Bangkok lördag 13 februari

Lördag 13 februari

Återkommen, från en,
vad vi hade tänkt oss bli slappardag,

inga måsten, ” bara hämta” de beställda glasen till glasögonbågarna

jo då!

Dagen började med en frukost som intas bland alla dessa övriga ”backpackers” här,

trångt stökigt, svårt att få någonstanns att sitta på gatan
men visst finner vi så småningom ett litet bord,

beställer det vi önskar

det är egentligen ett mysterium att man kan få det man beställt,
i detta virrvarr av dessa högljudda människor.

Men det funkar

Nu har vi bara att fara till MBK center för att fixa Ingers telefon
Sedan till Phantip, för att öppna mitt modem,

Men vi vill ju gärna smaka västerländsk mat innan vi åker hem, hade ju tänkt spara det till Vallentin day, i morgon.

Men frestelsen blev för stor, det blev att ta Skytrain till NANA gå en liten bit, mot Svenska ambasaden, sedan in på Landmark,

Jo du, det var som vanligt mycket god mat, västerländsk så det förslog

Så visst!

Man hinner inte så mycket på en dag här,

Den mesta tiden går ju åt till transporter,


Vi gör numera så,
att vi kräver av taxiföraren, att sätta på taxametern,

Efter resan, som oftast slutar på närmare 100 Bath ( ungefär 20 SEK)

Ger vi om allt funkat, inga inplanerade stopp,
ungefär 50 Bath till chauffören
Mycket uppskattat,

Men det är ändå mycket mindre än det de ”viggar” turisterna på,
som tror det blir billigare utan taxaameter.

Jo du,
Så är det här!

Vi hade ju i alla fall tänkt oss en lite lugnare dag i dag, men som sagt här är svårt att komma fram, mycket tid åtgår till just, transporten

Nåja vi har i allafall fått uträtta det vi önskade, i stora drag, hade tänkt inhandla några nya skjortor, men, svårt att komma överens om priset, jag hade tänkt ge 20 Sek/ st mot begärda 40, så vi får se i morgon om det blir affär.

Inger har fått nya glas i sina gamla glasögonbågar det kostade
130 Sek, ok det kan man väl stå ut med!

Mina glas var lite svårare på grund av min ögonskada, så jag får väl ta det nästa gång

Telefonen ringer!
Yngste sonen hör av sig,

Var är ni?

I Bangkok, vi skall ju strax resa hem

Ok jag är på väg till Bangkok med buss nu, blir svaret

Jag trodde han var kvar i Indien,

Det skall bli kul att träffas

Bangkok 10 februari

Bangkok igen

Jag vet inte, men många vi träffat bara älskar denna stad,

Vi tycker det är samma oavsett vilken storstad vi träffat på,
Visst annorlunda , men samtidigt så lika

Moderniserad, således mycket av dess själ har förgått, i betongkonstruktioner som endast verkar ha till uppgift att ta något höjdpris

Dessa tíggare, gatuförsäljare,
för att inte tala om taxihetsen vid flygplatsen,

det blev samma visa som tidigare,
vinka in en taxi, har du taximeter?
Ja!
Sätter du på den?
Ja!

Då vi åkt några hundra meter frågar vi varför taxametern inte är på,
Det går inte, jag kan inte, det kostar bara 500 Bath

Och den vanliga visan, det blir bara tvinga den j....eln, att återvända

Ta en annan taxi inte åka innan taxametern är påsatt,

Inga problem, slutpriset 300 Bath, vi sparar 200 Bath, inga pengar men jag avskyr detta lurendrejeri.

Vi ställde kosan till Khao san road igen
fann ett skapligt hotell,
de flesta är nu fullbelagda,

400 Bath

Visst man kan få rum, för 1100 Bath, (runt 200 Sek)

Vi tar rummet, man är ju lite restrött,


vi skulle äta frukost hos tanten på stranden kl 08.30 gjorde vi upp,
hon skulle ju ändå vara där kl 08.00 sade hon

och man sover ju lite oroligt då man plötsligt har tid att passa,
så vi var där i god tid,

inte öppet
hon kanske inte bryr sig,
ok vi väntar ett tag till,
klockan närmar sig 09.00, lite mat vill man ju ha i magen ändå

vi går någonannanstans föreslår jag, nej hon kommer 10 minuter i 9 säger Inger,

visst vi kan vänta dessa få minuter,

du kan tro det eller ej, men då klockan blir 10 minuter i nio kommer tanten ångande

tyvärr jag blev försenad,
men min son tog ledigt, reste till staden, så jag fick handla själv

hoppas det går bra,
när skall ni åka till flygplatsen?

