Hyra motorcykel här var inte några stora pro blem, tjejen i hotellreceptionen
Fixade det,
En liten kvinna kommer med motorcykeln, vi får deponera 500000 Dong
Inga papper inget kontrakt,
verkar lite mystiskt, men hon visar upp ett papper på att hon verkligen hyr ut motorcyklar.
Vi fick en helautomatisk, så den är ju riktigt enkel att köra, då var det bara att leta upp en av öns 2 bensinstationer, efter lite letande finner vi den ena
Sedan bara ge sig ut på öns vägnät, inte finns här så många vägar precis, men de som finns är asfalterade, så det är ok.
Den ena vägen går härifrån till flygplatsen, den andra tar slut strax efter fiskehamnen,
Så det var strax gjort.
Plötsligt finner vi en betongbelagd väg som drar iväg upp i bergen,
den tar vi så klart, krokigt och brant, motorcykeln orkade inte upp vi fick gå vid sidan om, nästan så man fick gå på alla fyra,
hoppas det är lite flackare på andra sidan, men nej då,
när vi nästa när uppe på toppen, blir vi plötsligt bortmotade av några män som satt mitt i vägen, vi fick inte komma längre
så det var bara försöka ta sig nerför, det kan du tro var hemskt, men det gick efter mycken möda
vi hade ju tänkt resa till någon beach visd sidan om allfarvägen,
beacher finns det massor av här långa folktomma, med vit sand, men att komma dit var inte lätt, det blir att gå på djungelstigar, så det fick vara.
Vi beslutar återlämna motorcykeln, men det var inte så lätt, tjejen som fixade motorcykeln åt oss var inte där,
en ny tjej fanns i receptionen.
Hon kan inte ett ord Engelska, vi försöker förklara för henne, men hon säger här kan ni inte hyra motorcykel, men dxet gjorde vi ju i morse, kan du inte kontakta tjejen som jobbade här under förmiddagen i dag?
Jag vet inte vem, blir svaret, det är otroligt, vi letar igenom receptionsdisken
För att försöka få fram det papper som visades oss med tel och namn
Inger ringer resebyrån här på ön,som skulle boka returbiljetter åt oss
Killen där kunde lite Engelska,
Han kommer till hotellet för att hjälpa oss, jäklar sån disskusition det blev
Ingen visste var vi hyrt motorcykeln,
Tillslut hittade Inger papperet i en av receptionens skrivbord, som tur var
Resebyråkillen ringde upp uthyraren som fick komma för att hämta cykeln
Så nu sitter vi här med ömmande bakdelar, för att se om vi kan få biljetter
till Saigon igen,
vi har ju inte så lång tid på oss,
annars skulle det vara fint att stanna här kanske en vecka, här är vackert, lugnt, fina stränder, maten är bra tycker vi,
lite svårtuggad i bland, det mesta är ju kokt, men inte tillräckligt länge,
så det blir mycket kyckling och skaldjur.
visst fick vi biljetter,
Killen på Conda Green Travel (Luu Nhat Long)
fixade hela paketet åt oss, på ett förtjänstfullt sätt, dessutom talade han om från början hur många procent han skall ha i vinst.
När vi står utanför hotellet för att vänta på att bli hämtade.
Kommer ett Europeiskt par cyklande, de stannar, vi sågs på Qou Doc
Säger de ni var alldeles röda av vägdammet, dessutom saåg vi er i Saigon sittande på ölstället på backpackergatan,
Märkligt att vi tydligen reser i samma spår, paret i stort sett samma ålder som oss,
från Holland skulle stanna på Con Dao någon vecka till,
för att resa hem den 12 februari.
De bor på en resort vid stranden, men tänkte flytta, för många Vietnameser hade kommit dit, det var ett herrans oljud, det kan jag förstå
För man skulle kunna tro att hela befolkningen har stora hörselproblem, dessutom går de inte i trapporna utan de ”stampar” oavsett tiden på dygnet.
Vi berättade lite om vårt hotell, så de funderar på att flytta, det är nästan hälften så dyrt att ligga där, samt det är mitt i centrum, nära till det lilla man kan göra om kvällarna, sitta på café, tyst och lugnt, om nätterna
Vi fck oss en trevlig pratstund, bytte lite tankar, sedan är det detta med erfarenheter tips och trix.
Nu är vi återigen tillbaka på vårt hotell i Saigon,
Vi har beslutat resa till Bangkok på måndag, kanske resa vidare till Phuket
för att hyra motorcykel, dra upp mot fastlandet och dessa fina sandstränder
vi får se!
Nu skall vi gå ut i kväll så, Inger kanske kan testa krabban,
det har ju inte gått så bra tidigare,men man behöver kolla om det är allergi eller något annat.
Så visst skall det bli spännande.
fredag 29 januari 2010
torsdag 28 januari 2010
Con Dao 27 januari
Det känns skönt att ha ”gecko ödlor” inne på rummet,
vi är nästan helt fria från spindlar och andra otäckingar,
tack vare dessa små kompisar.
Här har vi dock inte haft grodor på rummet som vi hade i Prasat (Pru)
Men man vande sig vid dem med.
Denna morgon blev det att plocka ihop lite kläder, vi räknar ju bara vara borta 2 eller 3e nätter på Con Dao
Taxin skulle hämta oss utanför Albatross travel kontor, ungefär 50 meter att gå, från vårt hotell, Kl 10. 00.
flyget skulle gå kl 13.00, lite tidigt kanske,
15 min före frågar vi efter taxin som vi redan betalat, resebyråtjejen ser fundersamt på oss, det var bara visa kvittot,
ok!
Hon tar telefonen ringer ett samtal, så klart taxi!
den var ju inte förbeställd,
och visst förstår jag det, det är svårt att hålla tider här,
dessutom tog det ju nästan en timme att komma till flygplatsen
här är det ju som i de flesta stora städer i Vietnam,
en herrans massa motorcyklar, som skickligt finner varje kvadratmilimeter, där de skulle kunna smita före.
Vi kommer i alla fall fram, väldigt tidigt enligt vårt sätt att se det,
Ok vi försöker checka in vår ryggsäck, bara ta ur datorn,
de har bett oss göra det, troligen har det varit många krachade datorer i bagaget, tidigare.
Vi går fram till en disk för att fråga, var vi checkar in till Con Dao.
Jag tar det här säger hon!
Vi får våra biljetter, vad skall vi göra nu då?
Ser på biljetterna, aj då!
Boarding 11.30 flyget går ju kl 12.00 istället för 13.00, jo du!
Asien
Det lilla flygplanet skumpade rejält på den korta landningsbanan som går tvärts över ön, men det gick bra denna gången med.
Då skulle det ordnas något sätt att ta sig till en tätort,
Det stod några minibussar utaför, men alla utom en gick till olika hotell eller resorts.
Och den som inte föser in dig på en anläggning, blev omedelbart fullsatt
Så börjar detta eviga tjatande om hotell, gratis resa, ja man får fort nog,
Det var bara kliva in i en minibuss för att komma till centrum
Vi kommer fram till en Resortanläggning,
Vi vill åka till centrum,
det här är centrum, blir svaret,
det måste finnas något annat,
än en resort där övernattningen kostar 40 dollar
nej det finns inget annat, om ni inte kan bo på min kompis hotell, viskar den förslagne unge mannen, som lovade ta oss till Centrum
nu är det så att vare sig Inger eller jag tål då folk försöker ta över
vi vill ha lite kontroll på läget.
Så det blev att betala för skjutsen, traska mot hamnen där inget skulle finnas enligt den unge mannen,
Jo då!
Mat fick vi tag på efter en del sökande,
likaså hotell som hade lediga rum. AHN DAO Hotel
problemet är bara att ingen på hotellet pratar Engelska överhuvudtaget
så vi har fått en rumsnyckel till rum 201 men nummerbrickan är märkt med 301, klart vi försökte förklara, men man ger strax upp
ja det var ju inte det billigaste men vi fixade det själva,
dessutom finns här ett begränsat utbud
enligt 2 tjejer från Holland får utlänningar inte ta in på Guesthouse,
de är endast för Vietnameser,
det skall vi försöka reda ut i morgon.
Vi har förbeställt motorcykel, så vi får se,
nu gäller dusch, klädbyte
Kanske lite mat igen frampå kvällen,
Vi har tänkt strosa runt lite i det lilla centrum som finns här
( utanför resorten)
Så blev det till slut en liten rundvandring, som strax var avklarad.
Men vi träffade en massa kul människor efter vägen, som sade sig prata Engelska, men!
Nåja vi har ju fortfarande våra tentakler kvar,
så det var bara vifta, och prata värmländska, visst som alltid blir det ju jättekul.
Då vi sätter oss på en bar för att få något drickbart,
Flockas folk omkring oss för att få höra varifrån vi är,
Sverige har ingen överhuvudtaget hört talas om,
Det var bara att försöka med nordpolen, hmm, ännu svårare
Så det är bara konstatera ännu en gång,
vi finns inte på världskartan
nåja!
Efter en mycket trevlig eftermiddag/kväll, återvänder vi till vårt hotell
Vi har i alla fall orienterat oss i detta lilla samhälle,
I morgon skall det verkliga äventyret börja,
på denna hittills fantastiska ö.
Du skall veta att här finns inte många turister, inte ens Vietnamesiska.
vi är nästan helt fria från spindlar och andra otäckingar,
tack vare dessa små kompisar.
Här har vi dock inte haft grodor på rummet som vi hade i Prasat (Pru)
Men man vande sig vid dem med.
Denna morgon blev det att plocka ihop lite kläder, vi räknar ju bara vara borta 2 eller 3e nätter på Con Dao
Taxin skulle hämta oss utanför Albatross travel kontor, ungefär 50 meter att gå, från vårt hotell, Kl 10. 00.
flyget skulle gå kl 13.00, lite tidigt kanske,
15 min före frågar vi efter taxin som vi redan betalat, resebyråtjejen ser fundersamt på oss, det var bara visa kvittot,
ok!
Hon tar telefonen ringer ett samtal, så klart taxi!
den var ju inte förbeställd,
och visst förstår jag det, det är svårt att hålla tider här,
dessutom tog det ju nästan en timme att komma till flygplatsen
här är det ju som i de flesta stora städer i Vietnam,
en herrans massa motorcyklar, som skickligt finner varje kvadratmilimeter, där de skulle kunna smita före.
Vi kommer i alla fall fram, väldigt tidigt enligt vårt sätt att se det,
Ok vi försöker checka in vår ryggsäck, bara ta ur datorn,
de har bett oss göra det, troligen har det varit många krachade datorer i bagaget, tidigare.
Vi går fram till en disk för att fråga, var vi checkar in till Con Dao.
Jag tar det här säger hon!
Vi får våra biljetter, vad skall vi göra nu då?
Ser på biljetterna, aj då!
Boarding 11.30 flyget går ju kl 12.00 istället för 13.00, jo du!
Asien
Det lilla flygplanet skumpade rejält på den korta landningsbanan som går tvärts över ön, men det gick bra denna gången med.
Då skulle det ordnas något sätt att ta sig till en tätort,
Det stod några minibussar utaför, men alla utom en gick till olika hotell eller resorts.
Och den som inte föser in dig på en anläggning, blev omedelbart fullsatt
Så börjar detta eviga tjatande om hotell, gratis resa, ja man får fort nog,
Det var bara kliva in i en minibuss för att komma till centrum
Vi kommer fram till en Resortanläggning,
Vi vill åka till centrum,
det här är centrum, blir svaret,
det måste finnas något annat,
än en resort där övernattningen kostar 40 dollar
nej det finns inget annat, om ni inte kan bo på min kompis hotell, viskar den förslagne unge mannen, som lovade ta oss till Centrum
nu är det så att vare sig Inger eller jag tål då folk försöker ta över
vi vill ha lite kontroll på läget.
Så det blev att betala för skjutsen, traska mot hamnen där inget skulle finnas enligt den unge mannen,
Jo då!
Mat fick vi tag på efter en del sökande,
likaså hotell som hade lediga rum. AHN DAO Hotel
problemet är bara att ingen på hotellet pratar Engelska överhuvudtaget
så vi har fått en rumsnyckel till rum 201 men nummerbrickan är märkt med 301, klart vi försökte förklara, men man ger strax upp
ja det var ju inte det billigaste men vi fixade det själva,
dessutom finns här ett begränsat utbud
enligt 2 tjejer från Holland får utlänningar inte ta in på Guesthouse,
de är endast för Vietnameser,
det skall vi försöka reda ut i morgon.
Vi har förbeställt motorcykel, så vi får se,
nu gäller dusch, klädbyte
Kanske lite mat igen frampå kvällen,
Vi har tänkt strosa runt lite i det lilla centrum som finns här
( utanför resorten)
Så blev det till slut en liten rundvandring, som strax var avklarad.
Men vi träffade en massa kul människor efter vägen, som sade sig prata Engelska, men!
Nåja vi har ju fortfarande våra tentakler kvar,
så det var bara vifta, och prata värmländska, visst som alltid blir det ju jättekul.
Då vi sätter oss på en bar för att få något drickbart,
Flockas folk omkring oss för att få höra varifrån vi är,
Sverige har ingen överhuvudtaget hört talas om,
Det var bara att försöka med nordpolen, hmm, ännu svårare
Så det är bara konstatera ännu en gång,
vi finns inte på världskartan
nåja!
Efter en mycket trevlig eftermiddag/kväll, återvänder vi till vårt hotell
Vi har i alla fall orienterat oss i detta lilla samhälle,
I morgon skall det verkliga äventyret börja,
på denna hittills fantastiska ö.
Du skall veta att här finns inte många turister, inte ens Vietnamesiska.
tisdag 26 januari 2010
HCMC Tisdag 26 januari
Nu gäller det att ”ladda” inför morgondagens flygresa till Con Dao
Packa en ”rygga” i stället för som normalt 2,
vi kommer att lämna hälften av vårt bagage på hotellet,
Vi har bokat om , så Check out , blir den 31 januari.
Efter vårt besök på Con Dao
Det gäller även att samla in samt lämna tvätten, så man har rena kläder då vi återkommer.
Vi har besökt den park vi dansade i under våren här
Det byggs förfullt, stora ljusuppsättningar,
tar form, varför?
Så klart nyårsfirandet den 15 februari,
Det skulle vara kul att var kvar här,
få fira tillsamman med dessa underbara människor
Men vi åker ju tillbaka till Sverige då
Kanske vi kan uppleva det Asiatiska nyårsfirandet ändå,
men i Bangkok, vi får se!
Kvällen kommer att gå åt till , just,
planering samt biljettproblem,
våra flygbiljetter har inte kommit ännu,
vi skall ju dessutom fixa biljetter till Bangkok den 31 januari
hotell har vi heller inte bokat, på vår nästa destination Con Dao,
det skall bli spännande.
Kanske vi går för att ta en ” billig” pilsner innan det är sängdags
Man vet aldrig om vi återigen träffar den Argentinske Advokaten, som inte kan dansa tango, men sett en stor del av världen.
Eller det unga paret från Ukraina vi pratade med på vårt hotell
Packa en ”rygga” i stället för som normalt 2,
vi kommer att lämna hälften av vårt bagage på hotellet,
Vi har bokat om , så Check out , blir den 31 januari.
Efter vårt besök på Con Dao
Det gäller även att samla in samt lämna tvätten, så man har rena kläder då vi återkommer.
Vi har besökt den park vi dansade i under våren här
Det byggs förfullt, stora ljusuppsättningar,
tar form, varför?
Så klart nyårsfirandet den 15 februari,
Det skulle vara kul att var kvar här,
få fira tillsamman med dessa underbara människor
Men vi åker ju tillbaka till Sverige då
Kanske vi kan uppleva det Asiatiska nyårsfirandet ändå,
men i Bangkok, vi får se!
