Kap den 29 december 2009
Nu har vi anlänt till vår destination , det tog 3 timmar ungefär med taxi, trots att chauffören var trött så jag fick sitta och mata honom med halstabletter, jo det gick ju bra, jag hoppas bara tjejerna från Österike vi delade taxi med kom fram helskinnade,
de skulle ju vidare till Vietnamesiska gränsen.
Kep är inte stort må jag säga, det som finns att se är öarna, några grottor, saltindustrin, men det är lugnt, här kan man slappa!
Som vanligt bor vi på ett bra hotell till en hyfsad penning, hyr motorcykel för att utforska omgivningen på eget sätt
Plötsligt efter vägen finns en nyuppsatt träskylt , Jasmine Vally resort 2km, det man vara allt från 2 km till 4 mil, ok vi kollar,
vägen går med motorcykel inte att köra fortare än 10-20 km/tim, här får man hålla i allt så det inte hoppar ifrån ägaren.
Efter uppskattningsvis 2 km kommer vi fram till en byggarbetsplats mitt i djungeln.
En sådan anläggning!
vi blir precenterade för ägaren som berättar att han håller på att förverkliga sin dröm,
Omgiven av höga berg håller han på att bygga flriliggande små búngalows, samt några hus på höga pålar, med vidunderlig utsikt över en fantasktisk natur, då vi sitter och pratar om anläggningen, flyger en stor örn in över oss, han berättar att här somnar man till djungelns alla läten, vaknar av apornas tjatter, och doften av jasmin. Dessutom berättar han att han producerar film i Australien hans egentliga hemland så han såg denna vy som en film berättar han.
Swimmingpoolen får, under regnperioden, sitt vatten från berget, rinner ner som ett vattenfall
Sedan ut i en liten älv, han skall plantera in musslor och fisk samt renande växter i poolen, ingen el finns.
Det är solceller som laddar batterier, och så klart gasol som värmer vatten, annars är det träkol som gäller
Tigrar finns inte längre här, berättar han,ormarna skall de försöka få bort för de äter upp all fisk.
Du kan tro att detta är ett ställe att koppla av på, så lugnt , bara den omgivande naturen , vattnet, djungeln, underbara människor.
Hen berättar dessutom att en gäst skulle övernatta , han är fortfarande kvar , sade han, kanske du rent av får begrava honom här , säger jag han ler lite besvärat, jag skojar bara ,
Men jag kan förstå gästen. Kolla hemsidan www.jasminevalley.com
Under eftermiddagen har vi kollat runt lite bland alla dessa Guesthouse eller inn som finns här,
Hittat ett bra ställe vi bokat för 3 nätter 13 US dollar/ dag inkl motorcykel, dessutom har de en fin trädgård att njuta av utomhus alldeles vid havet
Under kvällen blir man så klart , lite sugen på mat igen,vi bor ju på ett Fransk inspirerat hotell, varför inte testa köket?
Ok!
Vi beställer löksoppa, har ni vitlöksbröd?
Visst, då¨tar vi löksoppa och lite vitlöksbröd-
In kommer en mixad historia som definitivt inte smakar lök, vad är detta?
Pumpasoppa svarar servitören,
det har vi inte beställt,
vi beställde löksoppa med vitlöksbröd,
ja men vi har inte vitlöksbröd,
har ni löksoppa?
Ja
Då tar vi den
In kommer plötsligt baguetter med vitlökssmör
Ingen löksoppa
Bara fråga igen,
Den kommer ,
Jo då vi får en redd löksoppa, inte vad vi förväntat oss men ok,
lite mat blir det ju ändå
brödet har vi jui sedan länge förtärt,
bara be om notan
jo du 2 sopptallrikar/person,
nu blir det bekymmer igen, nåja vi redde ut det till slut.
onsdag 30 december 2009
måndag 28 december 2009
Sihanouk Ville 28 December 2009
Då har vi återvänt till Shihanuouk Ville igen denna gång tog det bara 3,5 tim utan stopp, så det var bra att vi åt lite innan vi reste från vårt hotell, dessutom har vi ju lite grillad kyckling med oss, mest för att ha någon sysselsättning på bussen, tur hade vi med våra platser vi fick sätet längst bak för oss själva 5 stolar brett så man kunde lägga sig när det blev för tråkigt.
Vi tog in på samma hotell som förra gången, Mecong Guesthouse, inte det billigaste, men vi skall ju bara stanna en natt, dessutom är det väldigt centralt.
Det första vi gör är att gå till Tjejen som fixade biljetter till oss tidigare, för att fråga hur man reser från Sihanouk ville till Kep, eller Kampot, mot Vietnamesiska gränsen, Taxi säger hon, eller minibus, jo du minibuss vet jag vad det innebär, jag vill gärna undvika det, sitta så trångt med hårt böjda ben är lite besvärligt , jag har svårt att stå upp sedan.
Men säger hon, jag har en dam som tar taxi i morgon bitti till Vietnam, hon passerar ju Kep, häng på henne betala hälften av 45 Dollar, gör upp priset med henne, kom hit i morgo0n kl 08.00 så kan ni träffas.
Snacka om flyt!
Nu kommer vi ju vidare precis som vi tänkt, dessutom till en hyfsad penning.
Priserna har höjts rätt rejält sedan vi var här senast, det beror på helgfirandet säger alla,
det är ju jul och nyårsfirande, som trissar upp priserna.
Många Khmerer kommer till kusten då
Så vi får se om vi får någonstans att ligga i morgon
Jag måste berätta om gårdagen, Inger har varit rätt så lugn nu ett tag inga upptåg, men i går
Gick det inte längre.
Vi besökte baren tvärs över gatan som en Engeskman ( Alan) driver,Tuk-Tuk, med eget fordon han har köpt den till föraren, men du vet ju hur det är , han tjänar ju pengar på allt.
Nu sitter det en Engelsk kille vi träffat tidigare,förlamad i ena sidan, så han behöver ju mycket hjälp, och hans tjej tror jag samt Tuk-Tuk föraren och denne skrävlande ägare,
Den handikappade killen försöker berätta något, vi lyssnar, men, han blir avbruten flera gånger,
Till slut orkar inte Inger hålla sig utan med hög röst ber ägaren hålla käften så vi får höra vad den andre vill berätta, 3 gånger samma sak, då håller Tuk-Tuk- killen på att falla ut i ett gapskratt, men vågar förmodligen inte utan reser sig upp bakom ryggen på sin ”frälsare” håller han hårt för munnen och skrattar,
Jag tror det är första gången den store fjanten fått höra att han skall vara tyst, så småningom går han till ett annat bord för att äta, och troligen dra sina historier igen
Då har vi återvänt till Shihanuouk Ville igen denna gång tog det bara 3,5 tim utan stopp, så det var bra att vi åt lite innan vi reste från vårt hotell, dessutom har vi ju lite grillad kyckling med oss, mest för att ha någon sysselsättning på bussen, tur hade vi med våra platser vi fick sätet längst bak för oss själva 5 stolar brett så man kunde lägga sig när det blev för tråkigt.
Vi tog in på samma hotell som förra gången, Mecong Guesthouse, inte det billigaste, men vi skall ju bara stanna en natt, dessutom är det väldigt centralt.
Det första vi gör är att gå till Tjejen som fixade biljetter till oss tidigare, för att fråga hur man reser från Sihanouk ville till Kep, eller Kampot, mot Vietnamesiska gränsen, Taxi säger hon, eller minibus, jo du minibuss vet jag vad det innebär, jag vill gärna undvika det, sitta så trångt med hårt böjda ben är lite besvärligt , jag har svårt att stå upp sedan.
Men säger hon, jag har en dam som tar taxi i morgon bitti till Vietnam, hon passerar ju Kep, häng på henne betala hälften av 45 Dollar, gör upp priset med henne, kom hit i morgo0n kl 08.00 så kan ni träffas.
Snacka om flyt!
Nu kommer vi ju vidare precis som vi tänkt, dessutom till en hyfsad penning.
Priserna har höjts rätt rejält sedan vi var här senast, det beror på helgfirandet säger alla,
det är ju jul och nyårsfirande, som trissar upp priserna.
Många Khmerer kommer till kusten då
Så vi får se om vi får någonstans att ligga i morgon
Jag måste berätta om gårdagen, Inger har varit rätt så lugn nu ett tag inga upptåg, men i går
Gick det inte längre.
Vi besökte baren tvärs över gatan som en Engeskman ( Alan) driver,Tuk-Tuk, med eget fordon han har köpt den till föraren, men du vet ju hur det är , han tjänar ju pengar på allt.
Nu sitter det en Engelsk kille vi träffat tidigare,förlamad i ena sidan, så han behöver ju mycket hjälp, och hans tjej tror jag samt Tuk-Tuk föraren och denne skrävlande ägare,
Den handikappade killen försöker berätta något, vi lyssnar, men, han blir avbruten flera gånger,
Till slut orkar inte Inger hålla sig utan med hög röst ber ägaren hålla käften så vi får höra vad den andre vill berätta, 3 gånger samma sak, då håller Tuk-Tuk- killen på att falla ut i ett gapskratt, men vågar förmodligen inte utan reser sig upp bakom ryggen på sin ”frälsare” håller han hårt för munnen och skrattar,
Jag tror det är första gången den store fjanten fått höra att han skall vara tyst, så småningom går han till ett annat bord för att äta, och troligen dra sina historier igen
lördag 26 december 2009
Kho kong 26 December 2009
Julaftonen kom och gick utan vare sig julgran tomte eller julgröt,
Det skulle för övrigt vara svårt att tänka sig allt detta här i värmen
Vi beslöt i stället ta den hyrda motorcykeln till beachen, en resa på ungefär 7-8 km
Det tog en timme, då kanske du förstår hur vägarna kan vara här, det verkar som de kört stora lastbilar rakt ut i naturen bara, den röda jorden blandar sig med mycket finkornig sand, det är till och med svårt att gå till fots, ännu svårare med motorcykeln, man får hålla hög hastighet, köra så långt man kan hålla balansen, sedan kliva av försöka få motorcykelön på lite fastare mark , och prova på nytt.
Som du kanske kan förstå är man rejält dammig efter en sådan resa , dessutom svettas man ymnigt
Men det var värt besvären, vi kom fram till en underbar lång sandstrand vi var helt ensamma på den kilometerlånga stranden
På en del av strandens ovansida fanns det ett fåtal restauranger, eller kanske boställen med matservering är bättre uttryck, här kunde man beställa färska ostron, räkor, bläckfisk, krabba,
även fläskkött
Vi åt kokt krabba samt fläskkött med potatis, mycket gott som det mesta i matväg i detta land
Efter några dopp i det varma vattnet omkring 30-35 grader,
(man blev endast våt)
blev det återigen dags att försöka ta sig hemåt, en väg gick längre in mot flodmynningen,
så vi beslöt prova den,för att se om man kunde hitta mera körbar väg att ta sig tillbaka på
vi hamnade i ett litet samhälle, här hade nog varit mycket vackert före plast och takplåt kommit hit
de bodde som på en jättestor soptipp, husen var lappade med takplåt, det såg fruktansdvärt ut,
men som sagt hade säkert varit vackert.
Och vägen tar slut i en gränd 1,5 m bred belagd med halva trästockar över flodkanten.
Det var bara vända fick köra in motorcykeln halvvägs in i en bostad för att ta mig runt
Nåja
Vi kom i allafall tillbaka till vårt hotell, smutsiga som bara den, in i duschen,skaka av allt som varit med på resan
Så blev det att avsluta kvällen med lite småprat på baren tvärs över gatan.
Vill ni vara med på en Engesk julmiddag?
Frågar ägeren en Engelskman, klart vi ville
Imorgon, vi kommer att ha stängt på förmiddagen , men sedan. Blir det kalkon och pajer
Juldagen gick åt att försöka få hjälp med datorn, efter uppdatering av virusprogram, slutade den att funka
Lyckades hitta en kille som skulle ställa upp, kom igen i morgon, så får vi se blev beskedet
Vi lämnar tillbaka motorcykeln, går till baren med kalkonmiddan, inte blev det något av det utlovade, så det var bara försöka hitta något bra matställe, ja inte är det svårt här .
Nu sitter vi här på annandagen med en fungerande dator, nåja han fick ju rensa den helt och hållet, så jag får börja om igen, men det är ju inte första gången det händer
Vi planerar fortsätta vår resa i morgon, vi har beslutat ta oss närmare Vietnam, det verkar finna små städer på vägen vi kan besöka.
Julaftonen kom och gick utan vare sig julgran tomte eller julgröt,
Det skulle för övrigt vara svårt att tänka sig allt detta här i värmen
Vi beslöt i stället ta den hyrda motorcykeln till beachen, en resa på ungefär 7-8 km
Det tog en timme, då kanske du förstår hur vägarna kan vara här, det verkar som de kört stora lastbilar rakt ut i naturen bara, den röda jorden blandar sig med mycket finkornig sand, det är till och med svårt att gå till fots, ännu svårare med motorcykeln, man får hålla hög hastighet, köra så långt man kan hålla balansen, sedan kliva av försöka få motorcykelön på lite fastare mark , och prova på nytt.
Som du kanske kan förstå är man rejält dammig efter en sådan resa , dessutom svettas man ymnigt
Men det var värt besvären, vi kom fram till en underbar lång sandstrand vi var helt ensamma på den kilometerlånga stranden
På en del av strandens ovansida fanns det ett fåtal restauranger, eller kanske boställen med matservering är bättre uttryck, här kunde man beställa färska ostron, räkor, bläckfisk, krabba,
även fläskkött
Vi åt kokt krabba samt fläskkött med potatis, mycket gott som det mesta i matväg i detta land
Efter några dopp i det varma vattnet omkring 30-35 grader,
(man blev endast våt)
blev det återigen dags att försöka ta sig hemåt, en väg gick längre in mot flodmynningen,
så vi beslöt prova den,för att se om man kunde hitta mera körbar väg att ta sig tillbaka på
vi hamnade i ett litet samhälle, här hade nog varit mycket vackert före plast och takplåt kommit hit
de bodde som på en jättestor soptipp, husen var lappade med takplåt, det såg fruktansdvärt ut,
men som sagt hade säkert varit vackert.
Och vägen tar slut i en gränd 1,5 m bred belagd med halva trästockar över flodkanten.
Det var bara vända fick köra in motorcykeln halvvägs in i en bostad för att ta mig runt
Nåja
Vi kom i allafall tillbaka till vårt hotell, smutsiga som bara den, in i duschen,skaka av allt som varit med på resan
Så blev det att avsluta kvällen med lite småprat på baren tvärs över gatan.
Vill ni vara med på en Engesk julmiddag?
Frågar ägeren en Engelskman, klart vi ville
Imorgon, vi kommer att ha stängt på förmiddagen , men sedan. Blir det kalkon och pajer
Juldagen gick åt att försöka få hjälp med datorn, efter uppdatering av virusprogram, slutade den att funka
Lyckades hitta en kille som skulle ställa upp, kom igen i morgon, så får vi se blev beskedet
Vi lämnar tillbaka motorcykeln, går till baren med kalkonmiddan, inte blev det något av det utlovade, så det var bara försöka hitta något bra matställe, ja inte är det svårt här .
Nu sitter vi här på annandagen med en fungerande dator, nåja han fick ju rensa den helt och hållet, så jag får börja om igen, men det är ju inte första gången det händer
Vi planerar fortsätta vår resa i morgon, vi har beslutat ta oss närmare Vietnam, det verkar finna små städer på vägen vi kan besöka.
onsdag 23 december 2009
dagen före julafton
Koh Kong 09-12-23
Nu är det dagen före julafton, vi befinner oss i Khon kong nära gränsen till Thailand, tror att det blir i höjd med Bangkok.
Vi köpte bussbiljetter av en agent, i närheten av hotellet, 10 dollar/st men av någon anledning skrev hon på biljetten 13 dollar.