Kl 09,30 blir svaret

Vi klarade eldprovet, åt vår goda frukost utan alltför stor stress

Betalar, funderar på var vår taxi är!

Vi fågar tjejen som lovat fixa detta,

Han har fått en körning, men jag kan fixa,
En massa telefonsamtal,

Ok det kommer en tuk-tuk, ni betalar honom 150 Bath till flygplatsen

Ja du ser visst fixar det sig!

Nu sitter vi i allafall på ett hotell,
Ok inte det bästa precis, men ändå!

Vi har varmvatten, och luftkonditionering, så det blir skönt att ta en långdusch nu,

efter påtryckningar fick vi hämta handdukar i ett säkerhets skåp,

det finns toalettstol,
Men inte vattenkopplad, man får fylla på ”spola” med en liten skopa,

jo visst är här mycket annorlunda än hemma men det funkar ändå.

Eftermiddagen har ju här annars gått till utforskningar om annat boende
Lite snack med andra ” backpackers” o.s.v.

i morgon har vi ju en del att göra,

hitta bra tandläkare, för att försöka fixa min förlorade plomb, handla några tunna skjortor, kika på lite elektroniska prylar, så nog fyller vi morgondagen

sista kvällen på nai yang beach

Nu är sista kvällen här, över !

Vi sitter på den av havet finslipade gamla trädstammen, återigen

Det har blivit mera, av rutin, inte så långt från vårt hotells strandservering, men ändå tillräckligt långt borta,

Man hör dovt, musiken och sorlet från alla dessa strandrestauranger,

Pratglada, dystra, uppspelta, gäster som försöker orientera sig hem i strandmörkret,vandrar förbi

Ingen lägger märke till oss eller våra lågmälta samtal,

Här kan man njutfullt blicka upp mot månen och den stjärnspäckade himlen, lyssna till de rullande vågbrytningarna vid strandkanten,
omfamnade av den varma kvällsbrisen,

ett och annat flygplan närmar sig i stort sett ljudlöst,
den närbelägna flygplatsen.

Under kvällen har vi än en gång besökt restaurangen där Inger brände fingrarna,

Avnjutit en underbar biffstek, med så klart vitlök, och hela ”kittet”

Om de bara kunde göra en liten sås på grädde eller kokosmjölk,
lite tomatpuré, toppa med persilja, servera allt i en liten karott, jäklar så gott jag tror det skulle vara.

Pommes och gärna vitkålssallad till,

Kanske skulle prova det hemma, någon gång!

Vi får se!

Vi packar våra ”ryggor” för att så snabbt som möjligt i morgon bitti komma till flygplatsen,
det blir att rensa bland dessa ”skvättar” som annars blir över,

men
Inte är det alltid så lätt, vissa saker går ju bara inte att kombinera, så det blir säkert en del att kassera,
som vanligt,
man kan ju inte bära omkring en massa onödigt.

Det skall faktiskt bli skönt att komma från detta turiststråk, få tillgång till varmvattendusch,
kallvattnet här är ju inte speciellt kallt men det känns skönare då man kan reglera det hela,

TV, kanske även AC,
det har ju gått bra men vi har haft luftkond, på så många ställen redan att kroppen inte vant sig vid värmen.

Och nu då vi ”räknar ner” längtar man faktiskt hem, trots kylan

Få lite ordning och reda, slippa alla dessa tiggare, taxichaufförer, ja alla som lever på turister

Bada bastu, njuta av den kalla vintervinden, de vita vidderna, lugnet
Åtminstone en stund.

Just återkommen från sista ”sitten” på stammen, genomvåt av svett

Blir det att ställa sig i duschen, för att strax inta ryggläge i den hägrande sängen,
Och hoppas på att det inte blir lika många strömavbrott som det brukar,

hoppas fläkten fungerar under merparten av natten,

Nåja!
Vi får se

Nu är det ändå dags att säga god natt!

