Så lastar man åter matrester, sorterat avfall, skitiga kläder, i bilen
fly från stugan och sjön där isen mörknar och verkar få tydliga vårkänslor,

mot mantalsskrivningsorten för att vittja brevlådan, inhandla lite förnödenheter

vi tvingas ta inlandsvägen återigen,
vägen över Gåsborn är för "vintrig" för att säkert framföras med dubbfria gummisulor

lite jobbigt blir det så här års, med alla dessa takboxförsedda fordon,
gasen i botten då det går uppför, eller är en raksträcka, sedan tvärbromsa för kurvorna,
nåja!
bara ligga på behörigt avstånd för att undvika få halva vägytan på vindrutan

Så kommer vi till Filipstad, hmm!
endast omkring 6 mil kvar, kanske vi skulle äta en bit mat innan dagen tar slut.

det finns massor av  matställen i Filipstad
vi ramlar in i centrum på  cafe.restaurang louise

det var ett ställe då man betalade skatt på förvärvsarbete, jag ofta besökte vid mina uppdrag åt detta väderstreck, jo då det var några år sedan.

Om jag inte minns fel hette tjejen just Louise som "tror jag" köpte loss restaurangen  från Konsum Värmland någon gång  på 1980-talet, lite svårare blir det ju med åren med exakta datum, eller årtal

Osökt poppar det upp i mitt minne, då jag

reser upp till jag tror det hette Scandic hotell  då (hotell John) för att fixa kylrummen  som lagt av

Vaktmästaren berättade för mig att han vid stängningen av restaurangen, hörde misstänkta ljud, det väste sade han,
inbrott tjuvar som bara väntar,
 blev faktiskt rädd, tog ja du vet en sån där stor kökskniv , som låg framme, endast för eget försvar betonade han, smyger sakta in i köket mot det konstiga ljudet,
kommer i närheten av ismaskinen, poffff!
så blir jag översköljd av iskallt vatten från en briserande vattenslang vilken matat ismaskinen,
jag kunde ha stuckit kniven i min egen kropp av ren förskräckelse, berättade han

jag har många minnen av Filipstad då jag var yrkesverksam