Resan tog 4 timmar, med ett litet stopp, vägarna är ju urusla i detta land, det kan vara några kilometer asfalt sedan blir det rena motokrossbanan någon kilometer igen,
Då vi äntligen kommer farm till målet, blir vi omedelbart omsvärmade av dessa förhatliga, motorcykeltaxis samt Tuk Tuk förare, jag har så svårt att tygla mitt temperament, jag är ju inte så storväxt precis men här är jag över medellängd, så det är bara ut med armarna för att fösa undan skocken, sätta sig vid närmsta bord beställa in något att dricka eller äta, så man kan vänta ut ”mobben”
Vi träffar på en Amerikan som är på väg till Thailand,
han tipsar om bra hotell för 3 dollar natten, ok vi går dit till alla taximotorcyklar och tuk tuks förtret, c:a 500 meter,
den typ av rum Amerikanen haft var fullbokade, dessutom singelrum som saknade fönster,
så vi fick ta ett på 3:e våningen med fläkt havsutsikt inte varmvatten, men kallvattentemperaturen här ligger runt 30 grader så man fryser inte, 8 dollar kostade det, kollade runt dagen efter
Fann ett mysigt hotell man kallar denna typ bungalow i Thailand, en hästskoformad byggnad i ett plan, vilket är skönt för mina knän, dessutom får man tillgång till bord utomhus, så man kan njuta av kvällen och, eller morgonen,
Dessutom fick vi kylskåp och varmvatten till lägre pris 7 dollar, kan säkert förhandla fram ett bättre pris om vi stannar en vecka
Här finns ju inte många turister.
Detta passar oss, underbar natur, man är friare, träffar mycket kul människor, språket är ju problemet,
det liknar ibland Thailandska samtidigt verkar det vara stor skillnad, och Engelska kan man i stort sett bara glömma, Franska kan de häller inte bara Khmer, så det får bli Värmländska och armar samt fingrar, det funkar så klart.
Vi hyrde en motorcykel för att dra till någon badstrand, jo du, så enkelt var det inte, vi följde de vägar vi tyckte var farbara, och vad händer, jo vi kommer till Thailändska gränsen, vi skulle ju inte över, dessutom hade ju uthyraren mitt pass, det var bara vända, dra ut på någon av dessa dåliga vägar igen, badstranden hittade vi så klart inte, det blir att leta vidare i morgon, jag misstänker det är någon Av dessa sandvägar vilka sticker ut mot havet, så duscha måste man i så fall då man kommer tillbaka
Nu är det dagen före julafton, vi befinner oss i Khon kong nära gränsen till Thailand, tror att det blir i höjd med Bangkok.
Vi köpte bussbiljetter av en agent, i närheten av hotellet, 10 dollar/st men av någon anledning skrev hon på biljetten 13 dollar.
Resan tog 4 timmar, med ett litet stopp, vägarna är ju urusla i detta land, det kan vara några kilometer asfalt sedan blir det rena motokrossbanan någon kilometer igen,
Då vi äntligen kommer farm till målet, blir vi omedelbart omsvärmade av dessa förhatliga, motorcykeltaxis samt Tuk Tuk förare, jag har så svårt att tygla mitt temperament, jag är ju inte så storväxt precis men här är jag över medellängd, så det är bara ut med armarna för att fösa undan skocken, sätta sig vid närmsta bord beställa in något att dricka eller äta, så man kan vänta ut ”mobben”
Vi träffar på en Amerikan som är på väg till Thailand,
han tipsar om bra hotell för 3 dollar natten, ok vi går dit till alla taximotorcyklar och tuk tuks förtret, c:a 500 meter,
den typ av rum Amerikanen haft var fullbokade, dessutom singelrum som saknade fönster,
så vi fick ta ett på 3:e våningen med fläkt havsutsikt inte varmvatten, men kallvattentemperaturen här ligger runt 30 grader så man fryser inte, 8 dollar kostade det, kollade runt dagen efter
Fann ett mysigt hotell man kallar denna typ bungalow i Thailand, en hästskoformad byggnad i ett plan, vilket är skönt för mina knän, dessutom får man tillgång till bord utomhus, så man kan njuta av kvällen och, eller morgonen,
Dessutom fick vi kylskåp och varmvatten till lägre pris 7 dollar, kan säkert förhandla fram ett bättre pris om vi stannar en vecka
Här finns ju inte många turister.
Detta passar oss, underbar natur, man är friare, träffar mycket kul människor, språket är ju problemet,
det liknar ibland Thailandska samtidigt verkar det vara stor skillnad, och Engelska kan man i stort sett bara glömma, Franska kan de häller inte bara Khmer, så det får bli Värmländska och armar samt fingrar, det funkar så klart.
Vi hyrde en motorcykel för att dra till någon badstrand, jo du, så enkelt var det inte, vi följde de vägar vi tyckte var farbara, och vad händer, jo vi kommer till Thailändska gränsen, vi skulle ju inte över, dessutom hade ju uthyraren mitt pass, det var bara vända, dra ut på någon av dessa dåliga vägar igen, badstranden hittade vi så klart inte, det blir att leta vidare i morgon, jag misstänker det är någon Av dessa sandvägar vilka sticker ut mot havet, så duscha måste man i så fall då man kommer tillbaka
tisdag 22 december 2009
Sihanouk Ville 09-21-21
Jo visst hyrde vi motorcykel,
4 US dollar/dag eller 80/månad, nu stannar vi ju inte här en månad, så det fick räcka med en dag, och en så´n dag det blev.
vi tankade fullt, drog ut på vägarna runt staden, 6 timmar på jag vet inte om jag vill kalla det vägar, ok många gånger var det faktiskt asfalterat, men mellan dessa stråk, rena motocrossbanan,
och vägarna är inte så många här, man får resa åtskilliga mil innan man kommer till en korsning, men visst är det spännande, vi har sett mycket av landsbygden runt staden, fått jäkligt ont där bak, druckit massor av vatten och blivit som kokta kräftor i ”nyllet”
samt verkligen upplevt att störst är först,
som tur är, fick jag ingen hjälm med Visir, jag vill ju inte gärna köra motorcykel utan hjälm på!
Så hastigheten höll sig runt 50 km/h ofta möter man en lastbil eller Stadsjeep, så man tvingas ut på den grusade vägrenen,
och du kan tro det är svårt att manövrera ett fordon med breda däck små hjul, som är konstruerat för slät asfaltväg,
här har man inte råd med skrapsår, infektionsrisken är mycket stor.
Vi hade tur ändå, råkade bara ut för några små incidenter som då en stadsjeep möter oss under en omkörning, det var bara tvärnita,
samt dra ut i denna vanskliga vägren, för att undvika en frontalkrock’
Eller då en lastbil plötsligt bara svänger ut framför oss för att ta hela körbanan i besittning, så här måste man vara försiktig,
det går sällan fortare än 50 km/tim, men än då,
vi har i alla fall lämnat tillbaka motorcykeln nu, till mannen som driver baren-guesthouset som han även hyr ut bilar från,
konstig inställning verkar han ha till sin personal, ingen vågar göra något utan hans tillstånd, med påföljd att inget funkar,
dessutom kan han aldrig ta ledigt,
i utkanten av stadsbebyggelsen ser man mest plåtskjul, jag har aldrig sett, så dåliga bostäder förut, plåt runt om ett tak av halm, en dörr av tyg, toa i det fria vatten där man kan hämta det, många gånger från gemensam brunn
då vi kommer farande på vår motorcykel verkar många tycka att vi kommer från en annan planet,
de vågar ju trots allt vinka, då vi far förbi.
jo du kan tro vi är glada att vara födda i det land vi kommer från,
något som är mycket annorlunda här är att tiggare tigger mat i allmänhet inte pengar,
i samma utsträckning, som annars,
nåja, visst händer det att de tigger pengar, som då vi hade köpt bröd att äta på rummet, det kommer en kille med en sedel i handen och tigger, sedeln är värd ungefär 7öre, Inger bryter i all hast av halva baguetten ger det till den förvånade tiggaren som faktiskt äter upp den med ett leende, så det var bara gå ut för att köpa nytt bröd.
Eller den lille killen som tiggde matrester från restaurangen, Inger vinkar in honom, pekar på maten vi som vanligt inte orkar äta upp, det är för stora portioner, vi skall dela på en portion tror jag framöver,
Killen springer ut på gatan, letar upp en plastpåse bland soporna, kommer fram Inger häller över våra matrester i påsen, killen blir överlycklig, sätter sig på en avsats för att äta sig mätt.
Du kan tro att det kändes rätt.
Vi återkommer till hotellet, invid hotellet är det ett helsikes oljud, en högtalare har satts upp på en liknande byggnadsställning vilken täckts med en presenning,
ställningens ben kläds med svart och vitt tyg
Allt detta stod på trottoaren, dessutom hade det dukats upp med bord stolar och en kista av trä utan lock, här var det tydligen begravning på gång,
så det var som vanligt bara gå ut i gatan för att ta sig runt det hela,
det visar sig att det är en 43 åring som dött, av förmögen familj, man betalar upp till 75-80000 Skr för en kista av trä, här är det vi kallar ädelträ som gäller
dessutom ett gäng vitklädda munkar som mässar hela dagen och natten, med avbrott för gnällig musik, till och från,
man klarar inte av, volymen, vi får hålla för öronen det gör ont, då man går förbi lokalen.
Det stämmer tydligen att det måste vara 9 munkar, och då kanske det stämmer med vad vi hört att kostnaden för munkarna är enorma
Annars har vi traskat runt i denna lilla stad, hämtat ut mera pengar, gått till marknaden för att växla till inhemsk valuta, det är lätt att bli lurad om man bara betalar med US dollar
Har vi blivit varse,
Så klart vi måste besöka vårt internet-cafe, lite svårt annars att komma ut
Samtidigt hör vi oss för om billigare boende,
ok ett Guesthouse vägg i vägg med det tvätteri vi lämnat våra kläder på har rum för 5 Dollar, samma standard vi betalar 12 dollar för, så vi kommer att välja nytt boende då vi kommer tillbaka
Too Jee Bar är namnet. Om du kommer hit.
Tuk-Tukförarna hoppar inte på oss längre i samma omfattning, de känner väl igen oss redan, på hemvägen dyker det upp en tiggare med en sedelbunt i näven, för att försöka öka på sitt kapital,
Inger stoppar snabbt ner handen i väskan, tar upp en baguette, delar den mitt itu och ger homom, så snopen han blev, men han log och åt
I morgon går resan vidare till Koh Kong, Gränsen mot Thailand, med buss, vi tänkte ta båt men den turen är nedlagd, det går en buss/ dag , så det blir att gå ut på gatan kl 08.30 då vi skall bli hämtade
4 US dollar/dag eller 80/månad, nu stannar vi ju inte här en månad, så det fick räcka med en dag, och en så´n dag det blev.
vi tankade fullt, drog ut på vägarna runt staden, 6 timmar på jag vet inte om jag vill kalla det vägar, ok många gånger var det faktiskt asfalterat, men mellan dessa stråk, rena motocrossbanan,
och vägarna är inte så många här, man får resa åtskilliga mil innan man kommer till en korsning, men visst är det spännande, vi har sett mycket av landsbygden runt staden, fått jäkligt ont där bak, druckit massor av vatten och blivit som kokta kräftor i ”nyllet”
samt verkligen upplevt att störst är först,
som tur är, fick jag ingen hjälm med Visir, jag vill ju inte gärna köra motorcykel utan hjälm på!
Så hastigheten höll sig runt 50 km/h ofta möter man en lastbil eller Stadsjeep, så man tvingas ut på den grusade vägrenen,
och du kan tro det är svårt att manövrera ett fordon med breda däck små hjul, som är konstruerat för slät asfaltväg,
här har man inte råd med skrapsår, infektionsrisken är mycket stor.
Vi hade tur ändå, råkade bara ut för några små incidenter som då en stadsjeep möter oss under en omkörning, det var bara tvärnita,
samt dra ut i denna vanskliga vägren, för att undvika en frontalkrock’
Eller då en lastbil plötsligt bara svänger ut framför oss för att ta hela körbanan i besittning, så här måste man vara försiktig,
det går sällan fortare än 50 km/tim, men än då,
vi har i alla fall lämnat tillbaka motorcykeln nu, till mannen som driver baren-guesthouset som han även hyr ut bilar från,
konstig inställning verkar han ha till sin personal, ingen vågar göra något utan hans tillstånd, med påföljd att inget funkar,
dessutom kan han aldrig ta ledigt,
i utkanten av stadsbebyggelsen ser man mest plåtskjul, jag har aldrig sett, så dåliga bostäder förut, plåt runt om ett tak av halm, en dörr av tyg, toa i det fria vatten där man kan hämta det, många gånger från gemensam brunn
då vi kommer farande på vår motorcykel verkar många tycka att vi kommer från en annan planet,
de vågar ju trots allt vinka, då vi far förbi.
jo du kan tro vi är glada att vara födda i det land vi kommer från,
något som är mycket annorlunda här är att tiggare tigger mat i allmänhet inte pengar,
i samma utsträckning, som annars,
nåja, visst händer det att de tigger pengar, som då vi hade köpt bröd att äta på rummet, det kommer en kille med en sedel i handen och tigger, sedeln är värd ungefär 7öre, Inger bryter i all hast av halva baguetten ger det till den förvånade tiggaren som faktiskt äter upp den med ett leende, så det var bara gå ut för att köpa nytt bröd.
Eller den lille killen som tiggde matrester från restaurangen, Inger vinkar in honom, pekar på maten vi som vanligt inte orkar äta upp, det är för stora portioner, vi skall dela på en portion tror jag framöver,
Killen springer ut på gatan, letar upp en plastpåse bland soporna, kommer fram Inger häller över våra matrester i påsen, killen blir överlycklig, sätter sig på en avsats för att äta sig mätt.
Du kan tro att det kändes rätt.
Vi återkommer till hotellet, invid hotellet är det ett helsikes oljud, en högtalare har satts upp på en liknande byggnadsställning vilken täckts med en presenning,
ställningens ben kläds med svart och vitt tyg
Allt detta stod på trottoaren, dessutom hade det dukats upp med bord stolar och en kista av trä utan lock, här var det tydligen begravning på gång,
så det var som vanligt bara gå ut i gatan för att ta sig runt det hela,
det visar sig att det är en 43 åring som dött, av förmögen familj, man betalar upp till 75-80000 Skr för en kista av trä, här är det vi kallar ädelträ som gäller
dessutom ett gäng vitklädda munkar som mässar hela dagen och natten, med avbrott för gnällig musik, till och från,
man klarar inte av, volymen, vi får hålla för öronen det gör ont, då man går förbi lokalen.
Det stämmer tydligen att det måste vara 9 munkar, och då kanske det stämmer med vad vi hört att kostnaden för munkarna är enorma
Annars har vi traskat runt i denna lilla stad, hämtat ut mera pengar, gått till marknaden för att växla till inhemsk valuta, det är lätt att bli lurad om man bara betalar med US dollar
Har vi blivit varse,
Så klart vi måste besöka vårt internet-cafe, lite svårt annars att komma ut
Samtidigt hör vi oss för om billigare boende,
ok ett Guesthouse vägg i vägg med det tvätteri vi lämnat våra kläder på har rum för 5 Dollar, samma standard vi betalar 12 dollar för, så vi kommer att välja nytt boende då vi kommer tillbaka
Too Jee Bar är namnet. Om du kommer hit.
Tuk-Tukförarna hoppar inte på oss längre i samma omfattning, de känner väl igen oss redan, på hemvägen dyker det upp en tiggare med en sedelbunt i näven, för att försöka öka på sitt kapital,
Inger stoppar snabbt ner handen i väskan, tar upp en baguette, delar den mitt itu och ger homom, så snopen han blev, men han log och åt
I morgon går resan vidare till Koh Kong, Gränsen mot Thailand, med buss, vi tänkte ta båt men den turen är nedlagd, det går en buss/ dag , så det blir att gå ut på gatan kl 08.30 då vi skall bli hämtade
söndag 20 december 2009
Sihanouk Ville 09-12-20
Så har vi förflyttat oss, mot Cambodias kust med buss, c:a 4 tim.
Denna gång var vi noga med hur bussen var utrustad,
vi vill ha lite större ben utrymme, inte är vi så stora, men, själv klarar jag inte att sitta med hårt böjda ben för länge, klarar gör jag så klart, men det blir besvärligt att resa sig,
så vi bestämde oss att ta Mekong Express Limousine Bus, kan vi faktiskt rekommendera, större utrymme mellan stolarna, man kan sträcka ut benen, luftkonditioneringen inte för kall,
man får en brödbit samt vatten, och en guide som pratar många språk, men man förstår inte vad hon säger, verkar nästan vara en docka med inbyggd bandspelare. Klart man kunnat fråga men, du vet man vill ju kolla läget själv.
Vi var de enda skandinaverna på bussen, Frankrike, Holland, samt inhemska resenärer dominerade, så visst var det spännande igen, så om du reser ta det billiga alternativet, om du vill möta andra kulturer.
Nu lämnar vi slättlandet, kommer mot lite mera varierande landskap några berg eller vad man skall kalla dessa
Kullar, det blir fler floder, sjöar eller fördämningar, för en Värmlänning känns det bättre än detta platta landskap man sett så länge nu.