Nai Yang beach tisdag den 9 februari 2010

Nai Yang beach tisdag den 9 februari 2010

Så är till slut sista dagen på vår vistelse här,
vi åker till Bangkok i morgon kl 11.20

kanske kommer vi att återvända hit någon gång,
men det dröjer säkert, vi har ju sett det mesta, av omgivningen

gårdagen blev ju som befarat,
ett ständigt skuttande mellan skuggfälten, för att i möjligaste mån undvika direkt solbelysning

och det funkade!
den röda färgen övergår sakta men säkert till brun ton,

först framemot sena eftermiddagen kunde vi ge oss ut på motorcykeln igen
rejält påklädda,

det gick bra så länge man hade fartvinden på sig, men så fort vi stannade, blev det som att bada bastu,

hjälmen pinade min ömma panna, men det får man väl ta, här är ju hjälmtvång för föraren, men inte passageraren,
märkligt,
lika märkligt som, motorcyklar måste ha ljuset på hela dygnet, annars riskeras böter, bilar får inte ha ljus på under dagsljus.

Jag kunde så klart kört utan hjälm, polisen stoppar oftast inte ”Faranger” (utlänningar), de kan som oftast inte ett enda ord Engelska, så det blir bara bekymmer

Men jag vill inte riskera huvudet för lite bränd hud, så det får bli hjälm, på i alla fall,

Du kan tro att timmarna far iväg,
dagarna går ju fort då man är pensionerad

Så man hinner inte med så mycket, nu förtiden.

Nåja, det skall i allafall ätas lite,
vi hittade en restaurang med spännande mat

Skaldjur med vitlök på gjutjärnsfat, anrättas i ugn.

Eftersom Inger tydligen är räkallergiker

(hon kan äta räkor i Europa men de färgar inte av sig på detta sätt, det måste vara pigmentet hon ínte tål, krabba går alldeles utmärkt)

Så vi får helt enkelt komponera en egen rätt med biffkött i stället,

Det är som överallt annars för stora portioner,
så vi frågar om vi kan beställa en biff samt två tallrikar,

så inte det blir som häromdagen, då vi besökte en Indisk restaurang,

Indisk mat är ju normalt säkra kort, maten ser tråkig ut, men smakar i allmännhet underbart,

Vi var lite spända på ”chef speciality”
Kan vi få en rätt att dela på två?

Visst inga problem

Vad ingår?

Lamm,får, kyckling, räkor,

Räkor!
Nej det går inte, allergi!

Ok mera kyckling eller .......

Får utbrister Inger, hon älskar fårkött

In kommer så småningom ett fat med så vansinnigt mycket kött av alla de slag, det hade lätt mättat 6 personer,

När den förtvivlade restaurangägaren skulle duka av frågar han om det inte gick att äta,

För mycket mat,

Jag gör i ordning så ni kan ta med hem,

Vi har inget kylskåp
Kom igen i morgon så värmer jag,

Nej tack. ( så gott var det inte , för torrt, ingen sås)

Ok!
Tillbaka till biffen
Så klart ni kan dela,
Skall vi ta en stor biff, och 2 tallrikar?

Det blir bra, tycker vi

Tänk om man kunde få lite rödvin till anrättningen,
men betala närmare 1000 Bath (nära 200 Sek) för en flaska rödvin, är för mycket.

Det får bli öl och vatten, vatten måste man ju ständigt ha

In kommer dessa härligt doftande biffar fräsande i sin sky på sina gjutjärnstallrikar, en fin grönsallad, samt pommes frites,

Vi beställde ju en biff två tallrikar, ja så är det bara, men det var så vansinnigt gott så allt gick ändå åt.

Inger sträcker fram handen för att flytta sin biff närmare, fssss!

Så jäkla hett, utropar hon, jag brände 3 fingrar,

Det var bara kalla på kyparen, vi vill ha in is i en plastpåse, visar upp handens brända fingrar, han säger ”hot, hot”

Så där sitter vi vid bordet Inger med ena handen i plastpåse mellan de stunder hon inte använder kniven,
det var ju högerhanden.