Kvällen kommer att gå åt till , just,
planering samt biljettproblem,
våra flygbiljetter har inte kommit ännu,
vi skall ju dessutom fixa biljetter till Bangkok den 31 januari
hotell har vi heller inte bokat, på vår nästa destination Con Dao,
det skall bli spännande.
Kanske vi går för att ta en ” billig” pilsner innan det är sängdags
Man vet aldrig om vi återigen träffar den Argentinske Advokaten, som inte kan dansa tango, men sett en stor del av världen.
Eller det unga paret från Ukraina vi pratade med på vårt hotell
måndag 25 januari 2010
Vung Tau Måndag 25 januari
Morgonen kom, det var bara duscha få lite morgonmål i magen
Rafsa ihop badkläder och handduk,
Taxin skulle ju hämta oss kl 08.00 för att ta oss till kajen där båten till
Vung Tau skulle avgå från kl 08.30,
Det tar minst 15 min till hamnen, med taxi,
Vi väntade till 8.15 ingen taxi,
det var bara ta en taxi på gatan,
få någon att förklara var vi skulle, vi blev några minuter försenade, men hann med ändå
Frågan är hur de gör med den förbeställda resan, ja det får vi kanske se, senare.
I en rasande fart tar bärplansbåten oss nerför floden, resan tar 1 tim 25 minuter
Väl framme i Vung Tau upptäcker vi detta ödsliga färjeläge, en massa taxibilar mycket lite folk,
det var bara att inhandla en karta,
här finns det sådana,
Det var långt till beachen så vi beslutar ta taxi
Som släpper av oss en bit in på beachen,
nu går vi ner till havet för att se hur det ser ut,
Visst totalt öde några få vietnamesiska barn plaskar omkring i det mycklet långgrunda vattenbrynet
Här fanns massor av hotell, restauranger
hopfällda solstolar,
inte en enda människa ,
Vi går en bit längs den öde strandremsan, för att senare vandra upp mot vägen igen,
Det var otäkt
Breda gator, helt tomma, inte en bil inte en motorcykel i sikte
Nu kan du tro man känner sig ensam,
på hotellen finns endast lite tv tittande personal,
som inte kan ett enda ord Engelska
Är det den ekonomiska krisen som ställt till detta tro?
Det vore intressant att veta, men lite svårt då vi inte kan få kontkt med någon Engelsktalande,
vi försöker så klart med, som vanligt armar och ben, men inget gehör för detta, denna gång
Jag har aldrig någonsin sett ett så öde samhälle
Det var bara att återvända till hamnen, timmarna går ju fort och vi hade bara tänkt vara borta över dagen,
annars kunde man säkert övernatta här till mycket låga priser,
vi kunde på ett ställe läsa att rummen kostade 60 000 Dong 24 Sek
Inte var det så lätt att hitta taxi för tillbakafärden,
men det gick tillslut
Köpa nya biljetter för återfärden , pris 2x 160 000 Dong
Vi går till en liten Italiensk restaurang, bestämmer oss för varsin vedugnsbakad minipizza, en flaska rödvin, kan man väl kosta på sig
Vi har ju drygt en timme på oss innan båten går tillbaka
Maten var helt ok, vinet bra, men det var omständigt att få personalen förstå att vi vill ha rumsvarmt rödvin, kallt vatten,
In kommer denna gång 2 st jättestora vinglas, konstigt nog en ljummen flaska rödvin, men så klart en ishink at stoppa den i.
Det är väl bara att konstatera, vi har olika smak.
Vi försöker betala, men det dröjer,
hmm, båten går om 15 min, vi måste bara få notan, nu.
Vi kanske får göra en ”springnota” (då man smiter från notan) utbrister Inger.
Sedan bara konstaterar vi att det aldrig skulle gå,
det tar ju flera minuter för oss att ta sig nerför dessa trappor
nåja notan kommer så vi hinner.
Vi lämnar fram våra biljetter,
Biljettkontrollören tittar på biljetterna, snattrar något på Vietnaesiska, motar tillbaka oss då vi försöker gå ombord.
Pekar att vi skall stanna, vi frågar varför?
Så småningom kommer en kvinna fram, för att tala om för oss,
vi har löst en vuxenbiljett och en barnbiljett.
Det är inte möjligt säger jag, vem av oss ser ut som barn?
Det är nu så att ni inte kommer med om ni inte får andra biljetter
Biljettkillen ringer,
Vi går tillbaka till biljettkontoret,
Plötsligt rusar en kille ut från byggnaden sliter tag i våra biljetter, försvinner in,
då vi öppnar dörren står han där med 1 vuxenbiljett samt 2 barnbiljetter
’
Säger GO! Go!
Jo då vi kom med
Genom att man svettas så enormt, behöver kroppen lite salt,
på båten sålde de popcorn, jag tar en portion,
det brukar ju i alla fall vara lite salt
Öppnar burken smakar, ja det är ju inte klokt,
honungsglacerade!
Sött som bara den.
Nu är vi i alla fall tillbaka på hotellet, skall gå ut för att hämta vår tvätt, planera lite inför vår nästa resa, om vi skall ta båt 18 tim eller flyg 1 timme till Con Dao island
Kanske vi tar en tur till ölschappet för att förhoppningsvis åter träffa våra nyfunna vänner från Sverige
Rafsa ihop badkläder och handduk,
Taxin skulle ju hämta oss kl 08.00 för att ta oss till kajen där båten till
Vung Tau skulle avgå från kl 08.30,
Det tar minst 15 min till hamnen, med taxi,
Vi väntade till 8.15 ingen taxi,
det var bara ta en taxi på gatan,
få någon att förklara var vi skulle, vi blev några minuter försenade, men hann med ändå
Frågan är hur de gör med den förbeställda resan, ja det får vi kanske se, senare.
I en rasande fart tar bärplansbåten oss nerför floden, resan tar 1 tim 25 minuter
Väl framme i Vung Tau upptäcker vi detta ödsliga färjeläge, en massa taxibilar mycket lite folk,
det var bara att inhandla en karta,
här finns det sådana,
Det var långt till beachen så vi beslutar ta taxi
Som släpper av oss en bit in på beachen,
nu går vi ner till havet för att se hur det ser ut,
Visst totalt öde några få vietnamesiska barn plaskar omkring i det mycklet långgrunda vattenbrynet
Här fanns massor av hotell, restauranger
hopfällda solstolar,
inte en enda människa ,
Vi går en bit längs den öde strandremsan, för att senare vandra upp mot vägen igen,
Det var otäkt
Breda gator, helt tomma, inte en bil inte en motorcykel i sikte
Nu kan du tro man känner sig ensam,
på hotellen finns endast lite tv tittande personal,
som inte kan ett enda ord Engelska
Är det den ekonomiska krisen som ställt till detta tro?
Det vore intressant att veta, men lite svårt då vi inte kan få kontkt med någon Engelsktalande,
vi försöker så klart med, som vanligt armar och ben, men inget gehör för detta, denna gång
Jag har aldrig någonsin sett ett så öde samhälle
Det var bara att återvända till hamnen, timmarna går ju fort och vi hade bara tänkt vara borta över dagen,
annars kunde man säkert övernatta här till mycket låga priser,
vi kunde på ett ställe läsa att rummen kostade 60 000 Dong 24 Sek
Inte var det så lätt att hitta taxi för tillbakafärden,
men det gick tillslut
Köpa nya biljetter för återfärden , pris 2x 160 000 Dong
Vi går till en liten Italiensk restaurang, bestämmer oss för varsin vedugnsbakad minipizza, en flaska rödvin, kan man väl kosta på sig
Vi har ju drygt en timme på oss innan båten går tillbaka
Maten var helt ok, vinet bra, men det var omständigt att få personalen förstå att vi vill ha rumsvarmt rödvin, kallt vatten,
In kommer denna gång 2 st jättestora vinglas, konstigt nog en ljummen flaska rödvin, men så klart en ishink at stoppa den i.
Det är väl bara att konstatera, vi har olika smak.
Vi försöker betala, men det dröjer,
hmm, båten går om 15 min, vi måste bara få notan, nu.
Vi kanske får göra en ”springnota” (då man smiter från notan) utbrister Inger.
Sedan bara konstaterar vi att det aldrig skulle gå,
det tar ju flera minuter för oss att ta sig nerför dessa trappor
nåja notan kommer så vi hinner.
Vi lämnar fram våra biljetter,
Biljettkontrollören tittar på biljetterna, snattrar något på Vietnaesiska, motar tillbaka oss då vi försöker gå ombord.
Pekar att vi skall stanna, vi frågar varför?
Så småningom kommer en kvinna fram, för att tala om för oss,
vi har löst en vuxenbiljett och en barnbiljett.
Det är inte möjligt säger jag, vem av oss ser ut som barn?
Det är nu så att ni inte kommer med om ni inte får andra biljetter
Biljettkillen ringer,
Vi går tillbaka till biljettkontoret,
Plötsligt rusar en kille ut från byggnaden sliter tag i våra biljetter, försvinner in,
då vi öppnar dörren står han där med 1 vuxenbiljett samt 2 barnbiljetter
’
Säger GO! Go!
Jo då vi kom med
Genom att man svettas så enormt, behöver kroppen lite salt,
på båten sålde de popcorn, jag tar en portion,
det brukar ju i alla fall vara lite salt
Öppnar burken smakar, ja det är ju inte klokt,
honungsglacerade!
Sött som bara den.
Nu är vi i alla fall tillbaka på hotellet, skall gå ut för att hämta vår tvätt, planera lite inför vår nästa resa, om vi skall ta båt 18 tim eller flyg 1 timme till Con Dao island
Kanske vi tar en tur till ölschappet för att förhoppningsvis åter träffa våra nyfunna vänner från Sverige
söndag 24 januari 2010
Söndag 24 Januari
i dag
Söndag drog vi iväg till Hong Kongmarknaden,
det verkar mera vara en grossistmarknad, bättre priser större utbud, men inte kul att gå på,
gångarna är knappt 1m breda varorna är packade nästan ända upp till taket,
här verkar butikerna handla, för det packas kläder i balar för att sändas till beställaren,
man blir bara stressad, de hade dessutom inte min storlek
så det blir att fara vidare, våra cykeltaxiförare leder oss rätt,
till ett stort varuhus, stor skillnad på pris, men vad gör man,
så gäller det storleken,
jag hittade byxor som verkade vara tillräckligt stora, expediten tog fran måttband för att mäta, jag tar buxorna knäpper igen linningen lindar linningen runt halsen byxorna möts i nacken, rätt storlek, jag tar dom,
den förvånade expediten bara gapade, vi lärde oss tricket i Thailand
byxorna passade perfekt då jag provade dom sedan,
ja jag vet ju att det stämmer.
Nu skulle vi försöka finna en snabbvattenvärmare,
inga problem våra förare,
körde oss till en kvinnlig butiksinnehavare på en hantverksgata, tur att våra förare var med,
hon kunde inte ett ord Engelska,
elektrisk duschvärmare?
Visst, pris 1 500 000 Dong (600 Sek)
hemma kostar dom runt 3000 Sek
Vi sökte även efter gasolvattenväemare för att ta till dalarna, men det finns inte i Vietnam , bara Australien och USA blev svaret, men vi skall kolla i Bangkok
Så var det dags för mat, vi hittade ett litet ställe som verkade ha spännande rätter,
jo!
Här finns ju brett utbud av alla de sorter
Sauterad kyckling, blev valet, och en flaska ”Dalat” Rödvin (Inhemskt vin)
Vi förklarar att vi inte vill ha rödvinet kylt,
(de förvarar ofta rödvinet i kylen här, till vår fasa)
Hon lovar kolla om det går att få okylt rödvin,
bra tycker vi
in kommer så småningom frostade glas, de hade lagt dom i frysen,
en ishink med en flaska iskallt rödvin i.
Ja det är Asien,
ingen idé att hetsa upp sig, bara ta flaskan ur hinken, värma glaset med handen, fylla på det kalla vinet så det fick värmas av luften
det var en god middag faktiskt, vinet blev bra bara det fick omgivningstemperatur,
en flaska rödvin kostar 1000 dong (40 maten 20 Sek)
så det får man väl ta
så var det bara lämna tvätten,
vi skall ju resa vidare strax
för 1 kg tvätt betalar vi 4 Sek om man kan vänta 2 dagar,
annars 6 Sek om man skall hämta dagen efter,
så tvätta själv är inte stor ide,
om man har tillräckligt ombyte med sig
och det har vi ju nu, efter allt handlande.
Söndag drog vi iväg till Hong Kongmarknaden,
det verkar mera vara en grossistmarknad, bättre priser större utbud, men inte kul att gå på,
gångarna är knappt 1m breda varorna är packade nästan ända upp till taket,
här verkar butikerna handla, för det packas kläder i balar för att sändas till beställaren,
man blir bara stressad, de hade dessutom inte min storlek
så det blir att fara vidare, våra cykeltaxiförare leder oss rätt,
till ett stort varuhus, stor skillnad på pris, men vad gör man,
så gäller det storleken,
jag hittade byxor som verkade vara tillräckligt stora, expediten tog fran måttband för att mäta, jag tar buxorna knäpper igen linningen lindar linningen runt halsen byxorna möts i nacken, rätt storlek, jag tar dom,
den förvånade expediten bara gapade, vi lärde oss tricket i Thailand
byxorna passade perfekt då jag provade dom sedan,
ja jag vet ju att det stämmer.
Nu skulle vi försöka finna en snabbvattenvärmare,
inga problem våra förare,
körde oss till en kvinnlig butiksinnehavare på en hantverksgata, tur att våra förare var med,
hon kunde inte ett ord Engelska,
elektrisk duschvärmare?
Visst, pris 1 500 000 Dong (600 Sek)
hemma kostar dom runt 3000 Sek
Vi sökte även efter gasolvattenväemare för att ta till dalarna, men det finns inte i Vietnam , bara Australien och USA blev svaret, men vi skall kolla i Bangkok
Så var det dags för mat, vi hittade ett litet ställe som verkade ha spännande rätter,
jo!
Här finns ju brett utbud av alla de sorter
Sauterad kyckling, blev valet, och en flaska ”Dalat” Rödvin (Inhemskt vin)
Vi förklarar att vi inte vill ha rödvinet kylt,
(de förvarar ofta rödvinet i kylen här, till vår fasa)
Hon lovar kolla om det går att få okylt rödvin,
bra tycker vi
in kommer så småningom frostade glas, de hade lagt dom i frysen,
en ishink med en flaska iskallt rödvin i.
Ja det är Asien,
ingen idé att hetsa upp sig, bara ta flaskan ur hinken, värma glaset med handen, fylla på det kalla vinet så det fick värmas av luften
det var en god middag faktiskt, vinet blev bra bara det fick omgivningstemperatur,
en flaska rödvin kostar 1000 dong (40 maten 20 Sek)
så det får man väl ta
så var det bara lämna tvätten,
vi skall ju resa vidare strax
för 1 kg tvätt betalar vi 4 Sek om man kan vänta 2 dagar,
annars 6 Sek om man skall hämta dagen efter,
så tvätta själv är inte stor ide,
om man har tillräckligt ombyte med sig
och det har vi ju nu, efter allt handlande.
fredag 22 januari 2010
HCMC 23 januari
Visst med en liten turbopropmaskin,
blev vi transporterade till HCMC
Drygt en timmes resa,
man utspisas med 1 liten vattenflaska/ person
Det är ju viktigt att man stänger av dessa kalla utblås från taket i flygplanet
Annars blir det jäkligt kallt, som vanligt.
Ett litet flygplan studsar ju en del vid landning,
så det gäller att ”hålla i hatten”
nåja!
ner kommer man ju alltid
så ta taxi till backpacerstreet (Bui Vien Street District 1 )
HCMC (Saigon) är ju indelat i en massa distrikt
Om du tänker resa till HCMC bör du i alla fall besöka denna gata.
Samma i Hanoi, men jag minns inte gatunamnet där.