Vi ser att vi närmar oss lite större orter, det börjar dyka upp bilar vid husen, på landet, annars ser man mest oxkärror lastade med halm efter risskörden
Mörkt blir det fort här, bussen kör av på fel sida vägen, det verkar som de fått problem med kylningen av motorn, svårt att förstå språket.
Nåja!
Vi fortsätter så småningom kommer fram till buss stoppet, och vad händer dessa förhatliga Tuk drivers svärmar som gräshoppor i Afrika, vi har ju stannat utanför bussbolagets eget hotell, jag kollar om vi kan få rum
Visst dubbel 1:a våningen 12 dollar, ok vi tar det om det finns varmvatten och fönster.
Kanonrum bäddar för åtminstone 3 pers
Kylskåp,
Samt AC som vi bara använder då vi inte vistas i rummet,
Kyler ner rummet sedan öppna fönstret, klart man måste ha moskitnät här för fönstren, det är ju duengofeber samt malaria man är mest orolig för
Vi tar 2 nätter, hyr motorcykel i morgon för att utforska omgivningen, extrapersonal som inkallats för Engelskan, förklarar att de ställer upp med, att skaffa motorcykel, ha hotellet öppet så länge vi önskar om kvällen.
Det verkar lite konstigt,
Så vi får se.
Kanske vi kan se det vi vill på egen hand per motorcykel, måste så klart kolla om man får köra utanför stadsgränsen utan ”guide”
Vi har i alla fall inhandlat yoghurt, mjölk, samt lite bröd att äta i morgon på rummet innan vi drar ut på nya äventyr.
Man blir faktiskt trött på dessa hotellfrukostar.
Denna gång var vi noga med hur bussen var utrustad,
vi vill ha lite större ben utrymme, inte är vi så stora, men, själv klarar jag inte att sitta med hårt böjda ben för länge, klarar gör jag så klart, men det blir besvärligt att resa sig,
så vi bestämde oss att ta Mekong Express Limousine Bus, kan vi faktiskt rekommendera, större utrymme mellan stolarna, man kan sträcka ut benen, luftkonditioneringen inte för kall,
man får en brödbit samt vatten, och en guide som pratar många språk, men man förstår inte vad hon säger, verkar nästan vara en docka med inbyggd bandspelare. Klart man kunnat fråga men, du vet man vill ju kolla läget själv.
Vi var de enda skandinaverna på bussen, Frankrike, Holland, samt inhemska resenärer dominerade, så visst var det spännande igen, så om du reser ta det billiga alternativet, om du vill möta andra kulturer.
Nu lämnar vi slättlandet, kommer mot lite mera varierande landskap några berg eller vad man skall kalla dessa
Kullar, det blir fler floder, sjöar eller fördämningar, för en Värmlänning känns det bättre än detta platta landskap man sett så länge nu.
Vi ser att vi närmar oss lite större orter, det börjar dyka upp bilar vid husen, på landet, annars ser man mest oxkärror lastade med halm efter risskörden
Mörkt blir det fort här, bussen kör av på fel sida vägen, det verkar som de fått problem med kylningen av motorn, svårt att förstå språket.
Nåja!
Vi fortsätter så småningom kommer fram till buss stoppet, och vad händer dessa förhatliga Tuk drivers svärmar som gräshoppor i Afrika, vi har ju stannat utanför bussbolagets eget hotell, jag kollar om vi kan få rum
Visst dubbel 1:a våningen 12 dollar, ok vi tar det om det finns varmvatten och fönster.
Kanonrum bäddar för åtminstone 3 pers
Kylskåp,
Samt AC som vi bara använder då vi inte vistas i rummet,
Kyler ner rummet sedan öppna fönstret, klart man måste ha moskitnät här för fönstren, det är ju duengofeber samt malaria man är mest orolig för
Vi tar 2 nätter, hyr motorcykel i morgon för att utforska omgivningen, extrapersonal som inkallats för Engelskan, förklarar att de ställer upp med, att skaffa motorcykel, ha hotellet öppet så länge vi önskar om kvällen.
Det verkar lite konstigt,
Så vi får se.
Kanske vi kan se det vi vill på egen hand per motorcykel, måste så klart kolla om man får köra utanför stadsgränsen utan ”guide”
Vi har i alla fall inhandlat yoghurt, mjölk, samt lite bröd att äta i morgon på rummet innan vi drar ut på nya äventyr.
Man blir faktiskt trött på dessa hotellfrukostar.
torsdag 17 december 2009
Phnom Phen 2009-12-17
Phnom Phen 2009-12-17
Efter besöket på Anchor Wat, ett jättetempel, i ett otroligt stort område omgivet av en enorm mur, är finns många tempel, lite olika modeller, är man intresserad av tempel, klarar man inte detta på en vecka det är då säkert, här finns mycket att se för den intresserade,
Dagen var mycket het, vi tog en tuk-tuk dit, det är ju inte samma typ av Tuk-Tuk som i Thailand här är det en vanlig motorcykel kopplad till en Riksha-liknande soffa på hjul,
Tempelbesöket kostade 20 US-dollar/pers för 1 dag 40 för 3 dagar, vi chansade på en dag, och visst räckte det för vår del, jag har ju svårt att gå med mina onda knän, likaså hade Inger med sitt sår på foten,
Så här stapplar vi omkring i dessa långa trappor med höga steg, tur vi har varandra att hålla i handen, det är inte så lätt att kliva runt här precis, dessutom är ju solen hemsk att ha rakt ovanför huvudet,
Det gäller att söka skugga under de få träd som finns, inom hus i Templen finns ju lite skugga att få, så det blir att ta paus och dricka mycket vatten, efter några tempelbesök tycker vi att det får vara nog,
Vi åker vidare till Sjön i stället, vi tänkte ta båt till Phnom Phen, men vår Tuk-Tuk- förare missförstår oss, det blir en resa längre ner mot sjön än vi räknat med, dessutom var ju sista biten i närheten av den väg från gränsen mot Siem Reap, ingen väg alls, så jag sade till inger ”håll i brösten nu så de inte far ur behån” jäklar så det skumpade, och dammade
Ungefär 500 meter från sjön, blev det stopp, vi får inte köra längre, nu måste ni lösa biljett, sedan får vi fortsätta med endast motorcykeln, därefter båt ut till folket som bor på floden, det var ju inte det som intresserade oss, vi ville ju bara kolla om vi kunde ta båt tvärs över sjön sedan floden till Phnom Phen, inte detta spektakel, det kändes som om vi skulle lösa biljett på skansen, för att titta på ”Samer”.
ok det är någon mil härifrån säger vår förare, tillbaka till hotellet, bra mörbultade svettiga samt nedsmutsade av denna röda jord återvänder vi så småningom till vårt hotell.
Så det var bara ta nya tag, ge sig ut i detta myller av turister, alla jagade av Tuk-Tuk förare, man blir jättetrött, så det frestar på humöret i värmen, restaurangpersonalen, Tuk-Tuk förarna alla frågar varifrån man är, vi brukar svara från Europa, men det hjälper inte alltid det heller, en kille vi träffade från Tyskland berättade att han brukar svara ”från mamma” då blir det tyst, så vi får väl prov det
J
ag försöker få tag i någon som hyr ut motorcyklar, jag hitta bara trampcyklar, vilket gör mig lite fundersam, men det är ju en underlig stad detta ”Siem Reap” taxtbilarna utifrån kommer inte in i staden får stanna i utkanten för att byta till Tuk-Tuk
Nåja jag lyckades efter mycket om och men få en resebyrå att kontakta en motorcykeluthyrare, då visar det sig att jag inte får köra utan guide, så det sket sig ju igen,
Så nu får det vara nog.
Vi tänkte ta båten över sjön till floden och vidare mot Phnom Phen en båttur på 5-6 timmar ingen mat ingen dryck men luftkonditionering, för 56 US Dollar,
flyget kostar 63 Dollar, bussen c:a 5 tim kostar 5 Dollar så vad gör man, bussen stannar ju i alla fall 1 gång efter vägen, så man kan få något att äta
Bussarna här (VIP ) stora bussar, brukar vara så jäkla kalla att man sitter och småhuttrar hela tiden, men inte denna gång hett som bara den, skjortan fick jag vrida ur flera gånger, nåja så är det.
Jo då vi har ju alla samma bekymmer, så man börjar småprata lite med övriga passagerare, killen framför oss köpte vid busstoppet en friterad Spindel, där tycker jag det börjar bli svårt,
man måste ju smaka sa han, och det gjorde han, man får inte äta allt blev han tillsagd det var ju en Tarantel ingen liten sak heller, han bet av ett ben, sa det smakar jordnötter, ja det brukar faktiskt insekterna många gånger smaka, vet jag.
Väl framme söker vi oss till backpacker distrikten, oftast gamla staden vilket vi gjorde även nu, och träffade rätt hittade efter 1 timme ett guesthouse med varmvatten och egen toa för 8 Dollar( C:a 60 kr)
Inget fönster men det får gå för en natt, vi skall söka bostad vid floden i morgon är det tänkt.
Dessutom får vi ta det lite försiktigt med promenaderna, ingers skärsår på foten vill inte läka, det är ju heller inte så lätt då man har skor som skaver på detsamma,
det är ju ett skärsår hon fick för någon vecka sedan, då hon halkade på badrumsgolvet tog tag i tvättfatet som i stort sett bara var ditsatt med Silikon och några små fjuttiga plåtbitar,
golven här är livsfarliga att gå på om de blir våta, numera lägger vi ut handdukar.
Så i dag var det apoteket som gällde.
kvinnan som öppnade kunde så klart inte Engelska, visar med handen att vi skall vänta,
hon ilar upp på övervåningen, och ner kommer en till synes nyvaken karl, iklädd endast ett höftskynke, och en vit skjorta han slängt på sig i farten,
vi frågar om han kan hjälpa, han hummar, ser på såret, hummar igen, frågar på mycket dålig engelska om vi inte kan prata Franska istället,
det var bara skaka på våra huvuden,
han sätter sig på en låg pall studerar såret, baddar med något underligt, du skulle sett så lång Inger blev, jag förstår det gjorde ont, men han tvättade ur, penslade på något, sedan salva och plåster, nu har vi dock varit ute på promenad igen och plåstret farit bort, kanske vore bättre att få henne gipsad?
Osökt kommer man in på alla dessa lemlästade människor som finns här, de har inget skydd alls, kliver de på en mina vilka många har gjort, blir det att tigga, det känns inte rätt,naja i dag har jag fatt veta att manga amputationer ar orsakade av motorcykelolyckor.
de som släppt alla dessa bomber och minor, åtminstone kunde bidra med någon form av röjningsinsats, vi stötte ju på ett gäng c:a 12-15 man som i 20 år försökt rensa ho chi minh leden mellan Vietnam och Laos,
Enligt utsago har USA inte bidragit med ett enda öre, vi såg nu vid gränsen mot Cambodia, mil efter mil med minvarningsskyltar, befolkningen måste ju bo där, så klart det sker olyckor.
Dessutom har Amerikaner och bland andra Australiensare tydliga problem med sin identitet här,
det Amerikanska paret vi umgicks lite med i Vietnam sade sig vara från Mexico,
efter de träffat oss sade de att de var Skandinaver,
en kille vi träffade i Prasat (Thailand) han härstammar från Australien, berättade för oss att han vid en resa försökt få ut pengar från sitt Australienska bankkonto i Vietnam, det gick inte, de kunde inte göra sådana trasseringar, så han skulle fått åkt hem om han inte träffat en god vän som hjälpte honom med banken,
De vill inte gärna hjälpa dessa människor som åsamkat dem så mycket elände.
Så visst känns det skönt att va liten Svensk.
Efter besöket på Anchor Wat, ett jättetempel, i ett otroligt stort område omgivet av en enorm mur, är finns många tempel, lite olika modeller, är man intresserad av tempel, klarar man inte detta på en vecka det är då säkert, här finns mycket att se för den intresserade,
Dagen var mycket het, vi tog en tuk-tuk dit, det är ju inte samma typ av Tuk-Tuk som i Thailand här är det en vanlig motorcykel kopplad till en Riksha-liknande soffa på hjul,
Tempelbesöket kostade 20 US-dollar/pers för 1 dag 40 för 3 dagar, vi chansade på en dag, och visst räckte det för vår del, jag har ju svårt att gå med mina onda knän, likaså hade Inger med sitt sår på foten,
Så här stapplar vi omkring i dessa långa trappor med höga steg, tur vi har varandra att hålla i handen, det är inte så lätt att kliva runt här precis, dessutom är ju solen hemsk att ha rakt ovanför huvudet,
Det gäller att söka skugga under de få träd som finns, inom hus i Templen finns ju lite skugga att få, så det blir att ta paus och dricka mycket vatten, efter några tempelbesök tycker vi att det får vara nog,
Vi åker vidare till Sjön i stället, vi tänkte ta båt till Phnom Phen, men vår Tuk-Tuk- förare missförstår oss, det blir en resa längre ner mot sjön än vi räknat med, dessutom var ju sista biten i närheten av den väg från gränsen mot Siem Reap, ingen väg alls, så jag sade till inger ”håll i brösten nu så de inte far ur behån” jäklar så det skumpade, och dammade
Ungefär 500 meter från sjön, blev det stopp, vi får inte köra längre, nu måste ni lösa biljett, sedan får vi fortsätta med endast motorcykeln, därefter båt ut till folket som bor på floden, det var ju inte det som intresserade oss, vi ville ju bara kolla om vi kunde ta båt tvärs över sjön sedan floden till Phnom Phen, inte detta spektakel, det kändes som om vi skulle lösa biljett på skansen, för att titta på ”Samer”.
ok det är någon mil härifrån säger vår förare, tillbaka till hotellet, bra mörbultade svettiga samt nedsmutsade av denna röda jord återvänder vi så småningom till vårt hotell.
Så det var bara ta nya tag, ge sig ut i detta myller av turister, alla jagade av Tuk-Tuk förare, man blir jättetrött, så det frestar på humöret i värmen, restaurangpersonalen, Tuk-Tuk förarna alla frågar varifrån man är, vi brukar svara från Europa, men det hjälper inte alltid det heller, en kille vi träffade från Tyskland berättade att han brukar svara ”från mamma” då blir det tyst, så vi får väl prov det
J
ag försöker få tag i någon som hyr ut motorcyklar, jag hitta bara trampcyklar, vilket gör mig lite fundersam, men det är ju en underlig stad detta ”Siem Reap” taxtbilarna utifrån kommer inte in i staden får stanna i utkanten för att byta till Tuk-Tuk
Nåja jag lyckades efter mycket om och men få en resebyrå att kontakta en motorcykeluthyrare, då visar det sig att jag inte får köra utan guide, så det sket sig ju igen,
Så nu får det vara nog.
Vi tänkte ta båten över sjön till floden och vidare mot Phnom Phen en båttur på 5-6 timmar ingen mat ingen dryck men luftkonditionering, för 56 US Dollar,
flyget kostar 63 Dollar, bussen c:a 5 tim kostar 5 Dollar så vad gör man, bussen stannar ju i alla fall 1 gång efter vägen, så man kan få något att äta
Bussarna här (VIP ) stora bussar, brukar vara så jäkla kalla att man sitter och småhuttrar hela tiden, men inte denna gång hett som bara den, skjortan fick jag vrida ur flera gånger, nåja så är det.
Jo då vi har ju alla samma bekymmer, så man börjar småprata lite med övriga passagerare, killen framför oss köpte vid busstoppet en friterad Spindel, där tycker jag det börjar bli svårt,
man måste ju smaka sa han, och det gjorde han, man får inte äta allt blev han tillsagd det var ju en Tarantel ingen liten sak heller, han bet av ett ben, sa det smakar jordnötter, ja det brukar faktiskt insekterna många gånger smaka, vet jag.
Väl framme söker vi oss till backpacker distrikten, oftast gamla staden vilket vi gjorde även nu, och träffade rätt hittade efter 1 timme ett guesthouse med varmvatten och egen toa för 8 Dollar( C:a 60 kr)
Inget fönster men det får gå för en natt, vi skall söka bostad vid floden i morgon är det tänkt.
Dessutom får vi ta det lite försiktigt med promenaderna, ingers skärsår på foten vill inte läka, det är ju heller inte så lätt då man har skor som skaver på detsamma,
det är ju ett skärsår hon fick för någon vecka sedan, då hon halkade på badrumsgolvet tog tag i tvättfatet som i stort sett bara var ditsatt med Silikon och några små fjuttiga plåtbitar,
golven här är livsfarliga att gå på om de blir våta, numera lägger vi ut handdukar.