Efter denna underbara måltid, hade vi bestämt åka upp till affären, eller vad man kan kalla denna gamla mötesplats för byns innevånare,
vi ville se hur det ser ut om kvällarna,

Jo då samma gäng som brukar vara där, dricker öl och Kao Lak (risbrännvin)

Vi blir genast ombedda sitta ned, de tittar fundersamt på Inger,
med högerhanden i plastpåse, men säger inte något, det är kanske någon västerländsk sedvänja!

Inte förrän jag går till butikens islåda för att plocka upp några isbitar att stoppa i påsen

Då kommer han som äger butiken, en äldre herre nästan tandlös, 79 år gammal får vi så småningom veta, han kan inte ett enda ord Engelska,

Jo du!

Du skulla bara sett Inger då hon med kropps språk försöker förklara!

Detta med tallriken går inte fram, så det får bli motorcykelns avgasrör i stället,

Då fattar hela församlingen som nu omringat oss,
Så fram kommer en jättestor ishink, och det blir ett evigt baddande och ömmande om dessa fingrar

Visst det gick ju bra , men så klart det gjorde ont.

I dag har vi lämnat tillbaka fordonet, beställt taxi, förbeställt frukost innan ”tanten” öppnar sin strandservering, hon lovar förbereda allt så vi är välkomna kl 08.00 i morgon

Vi måste bara åka upp till butiken för att ta avsked,

En sån uppståndelse det blev, bland alla dessa som satt där, det blev frågor om de brända fingrarna,
hur det hade gått, och funderinger på varför man fingrar på en het motorcykel, ja, det gick ju inte att förklara,

Vi kommer aldrig att glömma detta trevliga gäng, de kommer definitivt inte att glömma kvinnan som satt med handen i plastpåse.

Så visst!
har man ”Nicke lilltroll/Emill” (Inger) med på resan, händer alltid något

Naiyang Beach Måndag 8 februari

I dag är det måndag igen,

dagarna bara rinner iväg,
strax skall vi lämna phuket island närmare bestämt på onsdag 10 februari.

I dag lär det inte kunna hända så mycket,

tror jag är väl säkrast at tillägga.

Här sitter jag med ömmande lemmar, uppbränd panna, och knappar på min dator.

I går bestämde vi oss för att försöka hitta tillbaka till denna öde strand vi besökte förra gången,

för att bada, äta medhavd picknic, bestående av grillade kycklinglår, vatten samt lite rödvin.

Vi skulle försöka finna en ner fart ännu längre in på fastlandet,

men det var inte möjligt, vi kommer fram till Hot springwater beach, en strand med
Varma källor,

men tyvärr är det som ofta här, någon har byggt en jätteanläggning för att utnyttja det varma vattnet, bland annat till att värma poolen,

Vackert var det,
anläggningen, verkade hysa endast 2 Tyska gäster,

det är väl antagligen det dåliga ekonomiska läget som gör detta
det kan inte vara kul att driva sådana anläggningar i dessa tider kan jag tänka mig

Efter en del letande fann vi till slut den lilla omärkta vägen som genom gummiplantagen leder oss mot havet,

Efter några kilometer på betongvägen, vidtar 2 paralella stigar genom markvegetationen, här gäller det att hålla tungan rätt i mun, det är svårt att hålla balansen, kommer man lite utanför spåren kör man tveklöst fast i den finkorniga sanden,

Vi kom kanske 800 meter innan det var dags för första stoppet, det var bara att snällt kliva av och gå vid sidan om tills man träffar på lite fastare underlag,

Svettiga och törstiga kom vi ändå fram till målet, för att parkera under en pinjetall, tror jag det är, små kottar långa barr.

Vi måste ju ställa motorcykeln i skuggan för att kunna sitta på sadeln, under återfärden.

Här kan du tro det är skönt, kilometerlång sandstrand, inte en människa man ser, eller hör, ingen musik ingen trafik, bara naturen,

Här sitter man under trädenkronornas solskyddparasoll, det är för varmt utanför,

Blickar ut över ett blågrönt stilla hav, svaga dyningar, rullar sakta in mot den vita sanden, ljudet av vågbrytningarna vid strandlinjen, är sövande

Nu njuter man verkligen

Så blir det för hett, man måste svalka av sig, men havet håller en temperatur runt 35 grader, så man blir bara våt,

tur att det i allafall kommer en svag vind över oss, den kyler någorlunda.


efter ett par timmar upptäcker vi våra rödbrända kroppar, vi har suttit i skuggan, men det har inte hjälpt.

