäder nu.

Ni är ute försent!

det går inget flyg förrän i kväll till Phuket

så det blir att övernatta i Bangkok,
vi väljer som mål Viktory Monument

vi blir så klart erbjudna en ”billig” taxi, vi frågar om den är försedd med taxameter, visst no problem, lasta in våra ryggsäckar i bagageutrummet

vi skall till Viktory monument, ok no problem,
märkligt de är 2 i framstolarna, här står inte rätt till!

då vi kommer en liten bit från flygterminalen, visas det upp ett A4 ark inplastat med priser,

det kostar 1600Bath till Viktory

aldrig!
Sätt på taxametern!
du sade ju att den finns !

Nej det blir billigare utan , blir svaret,
så klart man brusar upp, jag gillar inte då någon försöker köra över mig,

vi har ju varit här förut, så priset stämmer inte.

vänd omedelbart!
kör oss tillbaka till terminalen

Det blir genast en massa prisförslag,
ja då vet man vad klockan är slagen.

Jo då!
Vi blir återförda till terminalen, får tag i en ny taxi, med kvinnlig förare det känns faktiskt tryggare

Hon har taxameter som används,
vi kommer fram till vår föreslagna destination pris inkl. Motorvägsavgift blev 300 Bath lite skillnad eller hur!

Leta hotell är ju nästa uppgift,

Då jag utforskar omgivningen efter övernattningsmöjligheter,

Blir jag plötsligt tillfrågad av en äldre man, varifrån kommer du?
(som vanligt)

Snygga byxor!
vi har nog inhandlat dem på samma ställe,
Tror jag inte,
Hur gammal är du?
Du ser ju fräsch ut!

Nu börjar det lukta klöver!

Jag söker bara hotell eller guesthouse över natten,

Ok jag kan erbjuda dig,
här luktar det bondfångeri!

Han drar en historia om att han har en syster vilken äger ett gueshouse i närheten, men jag kan inte få adressen, han skall ta mig dit.

Aldrig!

Han ringer ett samtal, vill jag skall prata med systern, som vill ha kontakt med någon i Sverige, för dottern skall börja studera där

Det börjar bli riktigt skumt,

Jag säger att jag måste gå tillbaka för att hämta mitt sällskap,
det är ju ríktigt hett nu, du skall veta att i Bangkok kan det verkligen bli hett
det kan ju bero på den enorma trafiken, som lägger stt illaluktande lock över staden

Kan du inte ge lite blod till min son som är njursjuk, jag måste köpa, säger han,

Ja då vet jag vad det handlar om, det är bara avvika så fort som möjligt

Senare ser jag mannen sitta på gatan för att försöka fånga andra idioter.

Efter lite travande i gränder och på gator

Finner jag ett hotell,
Krung Thai Hotel co
550 Bath/ natt

Visst var det billigt,
Det viktigaste var att betala,
Inget kvitto, jag frågar om vi kan få nyckeln till rummet, då möts jag av en mycket frågande blick,

Jag vill ha rumsnyckeln, hon bara skakar på huvudet, ser på mig, vill ni ha ett eller 2 rum?

Jag har ju redan betalat för rummet, men jag behöver en nyckel för att komma in.

Så småningom kommer en städerska, eller vad det nu är, för att visa oss rummet
Bottenvåning, och så klart inget fönster,

Nej det accepterar vi inte,
Det blir att gå tillbaka , begära pengar och pass i retur

Nu blir jag arg!
Jag har ju betalat för ett rum , jag gav dig 1000 Bath!
ja säger hon visar upp min sedel

Plötsligt finns rum med fönster
nerslitet, sönderslagen telefon, trasiga vägguttag, men ändå lite varmvatten i duschen, ingen fungerande Tv

om man inte vet att det blir en massa tryckande på en väggfast panel, som dessutom såg livsfarlig ut

det var bara traska till receptionen för att försöka få en nyckel till rummet

efter mycket krångel kunde jag till slut få en nyckel, och till råga på allt, motgift på min sedel igen,
jag försöker förklara att jag redan fått tillbaka pengar,
men som vanligt möts jag bara av en frågande blick, jag ger upp
så den natten blev billig den kostade + 450 Bath
vilket dårhus!

vi har betydligt bättre boende vid Sapan Kwai

nåja!