Så i dag var det apoteket som gällde.
kvinnan som öppnade kunde så klart inte Engelska, visar med handen att vi skall vänta,
hon ilar upp på övervåningen, och ner kommer en till synes nyvaken karl, iklädd endast ett höftskynke, och en vit skjorta han slängt på sig i farten,
vi frågar om han kan hjälpa, han hummar, ser på såret, hummar igen, frågar på mycket dålig engelska om vi inte kan prata Franska istället,
det var bara skaka på våra huvuden,
han sätter sig på en låg pall studerar såret, baddar med något underligt, du skulle sett så lång Inger blev, jag förstår det gjorde ont, men han tvättade ur, penslade på något, sedan salva och plåster, nu har vi dock varit ute på promenad igen och plåstret farit bort, kanske vore bättre att få henne gipsad?
Osökt kommer man in på alla dessa lemlästade människor som finns här, de har inget skydd alls, kliver de på en mina vilka många har gjort, blir det att tigga, det känns inte rätt,naja i dag har jag fatt veta att manga amputationer ar orsakade av motorcykelolyckor.
de som släppt alla dessa bomber och minor, åtminstone kunde bidra med någon form av röjningsinsats, vi stötte ju på ett gäng c:a 12-15 man som i 20 år försökt rensa ho chi minh leden mellan Vietnam och Laos,
Enligt utsago har USA inte bidragit med ett enda öre, vi såg nu vid gränsen mot Cambodia, mil efter mil med minvarningsskyltar, befolkningen måste ju bo där, så klart det sker olyckor.
Dessutom har Amerikaner och bland andra Australiensare tydliga problem med sin identitet här,
det Amerikanska paret vi umgicks lite med i Vietnam sade sig vara från Mexico,
efter de träffat oss sade de att de var Skandinaver,
en kille vi träffade i Prasat (Thailand) han härstammar från Australien, berättade för oss att han vid en resa försökt få ut pengar från sitt Australienska bankkonto i Vietnam, det gick inte, de kunde inte göra sådana trasseringar, så han skulle fått åkt hem om han inte träffat en god vän som hjälpte honom med banken,
De vill inte gärna hjälpa dessa människor som åsamkat dem så mycket elände.
Så visst känns det skönt att va liten Svensk.
måndag 14 december 2009
Siem Reap 2009-12-15
Siem Reap 2009-12-15
Då har vi äntligen kommit fram till Siem Rep, Cambodia.
Kvällen innan var vi inbjudna till gardenparty hos Erkki, en Finländare vi träffade på hotellbaren, jag ringer dig kl 16 sade han, ok vi tar taxi, det är ju inte så kul att köra motorcykel mitt i natten på okända vägar, så vi tänkte efter sessionen med våra ”gubbar och någon Gumma” i baren efter kl 08.00 som vanligt, tänkte vi dra till baren i Prasat för att snacka lite Svenska om inte annat.
Då vi gått in i rummet för att avlägsna lite onödigt bagage, knackar det på dörren, ok Anders, står utanför, kan vi inte ses i baren och snacka lite?
Jo då det går någon timme, vi måste ju packa om vår utrustning, trimma ryggsäckarna.
Så ner för att kolla busstiderna till Cambodia, vi får så klart tag i en turlista på Thai, som vi definitivt inte kan tyda, biljetter kan man inte förköpa här, det skall göras strax före avgång, ja du förstår säkert, våra problem, till baren vid busstationen för att få något att dricka, ok där sitter en annan Svensk, vi träffat tidigare, han som berättade att han bott strax utanför Prasat i 20 år plockat spottkobror i huset för att byta mot kyckling på marknaden, jag har ju lite svårt att tro det men, man vet aldrig.
Jag berättar att jag har problem att nå min bank, jag har ju åkt från min ”bankdosa” jag har också problem säger han, kommer inte in på min bank, vilken bank? Nordea, fan vi har ju samma bank, kan jag låna din dosa, visst, om en timme är jag hemma, jag förklarar vägen, ok kanon!
Jodå, vi fann hans bostad, hade någon trevlig timme tillsamman, jag hann bara koppla upp mig , fixa en e-faktura, så ringer Erkki, när kommer ni, vi har börjat, bara koppla ner, tacka för sig , dra till hotellet
Duscha byta om fråga James om taxi, han sänder en anställd på motorcykel till buss terminalen för att ordna taxi tur/retur, jo du, jag har aldrig fått så perfekt service tidigare.
Bara hoppa in i bilen, ringa Erkki för adressen, hans fru pratar Thai, så det var bara följa med
Jäklar sicken kåk karlen hade, stor swimmingpool utanför, bastu inne, underbar västerländsk mat, mycket vänligt bemötande vodka, öl, så det blev äta dricka, dessutom träffa en massa bybor, dansa, få skjuts tillbaka till vårt hotell.
Avresedagen blev vi så klart avtackade av ”gubbarna” samt James så klart, jo vi kommer att hålla kontakt.
Så James körde oss till busstationen, det var bara kliva på, en minibuss men det fanns mera plats än då vi reste till Lao Bao i Vietnam bara 9 passagerare, ok det fylldes påp efter vägen, men de blev ju inte 17 st som då, och restiden är ju inte mera än 45 min så det är väl ok!
Vi var nästan ensamma över gränsen, så det gick supersnabbt, c:a 1 timme, jo då en jäkla massa papper att fylla i, lämna foto, jo då så är det.
Väl över på andra sidan, var frågan, var finns ATM så man kan få pengar, i Thailand blir svaret, nej inte nu igen!
Närmsta ATM här ok 20 mil 5-6 tim med taxi, buss finns inte, svårt att hålla sig lugn, då solen skiner rakt ovanför dig och det är 35 grader i skuggan.
Här finns mycket att berätta kan du tro, men det tar för lång tid. Vi köpte en resa till Siem Reap i alla fall vi behövde ju komma i skugga ändå, jäklar sån väg, vi trodde Laos hade världens sämsta vägar, men det fanns sämre, blev vi varse, jag hade inte klarat första milen på motorcykel, det är klart, hur vår chaufför kom ner på slättlandet kan jag inte förstå. Sedan några mil på något som mera liknar en nyplöjd åker, dessutom snustorr, Inger säger, lite till och mina bröst hoppar ur behån, jo du det var en resa det, vi var välmasserade kan du tro då vi äntligen kom fram till målet
Vi kunde ju inte under resans gång läsa in oss på det nya målet, taxin hoppade ju hela tiden, det gick inte ens att dricka vatten blev fulla sätet i stället.
Så blir vi plötsligt stoppade, taxin får inte fortsätta, ni måste ta Tuk-Tuk, så klart det blev problem, varför, hur mycket, vem bestämmer, nåja vi sa vi har vänner vi vill bara ”Down Town” för att ringa
Så vi blir skjutsade till vad som verkar vara ”backpackergatan” här, vi snackar med ett par killar från Estland, hotell, ok billigt mellan 12 och 20 Dollar, för dyrt, det var bara gå en liten sväng, fint hotell med tv varmvatten toa inne till och med tandborstar 7 Dollar trasig AC, men den använder vi ju inte ändå, vi tycket bättre om fläkten.
Så i dag har vi ätit jäkligt god mat, träffat en massa trevliga människor, nu är det läggdags
I morgon planerar vi att besöka detta enorma tempel, sedan får vi se, här är för många turister för vår smak.
Nu är det så här att vi inte planerar så noga, vi har ju trots att vi är pensionerade, ändå tid på oss, Anchor Wat får vänta lite till, Inger har fått lite problem med ett sår på foten, man får va försiktig här med sådant, här, nåja vi har skaffat lite saker att göra rent med samt skydda såret, man kan ju inte stänga in det heller, ja vi får se i morgon, blir det ingen förändring går vi till det Chinesiska-Cambodianska sjukhuset i närheten, kan ju vara spännande.
Vi bokar några nätter till här, det är ju ett jättebra hotell, gratis internet, fin frukost, nybäddat varje dag, varmvatten, egen toa (vilket brukar va ett minimikrav) Khmerkök så maten är otroligt god,
Köttet är ofta lite konstigt styckat, det blir långa kötttrådar, sittande kvar mellan tänderna, ok, kan vara bra att använda som tandtråd, men så hållbara är de inte så det blir att göra rent med dessa stickiga bambupinnar man får, jo då det går, men jag säger det än en gång, reser du till Asien och vill äta god västerländsk mat då ligger Cambodia högt på skalan dessutom hanterar man både det Chinesiska, och Indiska köket enligt mitt tycke alldeles förträffligt.
Nu börjar jag bli hungrig, vi får se vad vi finner i kväll, det blir ju inte så långa promenader, med tanke på såret,
Med tanke på promenader, skulle jag försöka hitta någon som säljer Simkort till telefonen, det visar sig inte vara många, jag fick, gå ungefär 2 kilometer innan jag fann detta ställe, det är långpromenad här i solen, man är sjöblöt av svett, ok det fordras Pass för köp av Simkort om man skall ringa inom landet, annars finns oversea kort att köpa överallt, men vi vill kunna ringa till varandra om det skulle behövas, det är ju inte alltid vi är på samma ställe samtidigt, dessutom är det ju en trygghet.
Vi har lyckats få tag på en karta, där ser vi en del intressanta platser, vi skall se om man kan åka båt över sjön här till Phnom Phen men det är ju ännu större stad, vi vill ju hellre ut till kustremsan för att se om det finns något att se där, ok man får va försiktig med sår bara.
Då har vi äntligen kommit fram till Siem Rep, Cambodia.
Kvällen innan var vi inbjudna till gardenparty hos Erkki, en Finländare vi träffade på hotellbaren, jag ringer dig kl 16 sade han, ok vi tar taxi, det är ju inte så kul att köra motorcykel mitt i natten på okända vägar, så vi tänkte efter sessionen med våra ”gubbar och någon Gumma” i baren efter kl 08.00 som vanligt, tänkte vi dra till baren i Prasat för att snacka lite Svenska om inte annat.
Då vi gått in i rummet för att avlägsna lite onödigt bagage, knackar det på dörren, ok Anders, står utanför, kan vi inte ses i baren och snacka lite?
Jo då det går någon timme, vi måste ju packa om vår utrustning, trimma ryggsäckarna.
Så ner för att kolla busstiderna till Cambodia, vi får så klart tag i en turlista på Thai, som vi definitivt inte kan tyda, biljetter kan man inte förköpa här, det skall göras strax före avgång, ja du förstår säkert, våra problem, till baren vid busstationen för att få något att dricka, ok där sitter en annan Svensk, vi träffat tidigare, han som berättade att han bott strax utanför Prasat i 20 år plockat spottkobror i huset för att byta mot kyckling på marknaden, jag har ju lite svårt att tro det men, man vet aldrig.
Jag berättar att jag har problem att nå min bank, jag har ju åkt från min ”bankdosa” jag har också problem säger han, kommer inte in på min bank, vilken bank? Nordea, fan vi har ju samma bank, kan jag låna din dosa, visst, om en timme är jag hemma, jag förklarar vägen, ok kanon!
Jodå, vi fann hans bostad, hade någon trevlig timme tillsamman, jag hann bara koppla upp mig , fixa en e-faktura, så ringer Erkki, när kommer ni, vi har börjat, bara koppla ner, tacka för sig , dra till hotellet
Duscha byta om fråga James om taxi, han sänder en anställd på motorcykel till buss terminalen för att ordna taxi tur/retur, jo du, jag har aldrig fått så perfekt service tidigare.
Bara hoppa in i bilen, ringa Erkki för adressen, hans fru pratar Thai, så det var bara följa med
Jäklar sicken kåk karlen hade, stor swimmingpool utanför, bastu inne, underbar västerländsk mat, mycket vänligt bemötande vodka, öl, så det blev äta dricka, dessutom träffa en massa bybor, dansa, få skjuts tillbaka till vårt hotell.
Avresedagen blev vi så klart avtackade av ”gubbarna” samt James så klart, jo vi kommer att hålla kontakt.
Så James körde oss till busstationen, det var bara kliva på, en minibuss men det fanns mera plats än då vi reste till Lao Bao i Vietnam bara 9 passagerare, ok det fylldes påp efter vägen, men de blev ju inte 17 st som då, och restiden är ju inte mera än 45 min så det är väl ok!
Vi var nästan ensamma över gränsen, så det gick supersnabbt, c:a 1 timme, jo då en jäkla massa papper att fylla i, lämna foto, jo då så är det.
Väl över på andra sidan, var frågan, var finns ATM så man kan få pengar, i Thailand blir svaret, nej inte nu igen!
Närmsta ATM här ok 20 mil 5-6 tim med taxi, buss finns inte, svårt att hålla sig lugn, då solen skiner rakt ovanför dig och det är 35 grader i skuggan.
Här finns mycket att berätta kan du tro, men det tar för lång tid. Vi köpte en resa till Siem Reap i alla fall vi behövde ju komma i skugga ändå, jäklar sån väg, vi trodde Laos hade världens sämsta vägar, men det fanns sämre, blev vi varse, jag hade inte klarat första milen på motorcykel, det är klart, hur vår chaufför kom ner på slättlandet kan jag inte förstå. Sedan några mil på något som mera liknar en nyplöjd åker, dessutom snustorr, Inger säger, lite till och mina bröst hoppar ur behån, jo du det var en resa det, vi var välmasserade kan du tro då vi äntligen kom fram till målet
Vi kunde ju inte under resans gång läsa in oss på det nya målet, taxin hoppade ju hela tiden, det gick inte ens att dricka vatten blev fulla sätet i stället.
Så blir vi plötsligt stoppade, taxin får inte fortsätta, ni måste ta Tuk-Tuk, så klart det blev problem, varför, hur mycket, vem bestämmer, nåja vi sa vi har vänner vi vill bara ”Down Town” för att ringa
Så vi blir skjutsade till vad som verkar vara ”backpackergatan” här, vi snackar med ett par killar från Estland, hotell, ok billigt mellan 12 och 20 Dollar, för dyrt, det var bara gå en liten sväng, fint hotell med tv varmvatten toa inne till och med tandborstar 7 Dollar trasig AC, men den använder vi ju inte ändå, vi tycket bättre om fläkten.
Så i dag har vi ätit jäkligt god mat, träffat en massa trevliga människor, nu är det läggdags
I morgon planerar vi att besöka detta enorma tempel, sedan får vi se, här är för många turister för vår smak.
Nu är det så här att vi inte planerar så noga, vi har ju trots att vi är pensionerade, ändå tid på oss, Anchor Wat får vänta lite till, Inger har fått lite problem med ett sår på foten, man får va försiktig här med sådant, här, nåja vi har skaffat lite saker att göra rent med samt skydda såret, man kan ju inte stänga in det heller, ja vi får se i morgon, blir det ingen förändring går vi till det Chinesiska-Cambodianska sjukhuset i närheten, kan ju vara spännande.
Vi bokar några nätter till här, det är ju ett jättebra hotell, gratis internet, fin frukost, nybäddat varje dag, varmvatten, egen toa (vilket brukar va ett minimikrav) Khmerkök så maten är otroligt god,
Köttet är ofta lite konstigt styckat, det blir långa kötttrådar, sittande kvar mellan tänderna, ok, kan vara bra att använda som tandtråd, men så hållbara är de inte så det blir att göra rent med dessa stickiga bambupinnar man får, jo då det går, men jag säger det än en gång, reser du till Asien och vill äta god västerländsk mat då ligger Cambodia högt på skalan dessutom hanterar man både det Chinesiska, och Indiska köket enligt mitt tycke alldeles förträffligt.
Nu börjar jag bli hungrig, vi får se vad vi finner i kväll, det blir ju inte så långa promenader, med tanke på såret,
Med tanke på promenader, skulle jag försöka hitta någon som säljer Simkort till telefonen, det visar sig inte vara många, jag fick, gå ungefär 2 kilometer innan jag fann detta ställe, det är långpromenad här i solen, man är sjöblöt av svett, ok det fordras Pass för köp av Simkort om man skall ringa inom landet, annars finns oversea kort att köpa överallt, men vi vill kunna ringa till varandra om det skulle behövas, det är ju inte alltid vi är på samma ställe samtidigt, dessutom är det ju en trygghet.
Vi har lyckats få tag på en karta, där ser vi en del intressanta platser, vi skall se om man kan åka båt över sjön här till Phnom Phen men det är ju ännu större stad, vi vill ju hellre ut till kustremsan för att se om det finns något att se där, ok man får va försiktig med sår bara.
fredag 11 december 2009
Prasat 09-12-11
Prasat 09-12-11
Då är det redan fredag, så nu gäller det bara kolla genom vår packning, lämna in tvätten få dåliga sömmar omsydda, lite reparationer blir det ju, vi använder ju de kläder vi trivs i så det blir inte så många ombyten, så visst slits det.
