Det blev en lång dag,
med flyg från Cebu City till Manila,
vidare mot Bangkok,
allt krångel med biljetter vi inte kunnat beställa över internet
då vissa bolags hemsidor inte fungerade eller internetkopplingen för dålig.
Men visst är det spännande
Vi reste från hotellet kl 0900 15 timmar senare fick vi rum på ett annat hotell än vi tänkt oss
fönsterlöst på bottenplan, men är man bara ute efter att få duscha, samt krypa ner i en säng
duger det en natt.
Du kan tro vårt bagage är röntgat, vi är kontrollerade, var gång man skall in i en byggnad blir det lägga allt bagage
på bandet, “vi behöver inte längre ta datorerna ur dataväskorna”
sedan plocka av livrem, tömma fickorna, på allt metalliskt
ändå piper det,
jag visar ärren på mina knän, ok då känner de bara efter vapen,
men spontant vet jag inte om jag tror så mycket på kontrollerna, Inger glömde en flaska med lite Coca cola i
den slapp igenom, konstigt då de tog tandkrämen tidigare, nåja, det är ju människor, som kollar.
En äldre herre från Australien kontaktar oss, han berättar att han rest tillbaka till Cebu för att hämta kvarglömt bagage.
han skall tillbaka till Australien, från vilken terminal? frågar jag, vet inte men utrikes.
Ok!
jag frågade en irriterad vakt var utrikeshallen låg, vilket bolag? blev motfrågan,
skall se efter svarade jag, det finns många bolag många terminaler ……………………
Filipin svarade jag åtminstone 10 gånger innan han lyssnade, terminal 2 blev svaret
hur tar jag mig dit?
med skyttelbussen, där.
sedan återvände han till sin post,
skyttelbussens chaufför sa nej inte terminal 2 du får vänta på nästa
när kommer den?
snart.
Vi väntar en halv timme,
det blir att fråga säkerhetsvakten, som står mitt i gatan framför oss
det finns inget körschema de går lite hur som helst,
kan man gå till terminal 2?
vi har tider att passa,
ta taxi, blir svaret.
Lite osäkert, detta ,
vi pratar med Australiensaren med WW (Wolkswagen) emblemet tatuerat på axeln, hinner aldrig fråga varför.
Vi delar taxi, kan inte vänta längre
för erbjudna 100 pesos kör taxin oss genom den enorma trafiken till terminal 2
skönt
sedan blir det säkerhetskontroll på säkerhetskontroll, innan man vet om man kommit rätt
På flyget mellan Manila och Bangkok,
sitter Inger bredvid en tjej
från Sydkorea visar det sig efter kontakt.
Tiden går enormt fort, vi har mycket trevligt samtal, hon vill att vi då vi kommer till Sydkorea hör av oss
så skall hon hjälpa oss tillrätta, vi byter återigen adresser med en tidigare okänd människa
vi hoppas möta igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar