stänga stugan

Visst känns det vemodigt att stänga stugan för vintern,

Men så är det,

höstmörkret kommer, kylan biter i skinnet,

nu känns det dags att resa till värmen ett tag

Det är även slut med

Det trevliga fredagsbastandet med Nåsgänget, för i år

Nåja vi kommer väl tillbaka

Vi tar 06.00 bussen till Arlanda en strålande höstdag.

Inte är det kul att vandra runt på flygplatsen de 4- 5 timmar man får vänta, men det får gå.

Och det blev väldigt trevligt, vi träffade en Portugis från Lissabon, så timmarna bara flög iväg

Sedan blir det 11 timmars flygresa

bara sitta stilla, äta, försöka sova, vilket visar sig nästan omöjligt, så landningen på flygplatsen i

Bangkok var efterlängtad.

Vi reser endast med handbagage, vi har lyckats få ner vikten till 7 och 8 kg inkl datorer.

Som vanligt på denna flygplats, rusar alla taxichaufförer fram för att få körning, det är bara att slå sig fri

Vi tar rullbandet en våning ner, där finns Publik taxi med ”taxameter” mycket billigare

Kör oss till Big C i Sapan  kwai  (konstigt alla verkar veta var det varuhuset ligger, praktiskt för oss

Vi behöver inte gå mera än 4-500 meter

Men ovana vi värmen minst +30  kommer vi fram  trötta och genomsvettiga,

Och finner dörren låst, har de stängt stället tro?

Här ligger någon och sover, vi bankar på säger Inger

Lyckas få igång killen, har du rum? Visst, kan vi få en öl att släcka törsten med? Visst

Han tar pengar ur kassan ger sig iväg, kommer tillbaka med 2 kalla burkar

De är ju muslimer dricker bara cola eller vatten, tänkte ju inte på det!

Då upptäcker vi att klockan bara är mellan 07-00 och 08-00 dessutom söndag

Vi landade ju kl 06.00 lokal tid

Nåja vi fick vårt rum han skickade en ung kille till rummet för att städa och bädda

Du kan tro det blev sova av

Måndagen kommer, nu behöver vi handla lite, samt något att äta,

Väl inne på Big C , stannar Inger vid en frysdisk, och vinkar,

 jag uppfattar det som handla du, jag väntar här

jag hann inte många meter innan personal kom springande, sir jour wife is sick!

Där står Inger med världens kramp i benet,

Man kan ju fundera om det är en blodpropp, men jag fann inget blåmärke någonstans,

Det måste vara saltbrist, så med lite salt och vatten går det så småningom över

Vi svettas ju kopiöst, så det är inte konstigt

Väl tillbaka på hotellet möts vi av en överförtjust kille( vi känner igen sedan tidigare)

Han hälsar oss välkomna

Kan jag få nyckel till rummet? Vilket rum??  

Det vi har våra grejer i

Han ser fundersam ut, hade inte en aning om att vi bodde på hotellet

Det gick ju bra