I går tog vi motorcykeln för att åka till Cambodia bordermarket, för att leta efter en ny tunn skjorta åt mig, den jag köpte i våras i Vietnam gick inte att laga mera så den fick kasseras.
Nu är det så att ingen av oss gillar marknader, och denna marknad är helt enkelt alldeles för stor, och man strosar inte runt så länge då det är mellan 35-40 grader varmt, vi hittade heller ingen skjorta, det är svårt med storlekarna, jag behöver ju XL för att få lite luft runt kroppen det motsvarar ofta XXXL här vilket är mycket ovanligt, och utan skjorta vågar man inte gå , solen är för tuff.
Det var bara återvända efter en öl och lite snack på den bar vi brukar besöka i Centrala Prasat , återvänder vi till hotellet, James, ägaren frågar om vi vill hänga med på grillparty under kvällen, ok det var bara tacka, det blir ju gratis mat och fri dricka.
Vi var väl runt 10 personer från hotellet, de flesta från det gäng som kommer till James varje dag för att äta dricka ljuga lite för varandra, jo då vi har det jättetrevligt,dessutom är ju alla nyfikna på oss vi är de enda Skandinaverna här
Målet var ett litet hotell några kilometer härifrån, nu är det ju kolsvart här vid tiden då vi skulle anlända, 19.30 killen som körde oss hade fått instruktioner, men inte fan hjälpte det, så vi försökte hjälpa till med den GPS- funktion vi har i mobiltelefonerna, problemet var bara att stava rätt, nåja vi kom ju fram så småningom i alla fall,
Det blev faktiskt en enormt trevlig afton, med mycket mat och några öl, vi hade även fri whiskey eller vad vi nu ville ha, men man behöver ju vara lite skärpt eftersom det bara snackas Engelska, dessutom med en helsikes massa brytningar.
Då de flesta började bli lite mera än salongsberusade, tyckte vi det var dags att bryta upp, vilket verkade glädja hotellägaren, klockan var ju ändå runt 23.00 och det brukar ju bara bli stökigare fram på småtimmarna, och vi var ju ändå de äldsta i församlingen, nåja jag tror de flesta tyckte det var skönt att avsluta kvällen, visst, undantag finns, en granne till oss på hotellet knackade på, frågar på Engelska med Tysk brytning har du en öl? Visst det var bara gå in i rummet, hämta en burk, jag vet ju inte om det kan smaka så gott på kvällen med en 35 gradig öl, men han var så tacksam.
Vi sitter uppe en liten stund för att bara kallprata innan sänggåendet, lyssnar till den galna tuppen som finns i omgivningen han gal oavbrutet hela natten, jag har aldrig upplevt det förut, men man vänjer sig, lite svårare är det med den stora Geckoödlan, som kommer till och från för att föra oväsen.
Vi har kommit in i gänget här i hotellbaren, alla beundrar vårt sätt att ta vara på livet, de flesta har kommit in i sina rutiner, gå till James för frukost, träffa de andra killarna kl 08.00 varje morgon
Komma tillbaka för lunch, lite pilsner på eftermiddagen,
Tysken vi träffade tidigare under veckan, kunde prata lite Danska, är gift med en Thai här, hade lite problem med pengarna tydligen, Thai lägger beslag på allt, så vi tipsade honom om att han kunde som jag själv öppna eget konto i banken här, vilket han gjorde dagen efter, så tacksam han var för detta tips.
Nu frågar han varje dag vad vi skall göra, vi berättar, vi har aldrig bestämda planer, han har tydligen bestämt sig för att börja röra på sig, inte stanna på samma ställe för länge.
Man kan inte säga annat än de vi träffar, ni gör helt rätt, tänk om jag bara vågade själv.
Det är ju inga problem, så klart man stöter på situationer som måste lösas, på kanske lite annorlunda sätt, men vi gillar ju dessa utmaningar, därför kan vi inte stanna för länge på ett ställe, man blir lätt lite för bekväm.
Vi har tänkt stanna strax innanför gränsen mellan Thailand och Cambodia det skall finnas ett värdshus på berget några mil in i landet, enligt boken Lonley Planet finns inget att se för turister, det är det vi vill kolla.
Då är det redan fredag, så nu gäller det bara kolla genom vår packning, lämna in tvätten få dåliga sömmar omsydda, lite reparationer blir det ju, vi använder ju de kläder vi trivs i så det blir inte så många ombyten, så visst slits det.
I går tog vi motorcykeln för att åka till Cambodia bordermarket, för att leta efter en ny tunn skjorta åt mig, den jag köpte i våras i Vietnam gick inte att laga mera så den fick kasseras.
Nu är det så att ingen av oss gillar marknader, och denna marknad är helt enkelt alldeles för stor, och man strosar inte runt så länge då det är mellan 35-40 grader varmt, vi hittade heller ingen skjorta, det är svårt med storlekarna, jag behöver ju XL för att få lite luft runt kroppen det motsvarar ofta XXXL här vilket är mycket ovanligt, och utan skjorta vågar man inte gå , solen är för tuff.
Det var bara återvända efter en öl och lite snack på den bar vi brukar besöka i Centrala Prasat , återvänder vi till hotellet, James, ägaren frågar om vi vill hänga med på grillparty under kvällen, ok det var bara tacka, det blir ju gratis mat och fri dricka.
Vi var väl runt 10 personer från hotellet, de flesta från det gäng som kommer till James varje dag för att äta dricka ljuga lite för varandra, jo då vi har det jättetrevligt,dessutom är ju alla nyfikna på oss vi är de enda Skandinaverna här
Målet var ett litet hotell några kilometer härifrån, nu är det ju kolsvart här vid tiden då vi skulle anlända, 19.30 killen som körde oss hade fått instruktioner, men inte fan hjälpte det, så vi försökte hjälpa till med den GPS- funktion vi har i mobiltelefonerna, problemet var bara att stava rätt, nåja vi kom ju fram så småningom i alla fall,
Det blev faktiskt en enormt trevlig afton, med mycket mat och några öl, vi hade även fri whiskey eller vad vi nu ville ha, men man behöver ju vara lite skärpt eftersom det bara snackas Engelska, dessutom med en helsikes massa brytningar.
Då de flesta började bli lite mera än salongsberusade, tyckte vi det var dags att bryta upp, vilket verkade glädja hotellägaren, klockan var ju ändå runt 23.00 och det brukar ju bara bli stökigare fram på småtimmarna, och vi var ju ändå de äldsta i församlingen, nåja jag tror de flesta tyckte det var skönt att avsluta kvällen, visst, undantag finns, en granne till oss på hotellet knackade på, frågar på Engelska med Tysk brytning har du en öl? Visst det var bara gå in i rummet, hämta en burk, jag vet ju inte om det kan smaka så gott på kvällen med en 35 gradig öl, men han var så tacksam.
Vi sitter uppe en liten stund för att bara kallprata innan sänggåendet, lyssnar till den galna tuppen som finns i omgivningen han gal oavbrutet hela natten, jag har aldrig upplevt det förut, men man vänjer sig, lite svårare är det med den stora Geckoödlan, som kommer till och från för att föra oväsen.
Vi har kommit in i gänget här i hotellbaren, alla beundrar vårt sätt att ta vara på livet, de flesta har kommit in i sina rutiner, gå till James för frukost, träffa de andra killarna kl 08.00 varje morgon
Komma tillbaka för lunch, lite pilsner på eftermiddagen,
Tysken vi träffade tidigare under veckan, kunde prata lite Danska, är gift med en Thai här, hade lite problem med pengarna tydligen, Thai lägger beslag på allt, så vi tipsade honom om att han kunde som jag själv öppna eget konto i banken här, vilket han gjorde dagen efter, så tacksam han var för detta tips.
Nu frågar han varje dag vad vi skall göra, vi berättar, vi har aldrig bestämda planer, han har tydligen bestämt sig för att börja röra på sig, inte stanna på samma ställe för länge.
Man kan inte säga annat än de vi träffar, ni gör helt rätt, tänk om jag bara vågade själv.
Det är ju inga problem, så klart man stöter på situationer som måste lösas, på kanske lite annorlunda sätt, men vi gillar ju dessa utmaningar, därför kan vi inte stanna för länge på ett ställe, man blir lätt lite för bekväm.
Vi har tänkt stanna strax innanför gränsen mellan Thailand och Cambodia det skall finnas ett värdshus på berget några mil in i landet, enligt boken Lonley Planet finns inget att se för turister, det är det vi vill kolla.
måndag 7 december 2009
Prasat 09-12-07
Finländaren i Surin frågade var vi skulle vidare, ok känns lite konstigt att behöva prata Engelska med en nordisk granne, men så är det,
Jag har adress till bra hotell med pool i Prasat, säger han, vi får ett visitkort Leelawadee Gardens. Ok vi testar det.
Bara plocka hop våra saker, det tar ju inte lång tid gå till bussen, hoppa på betala motsvarande 8 Sek för en resa på närmare 4 mil
Nu satt vi längst bak, det blir ju bra mycket ”skumpigare” samt mera oväsen, men man vänjer sig’
Så var det bara ta taxi, här finns ju ingen Tuk-tuk. Ok taxi det är en pickup, med 2 träbänkar på flaket, dessutom fraktas just nu mycket ris, risskörden är ju just överstånden, så det blir att klättra över an massa rissäckar, försöka hålla sig kvar på flaket under färden, vi är ju inte så viga precis, men det går bra ändå.
Väl framme vid hotellet blir vi varmt välkomna av ägaren, James, en härlig kille från England, gift med en Thaikvinna
Vi blir nästan omedelbart välkomna i ”gubbgänget” som verkar ”häcka” här varje dag, en salig blandning, ålder mellan 60 till 75 år
Från Belgien Tyskland England, Italien, Tasmanien (han intygade att han inte var släkt med dracula) osv. många olika nationaliteter. Vi blir genast en medlem i detta gäng,
Sicken kväll det blev, kunde ju inte skriva då det skrattades så tårarna bara rann, så vi beslöt stanna några dagar till, det blev en vecka
Ok dyrt men det tyckte vi var ok, 650 Sek ungefär inkl, motorcykel för en vecka, innan vi drar i väg till Cambodia, eller vad det nu blir. Friare kan man knappast vara.
Det är ju mycket ovanligt med Europiska kvinnor här så det är ”nästan”! Samma uppståndelse som förra året, då barnen skrikande gömde síg i sina mödrars kjolar, och många frågor varför? det är ju bara vara ärlig, spänning, träffa andra människor, andra kulturer
Du kan tro vi har många invitationer här, tur vi köpte ett litet häfte att skriva i, i dag träffade vi en kille som bor strax utanför Prasat, han blev överlycklig över att få prata Svenska, en liten stund.
Under kvällen här träffade vi en kille från Belgien som pratade Svenska, han hade läst Svenska 2 år i Göteborg
Så just nu sitter vi och räknar geckoödlor på väggarna kommer fram till 9 st, ok relativt små, de är ju tystare, än den stora geckon i Laos som höll oss vakna nästan hela natten med sitt Gecko-Gecko
De gör ju rent från spindlar och flugor, så det är riktiga kompisar, bara de håller tyst
På marknaden i dag tog vi en cafe-rohn strosade runt, och vad får vi se , tro det eller ej, vi har bilder, just det råttor, slaktade klara att läggas på grillen
De såg nästan ut som de kloakråttor vi sett någon gång i Stockholm, så det är ju mycket mat, men, äter nog hellre en eller fler kackerlackor
Allt som lever äter de här.
Så det finns ingen brist på mat.
Jag har adress till bra hotell med pool i Prasat, säger han, vi får ett visitkort Leelawadee Gardens. Ok vi testar det.
Bara plocka hop våra saker, det tar ju inte lång tid gå till bussen, hoppa på betala motsvarande 8 Sek för en resa på närmare 4 mil
Nu satt vi längst bak, det blir ju bra mycket ”skumpigare” samt mera oväsen, men man vänjer sig’
Så var det bara ta taxi, här finns ju ingen Tuk-tuk. Ok taxi det är en pickup, med 2 träbänkar på flaket, dessutom fraktas just nu mycket ris, risskörden är ju just överstånden, så det blir att klättra över an massa rissäckar, försöka hålla sig kvar på flaket under färden, vi är ju inte så viga precis, men det går bra ändå.
Väl framme vid hotellet blir vi varmt välkomna av ägaren, James, en härlig kille från England, gift med en Thaikvinna
Vi blir nästan omedelbart välkomna i ”gubbgänget” som verkar ”häcka” här varje dag, en salig blandning, ålder mellan 60 till 75 år
Från Belgien Tyskland England, Italien, Tasmanien (han intygade att han inte var släkt med dracula) osv. många olika nationaliteter. Vi blir genast en medlem i detta gäng,
Sicken kväll det blev, kunde ju inte skriva då det skrattades så tårarna bara rann, så vi beslöt stanna några dagar till, det blev en vecka
Ok dyrt men det tyckte vi var ok, 650 Sek ungefär inkl, motorcykel för en vecka, innan vi drar i väg till Cambodia, eller vad det nu blir. Friare kan man knappast vara.
Det är ju mycket ovanligt med Europiska kvinnor här så det är ”nästan”! Samma uppståndelse som förra året, då barnen skrikande gömde síg i sina mödrars kjolar, och många frågor varför? det är ju bara vara ärlig, spänning, träffa andra människor, andra kulturer
Du kan tro vi har många invitationer här, tur vi köpte ett litet häfte att skriva i, i dag träffade vi en kille som bor strax utanför Prasat, han blev överlycklig över att få prata Svenska, en liten stund.
Under kvällen här träffade vi en kille från Belgien som pratade Svenska, han hade läst Svenska 2 år i Göteborg
Så just nu sitter vi och räknar geckoödlor på väggarna kommer fram till 9 st, ok relativt små, de är ju tystare, än den stora geckon i Laos som höll oss vakna nästan hela natten med sitt Gecko-Gecko
De gör ju rent från spindlar och flugor, så det är riktiga kompisar, bara de håller tyst
På marknaden i dag tog vi en cafe-rohn strosade runt, och vad får vi se , tro det eller ej, vi har bilder, just det råttor, slaktade klara att läggas på grillen
De såg nästan ut som de kloakråttor vi sett någon gång i Stockholm, så det är ju mycket mat, men, äter nog hellre en eller fler kackerlackor
Allt som lever äter de här.
Så det finns ingen brist på mat.
Surin 09-12-05 Kungens födelsedag
Surin 09-12-05 Kungens födelsedag
Vi har ingen termometer, men fredagsmorgonen var kylig, uppskattningsvis runt +20 grader, så vi beslöt att lämna tillbaka motorcykeln, det är för kallt att åka mc i kortbyxor och t-skirt
Så vi beger oss med Tuk-tuk till tandläkaren vi blev tipsade om, det var bara ringa Nuay, lämna telefonen till föraren, sätta sig ned och följa med, adressen var klar Tuck-tucken nerprutad av denna fantastiska kvinna.
Väl framme vid adressen visar det sig att tandläkaren tagit semester skulle återkomma den 8:e kanske för att fira kungens födelsedag på plats i Bangkok, det är en stor dag här kan du tro
Det går gratisbussar från olika delar av detta jättestora land till Bangkok, dessutom får enligt rykten ingen alkohol försäljas under 3 dagar detta för att hedra kungen.
Vi skall kolla detta, normalt får man inte köpa öl eller annan alkohol mellan kl 14.00 och 17.00 om man inte går till ex järnhandeln eller någon udda butik.
Vi bestämde oss för att checka ut, samt ta bussen till Surin, vi skall ju vidare till Prasat sedan, vår plan är att vila upp lite på den riktiga landbygden innan vi åker till Cambodia.
Bussarna avgick med 1 timmes mellanrum, det var bara hoppa på betala de i Svenska pengar 8 kr/ person för resan på 4,5 mil, vilken tog exakt 1 timme, så fort går det ju inte men vem har brått?
Så var det att försöka få lite enklare och billigare boende i Surin.
Vi beger oss till den Norska baren vid bussterminalen, restaurangens gallerdörrar var endast öppna en halvmeter, ok vi tittar in, hello!
En Finländare möter oss, är det stängt?