Det är säkrast att ta på lite kläder, äntra motorcykeln, för återfärden mot vårt hotell

Efter dusch i sötvatten ser vi så eländiga vi ser ut röda som kokta kräftor, och mycket ömt skinn

Nu var det återigen vår apotekare som behövde besökas, för rådgivning,
Han ser leende på oss,

har du nytt skinn frågar jag, han tittar på min ömma panna,
hummar, tar fram en salva,

denna borde bli bra,

vem skall betala i dag?
Säger han

Skall du köpa tuben, och han förpackningen, säger han med glimten i ögat till Inger,

Förra gången hade jag inte tillräckligt små pengar,
så jag betalade 100 bath och Inger 50 bath,
så jag sa vi får väl dela,

Då tar kan upp en sax måttar på tuben och säger!
han så mycket du så mycket,

och brister ut i ett rungande skratt,

Tänk om det kunde vara så på våra apotek, så trevligt man kunde ha

i dag blir det att "skutta" från den ena skuggan till den andra,

set till att vara insmord, och försiktig

Naiyang Beach 5 februari

Fredag 5 februari Naiyang Beach

Nej då vi har inte dött ännu!

Lite problem så klart med tror jag ”kapat” mobiltelefonnummer,

Jag laddar med några hundra Bath, använder inte telefonen, men dagen efter
Är det dags att ladda igen,
Så nu har jag köpt nytt kort, så får vi se.

Vi kommer i alla fall ut på internet med eget modem oftast,
så kontakt skall man väl kunna hålla,

men här händer inte så mycket, vi latar oss reser runt på motorcykeln, badar
träffar lite folk,en del vi mött tidigare, andra inte

men det verkar vara gott om Svenskar här nu, så det är inte samma nöje

vi bestämde oss häromdagen för att göra ett återbesök hos fiskaren, som byggt en hydda mycket otillgängligt vid en intilliggande strand,

skall man gå dit måste det vara lågvatten, det är en tuff promenad bland alla stenar

dessutom måste vi ”klättra” upp i djungeln, så med våra problem,
man är ju inte så mjuk längre,är ju detta faktiskt överkurs

det blir motorcykel, en bra bit att åka, vi ställer motorcykeln vid ett jättehotell, som tydligen förstördes vid Sunamin, vi har inte fått detta bekräftat, men det ser ut som de fösöker återställa, och här tar det säkert tid,

jag misstänker att det inte finns försäkringar, som kan hjälpa till.

Nåja!

Det är inte heller så lätt att nå stället ovanifrån,( från hotellet) smala branta stigar, men vi kommer i alla fall fram tillslut och vad får vi se,
allt sönderslaget, ingen verksamhet, jag undrar vad som hänt!


Vi frågar, men ingen vet något, ja Asien igen,

Så klart vi har besökt vår handlare några kilometer härifrån,
han med höftskynket,
måsta vara runt de 80 i stort sett tandlös,
rullar sina egna cigaretter med inhemsk tobak han köper,
billigt som bara den.

Han känner tydligen igen oss, så vi får gå in i butiken, eller boden

För att hämta det vi önskar,
så sätter vi oss utanför,
pratar lite med de arbetslösa männen som tillbringar större delen av dygnet här, med öl och cigaretter, och så klart Kao lak (Risbrännvin)

vi blir väldigt väl bemötta,
här hälsar inte många turister på kan man tro

då det är dags att betala nickar man bara åt den äldre mannen, som omedelbart går in till sitt lilla skrivbord för att på räknemaskin förklara hur mycket man står i skuld,

motgiften drar han fram ur sin skrivbordslåda full av sedlar, ett system som är så fjärran från vårt eget samhälle

vi har även besökt vår lilla resebyrå här, som fortfarande inte har datorer, utan måste ringa för alla frågor,

visst!
vi köpte våra biljetter för, den 10 februari till Bagkok här,
får dem per fax måste betala med sedlar, det är lite som ett steg bakåt i tiden.