Man skall inte klaga.

Problemet blir hur vi skaffar taxi till flygplatsen i morgon bitti.

Vi har ju under dagen lyckats skaffa flygbiljetter till Phuket airport

Det var heller inte det enklaste

Här runt Viktory finns inga resebyråer som säljer flygbiljetter, bara buss
Enligt deras egen utsago


Då kommer en gammal gumma med mycket krökt rygg för att tigga pengar

Inger har ju lite svårt för dessa äldre om inte annat,
jag ber henne följa gumman med blicken,

det visar sig att hon har svårt att gå med så krökt rygg länge,
hon måste till och från resa sig i sin fulla längd,

jo du här kan man verkligen få till det.

Fredag 29 januari HCMC

Hyra motorcykel här var inte några stora pro blem, tjejen i hotellreceptionen
Fixade det,

En liten kvinna kommer med motorcykeln, vi får deponera 500000 Dong

Inga papper inget kontrakt,
verkar lite mystiskt, men hon visar upp ett papper på att hon verkligen hyr ut motorcyklar.

Vi fick en helautomatisk, så den är ju riktigt enkel att köra, då var det bara att leta upp en av öns 2 bensinstationer, efter lite letande finner vi den ena

Sedan bara ge sig ut på öns vägnät, inte finns här så många vägar precis, men de som finns är asfalterade, så det är ok.

Den ena vägen går härifrån till flygplatsen, den andra tar slut strax efter fiskehamnen,

Så det var strax gjort.

Plötsligt finner vi en betongbelagd väg som drar iväg upp i bergen,
den tar vi så klart, krokigt och brant, motorcykeln orkade inte upp vi fick gå vid sidan om, nästan så man fick gå på alla fyra,

hoppas det är lite flackare på andra sidan, men nej då,
när vi nästa när uppe på toppen, blir vi plötsligt bortmotade av några män som satt mitt i vägen, vi fick inte komma längre

så det var bara försöka ta sig nerför, det kan du tro var hemskt, men det gick efter mycken möda

vi hade ju tänkt resa till någon beach visd sidan om allfarvägen,
beacher finns det massor av här långa folktomma, med vit sand, men att komma dit var inte lätt, det blir att gå på djungelstigar, så det fick vara.

Vi beslutar återlämna motorcykeln, men det var inte så lätt, tjejen som fixade motorcykeln åt oss var inte där,
en ny tjej fanns i receptionen.

Hon kan inte ett ord Engelska, vi försöker förklara för henne, men hon säger här kan ni inte hyra motorcykel, men dxet gjorde vi ju i morse, kan du inte kontakta tjejen som jobbade här under förmiddagen i dag?

Jag vet inte vem, blir svaret, det är otroligt, vi letar igenom receptionsdisken

För att försöka få fram det papper som visades oss med tel och namn
Inger ringer resebyrån här på ön,som skulle boka returbiljetter åt oss
Killen där kunde lite Engelska,

Han kommer till hotellet för att hjälpa oss, jäklar sån disskusition det blev

Ingen visste var vi hyrt motorcykeln,

Tillslut hittade Inger papperet i en av receptionens skrivbord, som tur var

Resebyråkillen ringde upp uthyraren som fick komma för att hämta cykeln

Så nu sitter vi här med ömmande bakdelar, för att se om vi kan få biljetter
till Saigon igen,

vi har ju inte så lång tid på oss,
annars skulle det vara fint att stanna här kanske en vecka, här är vackert, lugnt, fina stränder, maten är bra tycker vi,

lite svårtuggad i bland, det mesta är ju kokt, men inte tillräckligt länge,
så det blir mycket kyckling och skaldjur.

visst fick vi biljetter,
Killen på Conda Green Travel (Luu Nhat Long)
fixade hela paketet åt oss, på ett förtjänstfullt sätt, dessutom talade han om från början hur många procent han skall ha i vinst.