Nej då ägaren är på sjukhuset, Finländaren ringer ett samtal, överlämnar telefonen till mig, jag får prata med ägaren, som säger att han är på sjukhuset, kommer om tio minuter,
Bara gå till kylen, hämta de drycker och glas man önskade , för att sätta sig att vänta
Jodå hans hustru kommer om 10 min, jag hör vid ett senare tillfälle att killen ofta är inlagd för alla möjliga åkommor han älskar tydligen köra motorcykel, nu var det tydligen något med benet
Nåja vi får i alla fall tips om billiga ”long lem” (hotell) på gångavstånd från bussterminalen, vi tar en Tuck-tuck packningen är för tung , för mina onda knän
Nybyggt hotell namnet är Majestic twin, lite enklare än Majestic , samma standard, halva priset, dessutom kan vi utnyttja Majestic,s pool om vi vill.
Så vi tar samma Tuk-tuk tillbaka, går in för att få lite mat i magen, valet föll på lappskojs, vilket var något liknande kalops på fläskkött.
Det väller in folk under tiden, som vill ha mat eller dryck, vi berättar storyn om den tappade plomben som skulle fixas i Buriram.
Jag har en bra tandläkare här säger en Norrman, vilken bor med sin familj strax utanför Surin, hans hustru kan prata Norska, hon jobbar på sjukhus i Norge halva året
Bara jag får min mat kan jag skjutsa dit er, så det var ju bara tacka och ta emot,
Och visst, inte som i Sverige där man beställer tid, får anpassa sig därefter, här kommer man in till behandlig omedelbart, snabbt, och enkelt, dessutom med gott resultat till en kostnad av 100 Sek
Vi skulle sedan gå mot busstationen hade vi tänkt, men det var svårt med orienteringen, så vi frågade i en affär, och det blev komplicerat så vi sa kanske vi skall kosta på oss en Tuk tuk då kommer plötsligt expediten ut ur affären, jag skjutsar er till bussen, ok bara kliva in i bilen, hon drar i väg, det var en bra bit att gå, förstod vi då, vad kostar det frågade vi då vi stannade på bussterminalen, inget det är gratis, tänk så vänliga människor här finns.
Vi har ingen termometer, men fredagsmorgonen var kylig, uppskattningsvis runt +20 grader, så vi beslöt att lämna tillbaka motorcykeln, det är för kallt att åka mc i kortbyxor och t-skirt
Så vi beger oss med Tuk-tuk till tandläkaren vi blev tipsade om, det var bara ringa Nuay, lämna telefonen till föraren, sätta sig ned och följa med, adressen var klar Tuck-tucken nerprutad av denna fantastiska kvinna.
Väl framme vid adressen visar det sig att tandläkaren tagit semester skulle återkomma den 8:e kanske för att fira kungens födelsedag på plats i Bangkok, det är en stor dag här kan du tro
Det går gratisbussar från olika delar av detta jättestora land till Bangkok, dessutom får enligt rykten ingen alkohol försäljas under 3 dagar detta för att hedra kungen.
Vi skall kolla detta, normalt får man inte köpa öl eller annan alkohol mellan kl 14.00 och 17.00 om man inte går till ex järnhandeln eller någon udda butik.
Vi bestämde oss för att checka ut, samt ta bussen till Surin, vi skall ju vidare till Prasat sedan, vår plan är att vila upp lite på den riktiga landbygden innan vi åker till Cambodia.
Bussarna avgick med 1 timmes mellanrum, det var bara hoppa på betala de i Svenska pengar 8 kr/ person för resan på 4,5 mil, vilken tog exakt 1 timme, så fort går det ju inte men vem har brått?
Så var det att försöka få lite enklare och billigare boende i Surin.
Vi beger oss till den Norska baren vid bussterminalen, restaurangens gallerdörrar var endast öppna en halvmeter, ok vi tittar in, hello!
En Finländare möter oss, är det stängt?
Nej då ägaren är på sjukhuset, Finländaren ringer ett samtal, överlämnar telefonen till mig, jag får prata med ägaren, som säger att han är på sjukhuset, kommer om tio minuter,
Bara gå till kylen, hämta de drycker och glas man önskade , för att sätta sig att vänta
Jodå hans hustru kommer om 10 min, jag hör vid ett senare tillfälle att killen ofta är inlagd för alla möjliga åkommor han älskar tydligen köra motorcykel, nu var det tydligen något med benet
Nåja vi får i alla fall tips om billiga ”long lem” (hotell) på gångavstånd från bussterminalen, vi tar en Tuck-tuck packningen är för tung , för mina onda knän
Nybyggt hotell namnet är Majestic twin, lite enklare än Majestic , samma standard, halva priset, dessutom kan vi utnyttja Majestic,s pool om vi vill.
Så vi tar samma Tuk-tuk tillbaka, går in för att få lite mat i magen, valet föll på lappskojs, vilket var något liknande kalops på fläskkött.
Det väller in folk under tiden, som vill ha mat eller dryck, vi berättar storyn om den tappade plomben som skulle fixas i Buriram.
Jag har en bra tandläkare här säger en Norrman, vilken bor med sin familj strax utanför Surin, hans hustru kan prata Norska, hon jobbar på sjukhus i Norge halva året
Bara jag får min mat kan jag skjutsa dit er, så det var ju bara tacka och ta emot,
Och visst, inte som i Sverige där man beställer tid, får anpassa sig därefter, här kommer man in till behandlig omedelbart, snabbt, och enkelt, dessutom med gott resultat till en kostnad av 100 Sek
Vi skulle sedan gå mot busstationen hade vi tänkt, men det var svårt med orienteringen, så vi frågade i en affär, och det blev komplicerat så vi sa kanske vi skall kosta på oss en Tuk tuk då kommer plötsligt expediten ut ur affären, jag skjutsar er till bussen, ok bara kliva in i bilen, hon drar i väg, det var en bra bit att gå, förstod vi då, vad kostar det frågade vi då vi stannade på bussterminalen, inget det är gratis, tänk så vänliga människor här finns.
torsdag 3 december 2009
Buriram 09-12-03
Så var det problemen med dessa vägguttag, oftast finns bara 1 ledigt i rummen, så förlängningssladd är ett måste, fler grejer att dra runt
Men vad heter det på Thai?? Vi har ju inget lexikon
Så det var bara att demonstrera för den allt muntrare butikspersonalen jag viftade med 2 fingrar som om jag körde in dem i väggen, ritade ett streck på disken sedan pickade jag några gånger med 2 fingrar i änden på det streck jag ritat på disken,
Aha utbrister en gammal dam, smattrar något på Thailändska, alla skrattar gott, vi får vår förlängningssladd.
Så egentligen är det inte alltid nödvändigt att förstå det talade språket
Det påminner mig om då jag hade min mor med till Spanien hon var då fyllda 87, vi kommer in på en sådan där kycklingbar KFC (Kentucky Fried Chixcken) hon skulle absolut ha just denna typ av kyckling
Och hon gav sig den på att det skulle vara vingar, jag sa de har bara en vinge kvar ser du väl, hon börjar dansa på golvet flaxande med armarna, låter som en höna pekar på axlarna, den chockade personalen förstod, men det blev inga flera vingar för det
Som jag berättade häromdagen träffade vi en Thailändska vilken tipsade oss om ett mycket bra och prisvärt hotell här i Buriram, hennes bror körde Tuk-Tuk
Vi träffade henne denna morgon, frågade om det fanns något att se i eller runt Buriram, jodå templet på berget, Thailand är ju fullt av tempel och Budda statyer,
Vi har försökt hyra motorcykel, men ingen vet var man kan vända sig, uttrycket verkar vara obekant, så vi frågar samma kvinna, vet du var man kan hyra mororcykel?
Nej, men jag kan ringa.
Efter en stund dyker hon upp jo då jag kan fixa, min man kör motorcykeltaxi, han kan hyra ut sin motorcykel för en, två,eller flera dagar.
En dag till att börja med priset? 350 Bath/dag då får ni 2 hjälmar, ok vi tar 1 dag , då kan eller inte ens behöver han dra in en massa pengar till försörjningen, det är ju ända vad en lantarbetare tjänar på en dag, och här vimlar det av motorcykeltaxi, utan körning.
I morgon är vi lovad en karta över omgivningen, det blir lättare att hitta då, nu måste man lita på minnet, nåja det är inte så stor stad, men det räcker att virra bort sig i
I kväll skall vi gå till grannrestaurangen för att äta deras buffé, vi kikade på den i gårkväll, verkade spännande, kanske vi sedan tar en tur till nattmarknaden, men de flesta marknader är lika dana, vi skall ju ändå inget handla.
Så var det problemen med dessa vägguttag, oftast finns bara 1 ledigt i rummen, så förlängningssladd är ett måste, fler grejer att dra runt
Men vad heter det på Thai?? Vi har ju inget lexikon
Så det var bara att demonstrera för den allt muntrare butikspersonalen jag viftade med 2 fingrar som om jag körde in dem i väggen, ritade ett streck på disken sedan pickade jag några gånger med 2 fingrar i änden på det streck jag ritat på disken,
Aha utbrister en gammal dam, smattrar något på Thailändska, alla skrattar gott, vi får vår förlängningssladd.
Så egentligen är det inte alltid nödvändigt att förstå det talade språket
Det påminner mig om då jag hade min mor med till Spanien hon var då fyllda 87, vi kommer in på en sådan där kycklingbar KFC (Kentucky Fried Chixcken) hon skulle absolut ha just denna typ av kyckling
Och hon gav sig den på att det skulle vara vingar, jag sa de har bara en vinge kvar ser du väl, hon börjar dansa på golvet flaxande med armarna, låter som en höna pekar på axlarna, den chockade personalen förstod, men det blev inga flera vingar för det
Som jag berättade häromdagen träffade vi en Thailändska vilken tipsade oss om ett mycket bra och prisvärt hotell här i Buriram, hennes bror körde Tuk-Tuk
Vi träffade henne denna morgon, frågade om det fanns något att se i eller runt Buriram, jodå templet på berget, Thailand är ju fullt av tempel och Budda statyer,
Vi har försökt hyra motorcykel, men ingen vet var man kan vända sig, uttrycket verkar vara obekant, så vi frågar samma kvinna, vet du var man kan hyra mororcykel?
Nej, men jag kan ringa.
Efter en stund dyker hon upp jo då jag kan fixa, min man kör motorcykeltaxi, han kan hyra ut sin motorcykel för en, två,eller flera dagar.
En dag till att börja med priset? 350 Bath/dag då får ni 2 hjälmar, ok vi tar 1 dag , då kan eller inte ens behöver han dra in en massa pengar till försörjningen, det är ju ända vad en lantarbetare tjänar på en dag, och här vimlar det av motorcykeltaxi, utan körning.
I morgon är vi lovad en karta över omgivningen, det blir lättare att hitta då, nu måste man lita på minnet, nåja det är inte så stor stad, men det räcker att virra bort sig i
I kväll skall vi gå till grannrestaurangen för att äta deras buffé, vi kikade på den i gårkväll, verkade spännande, kanske vi sedan tar en tur till nattmarknaden, men de flesta marknader är lika dana, vi skall ju ändå inget handla.
onsdag 2 december 2009
Buriram 09-12-02
Buriram 09-12-02
Efter en underbar eftermiddag hos Nuay och Heiki (som vanligt) drar vi vidare.
De tyckte vi borde besöka festen vid floden samma kväll, vilket vi även gjorde, en massa uppträdande, spel, idrottsevenemang, och så klart mat samt dryck
Mycket folk, högt i tak, det var väldigt trevligt
Men man behöver ju lite sömn, så det blev inte så sent.
I morse checkade vi ut, för att gå den lilla biten till busstationen, där vi möttes av stora famnen, vi hade ju mer eller mindre bekantat oss med de flesta redan dagarna innan, alla är ju så lättsamma här.
Vi hade således en stor skara vinkande av oss då vi fortsatte till Buriram.
Härligt, man känner sig verkligen välkommen överallt.
Inger som annars är lite lika ”Emil i Lönneberga” (alltid händer något) höll sig lugn, förutom då hon jagade mygg på toaletten med ”Stjärtspruten” denna handdusch som sitter vid toalettstolen
Så här var det,
Jag satt vid datorn med bar överkropp, hotellrummen består oftast av ett fyrkantigt rum på ungefär 20 m2 i detta utrymme avsätts c:a 4m2 till hygienutrymme med murade väggar som slutar en halv meter från taket, plötsligt blev jag duschad på ryggen, det blev ju kallt, jag tänkte men va f..n händer , tittar upp ser de våta takskivorna, då kan man nästan som i Astrid Lindgrens historia om Emil skrika EEEEEmil
Jag påpekar detta, och får till svar ett bubblande skratt
Hon hade ju fixerat sig vid dessa ljudlösa, plågoandar så hon märkte aldrig att duschen kommer ovanför väggen
Utmaningen var ju att se om vi kommer av på rätt ställe, det har ju inte visat sig vara så stora problem, tidigare, men känner man inte till orterna så!
dessutom finns ju inga skyltar vi kan tyda, bakom oss på bussen sitter en gammal dam , eller vad man kan säga , troligen i vår ålder, med stickad luva på huvudet illröda läppar svarta tänder tror det var 3, de ser ju inte kul ut då de tuggar dessa blad jag inte kommer ihåg vad de heter, ”njutningsmedel”
hon skulle tydligen till Buriram, så det var att försöka kolla in henne, men vi kom ju på att vi hade fungerande GPS i våra mobiltelefoner, så då var detta bekymmer ur världen.
Så väl framme kliver vi ur den kalla bussen ut i värmen för att testa ett nytt ord vi lärt, fonetiskt låter det ”Lång Lem”, hmm säger Inger inte så svårt att minnas kanske, detta betyder hotell.
Och visst funkade det, men de trodde vi kunde prata Thai, så då uppstår ytterligare problem.
Vi går på känn till en bar med till synes sittvänliga möbler för att se på kartan, kolla vår guidebok, möts av en Thaikvinna som berättar att hon bott en tid i Stockholm, tipsade om ett bra hotell (Siriporn)
75 Skr/dygn
Det var ju gångavstånd från busstationen, så bättre kunde det knappast vara.
Dessutom har vi börjat ”gå in ” säckarna nu, så vi kan promenera betydligt längre än tidigare med packningen.
Vi försöker som vanligt orientera oss i omgivningen, så det blir några kilometer man går, jo läkaren har talat om för mig att med mina knän måste jag gå
Visst f….n gör det ont men bara fortsätta, så kommer vi till en 7-11 butik, vi måste ha vatten i alla fall, hello! En rödhårig kille ser på oss , varifrån är ni?
(egentligen trevligt att få en fråga från någon Engelsktalande)
Ok så var det igång igen, de var 2 killar jobbade som missionärer, hade bott här ett år, jag tror den rödhårige sade sig vara från Canada men var mycket stolt över sitt Norska påbrå
Så klart alla möten tar sin tid.
Efter en underbar eftermiddag hos Nuay och Heiki (som vanligt) drar vi vidare.
De tyckte vi borde besöka festen vid floden samma kväll, vilket vi även gjorde, en massa uppträdande, spel, idrottsevenemang, och så klart mat samt dryck
Mycket folk, högt i tak, det var väldigt trevligt
Men man behöver ju lite sömn, så det blev inte så sent.
I morse checkade vi ut, för att gå den lilla biten till busstationen, där vi möttes av stora famnen, vi hade ju mer eller mindre bekantat oss med de flesta redan dagarna innan, alla är ju så lättsamma här.
Vi hade således en stor skara vinkande av oss då vi fortsatte till Buriram.
Härligt, man känner sig verkligen välkommen överallt.
Inger som annars är lite lika ”Emil i Lönneberga” (alltid händer något) höll sig lugn, förutom då hon jagade mygg på toaletten med ”Stjärtspruten” denna handdusch som sitter vid toalettstolen
Så här var det,
Jag satt vid datorn med bar överkropp, hotellrummen består oftast av ett fyrkantigt rum på ungefär 20 m2 i detta utrymme avsätts c:a 4m2 till hygienutrymme med murade väggar som slutar en halv meter från taket, plötsligt blev jag duschad på ryggen, det blev ju kallt, jag tänkte men va f..n händer , tittar upp ser de våta takskivorna, då kan man nästan som i Astrid Lindgrens historia om Emil skrika EEEEEmil
Jag påpekar detta, och får till svar ett bubblande skratt
Hon hade ju fixerat sig vid dessa ljudlösa, plågoandar så hon märkte aldrig att duschen kommer ovanför väggen
Utmaningen var ju att se om vi kommer av på rätt ställe, det har ju inte visat sig vara så stora problem, tidigare, men känner man inte till orterna så!
dessutom finns ju inga skyltar vi kan tyda, bakom oss på bussen sitter en gammal dam , eller vad man kan säga , troligen i vår ålder, med stickad luva på huvudet illröda läppar svarta tänder tror det var 3, de ser ju inte kul ut då de tuggar dessa blad jag inte kommer ihåg vad de heter, ”njutningsmedel”
hon skulle tydligen till Buriram, så det var att försöka kolla in henne, men vi kom ju på att vi hade fungerande GPS i våra mobiltelefoner, så då var detta bekymmer ur världen.