Vi har jagat hotellrum runt 180000 Dong (72 Sek)
Funnit en hel del, men det skiljer sig,
vi vill ha varmvatten, riktig, toa man kan sitta på,
kylskåp, luftkonditionering,
beroende på den höga fuktigheten här.
Det är spännande att strosa runt, förhandla om priserna, annorlunda än hemma kan du tro.
Vi har i dag inhandlat några nya skjortor,som man kan svettas i, på marknaden här,
vi har ju gångvstånd dit, kanske en kilometer,
vi måste ju ändå hitta på något innan vi kunde ta vårt rum i besittning.
men du kan tro det tar hårt, på dessa slitna lemmar, så klart det är nyttigt, men , just det jobbigt.
Dessutom står faktiskt solen rakt ovanför våra huvuden, så det blir att söka skugga så fort man bara kan.
Då vi anländer till marknaden (inomhus) blir vi genast påhoppade av dessa panikslagna försäljare,
jo du!
Här är det svårt att behålla lugnet!
Det är bara slå ut med armarna, ryta ”don´t touch me”
(Så jobbigt det är då 4-5 prsoner rusar på dig, drar i kläderna, provar skjortstorleken, samt tjattrar)
De lugnar ner sig lite, men sälja måste de ju ändå,
köparens marknad, är det ju,
vi prutade ner skjortorna från 150 000 till 100 000 Dong (40 Sek) vi kunde säkert gått ännu lägre men det får ju vara lite måtta, eller hur?
Så visst gjorde vi lite affärer, men mera på våra villkor.
Vi har gjort ett ekonomiskt överslag,
för att kunna göra en fiktiv budget
Där vi ser att vi kan leva här 2 personer med boende, mat, dryck och resor, samt allt detta lilla som alltid tillkommer, för mellan 300-400 Sek/ dag
Det blir ungefär 10 000:- / månad för 2 pers
Och du skall veta det fattas oss då inget.
dessutom har vi jäkligt roligt.
Häromkvällen satt vi som vanligt på uteserveringen där de har ”färsköl” för 5000 dong (20 Sek)/ kanna ungefär 2 liter, (dubbelt så mycket som mina nyinhandlade slippers kostade) eller som 2 glas apelsin juice
Vi hälsade på de vi träffat tidigare, hälsar nyanlända välkomna,
Vi är ju lite udda,
alltid det äldsta paret,
alla vill prata, det är jättekul,
flera av personerna häromkvällen var Engelsklärare här,
sedan mellan någon månad till som mest 3 år,
så visst finns möjligheter för den som vill röra på sig,
om man behärskar det Engelska språket någorlunda.
Eller tjejen från England vilken säljer Ryska motorcyklar
(2 taktare) c:a 6000 Sek/st
Eller Amerikanen som flytt från sitt hemland (Vietnam) när kriget mellan Vietcong och USA bröt ut
Eller paret från Dublin som bara hatade Irland, och plötsligt får kontakt med en ensam tjej från Cork,
Listan kan bli hur lång som helst.
Så du kan tro vi lever ett intressant liv nu.
Denna morgon skulle vi äta frukost ute, hade vi tänkt,
kl 08.30 går vi ner, för att upptäcka, en låst port, vi kommer inte ut.
Så det var bara skaka liv i den stackars tjejen, C:a 15 år gammal, vilken låg på bänken i foajén
det var hon som hade portvaktsfunktionen
så visst är här annorlunda,
Vi funderar som nästa steg, på att ta färjan till Von Tau,
vi vet ju inte riktigt vad det är annat än fina stränder,
Vi funderar även på att flyga till Con Dao Island,
vi har aldrig hört talats om den ön tidigare,
men det kan nog vara spännade, att ta några nätter där, hyra motorcykel för att dra runt lite
sedan tillbaka till HCMC några dygn, för att dra vidare till Bangkok
det börjar ju dra ihop sig till ett besök i hemlandet
blev vi transporterade till HCMC
Drygt en timmes resa,
man utspisas med 1 liten vattenflaska/ person
Det är ju viktigt att man stänger av dessa kalla utblås från taket i flygplanet
Annars blir det jäkligt kallt, som vanligt.
Ett litet flygplan studsar ju en del vid landning,
så det gäller att ”hålla i hatten”
nåja!
ner kommer man ju alltid
så ta taxi till backpacerstreet (Bui Vien Street District 1 )
HCMC (Saigon) är ju indelat i en massa distrikt
Om du tänker resa till HCMC bör du i alla fall besöka denna gata.
Samma i Hanoi, men jag minns inte gatunamnet där.
Vi har jagat hotellrum runt 180000 Dong (72 Sek)
Funnit en hel del, men det skiljer sig,
vi vill ha varmvatten, riktig, toa man kan sitta på,
kylskåp, luftkonditionering,
beroende på den höga fuktigheten här.
Det är spännande att strosa runt, förhandla om priserna, annorlunda än hemma kan du tro.
Vi har i dag inhandlat några nya skjortor,som man kan svettas i, på marknaden här,
vi har ju gångvstånd dit, kanske en kilometer,
vi måste ju ändå hitta på något innan vi kunde ta vårt rum i besittning.
men du kan tro det tar hårt, på dessa slitna lemmar, så klart det är nyttigt, men , just det jobbigt.
Dessutom står faktiskt solen rakt ovanför våra huvuden, så det blir att söka skugga så fort man bara kan.
Då vi anländer till marknaden (inomhus) blir vi genast påhoppade av dessa panikslagna försäljare,
jo du!
Här är det svårt att behålla lugnet!
Det är bara slå ut med armarna, ryta ”don´t touch me”
(Så jobbigt det är då 4-5 prsoner rusar på dig, drar i kläderna, provar skjortstorleken, samt tjattrar)
De lugnar ner sig lite, men sälja måste de ju ändå,
köparens marknad, är det ju,
vi prutade ner skjortorna från 150 000 till 100 000 Dong (40 Sek) vi kunde säkert gått ännu lägre men det får ju vara lite måtta, eller hur?
Så visst gjorde vi lite affärer, men mera på våra villkor.
Vi har gjort ett ekonomiskt överslag,
för att kunna göra en fiktiv budget
Där vi ser att vi kan leva här 2 personer med boende, mat, dryck och resor, samt allt detta lilla som alltid tillkommer, för mellan 300-400 Sek/ dag
Det blir ungefär 10 000:- / månad för 2 pers
Och du skall veta det fattas oss då inget.
dessutom har vi jäkligt roligt.
Häromkvällen satt vi som vanligt på uteserveringen där de har ”färsköl” för 5000 dong (20 Sek)/ kanna ungefär 2 liter, (dubbelt så mycket som mina nyinhandlade slippers kostade) eller som 2 glas apelsin juice
Vi hälsade på de vi träffat tidigare, hälsar nyanlända välkomna,
Vi är ju lite udda,
alltid det äldsta paret,
alla vill prata, det är jättekul,
flera av personerna häromkvällen var Engelsklärare här,
sedan mellan någon månad till som mest 3 år,
så visst finns möjligheter för den som vill röra på sig,
om man behärskar det Engelska språket någorlunda.
Eller tjejen från England vilken säljer Ryska motorcyklar
(2 taktare) c:a 6000 Sek/st
Eller Amerikanen som flytt från sitt hemland (Vietnam) när kriget mellan Vietcong och USA bröt ut
Eller paret från Dublin som bara hatade Irland, och plötsligt får kontakt med en ensam tjej från Cork,
Listan kan bli hur lång som helst.
Så du kan tro vi lever ett intressant liv nu.
Denna morgon skulle vi äta frukost ute, hade vi tänkt,
kl 08.30 går vi ner, för att upptäcka, en låst port, vi kommer inte ut.
Så det var bara skaka liv i den stackars tjejen, C:a 15 år gammal, vilken låg på bänken i foajén
det var hon som hade portvaktsfunktionen
så visst är här annorlunda,
Vi funderar som nästa steg, på att ta färjan till Von Tau,
vi vet ju inte riktigt vad det är annat än fina stränder,
Vi funderar även på att flyga till Con Dao Island,
vi har aldrig hört talats om den ön tidigare,
men det kan nog vara spännade, att ta några nätter där, hyra motorcykel för att dra runt lite
sedan tillbaka till HCMC några dygn, för att dra vidare till Bangkok
det börjar ju dra ihop sig till ett besök i hemlandet
onsdag 20 januari 2010
Cá Mau
Detta var nog det mest besvärliga vi varit ute för, hittills.
Här finns inget att göra, bara träsken, räkodlingarna
Och alla fåglar som lever i sumpmarkerna
Nu är det så att Ca Mau är beryktad för sina aggressiva myggor,
så det är ine kul att gå ut på kvällen,
dessutom har det under december, brutuit ut fågelinfluensa här igen
så man får vara extra observant
det är otroligt svårt att göra sig förstådd, stadskartor finns inte,
blev vi varse, vi bor vägg i vägg med turistdepartementet upptäckte vi
vi travade in på gården mot entrén,
det blev ett jäkla hallå på gatan utanför alla skrek no no!
Och pekade på vårt hotell
Men vi fortsatte, då springer en kvinna fram för att dra oss tillbaka
Vi är ju lite större så det var bara fortsätta, vi möttes i på trappan av en tjänsteman som vänligt räckte fram handen för att hälsa,
Jag lade fram vårt ärende,
fick svaret ja det finns inga stadskartor, efter att visat upp en annan karta peka och säga Ca Mau
mycket få kan Engelska överhuvudtaget, det gäller att leta upp dem,
sedan visar det sig att, språkkunskaperna ändå inte räcker till.
Vi har beslutat fortsätta till Ho Chi Minh City med flyg, biljetter har vi lyckats ordna med hotellpersonalen,
Pris C.a 300 Sek /person, inkl transfer, från hotellet kl 06.30
det finns ju översättningsprogram att tillgå,
men det är svårt att skriva av alla dessa konstiga tecken som gäller.
Hittills har vi här inte sett en enda person med samma hudfärg som vår,
Det är väl därför vi blir så uppmärksammade,
en liten tjej höll på att köra omkull då hon såg oss,
alla vinkar in oss för att sitta ned en stund
men som sagt mat är det inte lätt att hitta här, som passar vår smak,
det är mest dessa nudelsoppor, nåja det går väl an, men vi är ju vana lite variation i allafall.
Häromdagen chansade vi på ett matställe, där vi blev inropade, för att se vad de andra gästerna åt,
ok det såg skapligt ut, grillat kött med ris och grönsaker
Vi pekade, för att visa vi ville ha samma mat,
hon gick fram själv och pekade
Vi nickade till svar,
Först kommer en jättetallrik med blad av alla de sorter,
det var mynta, oregano, och denna koriander som slår ihjäl allt annat.
Sedan kommer det in 2 stora skålar med ,
just det nudelsoppa,
vad gör man?
Ingen idé att hetsa upp sig, bara stoppa i sig så man inte svälter ihjäl,
lämna merparten,
peka på bordet, de andra gästerna suttit vid,
för att påminna om beställningen,
men möts bara av en ” tom fågelholk”
ja det är ju inte deras fel att vi inte kan prata Vietnamesiska
frukosten på hotellet, är en stor buffé.
där merparten består av söta blandningar med bönor, och något annat,
kakor, mycket fet Pressad skinka, som inte smakar något, samt
någon korv som mest består av fett och svartpeppar
klart det finns frukt också, som tur är, och bröd samt en brödrost
så vår frukost består av rostat bröd, marmelad, the, lite frukt, samt numera det vi hittade i en frysbox i en affär, Yoghurt.
Vi har i dag försökt hitta gatumarknaden,
men fick ge upp efter 4 timmars prommenad,
som tur är skiner inte solen i dag heller,
jag undrar om den gör det någon dag här, i denna fuktiga stad,
ungefär 87-89 % luftfuktighet, nu
under vår prommenad hittar vi ett gatustånd utanför ett plåtslageri,
där grillades det marinerat kött, som serverades med ris och någon syrlig sås samt soya, och som vanligt Vietnamesiskt isté
så där satt vi på dessa enormt låga pallar, med knäna alldeles under hakan för att försöka äta och prata lite mellan dessa bullrande hammarslag
plötsligt rullar det ut en stor rulle rostfri plåt mellan borden,
för att klippas av i avsedd längd
jobbigt var det,
men det var det godaste vi ätit i denna stad.
Nu börjar det småskvätta ute igen,
så det blir att packa och förbereda för morgondagen
Länken till bilderna från Cá Mau
http://picasaweb.google.com/Conny.Bjork/CaMau?authkey=Gv1sRgCJLEgqv744Ttfg
Här finns inget att göra, bara träsken, räkodlingarna
Och alla fåglar som lever i sumpmarkerna
Nu är det så att Ca Mau är beryktad för sina aggressiva myggor,
så det är ine kul att gå ut på kvällen,
dessutom har det under december, brutuit ut fågelinfluensa här igen
så man får vara extra observant
det är otroligt svårt att göra sig förstådd, stadskartor finns inte,
blev vi varse, vi bor vägg i vägg med turistdepartementet upptäckte vi
vi travade in på gården mot entrén,
det blev ett jäkla hallå på gatan utanför alla skrek no no!
Och pekade på vårt hotell
Men vi fortsatte, då springer en kvinna fram för att dra oss tillbaka
Vi är ju lite större så det var bara fortsätta, vi möttes i på trappan av en tjänsteman som vänligt räckte fram handen för att hälsa,
Jag lade fram vårt ärende,
fick svaret ja det finns inga stadskartor, efter att visat upp en annan karta peka och säga Ca Mau
mycket få kan Engelska överhuvudtaget, det gäller att leta upp dem,
sedan visar det sig att, språkkunskaperna ändå inte räcker till.
Vi har beslutat fortsätta till Ho Chi Minh City med flyg, biljetter har vi lyckats ordna med hotellpersonalen,
Pris C.a 300 Sek /person, inkl transfer, från hotellet kl 06.30
det finns ju översättningsprogram att tillgå,
men det är svårt att skriva av alla dessa konstiga tecken som gäller.
Hittills har vi här inte sett en enda person med samma hudfärg som vår,
Det är väl därför vi blir så uppmärksammade,
en liten tjej höll på att köra omkull då hon såg oss,
alla vinkar in oss för att sitta ned en stund
men som sagt mat är det inte lätt att hitta här, som passar vår smak,
det är mest dessa nudelsoppor, nåja det går väl an, men vi är ju vana lite variation i allafall.
Häromdagen chansade vi på ett matställe, där vi blev inropade, för att se vad de andra gästerna åt,
ok det såg skapligt ut, grillat kött med ris och grönsaker
Vi pekade, för att visa vi ville ha samma mat,
hon gick fram själv och pekade
Vi nickade till svar,
Först kommer en jättetallrik med blad av alla de sorter,
det var mynta, oregano, och denna koriander som slår ihjäl allt annat.
Sedan kommer det in 2 stora skålar med ,
just det nudelsoppa,
vad gör man?
Ingen idé att hetsa upp sig, bara stoppa i sig så man inte svälter ihjäl,
lämna merparten,
peka på bordet, de andra gästerna suttit vid,
för att påminna om beställningen,
men möts bara av en ” tom fågelholk”
ja det är ju inte deras fel att vi inte kan prata Vietnamesiska
frukosten på hotellet, är en stor buffé.
där merparten består av söta blandningar med bönor, och något annat,
kakor, mycket fet Pressad skinka, som inte smakar något, samt
någon korv som mest består av fett och svartpeppar
klart det finns frukt också, som tur är, och bröd samt en brödrost
så vår frukost består av rostat bröd, marmelad, the, lite frukt, samt numera det vi hittade i en frysbox i en affär, Yoghurt.