Vi har ju dessutom förlängt motorcykelhyrningen, några dagar, men det var inte så lätt att förklara

Det blev att ändra kontraktet själv,
innan de förstod att vi ville förlänga,
så Engelskan är lite svår här trots allt

Vi hade ju tänkt dra till någon öde strand under dagen, men min mage samarbetar inte, just nu, så vi får vänta ett dygn till.

Vi har under dagen badat vid vår (hotellets) strand, där finns 6 solstolar till gästernas förfogande,
så klart markerade upptagna, men ingen befann sig i närheten,

efter många timmar kommer en båt i land med ett sällskap Holländare,
som ondgjorde sig över att en stol hade annan handuk,

det var bara gå upp ur vattnet, för att hämta våra pinnaler,
då säger en kvinna i sällskapet,
vi har hyrt dessa stolar,
vilket jag ifrågasatte,
jag orkar inte med dessa falska kvinnor, jag har för lätt att brusa upp,

Inger frågar hotellet hur det egentligen förhåller sig med stolarna,
får samma besked vi fått tidigare, de är till för hotellgästerna utan kostnad,

men sällskapet kommer från en Resort längre härifrån, folk därifrån brukar kvällstid vandra över hit för att äta på någon av alla dessa restauranger som finns här

jo du, så är det bara.

vår granne en Tysk som då vi sitter och pratar berättar att han är skaldjursallergiker,
intressant, han kan inte äta räkor, utan att omedelbart ”kasta” upp dom,
det är samma fenomen Inger stött på här,
krabba går bra men inte räka,

har låst in sin rumsnyckel på vilket jag trodde var omöjligt,

detta skall bli spännande att följa,
det finns ingen reservnyckel,ingen vet hur man kan få tag i en låssmed,

ingen engagerar sig överhuvudtaget, nu är det matlagning som gäller, massor av matgäster.

Vi har gemensamt provat nycklar, mejslar, men inget funkar, fönstren är låsta, så inte ens det går.

Killen från Canada, verkar vara ”Gay” berättade att han i fjol hyrde ett av dessa bambuhus, som finns utanför hotellet,
mycket enkelt boende,
men inget för oss,
en tunn madrass på golvet,

vi skulle aldrig komma upp igen om vi gick till sängs där,
toa runt hörnet, dusch utomhus

han hade förlorat sin nyckel berättade han,

ingen reservnyckel fanns, de fick klippa upp låset,
det hade tagit 3 timmar

nu hyr han rum på övervåningen här, han har fått 2 nycklar,
de enda som finns, han sade till dem behåll en nyckel,
för säkerhets skull, detta ifrågasattes,

ja så är det bara,
lite annorlunda samhälle här.

Tisdag 2 Februari Phuket Island

Phuket har en liten flygplats,

Men som på alla andra flygplatser,
blir man ett villebråd, då man kliver ut genom alla kontroller,

det blir än en gång att efterlikna en väderkvarn,

”vifta varnande med vingarna”
och försöka förklara för alla dessa näringsidkare,

då jag behöver er söker jag upp er!

Så vi tar våra ”ryggor”

Går den kilometer det blir till hotellet närmast flygplatsen

Hett som bara den, men med hatten på går det ändå bra

Har ni rum?

Visst,
( här fnns inte många turister just nu, så rum borde de ha)

det kostar 2200 Bath/ dygn, ( c:a 400 Sek) dyrt som bara den,
men vad göra,
vi måste ju hyra motorcykel för att kolla resten

motorcykeln kostar ju 300 Bath/dygn

visst vi har varit här förut,

söker upp samma ställe som förra gången, lite längre bort på stranden,
förhandlar,
ok!
Vi betalar 800 Bath, ligger här en vecka , ok?

Dyrt men ändå billigt, vi kommer lite längre från alla dessa aktiviteter som annars förekommer på stranden


Vi skall ju bara använda rummet att sova i.
om dagarna drar vi ju runt på motorcykeln för att utforska omgivningen

eller latar oss på en öde strand,
jo du!
livet är härligt!

Måndag 1 februari Bangkok

Så har vi till sist lämnat Vietnam för denna gång,

Sista dagen i Saigon blev som vanligt, kort, man hinner inte så mycket under en dag i dessa storstäder.