När vi står utanför hotellet för att vänta på att bli hämtade.

Kommer ett Europeiskt par cyklande, de stannar, vi sågs på Qou Doc
Säger de ni var alldeles röda av vägdammet, dessutom saåg vi er i Saigon sittande på ölstället på backpackergatan,


Märkligt att vi tydligen reser i samma spår, paret i stort sett samma ålder som oss,
från Holland skulle stanna på Con Dao någon vecka till,
för att resa hem den 12 februari.

De bor på en resort vid stranden, men tänkte flytta, för många Vietnameser hade kommit dit, det var ett herrans oljud, det kan jag förstå
För man skulle kunna tro att hela befolkningen har stora hörselproblem, dessutom går de inte i trapporna utan de ”stampar” oavsett tiden på dygnet.

Vi berättade lite om vårt hotell, så de funderar på att flytta, det är nästan hälften så dyrt att ligga där, samt det är mitt i centrum, nära till det lilla man kan göra om kvällarna, sitta på café, tyst och lugnt, om nätterna

Vi fck oss en trevlig pratstund, bytte lite tankar, sedan är det detta med erfarenheter tips och trix.

Nu är vi återigen tillbaka på vårt hotell i Saigon,

Vi har beslutat resa till Bangkok på måndag, kanske resa vidare till Phuket
för att hyra motorcykel, dra upp mot fastlandet och dessa fina sandstränder

vi får se!

Nu skall vi gå ut i kväll så, Inger kanske kan testa krabban,
det har ju inte gått så bra tidigare,men man behöver kolla om det är allergi eller något annat.

Så visst skall det bli spännande.

Con Dao 27 januari

Det känns skönt att ha ”gecko ödlor” inne på rummet,
vi är nästan helt fria från spindlar och andra otäckingar,
tack vare dessa små kompisar.

Här har vi dock inte haft grodor på rummet som vi hade i Prasat (Pru)
Men man vande sig vid dem med.

Denna morgon blev det att plocka ihop lite kläder, vi räknar ju bara vara borta 2 eller 3e nätter på Con Dao

Taxin skulle hämta oss utanför Albatross travel kontor, ungefär 50 meter att gå, från vårt hotell, Kl 10. 00.

flyget skulle gå kl 13.00, lite tidigt kanske,

15 min före frågar vi efter taxin som vi redan betalat, resebyråtjejen ser fundersamt på oss, det var bara visa kvittot,

ok!

Hon tar telefonen ringer ett samtal, så klart taxi!

den var ju inte förbeställd,

och visst förstår jag det, det är svårt att hålla tider här,

dessutom tog det ju nästan en timme att komma till flygplatsen
här är det ju som i de flesta stora städer i Vietnam,

en herrans massa motorcyklar, som skickligt finner varje kvadratmilimeter, där de skulle kunna smita före.

Vi kommer i alla fall fram, väldigt tidigt enligt vårt sätt att se det,

Ok vi försöker checka in vår ryggsäck, bara ta ur datorn,
de har bett oss göra det, troligen har det varit många krachade datorer i bagaget, tidigare.

Vi går fram till en disk för att fråga, var vi checkar in till Con Dao.


Jag tar det här säger hon!

Vi får våra biljetter, vad skall vi göra nu då?
Ser på biljetterna, aj då!

Boarding 11.30 flyget går ju kl 12.00 istället för 13.00, jo du!
Asien

Det lilla flygplanet skumpade rejält på den korta landningsbanan som går tvärts över ön, men det gick bra denna gången med.

Då skulle det ordnas något sätt att ta sig till en tätort,

Det stod några minibussar utaför, men alla utom en gick till olika hotell eller resorts.