Vi har i dag försökt hitta gatumarknaden,
men fick ge upp efter 4 timmars prommenad,
som tur är skiner inte solen i dag heller,
jag undrar om den gör det någon dag här, i denna fuktiga stad,
ungefär 87-89 % luftfuktighet, nu
under vår prommenad hittar vi ett gatustånd utanför ett plåtslageri,
där grillades det marinerat kött, som serverades med ris och någon syrlig sås samt soya, och som vanligt Vietnamesiskt isté
så där satt vi på dessa enormt låga pallar, med knäna alldeles under hakan för att försöka äta och prata lite mellan dessa bullrande hammarslag
plötsligt rullar det ut en stor rulle rostfri plåt mellan borden,
för att klippas av i avsedd längd
jobbigt var det,
men det var det godaste vi ätit i denna stad.
Nu börjar det småskvätta ute igen,
så det blir att packa och förbereda för morgondagen
Länken till bilderna från Cá Mau
http://picasaweb.google.com/Conny.Bjork/CaMau?authkey=Gv1sRgCJLEgqv744Ttfg
måndag 18 januari 2010
Ca Mau Måndag 18 januari
Så har vi kommit fram till Cá Mau,
efter en intressant resa med båt, som rymmer 30 sittande Vietnameser,
man fick huka sig rejält för att kunna komma in till sitttplatserna
takhöjdet är inte mycket mera än 1,5 meter,
sätena är så små att vi behövde utnyttja 2 sittplatser per person
benutrymmet är även därefter, så det blev att sitta 3 timmar med hårt böjda ben.
själv kunde jag knappt stå upp då vi klev iland.
Båten gick rktigt fort, uppskattningsvis 40 knop, det var ett ständigt kryssande mellan alla andra båtar på floden, här gäller då inte högertrafik
Några gånger fick kaptenen stanna för att backa en bit,
propellern var full med skräp,
så det är nästan som att i hög fart åka båt i ett stort avloppsdike
man ser verkligen vilken viktig funktion floderna fortfarande har
i stort sett hela vägen under 3 timmar såg vi hus byggda alldeles vid floden eller på pålar ute i floden,
svinstiorna var byggda ute i floden så det var rena svin vi kunde se, allt de släpper från sig rasade ner i vattnet,
toaletterna består av 4 träpålar där sidorna klätts med gräs,plast,eller plåt
ungefär som ett utedass med den skillnaden att det är byggt
över vatten ( vattentoalett)
efter 3 timmar kommer vi faktiskt fram till målet
då vi lyckligt kommit i land gäller det att försöka bli av med alla dessa förhatliga motorcykeltaxis, som surrar likt en flugsvärm,
på alla sådana här platser, för att dra i ryggsäckar och bagage.
Inger parkerar sig på en bänk, själv beger jag mig ut i omgivningen på hotelljakt.
Ingen pratar Engelska, inte en skylt finns översättning på heller,
vad heter hotell på Vietnamesiska?
Så det var bara återvända, till Inger,
för att finna henne prata med en annan passagerare,
som det visade sig bor i staden,
han kunde lite Engelska, men det var mycket lite, nästan omöjligt att förstå
så det fick bli som vanligt, armar och benspråk,
så klart det funkade igen,
här finns inga hotell, det är 3km dit
han ringde efter en taxi som skulle köra oss till ett hotell,
men det är för trångt för en bil här, den stannar ute på gatan,
han följer oss genom gränderna så vi till slut kom ut på gatan, väntade på taxin, det är fantasktiskt så hjälpsamma de är.
Hotellet, NHÀ HÀNG KHÁ CH SAN var ett av de flottaste vi bott på under vår resa, 2 dörrvaktmästare,stor reseption, hiss, men ingen kan Engelska, så det blev mycket prat och tecken, innan vi fick fram rumspriserna text på Vietmanesiska, vi lyckades i allafall få dem att förstå vi ville se på rummet först.
Jättefint, rum med internet, kylskåp, luftkond, varmvatten även badkar
Priset 21800 Dong, 12 dollar ungefär. C.a 86 Sek
Så nu börjar jakten på stadskartor igen
efter en intressant resa med båt, som rymmer 30 sittande Vietnameser,
man fick huka sig rejält för att kunna komma in till sitttplatserna
takhöjdet är inte mycket mera än 1,5 meter,
sätena är så små att vi behövde utnyttja 2 sittplatser per person
benutrymmet är även därefter, så det blev att sitta 3 timmar med hårt böjda ben.
själv kunde jag knappt stå upp då vi klev iland.
Båten gick rktigt fort, uppskattningsvis 40 knop, det var ett ständigt kryssande mellan alla andra båtar på floden, här gäller då inte högertrafik
Några gånger fick kaptenen stanna för att backa en bit,
propellern var full med skräp,
så det är nästan som att i hög fart åka båt i ett stort avloppsdike
man ser verkligen vilken viktig funktion floderna fortfarande har
i stort sett hela vägen under 3 timmar såg vi hus byggda alldeles vid floden eller på pålar ute i floden,
svinstiorna var byggda ute i floden så det var rena svin vi kunde se, allt de släpper från sig rasade ner i vattnet,
toaletterna består av 4 träpålar där sidorna klätts med gräs,plast,eller plåt
ungefär som ett utedass med den skillnaden att det är byggt
över vatten ( vattentoalett)
efter 3 timmar kommer vi faktiskt fram till målet
då vi lyckligt kommit i land gäller det att försöka bli av med alla dessa förhatliga motorcykeltaxis, som surrar likt en flugsvärm,
på alla sådana här platser, för att dra i ryggsäckar och bagage.
Inger parkerar sig på en bänk, själv beger jag mig ut i omgivningen på hotelljakt.
Ingen pratar Engelska, inte en skylt finns översättning på heller,
vad heter hotell på Vietnamesiska?
Så det var bara återvända, till Inger,
för att finna henne prata med en annan passagerare,
som det visade sig bor i staden,
han kunde lite Engelska, men det var mycket lite, nästan omöjligt att förstå
så det fick bli som vanligt, armar och benspråk,
så klart det funkade igen,
här finns inga hotell, det är 3km dit
han ringde efter en taxi som skulle köra oss till ett hotell,
men det är för trångt för en bil här, den stannar ute på gatan,
han följer oss genom gränderna så vi till slut kom ut på gatan, väntade på taxin, det är fantasktiskt så hjälpsamma de är.
Hotellet, NHÀ HÀNG KHÁ CH SAN var ett av de flottaste vi bott på under vår resa, 2 dörrvaktmästare,stor reseption, hiss, men ingen kan Engelska, så det blev mycket prat och tecken, innan vi fick fram rumspriserna text på Vietmanesiska, vi lyckades i allafall få dem att förstå vi ville se på rummet först.
Jättefint, rum med internet, kylskåp, luftkond, varmvatten även badkar
Priset 21800 Dong, 12 dollar ungefär. C.a 86 Sek
Så nu börjar jakten på stadskartor igen
lördag 16 januari 2010
Söndag 17 januari
Söndag 17 januari
Rach Gia
I dag är det 3 december enligt den Chinesiska kalendern,
så att nyårsnatten infaller den 15 februari tycks stämma,
vi skall ju åka hem då,
det skall bli spännande att se om det är som det sägs här,
allt lär vara stängt då.
nåja vi reser ju från Bangkok.
Vi får se
Rach Gia är ingen liten stad precis,
dessutom finns här inte många turister,
alldeles utanför vårt hotell står en staty av Nguen Trung Truc
på kvällarna tänder folk rökelse samt knäböjer för att be, framför statyn
det visade sig vara en frihetshjälte från 1800 talets mitt som lyckades bränna ett av Fransmännens skepp, hans mor samt många andra stadsbor togs tillfånga Fransmännen hotade döda samtliga om han inte självmant gav upp.
Vilket han gjorde och avrättades på marknadsplatsen 27 oktober 1868
vi har under 2 dagar sett 2 familjer med vit hudfärg, så här stannar man normalt inte.
Och jag förstår det, här är väldigt svårt att hitta restauranger
Eller någon som kan Engelska.
Så det är verkligen kroppsspråk som får gälla
Vi frågade efter restaurang och blev följda till en butik som sålde tårtor
Så du kanske förstår det är lite lurigt
Här dukar inte restaurangerna upp ute på trottoaren som vi normalt träffat på i Vietnam
Man får leta upp dem i små gränder och skrymslen
Så det tar ju lång tid innan man kan få något annat än grillad anka och nudlar,
för det finns överallt på gatan.
Nu börjar vi tröttna på alla dessa barn vars föräldrar skickar fram,
för att säga ”hello” och ta i hand.
Man känner sig faktiskt som lite rymdvarelse, här
Det vore skönt att bara få promenera utan all uppståndelse runt om
Nu är det ju bara så,
Det är exakt likadant att korsa en gata här som det var i Hanoi
Här myllrar det också av motorcyklar,
att vänta tills det blir tomt, är omöjligt
Kanske om natten, men inte dagtid
Så det är bara gå rakt ut i gatan,
de väjer så elegant så det är inte klokt
Men kommer det bilar i svärmen kan man vara farligt ute,
som tur är finns inte många bilar här
när vi under dagen passerade en av broarna, får vi se att en gammal tandlös kvinna bodde under brospannet,
hon plockade upp det som flöt förbi i floden för att sälja, antar jag.
Då hon upptäckte oss gömde hon sig
Så går naturligtvis vår förlängningsladd sönder, den är stor att dra med sig,
5 uttag, så vi har ändå pratat på att hitta någon mindre.
Plötsligt hittar vi ett litet kyffe, där en kvinna sitter på huk, för att byta element i en vattenkokare,
jag frågar om hon har förlängningssladd, hon kan så klart inte Engelska , men det var att köra med samma metod som i Thailand, genom att använda fingrar och armar
hon fixar det hela,
hon tillverkar en förlängningssladd med 3 uttag till oss,
så visst kan man förklara mycket med kroppen, dessutom fick omgivningen sig ett gott skratt den dagen.
Så roligt har vi ju!
Vi har ju blivit lite mera kändisar här, snacket har nog gått om de tokiga utlänningarna
Nu har vi bestämt oss för att resa vidare.
frågan är,om det finns något annat sätt än med buss.
Jo då!
Man kan resa med små färjor får vi veta 20-30 personer/båt.
på floden om man reser till Cá Mau tror jag det heter,
det är en stad lite längre in i Mekongdeltat,
därefter blir det antagligen buss mot HCMC (Saigon) därifrån kommer vi att flyga till Bangkok, före den 5:e februari, våra Visa går ut då.
Rach Gia
I dag är det 3 december enligt den Chinesiska kalendern,
så att nyårsnatten infaller den 15 februari tycks stämma,
vi skall ju åka hem då,
det skall bli spännande att se om det är som det sägs här,
allt lär vara stängt då.
nåja vi reser ju från Bangkok.
Vi får se
Rach Gia är ingen liten stad precis,
dessutom finns här inte många turister,
alldeles utanför vårt hotell står en staty av Nguen Trung Truc
på kvällarna tänder folk rökelse samt knäböjer för att be, framför statyn
det visade sig vara en frihetshjälte från 1800 talets mitt som lyckades bränna ett av Fransmännens skepp, hans mor samt många andra stadsbor togs tillfånga Fransmännen hotade döda samtliga om han inte självmant gav upp.
Vilket han gjorde och avrättades på marknadsplatsen 27 oktober 1868
vi har under 2 dagar sett 2 familjer med vit hudfärg, så här stannar man normalt inte.
Och jag förstår det, här är väldigt svårt att hitta restauranger
Eller någon som kan Engelska.
Så det är verkligen kroppsspråk som får gälla
Vi frågade efter restaurang och blev följda till en butik som sålde tårtor
Så du kanske förstår det är lite lurigt
Här dukar inte restaurangerna upp ute på trottoaren som vi normalt träffat på i Vietnam
Man får leta upp dem i små gränder och skrymslen
Så det tar ju lång tid innan man kan få något annat än grillad anka och nudlar,
för det finns överallt på gatan.
Nu börjar vi tröttna på alla dessa barn vars föräldrar skickar fram,
för att säga ”hello” och ta i hand.
Man känner sig faktiskt som lite rymdvarelse, här
Det vore skönt att bara få promenera utan all uppståndelse runt om
Nu är det ju bara så,
Det är exakt likadant att korsa en gata här som det var i Hanoi
Här myllrar det också av motorcyklar,
att vänta tills det blir tomt, är omöjligt
Kanske om natten, men inte dagtid
Så det är bara gå rakt ut i gatan,
de väjer så elegant så det är inte klokt
Men kommer det bilar i svärmen kan man vara farligt ute,
som tur är finns inte många bilar här
när vi under dagen passerade en av broarna, får vi se att en gammal tandlös kvinna bodde under brospannet,
hon plockade upp det som flöt förbi i floden för att sälja, antar jag.
Då hon upptäckte oss gömde hon sig
Så går naturligtvis vår förlängningsladd sönder, den är stor att dra med sig,
5 uttag, så vi har ändå pratat på att hitta någon mindre.
Plötsligt hittar vi ett litet kyffe, där en kvinna sitter på huk, för att byta element i en vattenkokare,
jag frågar om hon har förlängningssladd, hon kan så klart inte Engelska , men det var att köra med samma metod som i Thailand, genom att använda fingrar och armar
hon fixar det hela,
hon tillverkar en förlängningssladd med 3 uttag till oss,
så visst kan man förklara mycket med kroppen, dessutom fick omgivningen sig ett gott skratt den dagen.
Så roligt har vi ju!
Vi har ju blivit lite mera kändisar här, snacket har nog gått om de tokiga utlänningarna
Nu har vi bestämt oss för att resa vidare.
frågan är,om det finns något annat sätt än med buss.
Jo då!
Man kan resa med små färjor får vi veta 20-30 personer/båt.
på floden om man reser till Cá Mau tror jag det heter,
det är en stad lite längre in i Mekongdeltat,
därefter blir det antagligen buss mot HCMC (Saigon) därifrån kommer vi att flyga till Bangkok, före den 5:e februari, våra Visa går ut då.
15 januari
vi sitter sista kvällen på ön
har handlat lite mat, på nattmarknaden,
så klart det blir kyckling,
det är det enda säkra här.eller fisk,
men kycklingen brukar smaka lite mera
Kan vara gott att ta med sig på överfarten,
samt en flaska vin. Vang Dalat, ett inte så tokigt rödvin från Vietnam
De vill gärna kyla det här, men vi tycker det smakar bäst i rumstemperatur
C:a 30 +
Visst vi är väl olika.
Så i morgon går vi till restaurangen vi funnit, Ngä Näm Luán
Svårt att stava till,
för att få en ”riktig” frukost
Innan bussen hämtar oss från resebyrån
Morgonen kom
Vi gick upp till restaurangen, med eget inhandlat bacon, för att få den frukost vi önskade oss, nåja missförstånd så klart,
men gott blev det i alla fall.
Då vi kommer tiollbaka till hotellet för att checka ut, väntar den gamle dansante mannen på oss för att ta farväl,
Vi åker inte förrän om en timme, så vi kan väl gå över gatan för att få en öl?
Visst
Vi hade en trevlig stund med någon pilsner,
han ville nog bra gärna följa oss, på vår resa.
Bussen kommer, det var bara kliva på,
resa vidare till hamnen där båten skulle avgå,
20 min innan avfärd anträdde vi hamnpiren,
båten var långtifrån fullsatt
Så det fanns gott om plats att duka upp kyckling, samt rödvin,
resan går ju fortare om man har, något att göra under tiden,
båten gick ju fort,
jag försökte få reda på hur fort det gick,
Engelska är ett svårt språk här tydligen,
men med kroppsspråk tror jag mig fått veta att hastigheten låg runt 40 knop
så var det detta igen med alla dessa hjälpsamma motorcykelförare som vet vad vi önskar.
Det var som vanlitgt bara försöka slå sig fri, vandra vidare,
vi fick under båtfärden tips av ett Franskt par på ett område med billiga
hotell,
Vi går nog dit under kvällen för att kolla
Under tiden ”häckar” vi på ett hotell vid hamnbassängen,
fläkt, toa inne, ínget varmvatten, men det är varmt ändå.