Vi försökte komma tillbaka till Hongkongmarknaden,
Framför allt det varuhus som utgör bottenvåningarna i Windsor Plaza huset

Där de sålde Koreanska guldsmycken till låga priser,

denna gång avstod vi från cykeltaxi, det fick bli taxi med taxameter
det blev mycket billigare,

har vi verkligen kommit rätt?

Vi känner inte igen oss,”det är Hongshangmarket” säger chauffören på mycket dålig Engelska,

ok vi kanske är på fel sida, vi får gå runt.

”Huvvaligen” en sådan marknad!

säkert över tusen motorcyklar står parkerade efter ena långsidan,
att gå in var otänkbart, vi var för stora, för de smala gångarna,
gå runt kvarteret var mycket svårt, men det gick.

Vi kunde bara konstatera att vi kommit till fel marknad.

Här finns inget varuhus,
det ser mera ut som om vi kommit till rena slumkvarteren

Så det blev att traska ut på den enkelriktade gatan, vinka in en taxi,
”med taxameter”

kolla om föraren behärskar något annat språk än sitt modersmål,

Försöka förklara att vi skall till Honkongmarket, ,
Det verkar omöjligt

efter åtskilliga försök stöter vi på en yngre förare, han förstår (kanske) vad vi vill.

Jag fixar bil till Honkongmarknaden om 5 minuter, säger han

vi undrar vad som hända skall nu,

Han stannar en bil från samma bolag,
pratar med föraren, vi får hoppa in,
Och det bär iväg,

det snabbaste sättet att förflytta sig i Saigon är att promenera,
det är så vansinnigt mycket motorcyklar här,
alla kör med milimeterpassning,

taxibilarna viker ofta in backspeglarna för att inte kroka ihop,
motorcyklarna tar vara på varje ledig milimeter en chaufför med fördröjd reaktion lämnar, här skulle jag inte vilja köra, vare sig bil eller motorcykel,

jo då!

Vi kommer rätt, vi känner igen Windsor Plaza

Men killen som sålde så billigt guld har sålt slut,

Och som sagt Shoppincentra eller marknader hör väl inte direkt till en passion, för någon av oss, så det var bara ta ny taxi tillbaka till ”backpackergatan”

Mat skall man ju ha,
så vi gick till en bra restaurang där vi ätit kött som man kan tugga,

de blev jätteglada då vi återkom, vi beställer vår mat, äter,
njuter av en flaska rött Dalat vin,

plötsligt kommer servitören med 2 paket inlindade i bananskal

smaka, det är fritt, speciell mat från mekongdeltat,
nyfiken som man är,
var det bara packa upp och smaka av det hela ,

hmm, den ena innehöll, banan och ris, den andra kokos,
inte så illa faktiskt, men klistrigt i konsistensen,

och ovanpå all mat.

Jo det var spännande

Dagen avslutades som vanligt på gatan där man dricker ”färsköl” nästan alkoholfri,

Det är ju stämningen som är så spännande, vi träffar alltid människor vi stött på tidigare, samt får nya kontakter från hela världen.

I morse kommer faktiskt taxin som utlovat kl 07.00
För att föra oss till flygplatsen

Tullen att passera är lu inte det enklaste här, en massa papper, fotograferande, tid tar det ju

Dessutom är flygplatsen rätt stor,

så förflytta sig tar en hel del av vår ”utmätta” tid i anspråk.

Vi finner efter en hel del letande , vårt bagage.

Nu gäller det bara få flygbiljetter till nästa resmål,

Vi är ju rätt trötta på storstäder nu.

Ni är ute försent!

det går inget flyg förrän i kväll till Phuket

så det blir att övernatta i Bangkok,
vi väljer som mål Viktory Monument

vi blir så klart erbjudna en ”billig” taxi, vi frågar om den är försedd med taxameter, visst no problem, lasta in våra ryggsäckar i bagageutrummet

vi skall till Viktory monument, ok no problem,
märkligt de är 2 i framstolarna, här står inte rätt till!

då vi kommer en liten bit från flygterminalen, visas det upp ett A4 ark inplastat med priser,

det kostar 1600Bath till Viktory

aldrig!
Sätt på taxametern!
du sade ju att den finns !