Så väl framme kliver vi ur den kalla bussen ut i värmen för att testa ett nytt ord vi lärt, fonetiskt låter det ”Lång Lem”, hmm säger Inger inte så svårt att minnas kanske, detta betyder hotell.
Och visst funkade det, men de trodde vi kunde prata Thai, så då uppstår ytterligare problem.
Vi går på känn till en bar med till synes sittvänliga möbler för att se på kartan, kolla vår guidebok, möts av en Thaikvinna som berättar att hon bott en tid i Stockholm, tipsade om ett bra hotell (Siriporn)
75 Skr/dygn
Det var ju gångavstånd från busstationen, så bättre kunde det knappast vara.
Dessutom har vi börjat ”gå in ” säckarna nu, så vi kan promenera betydligt längre än tidigare med packningen.
Vi försöker som vanligt orientera oss i omgivningen, så det blir några kilometer man går, jo läkaren har talat om för mig att med mina knän måste jag gå
Visst f….n gör det ont men bara fortsätta, så kommer vi till en 7-11 butik, vi måste ha vatten i alla fall, hello! En rödhårig kille ser på oss , varifrån är ni?
(egentligen trevligt att få en fråga från någon Engelsktalande)
Ok så var det igång igen, de var 2 killar jobbade som missionärer, hade bott här ett år, jag tror den rödhårige sade sig vara från Canada men var mycket stolt över sitt Norska påbrå
Så klart alla möten tar sin tid.
måndag 30 november 2009
Surin-Satek
Surin-Satuk
Har man körkort för motorcykel måste man ju bara prova en sådan här, jodå, det är inte mycket som hindrar henne, och den stolte ägaren biter på naglarna
Nu känns det dags att forsätta vår resa
Gårdagen ägnade vi åt promenader i omgivningen, problemet är ju att man får gå, det tar ju tid, sedan är det för varmt med långpromenader
Så vi beslöt ta taxi till flygplatsen för att utröna om man kunde resa ut ur landet den vägen, detta visade sig inte gå, det går endast flyg på Bangkok
Flygbiljetten skulle kosta runt 2600 Bath i och för sig billigt c:a 500 Skr men går ju inte att jämföra med tåg eller buss.
Så det blev att sitta i skuggan ta någon pilsner, se på folket runt Busstationen och dess marknadsplats.
Utbudet av mat är ju inte lika stort som på turistorter det finns ju så klart kyckling, Inger provade en grillad korv trots min varning, åjo en tugga tog hon
Korven ser jättegod ut men det är som man tappat en sockersäck i smeten, det är inte gott.
Grillad fisk fann vi inte, det kan annars vara riktigt gott, däremot fanns grillad småbläckfisk, det brukar också vara gott, men denna var som gummi och smakade bara Chili
Så det blev att ta det säkraste grillad kyckling och grillad kycklinglever, samt dessa små söta bananer de har här.
Det blir ju väldigt fort mörkt på denna breddgrad så det var bara dra sig mot hotellet, på en bänk vid busstationen stöter vi på en västerlänning, som visade sig komma från Belgien
Han bor här 6 mån/ år, det blev en liten pratstund vi blev presenterade för hans Thailändska hustru var bor ni? På ett litet hotell vid bron, hur mycket betalar ni?
320 Bath. fan, säger han med glimten i ögat, det var dyrt en hel dagslön för en skördearbetare (c:a 60 Skr)
söndag 29 november 2009
Vi befinner oss nu i Surin-Satuk, har lyckats få tag i ett bra hotell i vår prisklass 64 Kr/ dygn varmvatten , AC, Kyl ,TV, samt ispåse, som vi aldrig tidigare fått, och jäkligt kul omgivning, svårt att göra sig förstådd på Engelska, spännande,
Det går inte att hyra motorcykel, de känner inte till fenomenet, så här finns inga turister, härligt!
Vi har besökt Nuay och hennes familj, sett det nya hus de håller på att bygga, intressant byggnad med pool, härlig familj!
Gårdagen inleddes med ett underbart bad i hotellets pool i Surin, vi är ju långt från havet här
Efter en promenad återkommer vi till hotellet,. Oops! Här vimlar det av poliser med skottsäkra västar, vad händer, ingen svarar, vi får inte åka hiss, bara sitta ned i foajen, dessförinnan hade personalen fått oss att byta våning, ingen kunde svara på varför, men det kittlar ju vår nyfikenhet
Så småningom blir vi ändå uppsläppta till vår våning, vi går ut på kvällen, ser hela hotellet omgivet av beväpnade vakter, vi går till vidare mot buss stationen, plötsligt ser vi en stor Svensk flagga och 2 mindre Norska, det har vi aldrig sett här förut, nåja! Det var bara traska på ok, här fanns plötsligt en Norsk bar som erbjöd Svenskt snus och norsk mat, jättekul att träffa ”naboer”
Bara ta en pilsner sitta snacka lite Norsk, det är ju inte så svårt som värmlänning, men du vet man behöver sova också,
Vi kommer till hotellet, skall vi ta en liten drink innan det är läggdags ok!
När vi sitter i baren med ett glas kall pilsner och ett glas vin, väller det plötsligt in en massa kostymklädda herrar, det fattas stolar, ok de får ta de vi hade över, tog dessa tacksamt, jäklar så nyfikna vi blev,
Jag pickar en herre på axeln, frågar om han kan Engelska, yes, vad händer?
Prinsessan är här, samtidigt har Bangkoks polischefer sitt årliga möte här, vi hade ett långt samtal, med denne man, mycket givande, han var mycket imponerad av att vi var så gamla och reste så långt bort, själv hade han endast besökt Ryssland för 10 år sedan. Tårta och vatten serverades, vi konverserade vidare med polishöjdarna, dessutom träffades vi dagen efter för fortsatta intressanta samtal om samhälle, politik framtids utsikter, dumt nog tog vi ingen adress till denne trevliga person
Detta gillar vi båda, så vi stannar nog en tid här för att utforska omgivningen, överbrygga svårigheterna
Så visst händer det mycket på våra äventyr.
Det går inte att hyra motorcykel, de känner inte till fenomenet, så här finns inga turister, härligt!
Vi har besökt Nuay och hennes familj, sett det nya hus de håller på att bygga, intressant byggnad med pool, härlig familj!
Gårdagen inleddes med ett underbart bad i hotellets pool i Surin, vi är ju långt från havet här
Efter en promenad återkommer vi till hotellet,. Oops! Här vimlar det av poliser med skottsäkra västar, vad händer, ingen svarar, vi får inte åka hiss, bara sitta ned i foajen, dessförinnan hade personalen fått oss att byta våning, ingen kunde svara på varför, men det kittlar ju vår nyfikenhet
Så småningom blir vi ändå uppsläppta till vår våning, vi går ut på kvällen, ser hela hotellet omgivet av beväpnade vakter, vi går till vidare mot buss stationen, plötsligt ser vi en stor Svensk flagga och 2 mindre Norska, det har vi aldrig sett här förut, nåja! Det var bara traska på ok, här fanns plötsligt en Norsk bar som erbjöd Svenskt snus och norsk mat, jättekul att träffa ”naboer”
Bara ta en pilsner sitta snacka lite Norsk, det är ju inte så svårt som värmlänning, men du vet man behöver sova också,
Vi kommer till hotellet, skall vi ta en liten drink innan det är läggdags ok!
När vi sitter i baren med ett glas kall pilsner och ett glas vin, väller det plötsligt in en massa kostymklädda herrar, det fattas stolar, ok de får ta de vi hade över, tog dessa tacksamt, jäklar så nyfikna vi blev,
Jag pickar en herre på axeln, frågar om han kan Engelska, yes, vad händer?
Prinsessan är här, samtidigt har Bangkoks polischefer sitt årliga möte här, vi hade ett långt samtal, med denne man, mycket givande, han var mycket imponerad av att vi var så gamla och reste så långt bort, själv hade han endast besökt Ryssland för 10 år sedan. Tårta och vatten serverades, vi konverserade vidare med polishöjdarna, dessutom träffades vi dagen efter för fortsatta intressanta samtal om samhälle, politik framtids utsikter, dumt nog tog vi ingen adress till denne trevliga person
Detta gillar vi båda, så vi stannar nog en tid här för att utforska omgivningen, överbrygga svårigheterna
Så visst händer det mycket på våra äventyr.
fredag 27 november 2009
Dagarna bara flyger iväg, nu har vi någorlunda kommit i fas med tiden, det har varit mycket sömn dessa dagar, jag har aldrig upplevt detta problem tidigare så det är något nytt.
Vi har hunnit byta hotell några gånger, och på så sätt lärt oss de nya ryggsäckarna lite bättre dessutom sände vi ju våra lätta vinterkläder samt Ingers gamla handdrivna köttkvarn till prasat , (jag tror det egentligen heter Pru)
Så bodde vi i de verkliga backpacker kvarteren med inslag av alla möjliga människor från överåriga hippies till ja ”you name it”
Spännande är det i alla fall, man får många intressanta möten
Som det par, (jag tog dumt nog inte namnet) vi träffade i Vietnam (Saigon) hon är från Indonesien, så nu planerar vi att resa åt det hållet, vi får se!
Eller som den kväll då vi satt på trottoaren med en Öl i den varma kvällen, och Inger ombads att visa hur man visslar i händerna, så klart ingen på så kort tid klarade det, men det blev i alla fall en munter folksamling, runt oss
Delen av Bangkok vi befann oss i är Khao San, och på Khao San Road kan man tydligen köpa precis allt man önskar här finns till och med gatuförsäljning av falska id-handlingar körkort presskort ja vad som hest
Men det är lite för ”turistiskt för vår del ändå” man tröttnar fort, vill träffa folket på landsbygden, det blir så mycket intressantare där.
Hur som helst i Bangkok är det inte svårt att hitta hotell dubbelrum med fönster, varmvattendusch, egen toalett ligger på c:a 80 till 100 Skr/natt, klart det finns dyrare och lyxhotell
Vi skall ju bara sova några timmar där samt göra sig ren, när vi ändå pratar priser, lämnade vi in tvätten en dag den var klar på 4 tim priset 5 Skr/ kg
Men som sagt man tröttnar på dessa alltför turistiska inslag, vill se mera av verkligheten,
Så vi bestämde åka till landet för att njuta lite av ortsbefolkningen, träffa några vänner sedan vi var här senast, uppleva nya äventyr.
Så, det var bara bestämma ta dag eller nattbussen resa på mellan 9 -11 timmar, men man behöver sova lite, och det är lite svårt för min del just nu jag har inte blivit bra i mina knän, sedan vi var i Laos i februari, jag hade så jäkla ont, då jag var med Inger till hennes stuga i Dalarna, så jag kliver in på apoteket i Vansbro, frågar expediten, har du något för mina onda knän inte bara värktabletter?
Hon studerar mig, jo du det är artros det, alla i din ålder har det, prova dessa kapslar får du se, det var bara, ta upp ”lädret” och plocka fram sedlarna, och jag tror de hjälper lite i alla fall,
Därför har jag svårt att sitta hopkrupen under den tilltänkta bussresan.
Nej, vi provar tåget i stället, dagtåg är ju rätt kul, men nattåget borde vara skönare, ok sagt och gjort det var bara checka ut från hotellet i BKK ta en taxi till Trainstation, köpa biljetter till nattåget samma dag avgång kl 08.30 vi skulle vara framme i Surin 04.30 i verkligheten kom vi fram kl 06.00, det är ju så det funkar här, jag frågar vill du ha AC eller går det bra utan, vill ha blir svaret, men det kan bli kallt varnarjag, nej då, här är så varmt, nu.
Jäklar så jag frös, vi fick muta konduktören för att få extrafilt, dessutom skulle vi inte få ligga i samma kupé
Nåja det var bara knacka grannen på axeln, kan vi inte byta kupé? eller vill du jag skall ligga hos din fru och du någon annanstans, lite svårt med Engelskan, men då han fattat blev han glad, då återstod problemet att få godkänt av konduktören.
Efter en massa diskussioner på Thai accepterades förslaget utan muta
Vi landar så småningom på Perrongen i Surin, som tur var hade jag memorerat vägen till busstationen och hotell Majestic, jag sa det är bara något kvarter att gå och jag behöver röra mina ben,
Som vanligt blev vi översvämmade av tuk-tukförare vilka ebjöd skjuts för 40 Bath (c:a 8 kr) nej säger Inger vi går, och kan det vara 500 meter så är det inte mycket längre till hotellet, busstationen ligger utanför hotellet
I skrivande stund sitter jag, eller rättare sagt kutar jag mellan datorn och toan, så jag kan hålla mig ren, i dag blir det ingen mat
I morgon blir det att gå ner till bussen för att skaffa biljetter till Satek där vi skall återse vår vän sedan förra gången vi var i närheten, det skall bli ett spännande återseende
Så håll ut det kommer mera
Vi har hunnit byta hotell några gånger, och på så sätt lärt oss de nya ryggsäckarna lite bättre dessutom sände vi ju våra lätta vinterkläder samt Ingers gamla handdrivna köttkvarn till prasat , (jag tror det egentligen heter Pru)
Så bodde vi i de verkliga backpacker kvarteren med inslag av alla möjliga människor från överåriga hippies till ja ”you name it”
Spännande är det i alla fall, man får många intressanta möten
Som det par, (jag tog dumt nog inte namnet) vi träffade i Vietnam (Saigon) hon är från Indonesien, så nu planerar vi att resa åt det hållet, vi får se!
Eller som den kväll då vi satt på trottoaren med en Öl i den varma kvällen, och Inger ombads att visa hur man visslar i händerna, så klart ingen på så kort tid klarade det, men det blev i alla fall en munter folksamling, runt oss
Delen av Bangkok vi befann oss i är Khao San, och på Khao San Road kan man tydligen köpa precis allt man önskar här finns till och med gatuförsäljning av falska id-handlingar körkort presskort ja vad som hest
Men det är lite för ”turistiskt för vår del ändå” man tröttnar fort, vill träffa folket på landsbygden, det blir så mycket intressantare där.
Hur som helst i Bangkok är det inte svårt att hitta hotell dubbelrum med fönster, varmvattendusch, egen toalett ligger på c:a 80 till 100 Skr/natt, klart det finns dyrare och lyxhotell
Vi skall ju bara sova några timmar där samt göra sig ren, när vi ändå pratar priser, lämnade vi in tvätten en dag den var klar på 4 tim priset 5 Skr/ kg
Men som sagt man tröttnar på dessa alltför turistiska inslag, vill se mera av verkligheten,
Så vi bestämde åka till landet för att njuta lite av ortsbefolkningen, träffa några vänner sedan vi var här senast, uppleva nya äventyr.
Så, det var bara bestämma ta dag eller nattbussen resa på mellan 9 -11 timmar, men man behöver sova lite, och det är lite svårt för min del just nu jag har inte blivit bra i mina knän, sedan vi var i Laos i februari, jag hade så jäkla ont, då jag var med Inger till hennes stuga i Dalarna, så jag kliver in på apoteket i Vansbro, frågar expediten, har du något för mina onda knän inte bara värktabletter?
Hon studerar mig, jo du det är artros det, alla i din ålder har det, prova dessa kapslar får du se, det var bara, ta upp ”lädret” och plocka fram sedlarna, och jag tror de hjälper lite i alla fall,
Därför har jag svårt att sitta hopkrupen under den tilltänkta bussresan.
Nej, vi provar tåget i stället, dagtåg är ju rätt kul, men nattåget borde vara skönare, ok sagt och gjort det var bara checka ut från hotellet i BKK ta en taxi till Trainstation, köpa biljetter till nattåget samma dag avgång kl 08.30 vi skulle vara framme i Surin 04.30 i verkligheten kom vi fram kl 06.00, det är ju så det funkar här, jag frågar vill du ha AC eller går det bra utan, vill ha blir svaret, men det kan bli kallt varnarjag, nej då, här är så varmt, nu.
Jäklar så jag frös, vi fick muta konduktören för att få extrafilt, dessutom skulle vi inte få ligga i samma kupé
Nåja det var bara knacka grannen på axeln, kan vi inte byta kupé? eller vill du jag skall ligga hos din fru och du någon annanstans, lite svårt med Engelskan, men då han fattat blev han glad, då återstod problemet att få godkänt av konduktören.