80000 Dong koster rummet ungefär 30 Sek/ natt
Det är det billigaste boendet hittils
har handlat lite mat, på nattmarknaden,
så klart det blir kyckling,
det är det enda säkra här.eller fisk,
men kycklingen brukar smaka lite mera
Kan vara gott att ta med sig på överfarten,
samt en flaska vin. Vang Dalat, ett inte så tokigt rödvin från Vietnam
De vill gärna kyla det här, men vi tycker det smakar bäst i rumstemperatur
C:a 30 +
Visst vi är väl olika.
Så i morgon går vi till restaurangen vi funnit, Ngä Näm Luán
Svårt att stava till,
för att få en ”riktig” frukost
Innan bussen hämtar oss från resebyrån
Morgonen kom
Vi gick upp till restaurangen, med eget inhandlat bacon, för att få den frukost vi önskade oss, nåja missförstånd så klart,
men gott blev det i alla fall.
Då vi kommer tiollbaka till hotellet för att checka ut, väntar den gamle dansante mannen på oss för att ta farväl,
Vi åker inte förrän om en timme, så vi kan väl gå över gatan för att få en öl?
Visst
Vi hade en trevlig stund med någon pilsner,
han ville nog bra gärna följa oss, på vår resa.
Bussen kommer, det var bara kliva på,
resa vidare till hamnen där båten skulle avgå,
20 min innan avfärd anträdde vi hamnpiren,
båten var långtifrån fullsatt
Så det fanns gott om plats att duka upp kyckling, samt rödvin,
resan går ju fortare om man har, något att göra under tiden,
båten gick ju fort,
jag försökte få reda på hur fort det gick,
Engelska är ett svårt språk här tydligen,
men med kroppsspråk tror jag mig fått veta att hastigheten låg runt 40 knop
så var det detta igen med alla dessa hjälpsamma motorcykelförare som vet vad vi önskar.
Det var som vanlitgt bara försöka slå sig fri, vandra vidare,
vi fick under båtfärden tips av ett Franskt par på ett område med billiga
hotell,
Vi går nog dit under kvällen för att kolla
Under tiden ”häckar” vi på ett hotell vid hamnbassängen,
fläkt, toa inne, ínget varmvatten, men det är varmt ändå.
80000 Dong koster rummet ungefär 30 Sek/ natt
Det är det billigaste boendet hittils
onsdag 13 januari 2010
Vi hyrde samma motorcykel som tidigare.
Drog ut pa landsbygden för att forsöka utforska norra delen av ön
Vilka strander man kan finna här!
Långa fina, mjuk sand, alldeles ensam kan man vara
Så i dag har vi faktiskt badat,
Det var inte bara skönt, utan även behövligt,
Det dammar enormt om dessa vagar
När vi återkommer till vårt hotell är det bara dusch som gäller,
allt är tegelfärgat efter vägdammet,
kläder, ögon, öron, tillockmed näsan, trots andningsskydd
Så en rejal omgång i duschen ar ett måste
Datorn har blivit fixad, nåja tillgänglig i alla fall,
Dessa bokstaver vi använder hemma
funkar så klart inte,
men man vänjer sig, kanske
jag har forsökt ändra tangentbordsinställningen,
utan resultat
under alla förhållande, var det en upplevelse att med motorcykel åka in i djungeln, som det egentligen är
så när jag kommer ner i foajén hör jag musik som inte stämmer med landet
men som jag känner igen
hotellets tv visar en film med kineser som slåss, det brukar vara det vanligaste
det är banne mig en vals
jo vad ser jag ,
utanför hotellet, dansar Inger vals med en äldre man,
till omgivningens förtjusta applåder och tillmälen
sa kul det såg ut
han hade bandspelare med sig , med Västerländsk musik
valsen slutar, för att fortsätta med Hambo,
vilket jag bara älskar att dansa
så det var bara bjuda upp damen för att på mycket begränsat omrade försöka dansa hambo
du kan tro det blev uppståndelse,
jo då, det var andra gången vi fått dansa i Vietnam
(förra gången dansade vi foxtrot i en park i (Saigon) Ho Chi Min City )
personalen på hotellet ville ha danslektioner av oss,
så vi får väl se vad som komma skall , vi har ju bestämt resa vidare till
Rash Gia på fredag
men det finns ju ändå lite tid kvar
baren på andra sidan gatan, apploderade, och ville vi skulle fortsätta
men man blir lätt yr och jag har fortfarande lite problem men mina knän
Jo du!
Kul var det
Om inte Inger är Nicke lilltroll så är hon i alla fall en lite Emil,
man vet aldrig vad som komma skall
Men kul är det alltid
Efter uppvisningsdansen frågar vi varför han har dragspelsmusik och bandspelare med sig.
jag skall vara här en månad, blir svaret, och vill gärma
Höra lite hemlandstoner,
varifrån är du? Från Sverige,
jamen varför då prata Engelska
det blev som oftast en trevlig avslurtning på en tuff dag.
Som du ser kan jag använda Å,Ä,Ö igen
Jag försökte få hjälp att ändra tangentbordet, nej det går bara i Saigon, blir svaret
Kan du inte ringa datakillen och fråga?
Han sade det själv, det går bara i Saigon, säger han
Efter några timmars letande och olika försök fann jag tillslut den enkla lösningen själv, vi kommer troligen inte till Saigon förrän i slutet av denna månad
Så nu verkar allt vara som vanligt med datorn igen, till nästa gång.
Drog ut pa landsbygden för att forsöka utforska norra delen av ön
Vilka strander man kan finna här!
Långa fina, mjuk sand, alldeles ensam kan man vara
Så i dag har vi faktiskt badat,
Det var inte bara skönt, utan även behövligt,
Det dammar enormt om dessa vagar
När vi återkommer till vårt hotell är det bara dusch som gäller,
allt är tegelfärgat efter vägdammet,
kläder, ögon, öron, tillockmed näsan, trots andningsskydd
Så en rejal omgång i duschen ar ett måste
Datorn har blivit fixad, nåja tillgänglig i alla fall,
Dessa bokstaver vi använder hemma
funkar så klart inte,
men man vänjer sig, kanske
jag har forsökt ändra tangentbordsinställningen,
utan resultat
under alla förhållande, var det en upplevelse att med motorcykel åka in i djungeln, som det egentligen är
så när jag kommer ner i foajén hör jag musik som inte stämmer med landet
men som jag känner igen
hotellets tv visar en film med kineser som slåss, det brukar vara det vanligaste
det är banne mig en vals
jo vad ser jag ,
utanför hotellet, dansar Inger vals med en äldre man,
till omgivningens förtjusta applåder och tillmälen
sa kul det såg ut
han hade bandspelare med sig , med Västerländsk musik
valsen slutar, för att fortsätta med Hambo,
vilket jag bara älskar att dansa
så det var bara bjuda upp damen för att på mycket begränsat omrade försöka dansa hambo
du kan tro det blev uppståndelse,
jo då, det var andra gången vi fått dansa i Vietnam
(förra gången dansade vi foxtrot i en park i (Saigon) Ho Chi Min City )
personalen på hotellet ville ha danslektioner av oss,
så vi får väl se vad som komma skall , vi har ju bestämt resa vidare till
Rash Gia på fredag
men det finns ju ändå lite tid kvar
baren på andra sidan gatan, apploderade, och ville vi skulle fortsätta
men man blir lätt yr och jag har fortfarande lite problem men mina knän
Jo du!
Kul var det
Om inte Inger är Nicke lilltroll så är hon i alla fall en lite Emil,
man vet aldrig vad som komma skall
Men kul är det alltid
Efter uppvisningsdansen frågar vi varför han har dragspelsmusik och bandspelare med sig.
jag skall vara här en månad, blir svaret, och vill gärma
Höra lite hemlandstoner,
varifrån är du? Från Sverige,
jamen varför då prata Engelska
det blev som oftast en trevlig avslurtning på en tuff dag.
Som du ser kan jag använda Å,Ä,Ö igen
Jag försökte få hjälp att ändra tangentbordet, nej det går bara i Saigon, blir svaret
Kan du inte ringa datakillen och fråga?
Han sade det själv, det går bara i Saigon, säger han
Efter några timmars letande och olika försök fann jag tillslut den enkla lösningen själv, vi kommer troligen inte till Saigon förrän i slutet av denna månad
Så nu verkar allt vara som vanligt med datorn igen, till nästa gång.
tisdag 12 januari 2010
Tisdag 12 januari
vi skulle varit ute pa badaventyr redan i gar, men vara magar ar i sadant tillstand att man bor vara i omedelbar narhet av toalett, sitta pa en motorcykel i det tillstandet ar inte att rekommendera
daremot kunde vi inte motsta frestelsen att i dag ge oss ut pa vagarna.
de asfaltbelagda vagarna har ar inte bradare an C:a 3 meter, sa det kan bli trangt da man skall motas.
och samma policy ar det har storst ar forst, det blev vo\i aterigen varse da vi kommer pa en stor vag, plotsligt bara kommer det en stor buss farande fran ingenstanns rakt over vagen, alla fick tvarnita
naja, det gar ju som val ar inte sa fort
for ovrigat ar det latt att kora har, det gar sallan fortare an 30 km/tim
men irriterande ar det med allt tutande
man signalerar i alla kurvor, nar man moter nagon, om man ligger bakom nagon, men inte da man kor om , forst da man passerat,
sa det galler att hela tiden halla koll pa omgivningen
vi for i allafall till den hamn vi eventuellt skall resa vidare fran, dar baten gar till Ras Gia pa fastlandet
det var en bat som man mycket val kan resa med normalbreda saten, man kan ga ut pa dack under farden (3 tim ) sags det
battre an att flyga man upplever lite mera sa
nagot bad blav det inte i dag heller men sa mycket odslig strand har finns,
tyvarr valdigt mycket brate som flutit i land bara.
vattnet ar mycket varmt, langgrunt, inga hotell inga restauranger, mycket liten bebyggelse
sa den som gillar sola ,bada ,ensamhet, har paradiset har.
i morgon skall vi hyra samma motorcykel igen fo att bege oss till andra anden av on
dar finns inga asfalterade vagar, sa da galler munskydd,solhatt
och da maste man sakert bada efter vagen
jag maste nog saga att jag verkligen rekommenderar denna o om man vill sola och bada, det ar aven mycket barnvanligt, man kan latt fa tag i vasterlandsk mat
dessutom gar det ju att flyga hit over ex HCMC., man mellanlandar tydligen i Ras Ghia
daremot kunde vi inte motsta frestelsen att i dag ge oss ut pa vagarna.
de asfaltbelagda vagarna har ar inte bradare an C:a 3 meter, sa det kan bli trangt da man skall motas.
och samma policy ar det har storst ar forst, det blev vo\i aterigen varse da vi kommer pa en stor vag, plotsligt bara kommer det en stor buss farande fran ingenstanns rakt over vagen, alla fick tvarnita
naja, det gar ju som val ar inte sa fort
for ovrigat ar det latt att kora har, det gar sallan fortare an 30 km/tim
men irriterande ar det med allt tutande
man signalerar i alla kurvor, nar man moter nagon, om man ligger bakom nagon, men inte da man kor om , forst da man passerat,
sa det galler att hela tiden halla koll pa omgivningen
vi for i allafall till den hamn vi eventuellt skall resa vidare fran, dar baten gar till Ras Gia pa fastlandet
det var en bat som man mycket val kan resa med normalbreda saten, man kan ga ut pa dack under farden (3 tim ) sags det
battre an att flyga man upplever lite mera sa
nagot bad blav det inte i dag heller men sa mycket odslig strand har finns,
tyvarr valdigt mycket brate som flutit i land bara.
vattnet ar mycket varmt, langgrunt, inga hotell inga restauranger, mycket liten bebyggelse
sa den som gillar sola ,bada ,ensamhet, har paradiset har.
i morgon skall vi hyra samma motorcykel igen fo att bege oss till andra anden av on
dar finns inga asfalterade vagar, sa da galler munskydd,solhatt
och da maste man sakert bada efter vagen
jag maste nog saga att jag verkligen rekommenderar denna o om man vill sola och bada, det ar aven mycket barnvanligt, man kan latt fa tag i vasterlandsk mat
dessutom gar det ju att flyga hit over ex HCMC., man mellanlandar tydligen i Ras Ghia
måndag 11 januari 2010
mandag 11 januari
Sicken dag det blev.
vi vandrade ut for att inhandla lite brod till frukosten, vi har ju fatt hotell med kylskp pa rummet nu
skont att valja det man vill ata
men da vi gar tillbaka till hotellet trampar jag pa en sadan dar betonglucka som doljer avloppssystemet i trotuaren, den vippar till, jaklar sa nara jag klippte av mig tarna pa hogerfoten,
det gick ju bra, men jag kommer att passa mig for dessa betongluckor hadanefter
visst fin frukost blev det,
bara starta upp datorn, for att upptacka att den inte fungerar langre,
det var att ge sig ut for att se om man kan fa hjalp,
nej da, ingen kan datorer har du far ga till HCMC (saigon) nagra timmars flyg harifran
ja vi finner nog pa rad
vi mste i alla fal hamta u pengar, har finns ju ingen som hanterar kort.
vi probvar vara kort i 5 uttagsautomater med negativt resultat, vi gar in pa banken
for att fraga hur vi skall gora
ga till nasta bank blir svaret,
bara ta pa solhatten , traska ut i varmen, for att finna en bank, vars automater inte fungerar, de servas sa det tar nagon timme, det var bara vanta
klockan narmar sig 11 pa formiddagen, da vi forsoker fa ut pengar over disk, nej det gar inte, vi stanger nu, kom igen kl 14.00
nagra ettriga Italienare har provat automaten inte fatt pengar men sina konton debiterade, jag forstar dom.
det blir ett jakla halla!
det skall fyllas i papper , som vanligt,
de far beskedet att kanske ni kan fa era pengar tillbaka om 3 dagar, vi behover dem ju nu, sager de.
jo du!
sa har ar det
dessutom var det inte mycket pengar det handlade om 2 miljoner bara C:a 800 Sek
ja vi blev ju utfosade banken stangde, sa vi vet inte hur det gick for dom.
dessutom blev det sa klart stromavbrott samtidigt,
bankpersonalen rullar ut ett elkraftverk, skulle starta det, da var det slut i startbatteriet,
det var bara beordna nagon annan att ringa efter en bil som skulle kunna ge strom till elverkets startmotor
sa visst ar det annorlunda har an i Sverige
jo da vi kunde ta ut pengar efter 3 tmmars vantan, men det blir ju lite pirrigt da man har overnattning, tvatt, mat att betala
sedan vill man ju inte garma flera miljoner liggande pa hotellrum eller i handvaskan
det paminner mig faktiskt om en historia min strax 90 arige mor berattade
det kom en gumma gaende langst vagen med 2 stora plastkassar i handerna, bakom henne prommenerar en polis, plotsligt faller nagra hundralappar ur den ena kassen, polisen plockar upp dem, rusar fram till tanen, du tappade dessa,
varfor gar du runt med pengar i plastkassar?
jag skall till banken,
jaha!
men varfor har du sa mycket pengar , dessutom i plastkassar?
jo det ar sa att jag bor nara idrottsplatsen och karlarna brukar kissa i min hack,
sa jag tog hacksaxsen gick ut och talade om for dom att det kostar 100 kronor
annars anvander jag saxen
jo men sa mycket som tva Domuskassar?
ja alla betalar ju inte!
faktiskt en kul historia tycker jag.