Och den som inte föser in dig på en anläggning, blev omedelbart fullsatt

Så börjar detta eviga tjatande om hotell, gratis resa, ja man får fort nog,

Det var bara kliva in i en minibuss för att komma till centrum

Vi kommer fram till en Resortanläggning,

Vi vill åka till centrum,

det här är centrum, blir svaret,
det måste finnas något annat,
än en resort där övernattningen kostar 40 dollar

nej det finns inget annat, om ni inte kan bo på min kompis hotell, viskar den förslagne unge mannen, som lovade ta oss till Centrum

nu är det så att vare sig Inger eller jag tål då folk försöker ta över
vi vill ha lite kontroll på läget.

Så det blev att betala för skjutsen, traska mot hamnen där inget skulle finnas enligt den unge mannen,

Jo då!

Mat fick vi tag på efter en del sökande,
likaså hotell som hade lediga rum. AHN DAO Hotel

problemet är bara att ingen på hotellet pratar Engelska överhuvudtaget
så vi har fått en rumsnyckel till rum 201 men nummerbrickan är märkt med 301, klart vi försökte förklara, men man ger strax upp

ja det var ju inte det billigaste men vi fixade det själva,
dessutom finns här ett begränsat utbud

enligt 2 tjejer från Holland får utlänningar inte ta in på Guesthouse,
de är endast för Vietnameser,

det skall vi försöka reda ut i morgon.

Vi har förbeställt motorcykel, så vi får se,
nu gäller dusch, klädbyte

Kanske lite mat igen frampå kvällen,

Vi har tänkt strosa runt lite i det lilla centrum som finns här
( utanför resorten)

Så blev det till slut en liten rundvandring, som strax var avklarad.

Men vi träffade en massa kul människor efter vägen, som sade sig prata Engelska, men!

Nåja vi har ju fortfarande våra tentakler kvar,
så det var bara vifta, och prata värmländska, visst som alltid blir det ju jättekul.

Då vi sätter oss på en bar för att få något drickbart,

Flockas folk omkring oss för att få höra varifrån vi är,

Sverige har ingen överhuvudtaget hört talas om,
Det var bara att försöka med nordpolen, hmm, ännu svårare

Så det är bara konstatera ännu en gång,
vi finns inte på världskartan


nåja!
Efter en mycket trevlig eftermiddag/kväll, återvänder vi till vårt hotell
Vi har i alla fall orienterat oss i detta lilla samhälle,

I morgon skall det verkliga äventyret börja,
på denna hittills fantastiska ö.

Du skall veta att här finns inte många turister, inte ens Vietnamesiska.

HCMC Tisdag 26 januari

Nu gäller det att ”ladda” inför morgondagens flygresa till Con Dao
Packa en ”rygga” i stället för som normalt 2,
vi kommer att lämna hälften av vårt bagage på hotellet,

Vi har bokat om , så Check out , blir den 31 januari.
Efter vårt besök på Con Dao

Det gäller även att samla in samt lämna tvätten, så man har rena kläder då vi återkommer.

Vi har besökt den park vi dansade i under våren här

Det byggs förfullt, stora ljusuppsättningar,
tar form, varför?

Så klart nyårsfirandet den 15 februari,

Det skulle vara kul att var kvar här,
få fira tillsamman med dessa underbara människor

Men vi åker ju tillbaka till Sverige då

Kanske vi kan uppleva det Asiatiska nyårsfirandet ändå,
men i Bangkok, vi får se!

Kvällen kommer att gå åt till , just,
planering samt biljettproblem,
våra flygbiljetter har inte kommit ännu,
vi skall ju dessutom fixa biljetter till Bangkok den 31 januari

hotell har vi heller inte bokat, på vår nästa destination Con Dao,
det skall bli spännande.

Kanske vi går för att ta en ” billig” pilsner innan det är sängdags

Man vet aldrig om vi återigen träffar den Argentinske Advokaten, som inte kan dansa tango, men sett en stor del av världen.