Nej det blir billigare utan , blir svaret,
så klart man brusar upp, jag gillar inte då någon försöker köra över mig,

vi har ju varit här förut, så priset stämmer inte.

vänd omedelbart!
kör oss tillbaka till terminalen

Det blir genast en massa prisförslag,
ja då vet man vad klockan är slagen.

Jo då!
Vi blir återförda till terminalen, får tag i en ny taxi, med kvinnlig förare det känns faktiskt tryggare

Hon har taxameter som används,
vi kommer fram till vår föreslagna destination pris inkl. Motorvägsavgift blev 300 Bath lite skillnad eller hur!

Leta hotell är ju nästa uppgift,

Då jag utforskar omgivningen efter övernattningsmöjligheter,

Blir jag plötsligt tillfrågad av en äldre man, varifrån kommer du?
(som vanligt)

Snygga byxor!
vi har nog inhandlat dem på samma ställe,
Tror jag inte,
Hur gammal är du?
Du ser ju fräsch ut!

Nu börjar det lukta klöver!

Jag söker bara hotell eller guesthouse över natten,

Ok jag kan erbjuda dig,
här luktar det bondfångeri!

Han drar en historia om att han har en syster vilken äger ett gueshouse i närheten, men jag kan inte få adressen, han skall ta mig dit.

Aldrig!

Han ringer ett samtal, vill jag skall prata med systern, som vill ha kontakt med någon i Sverige, för dottern skall börja studera där

Det börjar bli riktigt skumt,

Jag säger att jag måste gå tillbaka för att hämta mitt sällskap,
det är ju ríktigt hett nu, du skall veta att i Bangkok kan det verkligen bli hett
det kan ju bero på den enorma trafiken, som lägger stt illaluktande lock över staden

Kan du inte ge lite blod till min son som är njursjuk, jag måste köpa, säger han,

Ja då vet jag vad det handlar om, det är bara avvika så fort som möjligt

Senare ser jag mannen sitta på gatan för att försöka fånga andra idioter.

Efter lite travande i gränder och på gator

Finner jag ett hotell,
Krung Thai Hotel co
550 Bath/ natt

Visst var det billigt,
Det viktigaste var att betala,
Inget kvitto, jag frågar om vi kan få nyckeln till rummet, då möts jag av en mycket frågande blick,

Jag vill ha rumsnyckeln, hon bara skakar på huvudet, ser på mig, vill ni ha ett eller 2 rum?

Jag har ju redan betalat för rummet, men jag behöver en nyckel för att komma in.

Så småningom kommer en städerska, eller vad det nu är, för att visa oss rummet
Bottenvåning, och så klart inget fönster,

Nej det accepterar vi inte,
Det blir att gå tillbaka , begära pengar och pass i retur

Nu blir jag arg!
Jag har ju betalat för ett rum , jag gav dig 1000 Bath!
ja säger hon visar upp min sedel

Plötsligt finns rum med fönster
nerslitet, sönderslagen telefon, trasiga vägguttag, men ändå lite varmvatten i duschen, ingen fungerande Tv

om man inte vet att det blir en massa tryckande på en väggfast panel, som dessutom såg livsfarlig ut

det var bara traska till receptionen för att försöka få en nyckel till rummet

efter mycket krångel kunde jag till slut få en nyckel, och till råga på allt, motgift på min sedel igen,
jag försöker förklara att jag redan fått tillbaka pengar,
men som vanligt möts jag bara av en frågande blick, jag ger upp
så den natten blev billig den kostade + 450 Bath
vilket dårhus!

vi har betydligt bättre boende vid Sapan Kwai

nåja!

Man skall inte klaga.

Problemet blir hur vi skaffar taxi till flygplatsen i morgon bitti.

Vi har ju under dagen lyckats skaffa flygbiljetter till Phuket airport

Det var heller inte det enklaste

Här runt Viktory finns inga resebyråer som säljer flygbiljetter, bara buss
Enligt deras egen utsago


Då kommer en gammal gumma med mycket krökt rygg för att tigga pengar

Inger har ju lite svårt för dessa äldre om inte annat,
jag ber henne följa gumman med blicken,

det visar sig att hon har svårt att gå med så krökt rygg länge,
hon måste till och från resa sig i sin fulla längd,

jo du här kan man verkligen få till det.