annars ar har sig likt c:a 30 grader varmt fuktigt,
vi skall forsoka fortsatta med motorcykelutflykt i morgon, det finns en del att se har, men det tar tid, mycket daliga vagar
eftersom min dator pajat har jag blivit hanvisad till dator utan vara tre sista bokstaver i vart alfabet
hoppas det gar att lasa anda
vi vandrade ut for att inhandla lite brod till frukosten, vi har ju fatt hotell med kylskp pa rummet nu
skont att valja det man vill ata
men da vi gar tillbaka till hotellet trampar jag pa en sadan dar betonglucka som doljer avloppssystemet i trotuaren, den vippar till, jaklar sa nara jag klippte av mig tarna pa hogerfoten,
det gick ju bra, men jag kommer att passa mig for dessa betongluckor hadanefter
visst fin frukost blev det,
bara starta upp datorn, for att upptacka att den inte fungerar langre,
det var att ge sig ut for att se om man kan fa hjalp,
nej da, ingen kan datorer har du far ga till HCMC (saigon) nagra timmars flyg harifran
ja vi finner nog pa rad
vi mste i alla fal hamta u pengar, har finns ju ingen som hanterar kort.
vi probvar vara kort i 5 uttagsautomater med negativt resultat, vi gar in pa banken
for att fraga hur vi skall gora
ga till nasta bank blir svaret,
bara ta pa solhatten , traska ut i varmen, for att finna en bank, vars automater inte fungerar, de servas sa det tar nagon timme, det var bara vanta
klockan narmar sig 11 pa formiddagen, da vi forsoker fa ut pengar over disk, nej det gar inte, vi stanger nu, kom igen kl 14.00
nagra ettriga Italienare har provat automaten inte fatt pengar men sina konton debiterade, jag forstar dom.
det blir ett jakla halla!
det skall fyllas i papper , som vanligt,
de far beskedet att kanske ni kan fa era pengar tillbaka om 3 dagar, vi behover dem ju nu, sager de.
jo du!
sa har ar det
dessutom var det inte mycket pengar det handlade om 2 miljoner bara C:a 800 Sek
ja vi blev ju utfosade banken stangde, sa vi vet inte hur det gick for dom.
dessutom blev det sa klart stromavbrott samtidigt,
bankpersonalen rullar ut ett elkraftverk, skulle starta det, da var det slut i startbatteriet,
det var bara beordna nagon annan att ringa efter en bil som skulle kunna ge strom till elverkets startmotor
sa visst ar det annorlunda har an i Sverige
jo da vi kunde ta ut pengar efter 3 tmmars vantan, men det blir ju lite pirrigt da man har overnattning, tvatt, mat att betala
sedan vill man ju inte garma flera miljoner liggande pa hotellrum eller i handvaskan
det paminner mig faktiskt om en historia min strax 90 arige mor berattade
det kom en gumma gaende langst vagen med 2 stora plastkassar i handerna, bakom henne prommenerar en polis, plotsligt faller nagra hundralappar ur den ena kassen, polisen plockar upp dem, rusar fram till tanen, du tappade dessa,
varfor gar du runt med pengar i plastkassar?
jag skall till banken,
jaha!
men varfor har du sa mycket pengar , dessutom i plastkassar?
jo det ar sa att jag bor nara idrottsplatsen och karlarna brukar kissa i min hack,
sa jag tog hacksaxsen gick ut och talade om for dom att det kostar 100 kronor
annars anvander jag saxen
jo men sa mycket som tva Domuskassar?
ja alla betalar ju inte!
faktiskt en kul historia tycker jag.
annars ar har sig likt c:a 30 grader varmt fuktigt,
vi skall forsoka fortsatta med motorcykelutflykt i morgon, det finns en del att se har, men det tar tid, mycket daliga vagar
eftersom min dator pajat har jag blivit hanvisad till dator utan vara tre sista bokstaver i vart alfabet
hoppas det gar att lasa anda
lördag 9 januari 2010
Söndag 10 januari
Vi hyrde motorcykel, vi fick även ner priset från 150000 dong till 100000 C:a 6 dollar,
Pengar måste man ju ha, så det var att leta upp en ATM (uttagsautomat) det finns 3 st på ön blev svaret då vi frågade,
Men om de fungerar är tveksamt, brukar ofta vara problem, ja då blir det spännande, jag har tidigare försökt ta ut pengar i bank här i Vietnam, men blev hänvisad till ATM.
Vi drar i alla fall iväg på motorcykeln mot Long Beach, jo du den var lång,
uppskattningsvis 2 mil, fin sandstrand, inga hotell endast några små bostäder , som förmodligen tillhör fiskarfamiljer
vi hade ju påbörjat färden tidigare, på dagen men fick vända, man måste ha munskydd på sig, det dammar något alldeles förskräckligt,
allting är rött av dammet då vi kommer tillbaka,
det blir att tvätta.
Vi åkte ner till An Thoi för att underöka om vi skulle hyra,
något hotellrum där,
innan vi reser vidare till Rach Ghia.
på vägen passerar vi Coconut Tree Prison, en jättestor anläggning som Fransmännen byggde då landet var Fransk koloni.
Usa övertog anläggningen när Frankrike lämnade Vietnam,
I anläggningen hölls 40000 Vietnamesiska fångar, inspärrade.
Det används tydligen fortfarande som fängelse,
Vi besökte museet,
men det visade sig att vi inte ville se mera elände,
man hade gjort dockor, för att visa dessa omänskliga förhörsmetoder USA använde , det var inte ens intressant bara otäckt.
vi har träffat en del Svenskar här som inte förstår att vi vågar hyra motorcykel för att ge oss ut på detta undermåliga vägnät
vägarna är i sådant skick att hastigheten mycket sällan överskrider 40 km/timme så osäkert är det inte så sett,
risken är ju att man kan köra omkull i gruset,
så det gäller, att hålla sig till de spår tidigare motorcylklister kört i
ja det gick ju bra, vi kom tillbaka röda av vägdamm, med mycket ömma bakdelar
vi beslutar stanna några dagar här,
hyra motorcykel igen, för att utforska andra stränder, bada lite , ja bara gotta oss ett tag
jag måste bara berätta.
I morse, skulle vi söka efter frukost,
vi går tvärs över gatan,
då vi satt oss vid ett bord för att beställa, lämnar 2 arga tjejer restaurangen
undrar vad somhänt.
Servitören kommer för att ta beställningen,
vi vill ha frukost,
tyvärr restaurangen har ingen kock,
när kommer kocken?
Vet inte
Finns det någon som serverar frukost, frågar vi,
han tittar skamset på oss , pekar på konkurrenten tvärs över gatan
så det var bara kliva över igen,
visst har vi frukost säger den lycklige ägaren som fått morgongäster,
vi har nudelsoppa.
det finns godare saker att äta!
vad vill ni annars ha?
vi beställer stekt ägg, bacon, färskpressad apelsin juice, bröd och marmelad, samt Vietnamesiskt The
bacon kan vi glömma det finns inte, mjölk hade ju varit gott det med,
nåja på kvällen då vi lämnat tillbaka motorcykeln går vi förbi restaurangen vi åt frukost på, han ropar på oss, vill att vi äter frukost hos honom i morgon igen, för nu har jag köpt bacon till er, idag
ok vi kommer,
sedan passerar vi handlaren tvärs över gatan köper lite vatten,
oj då han har osötad mjölk,
vi frågar om vi kan köpa en liter,
att ställa i butikens kyl över natten för att kunna hämta kall mjölk i morgon bitti,
visst bara kom hit hämta eran mjölk, jag är här från kl 6 i morgon
så i morgon kan det bli god frukost, man längtar efter sältan från baconet,
sedan blir det att vandra till det nya hotellet.
Tur för inger att jag har gått i syslöjd,
Hennes ryggsäck gick ju sönder,under färden till ön
ett axelband hade släppt,
vi lyckades leta upp nål och tråd,
efter många försök få tråden genom nålsögat,
bara det en bedrift.
Sedan frågan om det skall vara korsstygn eller kråkspark
Jag mixar det hela
Kanske håller det hela vägen, vi får se.
Pengar måste man ju ha, så det var att leta upp en ATM (uttagsautomat) det finns 3 st på ön blev svaret då vi frågade,
Men om de fungerar är tveksamt, brukar ofta vara problem, ja då blir det spännande, jag har tidigare försökt ta ut pengar i bank här i Vietnam, men blev hänvisad till ATM.
Vi drar i alla fall iväg på motorcykeln mot Long Beach, jo du den var lång,
uppskattningsvis 2 mil, fin sandstrand, inga hotell endast några små bostäder , som förmodligen tillhör fiskarfamiljer
vi hade ju påbörjat färden tidigare, på dagen men fick vända, man måste ha munskydd på sig, det dammar något alldeles förskräckligt,
allting är rött av dammet då vi kommer tillbaka,
det blir att tvätta.
Vi åkte ner till An Thoi för att underöka om vi skulle hyra,
något hotellrum där,
innan vi reser vidare till Rach Ghia.
på vägen passerar vi Coconut Tree Prison, en jättestor anläggning som Fransmännen byggde då landet var Fransk koloni.
Usa övertog anläggningen när Frankrike lämnade Vietnam,
I anläggningen hölls 40000 Vietnamesiska fångar, inspärrade.
Det används tydligen fortfarande som fängelse,
Vi besökte museet,
men det visade sig att vi inte ville se mera elände,
man hade gjort dockor, för att visa dessa omänskliga förhörsmetoder USA använde , det var inte ens intressant bara otäckt.
vi har träffat en del Svenskar här som inte förstår att vi vågar hyra motorcykel för att ge oss ut på detta undermåliga vägnät
vägarna är i sådant skick att hastigheten mycket sällan överskrider 40 km/timme så osäkert är det inte så sett,
risken är ju att man kan köra omkull i gruset,
så det gäller, att hålla sig till de spår tidigare motorcylklister kört i
ja det gick ju bra, vi kom tillbaka röda av vägdamm, med mycket ömma bakdelar
vi beslutar stanna några dagar här,
hyra motorcykel igen, för att utforska andra stränder, bada lite , ja bara gotta oss ett tag
jag måste bara berätta.
I morse, skulle vi söka efter frukost,
vi går tvärs över gatan,
då vi satt oss vid ett bord för att beställa, lämnar 2 arga tjejer restaurangen
undrar vad somhänt.
Servitören kommer för att ta beställningen,
vi vill ha frukost,
tyvärr restaurangen har ingen kock,
när kommer kocken?
Vet inte
Finns det någon som serverar frukost, frågar vi,
han tittar skamset på oss , pekar på konkurrenten tvärs över gatan
så det var bara kliva över igen,
visst har vi frukost säger den lycklige ägaren som fått morgongäster,
vi har nudelsoppa.
det finns godare saker att äta!
vad vill ni annars ha?
vi beställer stekt ägg, bacon, färskpressad apelsin juice, bröd och marmelad, samt Vietnamesiskt The
bacon kan vi glömma det finns inte, mjölk hade ju varit gott det med,
nåja på kvällen då vi lämnat tillbaka motorcykeln går vi förbi restaurangen vi åt frukost på, han ropar på oss, vill att vi äter frukost hos honom i morgon igen, för nu har jag köpt bacon till er, idag
ok vi kommer,
sedan passerar vi handlaren tvärs över gatan köper lite vatten,
oj då han har osötad mjölk,
vi frågar om vi kan köpa en liter,
att ställa i butikens kyl över natten för att kunna hämta kall mjölk i morgon bitti,
visst bara kom hit hämta eran mjölk, jag är här från kl 6 i morgon
så i morgon kan det bli god frukost, man längtar efter sältan från baconet,
sedan blir det att vandra till det nya hotellet.
Tur för inger att jag har gått i syslöjd,
Hennes ryggsäck gick ju sönder,under färden till ön
ett axelband hade släppt,
vi lyckades leta upp nål och tråd,
efter många försök få tråden genom nålsögat,
bara det en bedrift.
Sedan frågan om det skall vara korsstygn eller kråkspark
Jag mixar det hela
Kanske håller det hela vägen, vi får se.
fredag 8 januari 2010
fredag 8 januari
Fredagen den 8 januari
Visst kom hon med den eftertraktade kartan, hoprullad under armen
15000 dong var priset, hon fick 20000 ( C:a 9 Sek) hon hade ju ändå besvärat sig med resan
Äntligen skulle vi kunna plannera resandet, upp på rummet rulla ut kartan, och vad får vi se,
En planch över Asien, liknande den som fanns i klassrummen hemma, dessutom endast Vietnamesiska namn.
det blir nästan som att finplanera en resa med hjälp av jordglob, det går ju inte,
vi får fortsätta pussla ihop det med de kartor vi har över Thailand och Cambodia, samt delar av den tummade Lonley Planet
så nu bär det av till Phu Quoc en fin ö
1,5 tim båtresa från Ha Tiene till priset av 160000dong 10 dollar/person
vi har pratat med ”backpackers” från Tjeckien,
som rest från Ho Chi Minh City över Rach Gia till Phu Quoc
lustigt för det är den turen vi själva tänker ta men åt andra hållet.
Vi får en hel del tips, om vacker natur, fina stränder.
Efter en snabblunch, inte var maten att skryta över men man behöver ju något i magen ändå
Tar båtfärden vid,
Det är bara traska den sista biten från turisbyrån till hamnen uppskattningsvis 150 meter
Kliva på snabb båten du vet en sån där som lyfts ovan vattnet vid full fart, kommer inte ihåg vad de heter nu
Tur att resan inte tar längre tid, vi är ju inte precis storväxta någon av oss,
men vi behöver disponera 1,5 säte vardera här,
så det blev ingen njutbar resa så sett
så kommer vi till en liten hamnpir, och så klart en jäkla massa motorcyklar som erbjuder skjuts
nej det var att gå, 3-500 meter i solgasset på en smal pir c:a 2 meter bred, lite spännande blev det att vingla fram med våra ryggsäckar där dessa förhatliga motorcykeltaxis hånade oss för att vi travade på, man blir endast ärligt förbannad på dom
vi kom ju i alla fall till fast mark så småningom, nu var det bara att finna den förbeställda bussen som skulle transportera oss till någon strand, vad det nu var 60000 dong C.a 4 dollar/person
vi trodde det skulle vara en stor buss, det visar sig vara minibuss, nåja modern sådan som tur var
men så jäkla många personer de lyckades baxa in i detta fordon,inkl packning,
nästan lika som då vi reste , mellan Vietnam och Laos,
nåja vi kom i alla fall fram till destinationen,
jättefin sandstrand, fiskeläge, här blir det spännande att utforska omgivningen,
vi kollar hotellpriserna, de varierar från 80 dollar på stranden till 10 dollar där vi bor just nu 300 meter från stranden, ingen havsutsikt, men man kan ju gå ut.
Det känns lite onaturligt just nu att höra om den stränga vintern hemma, här hoppar man mellan skuggorna för att inte koka, man får duscha flera gånger om dagen för att hålla sig någorlunda fräsch
I morgon hyr vi motorcykel, och drar iväg på äventyr
Visst kom hon med den eftertraktade kartan, hoprullad under armen
15000 dong var priset, hon fick 20000 ( C:a 9 Sek) hon hade ju ändå besvärat sig med resan
Äntligen skulle vi kunna plannera resandet, upp på rummet rulla ut kartan, och vad får vi se,
En planch över Asien, liknande den som fanns i klassrummen hemma, dessutom endast Vietnamesiska namn.
det blir nästan som att finplanera en resa med hjälp av jordglob, det går ju inte,
vi får fortsätta pussla ihop det med de kartor vi har över Thailand och Cambodia, samt delar av den tummade Lonley Planet
så nu bär det av till Phu Quoc en fin ö
1,5 tim båtresa från Ha Tiene till priset av 160000dong 10 dollar/person
vi har pratat med ”backpackers” från Tjeckien,
som rest från Ho Chi Minh City över Rach Gia till Phu Quoc
lustigt för det är den turen vi själva tänker ta men åt andra hållet.
Vi får en hel del tips, om vacker natur, fina stränder.
Efter en snabblunch, inte var maten att skryta över men man behöver ju något i magen ändå
Tar båtfärden vid,
Det är bara traska den sista biten från turisbyrån till hamnen uppskattningsvis 150 meter
Kliva på snabb båten du vet en sån där som lyfts ovan vattnet vid full fart, kommer inte ihåg vad de heter nu
Tur att resan inte tar längre tid, vi är ju inte precis storväxta någon av oss,
men vi behöver disponera 1,5 säte vardera här,
så det blev ingen njutbar resa så sett
så kommer vi till en liten hamnpir, och så klart en jäkla massa motorcyklar som erbjuder skjuts
nej det var att gå, 3-500 meter i solgasset på en smal pir c:a 2 meter bred, lite spännande blev det att vingla fram med våra ryggsäckar där dessa förhatliga motorcykeltaxis hånade oss för att vi travade på, man blir endast ärligt förbannad på dom
vi kom ju i alla fall till fast mark så småningom, nu var det bara att finna den förbeställda bussen som skulle transportera oss till någon strand, vad det nu var 60000 dong C.a 4 dollar/person
vi trodde det skulle vara en stor buss, det visar sig vara minibuss, nåja modern sådan som tur var
men så jäkla många personer de lyckades baxa in i detta fordon,inkl packning,
nästan lika som då vi reste , mellan Vietnam och Laos,
nåja vi kom i alla fall fram till destinationen,
jättefin sandstrand, fiskeläge, här blir det spännande att utforska omgivningen,
vi kollar hotellpriserna, de varierar från 80 dollar på stranden till 10 dollar där vi bor just nu 300 meter från stranden, ingen havsutsikt, men man kan ju gå ut.
Det känns lite onaturligt just nu att höra om den stränga vintern hemma, här hoppar man mellan skuggorna för att inte koka, man får duscha flera gånger om dagen för att hålla sig någorlunda fräsch
I morgon hyr vi motorcykel, och drar iväg på äventyr
torsdag 7 januari 2010
Onsdag 6 januari
Ha Tien är ingen stor stad precis,
dessutom verkar den inte vara turisttät.
Vi har då vi promenerat runt, väckt en del uppståndelse.
Man tröttnar rätt snart på alla dessa som skriker ”hello” men kan inte mer Engelska
Vår balkong på hotellet ligger ungefär 10 meter från utkanten av stadens marknad,
Vi har aldrig bott så nära en markandsplats förut.
Det är verkligen intressant.
hela tiden skiftar dess utbud, grönsakshandlarna plockar ihop sina osålda grönsaker, slänger den övermogna grödan på gatan,
alltid kommer någon hungrig, att ta del av smulorna.
Småbarnen drar runt i flockar för att roffa åt sig det som för tillfället är obevakat, jo, det gäller väl att överleva
Plötsligt kommer det fram stolar och bord på samma plats, ett primitivt kök iordningställs,
16 platser,
under 5 timmar har de 4 gäster, man kan undra vad de lever av,
Då de fram på småtimmarna plockar bort sina tillhörigheter, kommer dessa kaffe vagnar rullande in,på gatan.
Mängder av nyslaktade grisar kommer på stora kärror dragna av motorcykel, det är förunderligt att motorcyklarna klarar denna last, grisarna levereras till köttavdelningen på marknaden för att, styckas
Det är ju lite annorlunda med styckningen här, man verkar bara skära ut köttstycken utan hänsyn till var på kroppen köttet sitter, det skall ju ändå hackas, nåja det finns ju undantag i går såg vi faktiskt för första gången i Asien vanliga fläskkotletter
Här är det ju väldigt svårt med språket,
mycket få kan prata Engelska, så det är kroppspråk som gäller.
Vi tycker ju om mjölk båda två, men det är inte lätt att få tag i här.
här är det torr mjölk eller sötad eller på annat sätt smaksatt mjölk som gäller, den smakar inte gott,
så hittade vi ett paket som testades, det smakade nästan som vår mjölk hemma.
Vi måste köpa mera,
Inger försöker få butiksägaren att förstå vad vi är ute efter
Hon säger muuu gör gesten som om hon dricker något,
kvinnan tittar på henne det blir muuu igen,
så sticker hon upp ett finger på vardera sidan huvudet för att imitera horn
Kvinnan nickar, kilar iväg in i butiken , och kommer tillbaka med en spegel.
Det går ju bara inte hålla sig för skratt i en sådan situation
Jag undrar vad som rörde sig i det huvudet,
det var ju bara avsluta denna komedi,
för att prova nästa, och nästa,
plötsligt finner vi själva den åtråvärda drycken på en undanskymd hylla i en liten butik.
Halva dagen har gått åt att försöka hitta någon karta, vi blir visade från det ena stället till det andra,
Och du kan tro det är tufft i solen man går inte speciellt fort, och man får kryssa mellan de få skuggfäckar som finns
Om morgnarna vid kl 08.00 är det mellan 28- 30 grader varmt i skuggan, då kan du tänka dig hur det är då solen står rakt ovanför huvudet
Vi får till sist veta att det inte finns några kartor, kanske de har kartor i en pappershandel utanför staden, sägs det.
Jag får försöka få tag i en motorcykeltaxi men förklara för honom,
jag kan ju ta med en karta över Cambodia, för att visa,
receptionisten på hotellet lovar hjälpa mig, hon skall försöka hitta en karta över Vietna
Ha Tien är ingen stor stad precis,
dessutom verkar den inte vara turisttät.
Vi har då vi promenerat runt, väckt en del uppståndelse.
Man tröttnar rätt snart på alla dessa som skriker ”hello” men kan inte mer Engelska
Vår balkong på hotellet ligger ungefär 10 meter från utkanten av stadens marknad,
Vi har aldrig bott så nära en markandsplats förut.
Det är verkligen intressant.
hela tiden skiftar dess utbud, grönsakshandlarna plockar ihop sina osålda grönsaker, slänger den övermogna grödan på gatan,
alltid kommer någon hungrig, att ta del av smulorna.
Småbarnen drar runt i flockar för att roffa åt sig det som för tillfället är obevakat, jo, det gäller väl att överleva
Plötsligt kommer det fram stolar och bord på samma plats, ett primitivt kök iordningställs,
16 platser,
under 5 timmar har de 4 gäster, man kan undra vad de lever av,
Då de fram på småtimmarna plockar bort sina tillhörigheter, kommer dessa kaffe vagnar rullande in,på gatan.
Mängder av nyslaktade grisar kommer på stora kärror dragna av motorcykel, det är förunderligt att motorcyklarna klarar denna last, grisarna levereras till köttavdelningen på marknaden för att, styckas
Det är ju lite annorlunda med styckningen här, man verkar bara skära ut köttstycken utan hänsyn till var på kroppen köttet sitter, det skall ju ändå hackas, nåja det finns ju undantag i går såg vi faktiskt för första gången i Asien vanliga fläskkotletter
Här är det ju väldigt svårt med språket,
mycket få kan prata Engelska, så det är kroppspråk som gäller.
Vi tycker ju om mjölk båda två, men det är inte lätt att få tag i här.
här är det torr mjölk eller sötad eller på annat sätt smaksatt mjölk som gäller, den smakar inte gott,
så hittade vi ett paket som testades, det smakade nästan som vår mjölk hemma.
Vi måste köpa mera,
Inger försöker få butiksägaren att förstå vad vi är ute efter
Hon säger muuu gör gesten som om hon dricker något,
kvinnan tittar på henne det blir muuu igen,
så sticker hon upp ett finger på vardera sidan huvudet för att imitera horn
Kvinnan nickar, kilar iväg in i butiken , och kommer tillbaka med en spegel.
Det går ju bara inte hålla sig för skratt i en sådan situation
Jag undrar vad som rörde sig i det huvudet,
det var ju bara avsluta denna komedi,
för att prova nästa, och nästa,
plötsligt finner vi själva den åtråvärda drycken på en undanskymd hylla i en liten butik.
Halva dagen har gått åt att försöka hitta någon karta, vi blir visade från det ena stället till det andra,
Och du kan tro det är tufft i solen man går inte speciellt fort, och man får kryssa mellan de få skuggfäckar som finns
Om morgnarna vid kl 08.00 är det mellan 28- 30 grader varmt i skuggan, då kan du tänka dig hur det är då solen står rakt ovanför huvudet
Vi får till sist veta att det inte finns några kartor, kanske de har kartor i en pappershandel utanför staden, sägs det.
Jag får försöka få tag i en motorcykeltaxi men förklara för honom,
jag kan ju ta med en karta över Cambodia, för att visa,
receptionisten på hotellet lovar hjälpa mig, hon skall försöka hitta en karta över Vietna
tisdag 5 januari 2010
onsdag 5 januari
Visst kom vi iväg med Tuk-Tuk.
Bara kolla priset en gång till, man vet aldrig,
Så kl 11.00 bär det av mot gränsen, jag vill ha en dollar för att jag fixade visa, säger hotelldirektören
Du sa 49 dollar, då är det 49 som gäller, punkt slut
Jag gillar inte systemet, här är det mutor som gäller, men det blir nobben
Hans bror som för övrigt försökte ”blåsa” oss på en dollar tidigare, skulle transportera oss till gränsen för 15 dollar hade vi gjort upp.
Efter några kilometer på asfalterad väg i alla fall, tar vi av på, hemma kallar vi det knappast väg men det går att köra där,
Plötsligt stannar ekipaget,
här byter vi till motorcykel, säger föraren,
Varför?
Vi har beställt resa till gränsen,
Jag har inget visa säger han,
vad skall du med visa till?
Det är för dålig väg jag kör er säger en motorcyklist
Nej vi har avtalat gränsen som slutmål, vi sitter kvar tills vi nått gränsen.
Efter några minuters tjattrande, kommer en helförbannad tuk-tuk förare tillbaka för att köra oss till gränsen.
Visst var vägen dålig men ändå framkomlig.
Sedan samma visa igen, jag vill ha en dollar extra för visa.
Bara skaka på huvudet, ta ryggsäcken och trava iväg, för att slåss med denna svärm av motorcyklister som absolut skulle transportera oss till Ha tien
PÅ tullstationen (mycket liten)
Fanns Ingen bemanning, vi frågar, han är på rast kommer snart
Efter ett tag kommer personen i fråga, behandlar föregående sällskaps handlingar, de är 4 personer, det tar mellan 30-45 minuter, sedan var det rökpaus.
Våra pass gick väldigt fort att kolla samt stämpla, varför har ni köpt visa?
Ni behöver ju inte det i Vietnam, jo vi skall stanna mera än 15 dagar, jaha, men varför har ni då visa, ja du förstår det är bara lägga ner dialogen.
Vi kommer i alla fall igenom till slut, och blir tvugna anlita motorcykeltaxi, för färden till Ha tien
Han begär 5 dollar/ person, jag bara skrattar åt honom, efter lite förhandling är vi nere på vettiga summor 2 dollar/ person, dyrt ändå för 10 min motorcykel men man vill ju iväg.
Nu sitter vi på ett jättefint guesthouse, Minihotel THIEN LONG,
stort rum med balkong mot marknaden, inkl kylskåp AC samt Varmvatten och TV.
Priset 9 dollar
Vi inhandlade ½ grillad anka, lite grönsaker , bröd, vatten och öl,
Solen är på väg att gå ner,
då är det balkongen som gäller, med de inhandlade godsakerna,
det är för hett därute annars.
I morgon tänker vi hyra motorcykel, för att lättare utforska omgivningen.
Bara kolla priset en gång till, man vet aldrig,
Så kl 11.00 bär det av mot gränsen, jag vill ha en dollar för att jag fixade visa, säger hotelldirektören
Du sa 49 dollar, då är det 49 som gäller, punkt slut
Jag gillar inte systemet, här är det mutor som gäller, men det blir nobben
Hans bror som för övrigt försökte ”blåsa” oss på en dollar tidigare, skulle transportera oss till gränsen för 15 dollar hade vi gjort upp.
Efter några kilometer på asfalterad väg i alla fall, tar vi av på, hemma kallar vi det knappast väg men det går att köra där,
Plötsligt stannar ekipaget,
här byter vi till motorcykel, säger föraren,
Varför?
Vi har beställt resa till gränsen,
Jag har inget visa säger han,
vad skall du med visa till?
Det är för dålig väg jag kör er säger en motorcyklist
Nej vi har avtalat gränsen som slutmål, vi sitter kvar tills vi nått gränsen.
Efter några minuters tjattrande, kommer en helförbannad tuk-tuk förare tillbaka för att köra oss till gränsen.
Visst var vägen dålig men ändå framkomlig.
Sedan samma visa igen, jag vill ha en dollar extra för visa.
Bara skaka på huvudet, ta ryggsäcken och trava iväg, för att slåss med denna svärm av motorcyklister som absolut skulle transportera oss till Ha tien
PÅ tullstationen (mycket liten)
Fanns Ingen bemanning, vi frågar, han är på rast kommer snart
Efter ett tag kommer personen i fråga, behandlar föregående sällskaps handlingar, de är 4 personer, det tar mellan 30-45 minuter, sedan var det rökpaus.
Våra pass gick väldigt fort att kolla samt stämpla, varför har ni köpt visa?
Ni behöver ju inte det i Vietnam, jo vi skall stanna mera än 15 dagar, jaha, men varför har ni då visa, ja du förstår det är bara lägga ner dialogen.
Vi kommer i alla fall igenom till slut, och blir tvugna anlita motorcykeltaxi, för färden till Ha tien
Han begär 5 dollar/ person, jag bara skrattar åt honom, efter lite förhandling är vi nere på vettiga summor 2 dollar/ person, dyrt ändå för 10 min motorcykel men man vill ju iväg.
Nu sitter vi på ett jättefint guesthouse, Minihotel THIEN LONG,
stort rum med balkong mot marknaden, inkl kylskåp AC samt Varmvatten och TV.
Priset 9 dollar
Vi inhandlade ½ grillad anka, lite grönsaker , bröd, vatten och öl,
Solen är på väg att gå ner,
då är det balkongen som gäller, med de inhandlade godsakerna,
det är för hett därute annars.
I morgon tänker vi hyra motorcykel, för att lättare utforska omgivningen.
måndag 4 januari 2010
4 Januari
4:e januari
Dagen innan vi skulle resa till Vietnam, snubblar Inger över ett häfte som beskriver Kep.
Det är annars mycket svårt att få tag i information härifrån, mycket är hemmagjorda teckningar, i stället för kartor.
I broschyren står det att man inte kan få visa på gränsen här till Vietnam,
utan det måste sökas i Shianouk ville eller Phnom Phen.
Så det var bara kontakta vår hotelldirektör, som så klart inte visste alls hur det förhåller sig.
Han fick ringa några telefonsamtal
Det stämmer, ni kan inte få visa vid gränsen, men kanske jag kan fixa , om jag får era pass samt något nytaget foto.
Och 49 US dollar/person, då fixar han visa 1 månad, ja vad har vi att göra?
Kolla själva vid gränsen eller få hjälp här, vi har ju fått gränsproblem förut, tänker närmast på då vi kom till Laos.
Det är kul nu, men det var inte roligt då!
Nåja!
Vi lämnar våra pass, samt fotografier, vilka för övrigt är tagna hos en fotograf i Hanoi,
inga bra bilder precis, men de kanske duger.
Vi får se.
Dagen efter frågar vi hotell personalen om våra visa, kommer i eftermiddag , blir svaret.
Man blir ju hungrig, så det var bara traska ner till Krabbmarknaden för att se om något passade i dag.
Jag är sugen på något som är salt, utan denna, fisksås, som ersätter vanligt salt här
Pizza med anjouvis,
jäklar så gott det låter, det får nog bli det .
så vi delar en sådan
så passerar vi resebyrån, eller vad man nu kan kalla detta plåtskjul för,
en kille jag aldrig vad jag vet , sett förut säger, era pass kommer kl 2 i eftermiddag.