Eller det unga paret från Ukraina vi pratade med på vårt hotell

Vung Tau Måndag 25 januari

Morgonen kom, det var bara duscha få lite morgonmål i magen
Rafsa ihop badkläder och handduk,

Taxin skulle ju hämta oss kl 08.00 för att ta oss till kajen där båten till
Vung Tau skulle avgå från kl 08.30,
Det tar minst 15 min till hamnen, med taxi,

Vi väntade till 8.15 ingen taxi,
det var bara ta en taxi på gatan,
få någon att förklara var vi skulle, vi blev några minuter försenade, men hann med ändå

Frågan är hur de gör med den förbeställda resan, ja det får vi kanske se, senare.

I en rasande fart tar bärplansbåten oss nerför floden, resan tar 1 tim 25 minuter

Väl framme i Vung Tau upptäcker vi detta ödsliga färjeläge, en massa taxibilar mycket lite folk,

det var bara att inhandla en karta,
här finns det sådana,

Det var långt till beachen så vi beslutar ta taxi

Som släpper av oss en bit in på beachen,
nu går vi ner till havet för att se hur det ser ut,

Visst totalt öde några få vietnamesiska barn plaskar omkring i det mycklet långgrunda vattenbrynet

Här fanns massor av hotell, restauranger
hopfällda solstolar,
inte en enda människa ,

Vi går en bit längs den öde strandremsan, för att senare vandra upp mot vägen igen,

Det var otäkt

Breda gator, helt tomma, inte en bil inte en motorcykel i sikte

Nu kan du tro man känner sig ensam,

på hotellen finns endast lite tv tittande personal,
som inte kan ett enda ord Engelska

Är det den ekonomiska krisen som ställt till detta tro?

Det vore intressant att veta, men lite svårt då vi inte kan få kontkt med någon Engelsktalande,
vi försöker så klart med, som vanligt armar och ben, men inget gehör för detta, denna gång

Jag har aldrig någonsin sett ett så öde samhälle

Det var bara att återvända till hamnen, timmarna går ju fort och vi hade bara tänkt vara borta över dagen,
annars kunde man säkert övernatta här till mycket låga priser,
vi kunde på ett ställe läsa att rummen kostade 60 000 Dong 24 Sek

Inte var det så lätt att hitta taxi för tillbakafärden,
men det gick tillslut

Köpa nya biljetter för återfärden , pris 2x 160 000 Dong

Vi går till en liten Italiensk restaurang, bestämmer oss för varsin vedugnsbakad minipizza, en flaska rödvin, kan man väl kosta på sig

Vi har ju drygt en timme på oss innan båten går tillbaka

Maten var helt ok, vinet bra, men det var omständigt att få personalen förstå att vi vill ha rumsvarmt rödvin, kallt vatten,

In kommer denna gång 2 st jättestora vinglas, konstigt nog en ljummen flaska rödvin, men så klart en ishink at stoppa den i.

Det är väl bara att konstatera, vi har olika smak.

Vi försöker betala, men det dröjer,
hmm, båten går om 15 min, vi måste bara få notan, nu.

Vi kanske får göra en ”springnota” (då man smiter från notan) utbrister Inger.

Sedan bara konstaterar vi att det aldrig skulle gå,
det tar ju flera minuter för oss att ta sig nerför dessa trappor


nåja notan kommer så vi hinner.

Vi lämnar fram våra biljetter,

Biljettkontrollören tittar på biljetterna, snattrar något på Vietnaesiska, motar tillbaka oss då vi försöker gå ombord.
Pekar att vi skall stanna, vi frågar varför?

Så småningom kommer en kvinna fram, för att tala om för oss,
vi har löst en vuxenbiljett och en barnbiljett.

Det är inte möjligt säger jag, vem av oss ser ut som barn?

Det är nu så att ni inte kommer med om ni inte får andra biljetter

Biljettkillen ringer,

Vi går tillbaka till biljettkontoret,

Plötsligt rusar en kille ut från byggnaden sliter tag i våra biljetter, försvinner in,
då vi öppnar dörren står han där med 1 vuxenbiljett samt 2 barnbiljetter
’
Säger GO! Go!