Efter en massa diskussioner på Thai accepterades förslaget utan muta
Vi landar så småningom på Perrongen i Surin, som tur var hade jag memorerat vägen till busstationen och hotell Majestic, jag sa det är bara något kvarter att gå och jag behöver röra mina ben,
Som vanligt blev vi översvämmade av tuk-tukförare vilka ebjöd skjuts för 40 Bath (c:a 8 kr) nej säger Inger vi går, och kan det vara 500 meter så är det inte mycket längre till hotellet, busstationen ligger utanför hotellet
I skrivande stund sitter jag, eller rättare sagt kutar jag mellan datorn och toan, så jag kan hålla mig ren, i dag blir det ingen mat
I morgon blir det att gå ner till bussen för att skaffa biljetter till Satek där vi skall återse vår vän sedan förra gången vi var i närheten, det skall bli ett spännande återseende
Så håll ut det kommer mera
söndag 22 november 2009
Bangkok
Så har vi då äntligen rest bort från detta trista höstväder i Sverige, för att njuta av äventyret i varmare länder.
och med mitt ressällskap (Inger) är det alltid ett äventyr
efter en resa på ungefär 24 timmar med sömn hmm,hmm kommer vi till Bangkok,
skall vi ta samma hotell vi brukar ha eller kanske satsa på något annat , staden är ju stor, runt 10 milj
vi bestämmer resa till khao san ( backpackerområdet)
tar in på närmaste hotell bara för att få sova någon timme,
jag vaknar av att dörren öppnas,och ser Inger i dörrspringan, frågar vad gör du??
skall på toan, men du är ju på väg ut i hotellorridoren, hoops!
trodde jag var hemma
ja det blir en rejäl omställning, man är trött bytt miljö, fått svårt att skilja på morgon och kväll.
så det var bara acceptera situationen.
något dygn senare efter 2 hotellbyten samt en massa sömn har vi äntligen kommit tillrätta
så det var bara att gå ut fixa lite luftigare kläder för överkroppen
så plötsligt ser jag ett bekant ansikte!
han reagrerar, jo men visst vi träffades ju i Ho Chi MIn City för nästan ett år sedan
Världen är trots allt liten
Inger blev då utbjuden på en heldag av hans hustru
och det visade sig ju vara ett besök på en jättestor marknad,
jo du!
det var fel person att överraska med något sådant
marknader ligger liksom inte högt på önskelistan där (som tur är)
och med mitt ressällskap (Inger) är det alltid ett äventyr
efter en resa på ungefär 24 timmar med sömn hmm,hmm kommer vi till Bangkok,
skall vi ta samma hotell vi brukar ha eller kanske satsa på något annat , staden är ju stor, runt 10 milj
vi bestämmer resa till khao san ( backpackerområdet)
tar in på närmaste hotell bara för att få sova någon timme,
jag vaknar av att dörren öppnas,och ser Inger i dörrspringan, frågar vad gör du??
skall på toan, men du är ju på väg ut i hotellorridoren, hoops!
trodde jag var hemma
ja det blir en rejäl omställning, man är trött bytt miljö, fått svårt att skilja på morgon och kväll.
så det var bara acceptera situationen.
något dygn senare efter 2 hotellbyten samt en massa sömn har vi äntligen kommit tillrätta
så det var bara att gå ut fixa lite luftigare kläder för överkroppen
så plötsligt ser jag ett bekant ansikte!
han reagrerar, jo men visst vi träffades ju i Ho Chi MIn City för nästan ett år sedan
Världen är trots allt liten
Inger blev då utbjuden på en heldag av hans hustru
och det visade sig ju vara ett besök på en jättestor marknad,
jo du!
det var fel person att överraska med något sådant
marknader ligger liksom inte högt på önskelistan där (som tur är)
torsdag 5 februari 2009
Sa efter nagra dygn i denna underbara stad, dar vi traffat massor av trevliga likasinnade,
har vi beslutat forlanga var vistelse har, vi vet annu inte riktigt hur vi skall ga tillvaga, men det loser sig!
under dagen har vi fotvandrat till Thailands ambassad,for att skaffa nya visa till landet, lite svar att finna, men med hjalp av skapliga dataprogram kan man ju fa fram det mesta numera,
dessutom har befolkningen varit oss mycket behjalpliga
vi blev mycket imponerade av personalens bemotande, men sa kommer vi ju sa smaningom fram till betalningen, och det ar ju en sak for sig i Asien
det ar US dollar som galler, hur far man det?
jo forst ta ut landets valuta pa en automat, sedan ga till en guldsmed nagon kilometer darifran for att vaxla dessa underliga pengar till US-Dollar,
bankerna vaxlar bara fran US-dollar till Dong inte tvars om
sa da vi antligen kommer tillbaka till ambassaden far vi veta att vi tyvarr blev forsenade, ni far aterkomma i morgon eftermiddag, vad gor man?
bara ta det lungt boka om de planer man har haft, anpassa sig till systemet, vi kan sa klart fa handlingarna tidigare, men!!!
som sagt bara anpassa sig!
med omma ben atervander vi efter ett antal timmars aventyr bland dessa enorma mangder motorcyklister, tillslut helskinnade till vart hotell,
men sa klart blir man lite sugen pa mat igen
sa vi drar ner till hornet,sittande pa dessa mjuka miniplaststolar som ar utplaserade dar utrymme finns,
man far stalla fran sig sitt olglas pa en annu mindre pall, som latt kan flyttas in om det skulle bli razzia
sa visst ar det kul
minst sagt "skitkul" traffade massor av likasinnade fran storre delen av varlden.
allt fran Korea till Canada
sa vi beslot motas dar i morgon kvall igen, sa far vi se, fina tips har vi fatt och kunnat ge.
har vi beslutat forlanga var vistelse har, vi vet annu inte riktigt hur vi skall ga tillvaga, men det loser sig!
under dagen har vi fotvandrat till Thailands ambassad,for att skaffa nya visa till landet, lite svar att finna, men med hjalp av skapliga dataprogram kan man ju fa fram det mesta numera,
dessutom har befolkningen varit oss mycket behjalpliga
vi blev mycket imponerade av personalens bemotande, men sa kommer vi ju sa smaningom fram till betalningen, och det ar ju en sak for sig i Asien
det ar US dollar som galler, hur far man det?
jo forst ta ut landets valuta pa en automat, sedan ga till en guldsmed nagon kilometer darifran for att vaxla dessa underliga pengar till US-Dollar,
bankerna vaxlar bara fran US-dollar till Dong inte tvars om
sa da vi antligen kommer tillbaka till ambassaden far vi veta att vi tyvarr blev forsenade, ni far aterkomma i morgon eftermiddag, vad gor man?
bara ta det lungt boka om de planer man har haft, anpassa sig till systemet, vi kan sa klart fa handlingarna tidigare, men!!!
som sagt bara anpassa sig!
med omma ben atervander vi efter ett antal timmars aventyr bland dessa enorma mangder motorcyklister, tillslut helskinnade till vart hotell,
men sa klart blir man lite sugen pa mat igen
sa vi drar ner till hornet,sittande pa dessa mjuka miniplaststolar som ar utplaserade dar utrymme finns,
man far stalla fran sig sitt olglas pa en annu mindre pall, som latt kan flyttas in om det skulle bli razzia
sa visst ar det kul
minst sagt "skitkul" traffade massor av likasinnade fran storre delen av varlden.
allt fran Korea till Canada
sa vi beslot motas dar i morgon kvall igen, sa far vi se, fina tips har vi fatt och kunnat ge.
tisdag 3 februari 2009
Så kom vi då till Hanoi.
på flygplatsen i Bangkok träffade vi ett par i samma ålder Michael och Diana, från Iowa (USA) som likt oss reser runt med minimal packning, för att se lite av vår värld
de hade dessutom bevistat Vietnam tidigare så de sparade oss en massa bekymmer har vi förstått
för här är det mycket annorlunda
massor av folk, få bilar men enorma mängder motorcyklar som likt gräshoppsvärmar bara drar iväg då det finns plats på vägen,
så här blir det ingen hyra av motorcykel
Michael visade oss hur man går över en gata här, man blundar går bara sakta över så
händer inget, men otäckt är det likväl
dessförinnan tog vi en minibuss vi faktiskt inte fick åka ända fram till gamla staden med
bussen kom vi únderfund med var avsedd för Vietnameser
men att gå någon kilometer är väl ok!
vi har hittills haft en enorm tur att träffa rätt personer vid rätt tillfälle, av någon anledning
som innan vi reste hit får tips om ett varuhus i Bangkok, där vi plötsligt upptäcker en kul Sushirestaurang där man sitter vid ett Löpande band och bara plockar åt sig mat, som man kan endera kan äta som det är
eller koka i den soppa man blir serverad ,man köper mattid, så man äter så mycket man vill under 1 timme och 15 minuter, till ett fast pris
killen före oss tog allt kött på bandet,första halvtimmen
så det blev att smaka på det andra så länge,
men gott var det och enormt mätta blev vi
nåja !
nu befinner vi oss i Hanoi vilket verkar vara en underbar stad, men lite jobbigt med alla dessa profitörer,
svårt att få vara i fred, men man lär sig ju
just hemkommna från en mycket trevlig afton på en Ausraliensisk restaurang vilka vi blev inbjudna till, av just Michael och Diana,
jo då vi har tydligen mycket att uppleva i detta land har vi redan förstått,
hoppas vi kan få lite mera tips av våra "kompisar" innan vi drar vidare, kanske tillsamman,
man vet ju aldrig
så nu får vi se vad de kommande dagarna har att erbjda
på flygplatsen i Bangkok träffade vi ett par i samma ålder Michael och Diana, från Iowa (USA) som likt oss reser runt med minimal packning, för att se lite av vår värld
de hade dessutom bevistat Vietnam tidigare så de sparade oss en massa bekymmer har vi förstått
för här är det mycket annorlunda
massor av folk, få bilar men enorma mängder motorcyklar som likt gräshoppsvärmar bara drar iväg då det finns plats på vägen,
så här blir det ingen hyra av motorcykel
Michael visade oss hur man går över en gata här, man blundar går bara sakta över så
händer inget, men otäckt är det likväl
dessförinnan tog vi en minibuss vi faktiskt inte fick åka ända fram till gamla staden med
bussen kom vi únderfund med var avsedd för Vietnameser
men att gå någon kilometer är väl ok!
vi har hittills haft en enorm tur att träffa rätt personer vid rätt tillfälle, av någon anledning
som innan vi reste hit får tips om ett varuhus i Bangkok, där vi plötsligt upptäcker en kul Sushirestaurang där man sitter vid ett Löpande band och bara plockar åt sig mat, som man kan endera kan äta som det är
eller koka i den soppa man blir serverad ,man köper mattid, så man äter så mycket man vill under 1 timme och 15 minuter, till ett fast pris
killen före oss tog allt kött på bandet,första halvtimmen
så det blev att smaka på det andra så länge,
men gott var det och enormt mätta blev vi
nåja !
nu befinner vi oss i Hanoi vilket verkar vara en underbar stad, men lite jobbigt med alla dessa profitörer,
svårt att få vara i fred, men man lär sig ju
just hemkommna från en mycket trevlig afton på en Ausraliensisk restaurang vilka vi blev inbjudna till, av just Michael och Diana,
jo då vi har tydligen mycket att uppleva i detta land har vi redan förstått,
hoppas vi kan få lite mera tips av våra "kompisar" innan vi drar vidare, kanske tillsamman,
man vet ju aldrig
så nu får vi se vad de kommande dagarna har att erbjda
måndag 2 februari 2009
nu sitter vi pa flygplatsen i Bangkok for att ta oss vidare mot Vietnam,
det har varit nagra kul dagar i Bangkok,
ja sa klart det maste bli kul med det ressallskap jag har,
alltid hander det nagot,
som da vi skulle handla pa Big C dar vi kom ifran varandra med pafoljd att vi sitter 4 timmar vid varsin entre for att vanta in varann,
eller da hon fick tag i hotellets fjarrkontroll till deras tv i lobbyn,
och oavsiktligt paborjar en omprogrammering av satelitmottagaren,
sa visst har vi kul
vi har i allafall bott pa det hotell vi fann senast vi besokte Bangkok (Moms Gasthause) ett mysigt hotell 4-500 bath inkl frukost och internet
sa har ar det bara att fordriva de aterstaende timmarna nu,
lite orolig ar man ju vi har bara enkel biljett till Vietnam,
sa det kan uppsta samma bekymmer som da vi reste hit att vi maste ha returbiljetter,
men vi skall ju vidare till Kambodia hade vi tankt,
sa vi far se hur det blir
nasta gang vi hors blir forhoppningsvis fran Vietnam
det har varit nagra kul dagar i Bangkok,
ja sa klart det maste bli kul med det ressallskap jag har,
alltid hander det nagot,
som da vi skulle handla pa Big C dar vi kom ifran varandra med pafoljd att vi sitter 4 timmar vid varsin entre for att vanta in varann,
eller da hon fick tag i hotellets fjarrkontroll till deras tv i lobbyn,
och oavsiktligt paborjar en omprogrammering av satelitmottagaren,
sa visst har vi kul
vi har i allafall bott pa det hotell vi fann senast vi besokte Bangkok (Moms Gasthause) ett mysigt hotell 4-500 bath inkl frukost och internet
sa har ar det bara att fordriva de aterstaende timmarna nu,
lite orolig ar man ju vi har bara enkel biljett till Vietnam,
sa det kan uppsta samma bekymmer som da vi reste hit att vi maste ha returbiljetter,
men vi skall ju vidare till Kambodia hade vi tankt,
sa vi far se hur det blir
nasta gang vi hors blir forhoppningsvis fran Vietnam
lördag 31 januari 2009
det blev 15 lugna soliga dagar med bad,lite utflykter på motortcykel, bland gummiträd,ananasodilingar, vilda bananer, ja det finns att välja på, dessutom har vi sett en Varan och meterstora svarta ödlor vid och i älven bakom vår bostad, så visst blev det annorlunda
vi har även hittat kilometerlånga helt öde sandstränder
vi har även hittat kilometerlånga helt öde sandstränder
lördag 17 januari 2009
Ater tll Thailand
Sa var det dags igen
den 11 jnuari var det bara packa hop grejerna igen for att atervanda till Thailand
lite krangel blev det ju sa klart, som att vi holl pa att missa bussen till Arlanda , men tack vare mobltelefon fixade det sig.
nasta bekymmer uppstod ju da vi skulle checka in
vi kunde inte checka in for vi saknade returbiljett eller biljett som visade var vi tankte resa efter vart besok i Thai
det var bara losa ekelbiljett till Vietnam
vi overnattade i Bangkok pa Kineshotellet vi bott pa starx innan
darefter var det bara bege sig till Phuket som vi hade tankt oss
hittade hotellet jag bott pa tidigare The Old Towern Hotel bra rumspriser 260 Bath
vi har akt runt lite med motorcykel dar , traffat yngste sonn Hakan som hyr ett hus pa Rawai beach
efter lite rekognosering fastnade vi for ett mysigt hotell pa en mycket lugn strand
Btik pa Naiyang beach stranden rekommenderar jag verkligen mycket nara flygplatsen i Phuket, sa nu blir de nagra lugna varma dagar med sol och bad innan vi drar vidare pa nya aventyr
bilder kommer senare
den 11 jnuari var det bara packa hop grejerna igen for att atervanda till Thailand
lite krangel blev det ju sa klart, som att vi holl pa att missa bussen till Arlanda , men tack vare mobltelefon fixade det sig.
nasta bekymmer uppstod ju da vi skulle checka in
vi kunde inte checka in for vi saknade returbiljett eller biljett som visade var vi tankte resa efter vart besok i Thai
det var bara losa ekelbiljett till Vietnam
vi overnattade i Bangkok pa Kineshotellet vi bott pa starx innan
darefter var det bara bege sig till Phuket som vi hade tankt oss
hittade hotellet jag bott pa tidigare The Old Towern Hotel bra rumspriser 260 Bath
vi har akt runt lite med motorcykel dar , traffat yngste sonn Hakan som hyr ett hus pa Rawai beach
efter lite rekognosering fastnade vi for ett mysigt hotell pa en mycket lugn strand
Btik pa Naiyang beach stranden rekommenderar jag verkligen mycket nara flygplatsen i Phuket, sa nu blir de nagra lugna varma dagar med sol och bad innan vi drar vidare pa nya aventyr
bilder kommer senare
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)