Ni kan hämta dom här.
Jo då kl 14.00 kom inga pass, det var bara gå tillbaka till hotellet,
Duscha, kliva ut på balkongen , det fläktade ju lite i allafall,
Sedan gå tillbaka till Krabbmarknaden , jo då nu har vi era pass, här,
Det är fantasktiskt att de känner igen oss,
Så bara hämta rätt pass, gå i väg för att inmundiga en liten måltid igen,
Så denna sista kväll här, tillbringar vi tllsammans med ett Tyskt par på några bänkar vid stranden,
Solen har gått ner vid horisonten, lämnar bara stillheten efter sig.
Kan man ha det så mycket bättre.
I morgon börjar således nya äventyr, vi har ingen aning om hur det ser ut eller vad som kommer att hända, bara tt försöka förhandla fram ett bättre pris på färden till gränsen, här begär de 20 dollar, men på krabbmarknaden är det 15 dollar som gäller, ok inte så mycket pengar, men ändå!
Det är ju nästan en frukost.
Dagen innan vi skulle resa till Vietnam, snubblar Inger över ett häfte som beskriver Kep.
Det är annars mycket svårt att få tag i information härifrån, mycket är hemmagjorda teckningar, i stället för kartor.
I broschyren står det att man inte kan få visa på gränsen här till Vietnam,
utan det måste sökas i Shianouk ville eller Phnom Phen.
Så det var bara kontakta vår hotelldirektör, som så klart inte visste alls hur det förhåller sig.
Han fick ringa några telefonsamtal
Det stämmer, ni kan inte få visa vid gränsen, men kanske jag kan fixa , om jag får era pass samt något nytaget foto.
Och 49 US dollar/person, då fixar han visa 1 månad, ja vad har vi att göra?
Kolla själva vid gränsen eller få hjälp här, vi har ju fått gränsproblem förut, tänker närmast på då vi kom till Laos.
Det är kul nu, men det var inte roligt då!
Nåja!
Vi lämnar våra pass, samt fotografier, vilka för övrigt är tagna hos en fotograf i Hanoi,
inga bra bilder precis, men de kanske duger.
Vi får se.
Dagen efter frågar vi hotell personalen om våra visa, kommer i eftermiddag , blir svaret.
Man blir ju hungrig, så det var bara traska ner till Krabbmarknaden för att se om något passade i dag.
Jag är sugen på något som är salt, utan denna, fisksås, som ersätter vanligt salt här
Pizza med anjouvis,
jäklar så gott det låter, det får nog bli det .
så vi delar en sådan
så passerar vi resebyrån, eller vad man nu kan kalla detta plåtskjul för,
en kille jag aldrig vad jag vet , sett förut säger, era pass kommer kl 2 i eftermiddag.
Ni kan hämta dom här.
Jo då kl 14.00 kom inga pass, det var bara gå tillbaka till hotellet,
Duscha, kliva ut på balkongen , det fläktade ju lite i allafall,
Sedan gå tillbaka till Krabbmarknaden , jo då nu har vi era pass, här,
Det är fantasktiskt att de känner igen oss,
Så bara hämta rätt pass, gå i väg för att inmundiga en liten måltid igen,
Så denna sista kväll här, tillbringar vi tllsammans med ett Tyskt par på några bänkar vid stranden,
Solen har gått ner vid horisonten, lämnar bara stillheten efter sig.
Kan man ha det så mycket bättre.
I morgon börjar således nya äventyr, vi har ingen aning om hur det ser ut eller vad som kommer att hända, bara tt försöka förhandla fram ett bättre pris på färden till gränsen, här begär de 20 dollar, men på krabbmarknaden är det 15 dollar som gäller, ok inte så mycket pengar, men ändå!
Det är ju nästan en frukost.
söndag 3 januari 2010
3: januari
Nu har vi tagit det lungt några dagar, med bad lite strandprommenader, vila
Nåja lugna var ju inte alla dagar, plötsligt väller det in en jäkla massa Asiater, med skränande småbarn, normalt brukar barn här vara väldigt tysta och trevliga.
Och nu förstår jag varför det på något hotell påpekades
Att man inte får vistas flera än 3 personer i ett 3-bäddsrum, förutom vapenförbud, förbjudet att hantera sprängmedel, matlagning på rummet, samt prostitution.
Totalt var de 4 sällskap som anlände i stora bilar,
i 3-bäddsummen bodde mellan 9-12 personer, du kan tro det var,liv, så kan man bo på det viset blir ju övernattningen riktigt billig, tur att de inte stannade längre än över natten, de bröt upp strax efter 06.00 då blev det rena cirkusen ett tag, men nu har lugnet lägrat sig över hotellet igen.
Så nu sitter vi här , blickar ut över ett stilla hav i solnedgången, det är vackert kan du tro,
dessutom med en liten grillad kycklingbit att knapra på och skjölja ned med lite rött vin,
visst kan vintern vara härlig!
Bara man är på rätt ställe,
Inget fel på vinterkylan i Sverige om det är några få minusgrader och snö,
men detta är ju enklare att leva med,
Nu verkar det närma sig nederbörd,
det skulle inte förvåna mig om det kommer regn , samma dag vi skall åka till Vietnam, den 5:e januari,
Då vi lämnade Vietnam förra gången regnade det ju alldeles enormt
Vi har bekantat oss med en tjej från Australien i dag, hon är volontär undervisar i Engelska, i Phnom Phen, samtidigt som hon har semester
Australien och Cambodia har ett samarbete på utbildningssidan så man sänder
volontärer vilka arbetar som Engelsklärare, likadant är det även då det gäller teknisk utbildning
så de får mycket hjälp utifrån.
Råttorna har vi ju haft påhälsning av ett par gånger redan under kvällen, man ser dom ju inte direkt som några sällskapsdjur, men man vänjer sig vid att de finns och syns
Appropå detta med råttor
Fransyskan vi pratade med häromkvällen, reser faktiskt ensam,
berättade att hon satt på en restaurang någonstans och åt middag,
plötsligt kände hon en katt komma srykande mot benet, hon tittar ner under bordet för att stirra rakt in i ögonen på en stor kloakråtta, det var inte alls lustigt tyckte hon.
Det är intressant med alla dessa möten, man byter adresser tipsar om spännande miljöer,och resmål
Färdsätt, faror, ja allt man egentligen behöver veta, dessutom verkar det som de flesta ligger maximalt 1 vecka på samma ställe, oftast är det 2 dygn, så det blir nya möten, varje dag.
Det man annars lägger märke till är alla dessa murar, många gånger finns en fin mur i fyrkant, med vacker smidesgrind men innanför finns inget,
eller där muren lämnar ett öppet tomrum på upp till 1,5 meter och flera meter brett, under sig, utan galler men murkrönet består av krossat glas.
Likaså förvånas man över alla dessa gallerförsedda fönster, på 4-5 våningen där fasaden är slät,
De kanske räknar med att en eventuell inbrottstjuv har sugfötter.
Nu har vi tagit det lungt några dagar, med bad lite strandprommenader, vila
Nåja lugna var ju inte alla dagar, plötsligt väller det in en jäkla massa Asiater, med skränande småbarn, normalt brukar barn här vara väldigt tysta och trevliga.
Och nu förstår jag varför det på något hotell påpekades
Att man inte får vistas flera än 3 personer i ett 3-bäddsrum, förutom vapenförbud, förbjudet att hantera sprängmedel, matlagning på rummet, samt prostitution.
Totalt var de 4 sällskap som anlände i stora bilar,
i 3-bäddsummen bodde mellan 9-12 personer, du kan tro det var,liv, så kan man bo på det viset blir ju övernattningen riktigt billig, tur att de inte stannade längre än över natten, de bröt upp strax efter 06.00 då blev det rena cirkusen ett tag, men nu har lugnet lägrat sig över hotellet igen.
Så nu sitter vi här , blickar ut över ett stilla hav i solnedgången, det är vackert kan du tro,
dessutom med en liten grillad kycklingbit att knapra på och skjölja ned med lite rött vin,
visst kan vintern vara härlig!
Bara man är på rätt ställe,
Inget fel på vinterkylan i Sverige om det är några få minusgrader och snö,
men detta är ju enklare att leva med,
Nu verkar det närma sig nederbörd,
det skulle inte förvåna mig om det kommer regn , samma dag vi skall åka till Vietnam, den 5:e januari,
Då vi lämnade Vietnam förra gången regnade det ju alldeles enormt
Vi har bekantat oss med en tjej från Australien i dag, hon är volontär undervisar i Engelska, i Phnom Phen, samtidigt som hon har semester
Australien och Cambodia har ett samarbete på utbildningssidan så man sänder
volontärer vilka arbetar som Engelsklärare, likadant är det även då det gäller teknisk utbildning
så de får mycket hjälp utifrån.
Råttorna har vi ju haft påhälsning av ett par gånger redan under kvällen, man ser dom ju inte direkt som några sällskapsdjur, men man vänjer sig vid att de finns och syns
Appropå detta med råttor
Fransyskan vi pratade med häromkvällen, reser faktiskt ensam,
berättade att hon satt på en restaurang någonstans och åt middag,
plötsligt kände hon en katt komma srykande mot benet, hon tittar ner under bordet för att stirra rakt in i ögonen på en stor kloakråtta, det var inte alls lustigt tyckte hon.
Det är intressant med alla dessa möten, man byter adresser tipsar om spännande miljöer,och resmål
Färdsätt, faror, ja allt man egentligen behöver veta, dessutom verkar det som de flesta ligger maximalt 1 vecka på samma ställe, oftast är det 2 dygn, så det blir nya möten, varje dag.
Det man annars lägger märke till är alla dessa murar, många gånger finns en fin mur i fyrkant, med vacker smidesgrind men innanför finns inget,
eller där muren lämnar ett öppet tomrum på upp till 1,5 meter och flera meter brett, under sig, utan galler men murkrönet består av krossat glas.
Likaså förvånas man över alla dessa gallerförsedda fönster, på 4-5 våningen där fasaden är slät,
De kanske räknar med att en eventuell inbrottstjuv har sugfötter.
fredag 1 januari 2010
Nyårsdagen 1 januari 2010
Nyårsdagen 1 januari 2010
Nyårsaftonen hyrde vi motortcykel, för att göra någon tur igen i omgivningarna,
Samt en liten tur till Kap Kohng
men tiden räcker ju oftast inte till, att göra det man önskar,
det blev en tripp till marknaden för att försöka få tag i någon lämplig skjorta , den skall ju gärna vara
som ”gasväv” ungefär tunn låttvättad, man svettas ju en hel del här, framförallt nu då Inger absolut
ville ha AC på rummet några nätter, kroppen har inte vant sig vid värmen riktigt än,
Förra gången tyckte vi det blev varmt då temperaturen låg runt 43 grader, nu har vi bara 30‐35
grader varmt, nätterna så här nära havet är riktigt kyliga, men fuktiga,
Vi fick en massa erbjudande om nyårsfirande allt från en tur till Rabbit island för 16 dollar till
Buffé på Knai Bang Chatt sailing club för65 dollar,
ön verkade flest undomar besöka, så det blir antagligen förmycket hålligång och för hög volym,för
oss.
Vi tog en liten ”hemmalunch” istället köpte varsit kycklinglår, lite bröd och en flaska rödvin
Satte oss på balkongen och gottade oss.
På kvällen blev det att traska ner efter havskanten för att se hur det verkade på Sailingclubben, inte
mycket folk inte någon jättebuffé,
Dssutom var de minglande gästerna finklädda, så vi skulle inte passa in där, vi reser ju inte med
kostym i bagaget precis,
Och vi hade heller ingen lust att gå till centrum, vilken består av några hotell, ett torg, kanske någon
liten butik , samt så klart någon servering,
vid strandkanten under solskydd finns en massa hängmattor, man kan vila sig i.
Vi hade besökt turistbyrån där under dagen för att komma åt internet, de testade just då
ljudutrustningen, det var ett öronbedövande oljud, vi fick avbryta, man måste hålla för öronen.
Så det fick bli en grillad fisk, med lite ris, samt chilisås,och lite öl att skjölja ner det hela med, det var
lite lugnare där,
Mätta och belåtna blev det att återvända till hotellet, vi tänkte sätta oss utanför i trädgården
Men tyvärr var allt upptaget av kortspelande Asiater, de är ju speltokiga här, så det fick bli balkongen
och rummet, men du vet det är ju för nära sängen, vi skulle bara vila lite, vaknade 23.45,
Det skall bli kul att se hur vårt nyår firas här,
Det blev att tömma upp en gin‐tonic Champagnen är för dyr, för att skåla in det nya året.
Inte ett dugg hände, kortspelandet forsatte, folk började återkomma till hotellet
så det var bara borsta tanden, och krypa tillbaka i sänghalmen det var skönt,
I dag skall vi bada, man får vänta på högvattnet annars är här för grunt
Vi skall ta en slappardag äta lite enkelt bada sola lite planera för de närmsta dagarna
Vi köper 3 dygn till, så de 5:e januari bär det nog av till Vietnam
Nyårsaftonen hyrde vi motortcykel, för att göra någon tur igen i omgivningarna,
Samt en liten tur till Kap Kohng
men tiden räcker ju oftast inte till, att göra det man önskar,
det blev en tripp till marknaden för att försöka få tag i någon lämplig skjorta , den skall ju gärna vara
som ”gasväv” ungefär tunn låttvättad, man svettas ju en hel del här, framförallt nu då Inger absolut
ville ha AC på rummet några nätter, kroppen har inte vant sig vid värmen riktigt än,
Förra gången tyckte vi det blev varmt då temperaturen låg runt 43 grader, nu har vi bara 30‐35
grader varmt, nätterna så här nära havet är riktigt kyliga, men fuktiga,
Vi fick en massa erbjudande om nyårsfirande allt från en tur till Rabbit island för 16 dollar till
Buffé på Knai Bang Chatt sailing club för65 dollar,
ön verkade flest undomar besöka, så det blir antagligen förmycket hålligång och för hög volym,för
oss.
Vi tog en liten ”hemmalunch” istället köpte varsit kycklinglår, lite bröd och en flaska rödvin
Satte oss på balkongen och gottade oss.
På kvällen blev det att traska ner efter havskanten för att se hur det verkade på Sailingclubben, inte
mycket folk inte någon jättebuffé,
Dssutom var de minglande gästerna finklädda, så vi skulle inte passa in där, vi reser ju inte med
kostym i bagaget precis,
Och vi hade heller ingen lust att gå till centrum, vilken består av några hotell, ett torg, kanske någon
liten butik , samt så klart någon servering,
vid strandkanten under solskydd finns en massa hängmattor, man kan vila sig i.
Vi hade besökt turistbyrån där under dagen för att komma åt internet, de testade just då
ljudutrustningen, det var ett öronbedövande oljud, vi fick avbryta, man måste hålla för öronen.
Så det fick bli en grillad fisk, med lite ris, samt chilisås,och lite öl att skjölja ner det hela med, det var
lite lugnare där,
Mätta och belåtna blev det att återvända till hotellet, vi tänkte sätta oss utanför i trädgården
Men tyvärr var allt upptaget av kortspelande Asiater, de är ju speltokiga här, så det fick bli balkongen
och rummet, men du vet det är ju för nära sängen, vi skulle bara vila lite, vaknade 23.45,
Det skall bli kul att se hur vårt nyår firas här,
Det blev att tömma upp en gin‐tonic Champagnen är för dyr, för att skåla in det nya året.
Inte ett dugg hände, kortspelandet forsatte, folk började återkomma till hotellet
så det var bara borsta tanden, och krypa tillbaka i sänghalmen det var skönt,
I dag skall vi bada, man får vänta på högvattnet annars är här för grunt
Vi skall ta en slappardag äta lite enkelt bada sola lite planera för de närmsta dagarna
Vi köper 3 dygn till, så de 5:e januari bär det nog av till Vietnam
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)