Jo då vi kom med

Genom att man svettas så enormt, behöver kroppen lite salt,

på båten sålde de popcorn, jag tar en portion,
det brukar ju i alla fall vara lite salt

Öppnar burken smakar, ja det är ju inte klokt,
honungsglacerade!
Sött som bara den.

Nu är vi i alla fall tillbaka på hotellet, skall gå ut för att hämta vår tvätt, planera lite inför vår nästa resa, om vi skall ta båt 18 tim eller flyg 1 timme till Con Dao island

Kanske vi tar en tur till ölschappet för att förhoppningsvis åter träffa våra nyfunna vänner från Sverige

Söndag 24 Januari

i dag
Söndag drog vi iväg till Hong Kongmarknaden,
det verkar mera vara en grossistmarknad, bättre priser större utbud, men inte kul att gå på,
gångarna är knappt 1m breda varorna är packade nästan ända upp till taket,

här verkar butikerna handla, för det packas kläder i balar för att sändas till beställaren,
man blir bara stressad, de hade dessutom inte min storlek

så det blir att fara vidare, våra cykeltaxiförare leder oss rätt,
till ett stort varuhus, stor skillnad på pris, men vad gör man,
så gäller det storleken,

jag hittade byxor som verkade vara tillräckligt stora, expediten tog fran måttband för att mäta, jag tar buxorna knäpper igen linningen lindar linningen runt halsen byxorna möts i nacken, rätt storlek, jag tar dom,
den förvånade expediten bara gapade, vi lärde oss tricket i Thailand

byxorna passade perfekt då jag provade dom sedan,
ja jag vet ju att det stämmer.

Nu skulle vi försöka finna en snabbvattenvärmare,
inga problem våra förare,

körde oss till en kvinnlig butiksinnehavare på en hantverksgata, tur att våra förare var med,
hon kunde inte ett ord Engelska,

elektrisk duschvärmare?

Visst, pris 1 500 000 Dong (600 Sek)
hemma kostar dom runt 3000 Sek

Vi sökte även efter gasolvattenväemare för att ta till dalarna, men det finns inte i Vietnam , bara Australien och USA blev svaret, men vi skall kolla i Bangkok



Så var det dags för mat, vi hittade ett litet ställe som verkade ha spännande rätter,
jo!
Här finns ju brett utbud av alla de sorter

Sauterad kyckling, blev valet, och en flaska ”Dalat” Rödvin (Inhemskt vin)

Vi förklarar att vi inte vill ha rödvinet kylt,
(de förvarar ofta rödvinet i kylen här, till vår fasa)

Hon lovar kolla om det går att få okylt rödvin,
bra tycker vi

in kommer så småningom frostade glas, de hade lagt dom i frysen,
en ishink med en flaska iskallt rödvin i.

Ja det är Asien,
ingen idé att hetsa upp sig, bara ta flaskan ur hinken, värma glaset med handen, fylla på det kalla vinet så det fick värmas av luften

det var en god middag faktiskt, vinet blev bra bara det fick omgivningstemperatur,
en flaska rödvin kostar 1000 dong (40 maten 20 Sek)
så det får man väl ta

så var det bara lämna tvätten,
vi skall ju resa vidare strax

för 1 kg tvätt betalar vi 4 Sek om man kan vänta 2 dagar,

annars 6 Sek om man skall hämta dagen efter,
så tvätta själv är inte stor ide,
om man har tillräckligt ombyte med sig

och det har vi ju nu, efter allt handlande.

HCMC 23 januari

Visst med en liten turbopropmaskin,
blev vi transporterade till HCMC
Drygt en timmes resa,
man utspisas med 1 liten vattenflaska/ person

Det är ju viktigt att man stänger av dessa kalla utblås från taket i flygplanet
Annars blir det jäkligt kallt, som vanligt.

Ett litet flygplan studsar ju en del vid landning,
så det gäller att ”hålla i hatten”

nåja!
ner kommer man ju alltid

så ta taxi till backpacerstreet (Bui Vien Street District 1 )
HCMC (Saigon) är ju indelat i en massa distrikt

Om du tänker resa till HCMC bör du i alla fall besöka denna gata.
Samma i Hanoi, men jag minns inte gatunamnet där.

