Khaosan road

Moms Guesthouse












här sitter man i de små gränderna bland alla råttor som smyger in och ut i husväggarna för att få i sig lite matnyttigt,

inte är de rädda för folk heller, jag försökte fotografera men det var för mörkt
nåja de fyller väl en funktion de med , kan man tro

Vi reser vidare till Khaosan road  istället, (backpackerkvarteren) det är lite fräschare där och floden finns ju i närheten

vi tar taxi (med taxameter) man slipper prata pengar, bara betala efter taxametern
det tar närmare en timme, trafiken i Bangkok är inte att leka med.

Khaosan road, därifrån är det lätt att hitta, hotell

vi hittar ett medelklasshotell, där finner man ofta intressanta medmänniskor, från alla nationaliteter
nåja!
andra Svenskar har vi inte stött på än, förutom en tokig förtidspensionär, vilken tiggde pengar av ett

Amerikanskt par, de frågade oss om vi kunde hans språk,
sa att han var mycket sjuk, och behövde hjälp

han hade berättat att han behövde opereras,men måste till Sverige för att göra det,
behövde pengar till resa och läkarvård
enda släktingen var en dotter i Sverige, men inget telefonnummer

de tog reda på telefon nummer till Svenska ambassaden
på frågan var han bodde pekade han på vårt hotell, när de skulle följa honom säger han att han flyttat.

då vi frågade honom vad det var för fel sade han att han varit med om en olycka i södra Thailand
och slagit ut tänderna, och måste opereras för blodpropp
det kan de väl göra här,
nej svarar han
på frågan om släkt svarar han  bara en son med delad vårdnad,
han hade inte kontaktat någon

oss frågade han inte om pengar
på hotellet var han känd sedan tidigare.


Dagen efter kommer en storväxt man med jättenäsa och tjocka glasögon till hotellet
han går från bord till bord och pratar olika språkmed de andra gästerna,
han är klädd i vita vida byxor samt en enorm vit skjorta
börjar ropa in förbipasserande till hotellet konverserar på Franska, Tyska och Engelska

sätter sig vid vårt bord, börjar småprata, så säger han, jag är nog äldst här.
jaha!
hur gammal är du då?
64 säger han
ja det var väl bara tacka och ta emot,
men då slår spärrarna till, jag måste få veta vad han är ute efter

jo då!

efter några minuters småprat, vill han låna någon hundring, för hans pension är försenad, dessutom måste han betala en tandläkarräkning.

jag vill inte vara otrevlig, men av princip lånar jag aldrig ut pengar, jag hoppas du förstår, blir mitt svar
ok säger han och avlägsnar sig,för att försöka på annat håll

han finns kvar på hotellet fortfarande men tar inte ögonkontakt, han har tydligen pengar till både mat
hotell och cigaretter i alla fall

man får verkligen vara på sin vakt skall du veta