Vi har jagat hotellrum runt 180000 Dong (72 Sek)

Funnit en hel del, men det skiljer sig,
vi vill ha varmvatten, riktig, toa man kan sitta på,
kylskåp, luftkonditionering,
beroende på den höga fuktigheten här.

Det är spännande att strosa runt, förhandla om priserna, annorlunda än hemma kan du tro.

Vi har i dag inhandlat några nya skjortor,som man kan svettas i, på marknaden här,

vi har ju gångvstånd dit, kanske en kilometer,
vi måste ju ändå hitta på något innan vi kunde ta vårt rum i besittning.

men du kan tro det tar hårt, på dessa slitna lemmar, så klart det är nyttigt, men , just det jobbigt.

Dessutom står faktiskt solen rakt ovanför våra huvuden, så det blir att söka skugga så fort man bara kan.

Då vi anländer till marknaden (inomhus) blir vi genast påhoppade av dessa panikslagna försäljare,
jo du!
Här är det svårt att behålla lugnet!
Det är bara slå ut med armarna, ryta ”don´t touch me”

(Så jobbigt det är då 4-5 prsoner rusar på dig, drar i kläderna, provar skjortstorleken, samt tjattrar)

De lugnar ner sig lite, men sälja måste de ju ändå,
köparens marknad, är det ju,

vi prutade ner skjortorna från 150 000 till 100 000 Dong (40 Sek) vi kunde säkert gått ännu lägre men det får ju vara lite måtta, eller hur?

Så visst gjorde vi lite affärer, men mera på våra villkor.

Vi har gjort ett ekonomiskt överslag,
för att kunna göra en fiktiv budget

Där vi ser att vi kan leva här 2 personer med boende, mat, dryck och resor, samt allt detta lilla som alltid tillkommer, för mellan 300-400 Sek/ dag

Det blir ungefär 10 000:- / månad för 2 pers

Och du skall veta det fattas oss då inget.
dessutom har vi jäkligt roligt.

Häromkvällen satt vi som vanligt på uteserveringen där de har ”färsköl” för 5000 dong (20 Sek)/ kanna ungefär 2 liter, (dubbelt så mycket som mina nyinhandlade slippers kostade) eller som 2 glas apelsin juice

Vi hälsade på de vi träffat tidigare, hälsar nyanlända välkomna,
Vi är ju lite udda,
alltid det äldsta paret,
alla vill prata, det är jättekul,

flera av personerna häromkvällen var Engelsklärare här,
sedan mellan någon månad till som mest 3 år,

så visst finns möjligheter för den som vill röra på sig,
om man behärskar det Engelska språket någorlunda.

Eller tjejen från England vilken säljer Ryska motorcyklar
(2 taktare) c:a 6000 Sek/st

Eller Amerikanen som flytt från sitt hemland (Vietnam) när kriget mellan Vietcong och USA bröt ut

Eller paret från Dublin som bara hatade Irland, och plötsligt får kontakt med en ensam tjej från Cork,

Listan kan bli hur lång som helst.

Så du kan tro vi lever ett intressant liv nu.

Denna morgon skulle vi äta frukost ute, hade vi tänkt,
kl 08.30 går vi ner, för att upptäcka, en låst port, vi kommer inte ut.

Så det var bara skaka liv i den stackars tjejen, C:a 15 år gammal, vilken låg på bänken i foajén
det var hon som hade portvaktsfunktionen

så visst är här annorlunda,

Vi funderar som nästa steg, på att ta färjan till Von Tau,
vi vet ju inte riktigt vad det är annat än fina stränder,

Vi funderar även på att flyga till Con Dao Island,

vi har aldrig hört talats om den ön tidigare,
men det kan nog vara spännade, att ta några nätter där, hyra motorcykel för att dra runt lite

sedan tillbaka till HCMC några dygn, för att dra vidare till Bangkok

det börjar ju dra ihop sig till ett besök i hemlandet